100
Grupp D II. Så kallad tillåten modell. Klingans bred upptill: 2,5 cm. Klingan är krökt, eneggad och skålslipad. Mot spetsen blir den tveeggad och får ryggar. På ryggen och i skålslipningen på båda sidor är den på en sträcka av något mer än 20 cm. närmast fästet prydd med kraftig etsade och förgyllda arabeskornament på blånad botten. Fästets äro av förgylld mässing. Kaveln är klädd med svärtat fiskskinn. Baktill har kaveln ryggbeslag, som upptill övergår i en kappa, vilken ciselerats i form av ett lejonhuvud, vars man går ned på ryggbeslaget. Ett ringsliknande, 6 mm. brett beslag, som är prytt med två ingraverade linjer, går längst ned kring kaveln och ryggbeslaget. Runt kaveln gå nio vertikala räfflor, i vilka ett par av de två parter hopsnodda mässingtrådar anbringats. Parerstången är baktill nedböjd och slutar i en knapp samt har fyrkantig tvärsnitt. På parérstångens undersida strax bakom klingan finns en stämpel med signaturen J. A. Ek (svärdfejare), Lästmakareregatan, Stockholm, verksam ännu omkring 1900. Framtill övergår parerstången i båge i handbygeln. På yttersidan finnes två spänger, som utgå på var sida av kaveln och gå till handbygeln, vilken de träffa ungefär på mitten. Orneringen på klingan har med största sannolikhet utförts av den omtalade svärdfejaren Ek, som mycket arbetade med dylik klingornering.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo