1
4
100
Grupp D II. Parerstångens längd 133 mm. Klingans bredd upptill 36 mm.K Klingan är tveegad med ryggar. Fästet är helt och hållet av mässing. Knappen är gjuten i samma stycke som kaveln, samt är närmast halvklotformig och prydd med elva strålformiga från den lilla nitknappen utgående refflor. Kaveln är vidare uppåt samt på innersidan avrundad. På yttersidan är den avfasad i tre kanter, så att både den bakre och främre kanten bildas av en flat yta Parerstången har spetsovalt tvärsnitt, är rak och blir något bredare mot ändarna, som är avrundade. På den bakre armens yttersida är siffran 5 inslagen. Handbygeln har spetsovalt tvärsnitt och går i båge från korset till knappen, där den fasthålles av en skruv. På yttersidan utgår från korset en rätt stor, nedböjd parermussla vars yta pryds med sex strålformiga utgående kanneleringar. På innersidan finns en mindre uppåtböjd mussla, vilken pryds med fyra kanneleringar. Från överkanten på denna mussla utgår tumbygeln. I modellsalens reversal kallades detta vapen "Värja, svensk, 1758 års". I 1813 års inventarium återfinns "Wärja, Trumslagares, 1758 års, 2 st" med allra största sannolikhet identiska med denna hirschfängare och AM 1932:5138. I I759 års rustkammarinventarium finns en "Hirschfängare, tveeggad."I Artillerimuseums inventarier kallas detta vapen 1879-1884 "Värja med balja för trumslagare vid svenska infanteriet".I 1888 års tryckta katalog är bennämningen "Hirschfängare med balja för trumslagare vid infanteriet". Denna benämning bibehålls till 1912, då vapnet liksom i 1914 års tryckta katalog kallas "Hirschfängare med balja m/1758 för spel vid infanteriet".Vapnet är dock en artillerihirschfängare från 1700-talets början.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Parerstångens längd 133 mm. Klingans bredd upptill 36 mm.K Klingan är tveegad med ryggar. Fästet är helt och hållet av mässing. Knappen är gjuten i samma stycke som kaveln, samt är närmast halvklotformig och prydd med elva strålformiga från den lilla nitknappen utgående refflor. Kaveln är vidare uppåt samt på innersidan avrundad. På yttersidan är den avfasad i tre kanter, så att både den bakre och främre kanten bildas av en flat yta Parerstången har spetsovalt tvärsnitt, är rak och blir något bredare mot ändarna, som är avrundade. På den bakre armens yttersida är siffran 5 inslagen. Handbygeln har spetsovalt tvärsnitt och går i båge från korset till knappen, där den fasthålles av en skruv. På yttersidan utgår från korset en rätt stor, nedböjd parermussla vars yta pryds med sex strålformiga utgående kanneleringar. På innersidan finns en mindre uppåtböjd mussla, vilken pryds med fyra kanneleringar. Från överkanten på denna mussla utgår tumbygeln. I modellsalens reversal kallades detta vapen "Värja, svensk, 1758 års". I 1813 års inventarium återfinns "Wärja, Trumslagares, 1758 års, 2 st" med allra största sannolikhet identiska med denna hirschfängare och AM 1932:5138. I I759 års rustkammarinventarium finns en "Hirschfängare, tveeggad."I Artillerimuseums inventarier kallas detta vapen 1879-1884 "Värja med balja för trumslagare vid svenska infanteriet".I 1888 års tryckta katalog är bennämningen "Hirschfängare med balja för trumslagare vid infanteriet". Denna benämning bibehålls till 1912, då vapnet liksom i 1914 års tryckta katalog kallas "Hirschfängare med balja m/1758 för spel vid infanteriet".Vapnet är dock en artillerihirschfängare från 1700-talets början.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Parerstångens längd 133 mm. Klingans bredd upptill 36 mm.K Klingan är tveegad med ryggar. Fästet är helt och hållet av mässing. Knappen är gjuten i samma stycke som kaveln, samt är närmast halvklotformig och prydd med elva strålformiga från den lilla nitknappen utgående refflor. Kaveln är vidare uppåt samt på innersidan avrundad. På yttersidan är den avfasad i tre kanter, så att både den bakre och främre kanten bildas av en flat yta Parerstången har spetsovalt tvärsnitt, är rak och blir något bredare mot ändarna, som är avrundade. På den bakre armens yttersida är siffran 5 inslagen. Handbygeln har spetsovalt tvärsnitt och går i båge från korset till knappen, där den fasthålles av en skruv. På yttersidan utgår från korset en rätt stor, nedböjd parermussla vars yta pryds med sex strålformiga utgående kanneleringar. På innersidan finns en mindre uppåtböjd mussla, vilken pryds med fyra kanneleringar. Från överkanten på denna mussla utgår tumbygeln. I modellsalens reversal kallades detta vapen "Värja, svensk, 1758 års". I 1813 års inventarium återfinns "Wärja, Trumslagares, 1758 års, 2 st" med allra största sannolikhet identiska med denna hirschfängare och AM 1932:5138. I I759 års rustkammarinventarium finns en "Hirschfängare, tveeggad."I Artillerimuseums inventarier kallas detta vapen 1879-1884 "Värja med balja för trumslagare vid svenska infanteriet".I 1888 års tryckta katalog är bennämningen "Hirschfängare med balja för trumslagare vid infanteriet". Denna benämning bibehålls till 1912, då vapnet liksom i 1914 års tryckta katalog kallas "Hirschfängare med balja m/1758 för spel vid infanteriet".Vapnet är dock en artillerihirschfängare från 1700-talets början.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Parerstångens längd 133 mm. Klingans bredd upptill 36 mm.K Klingan är tveegad med ryggar. Fästet är helt och hållet av mässing. Knappen är gjuten i samma stycke som kaveln, samt är närmast halvklotformig och prydd med elva strålformiga från den lilla nitknappen utgående refflor. Kaveln är vidare uppåt samt på innersidan avrundad. På yttersidan är den avfasad i tre kanter, så att både den bakre och främre kanten bildas av en flat yta Parerstången har spetsovalt tvärsnitt, är rak och blir något bredare mot ändarna, som är avrundade. På den bakre armens yttersida är siffran 5 inslagen. Handbygeln har spetsovalt tvärsnitt och går i båge från korset till knappen, där den fasthålles av en skruv. På yttersidan utgår från korset en rätt stor, nedböjd parermussla vars yta pryds med sex strålformiga utgående kanneleringar. På innersidan finns en mindre uppåtböjd mussla, vilken pryds med fyra kanneleringar. Från överkanten på denna mussla utgår tumbygeln. I modellsalens reversal kallades detta vapen "Värja, svensk, 1758 års". I 1813 års inventarium återfinns "Wärja, Trumslagares, 1758 års, 2 st" med allra största sannolikhet identiska med denna hirschfängare och AM 1932:5138. I I759 års rustkammarinventarium finns en "Hirschfängare, tveeggad."I Artillerimuseums inventarier kallas detta vapen 1879-1884 "Värja med balja för trumslagare vid svenska infanteriet".I 1888 års tryckta katalog är bennämningen "Hirschfängare med balja för trumslagare vid infanteriet". Denna benämning bibehålls till 1912, då vapnet liksom i 1914 års tryckta katalog kallas "Hirschfängare med balja m/1758 för spel vid infanteriet".Vapnet är dock en artillerihirschfängare från 1700-talets början.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo