1
3
100
Grupp D II. Klingan har närmast fästet på var sida en 170 mm lång blodrand, i vars botten på terssidan det står ANTONIO LUNA och på kvartsidan RL.FA.DE.TOL.1793. (Antonio Luna arbetade i den kungliga fabriken i Toledo). Där blodränderna slutar, får klingan smala, flata åsar, vilka nedåt bli allt smalare och 120 mm från blodrandens slut har klingan fullkomligt kvadratiskt tvärsnitt. Fästet är av förgylld mässing och är ett "franskt fäste", brukligt på svenska officersvärjor. Knappen är litet päronformig, nära nog klotformig, prydd med vertikala räfflor och på översidan försedd med en nitknapp. Halsen är kort och starkt instrypt. Kaveln är lindad med silvertråd, som upp- och nedtill har formen av en omkring 5 mm bred platt flätning och sedan är den lindad med två rätt grova, två finare och fyra fina trådar, alla sammansnodda av två parter. Parerstången är ovanligt lång och smal, blir mot de tvärt avslutade ändarna något tjockare, samt är mot ändarna, liksom vid handbygelns mitt prydd med räfflor. Parerplåten är av vanlig form och på mitten prydd med ciselerade ornament, men i övrigt genombryten av korsformade små hål.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Klingan har närmast fästet på var sida en 170 mm lång blodrand, i vars botten på terssidan det står ANTONIO LUNA och på kvartsidan RL.FA.DE.TOL.1793. (Antonio Luna arbetade i den kungliga fabriken i Toledo). Där blodränderna slutar, får klingan smala, flata åsar, vilka nedåt bli allt smalare och 120 mm från blodrandens slut har klingan fullkomligt kvadratiskt tvärsnitt. Fästet är av förgylld mässing och är ett "franskt fäste", brukligt på svenska officersvärjor. Knappen är litet päronformig, nära nog klotformig, prydd med vertikala räfflor och på översidan försedd med en nitknapp. Halsen är kort och starkt instrypt. Kaveln är lindad med silvertråd, som upp- och nedtill har formen av en omkring 5 mm bred platt flätning och sedan är den lindad med två rätt grova, två finare och fyra fina trådar, alla sammansnodda av två parter. Parerstången är ovanligt lång och smal, blir mot de tvärt avslutade ändarna något tjockare, samt är mot ändarna, liksom vid handbygelns mitt prydd med räfflor. Parerplåten är av vanlig form och på mitten prydd med ciselerade ornament, men i övrigt genombryten av korsformade små hål.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Klingan har närmast fästet på var sida en 170 mm lång blodrand, i vars botten på terssidan det står ANTONIO LUNA och på kvartsidan RL.FA.DE.TOL.1793. (Antonio Luna arbetade i den kungliga fabriken i Toledo). Där blodränderna slutar, får klingan smala, flata åsar, vilka nedåt bli allt smalare och 120 mm från blodrandens slut har klingan fullkomligt kvadratiskt tvärsnitt. Fästet är av förgylld mässing och är ett "franskt fäste", brukligt på svenska officersvärjor. Knappen är litet päronformig, nära nog klotformig, prydd med vertikala räfflor och på översidan försedd med en nitknapp. Halsen är kort och starkt instrypt. Kaveln är lindad med silvertråd, som upp- och nedtill har formen av en omkring 5 mm bred platt flätning och sedan är den lindad med två rätt grova, två finare och fyra fina trådar, alla sammansnodda av två parter. Parerstången är ovanligt lång och smal, blir mot de tvärt avslutade ändarna något tjockare, samt är mot ändarna, liksom vid handbygelns mitt prydd med räfflor. Parerplåten är av vanlig form och på mitten prydd med ciselerade ornament, men i övrigt genombryten av korsformade små hål.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo