100
Grupp D II. Så kallad tillåten modell. Klingan är krökt och till större delen av sin längd skålslipad. Omkring 20 cm nedanför fästet börjar bägge sidor en blodrand, som ligger mellan ryggen och skålslipningen och som slutar ungefär 22 cm ovanför udden, där också skålslipningen upphör. Därifrån och till udden är klingan flack. Längst upp på innersidan finns en oval stämpel med en hjälm, ett svärd och bokstäverna F. B. D. (Solingenstämpel). Fästet är av ursprungligen förgylld brons. Kaveln är klädd med fiskskinn och kring den går 13 refflor. I dessa refflor är tre trådar anbringade, därav två smala, enkla mässingstrådar, mellan vilka ligger en grov, snodd, med fin koppartråd överspunnen tråd. Baktill har kaveln ryggbeslag, som upptill övergår i en form av ett lejonhuvud ciselerad kappa. Längst ned omgives kaveln och ryggbeslaget av ett ringliknande, omkring 11 cm. brett beslag, vilket är prytt med två djupa ränder. Parerplåten är rätt smal, oval och på innersidan lite nedböjd. Från dess bakre del utgår en kort parérstång, som slutar i en nedböjd avrundad knapp. Parerstångens början markeras baktill på parerplåten genom en rätt bred, upphöjd rand, vilken fortsätter runt knappen. Framtill utgår parerplåten småningom i handbygeln, vilken på framsidan har en upphöjd rand, vilken börjar strax framför klingan och vilken fortsätter till omkring 25 mm framför kappan, där handbygeln genombrytes av ett omkring 10 mm långt, ovalt hål. Detta begränsas uppåt av en tvärgående, upphöjd valk, som genom en ingraverad rand skiljes från handbygelns översta, släta parti. Handbygelns övre ände är instucken i lejonhuvudets mun. Från parerplåtens yttersida utgår tre utsvängda, S-formigt krökta spänger, av vilka den främsta träffar handbygeln litetovanför parerplåten, den mittersta bygeln litet längre upp och den bakre förenas med handbygeln ungefär på bygelns mitt. Från föreningspunkterna fortsätta dock så att säga spängerna, förenade med handbygeln, upptill det förut omtalande, genom handbygeln gående hålet. På undersidan förstärkes varje spång av en rätt bred, upphöjd rand, som börjar en bit in på parerplåten.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo