1
3
100
Grupp D II. Klingan är äldre än fästet. Längst upp har den på en längd av omkring 15 mm flata åsar, men blir sedan på en längd av 11 cm flack, varefter den åter får flata åsar, som fortsätta till udden. Upptill har den på bägge sidor etsade och ursprungligen förgyllda ornament m m, varibland på ena sidan bokstäverna P. V. O., en krönt vapensköld med lejon som sköldhållare (tydligen huset Oraniens) samt inskriften "Notre Prince D'Hollande et Orange". På andra sidan finns bokstäverna P. V. O. och därefter en vapensköld, enligt Spaks uppgift staden Amsterdams, samt inskriften "Bridera Le Roÿ de France", vilken inskrift tydligen utgör en fortsättning av den på den andra sidan. Värjan har ett "franskt fäste" av förgylld mässing och är av den vanliga svenska typen från 1800-talets början. Knappen är plommon- eller kanske snarare mandelformig samt kannelerad med rätt fina räfflor. Nitknappen är jämförelsevis stor och instrypt på sin nedre del. Halsen är slät, rätt hög och kring dess nedre del går en rand.Kaveln omges upp- och nedtill av en platt flätning eller krans, av två parter hopsnodd förgylld mässingstråd, men är i övrigt lindad med fin, av två parter hopsnodd koppartråd. Denna koppartrådslindning är med största sannolikhet anbringad på 1800-talet och är på inga vilkor den urspungliga. Kring korset finns den vangliga orneringen, men på ena sidan är där urtaget ett avlångt spår för en fjärder. Parerstången är rätt kort, har sexkantigt tvärsnitt, har sin största tjocklek en bit från de avspetsade ändarna och är där kannelerad. Handbygeln fattas. Parerplåten är ganska flat, har på mitten den vanliga orneringen samt är i övrigt genombruten av fina, fyrkantiga hål. Dess ena sida har varit inrättad att fälla upp, men den uppfällbara delen är nu förkommen. Att döma av resterna från den avbrutna handbygeln är knappen påsatt bakfram.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Klingan är äldre än fästet. Längst upp har den på en längd av omkring 15 mm flata åsar, men blir sedan på en längd av 11 cm flack, varefter den åter får flata åsar, som fortsätta till udden. Upptill har den på bägge sidor etsade och ursprungligen förgyllda ornament m m, varibland på ena sidan bokstäverna P. V. O., en krönt vapensköld med lejon som sköldhållare (tydligen huset Oraniens) samt inskriften "Notre Prince D'Hollande et Orange". På andra sidan finns bokstäverna P. V. O. och därefter en vapensköld, enligt Spaks uppgift staden Amsterdams, samt inskriften "Bridera Le Roÿ de France", vilken inskrift tydligen utgör en fortsättning av den på den andra sidan. Värjan har ett "franskt fäste" av förgylld mässing och är av den vanliga svenska typen från 1800-talets början. Knappen är plommon- eller kanske snarare mandelformig samt kannelerad med rätt fina räfflor. Nitknappen är jämförelsevis stor och instrypt på sin nedre del. Halsen är slät, rätt hög och kring dess nedre del går en rand.Kaveln omges upp- och nedtill av en platt flätning eller krans, av två parter hopsnodd förgylld mässingstråd, men är i övrigt lindad med fin, av två parter hopsnodd koppartråd. Denna koppartrådslindning är med största sannolikhet anbringad på 1800-talet och är på inga vilkor den urspungliga. Kring korset finns den vangliga orneringen, men på ena sidan är där urtaget ett avlångt spår för en fjärder. Parerstången är rätt kort, har sexkantigt tvärsnitt, har sin största tjocklek en bit från de avspetsade ändarna och är där kannelerad. Handbygeln fattas. Parerplåten är ganska flat, har på mitten den vanliga orneringen samt är i övrigt genombruten av fina, fyrkantiga hål. Dess ena sida har varit inrättad att fälla upp, men den uppfällbara delen är nu förkommen. Att döma av resterna från den avbrutna handbygeln är knappen påsatt bakfram.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Klingan är äldre än fästet. Längst upp har den på en längd av omkring 15 mm flata åsar, men blir sedan på en längd av 11 cm flack, varefter den åter får flata åsar, som fortsätta till udden. Upptill har den på bägge sidor etsade och ursprungligen förgyllda ornament m m, varibland på ena sidan bokstäverna P. V. O., en krönt vapensköld med lejon som sköldhållare (tydligen huset Oraniens) samt inskriften "Notre Prince D'Hollande et Orange". På andra sidan finns bokstäverna P. V. O. och därefter en vapensköld, enligt Spaks uppgift staden Amsterdams, samt inskriften "Bridera Le Roÿ de France", vilken inskrift tydligen utgör en fortsättning av den på den andra sidan. Värjan har ett "franskt fäste" av förgylld mässing och är av den vanliga svenska typen från 1800-talets början. Knappen är plommon- eller kanske snarare mandelformig samt kannelerad med rätt fina räfflor. Nitknappen är jämförelsevis stor och instrypt på sin nedre del. Halsen är slät, rätt hög och kring dess nedre del går en rand.Kaveln omges upp- och nedtill av en platt flätning eller krans, av två parter hopsnodd förgylld mässingstråd, men är i övrigt lindad med fin, av två parter hopsnodd koppartråd. Denna koppartrådslindning är med största sannolikhet anbringad på 1800-talet och är på inga vilkor den urspungliga. Kring korset finns den vangliga orneringen, men på ena sidan är där urtaget ett avlångt spår för en fjärder. Parerstången är rätt kort, har sexkantigt tvärsnitt, har sin största tjocklek en bit från de avspetsade ändarna och är där kannelerad. Handbygeln fattas. Parerplåten är ganska flat, har på mitten den vanliga orneringen samt är i övrigt genombruten av fina, fyrkantiga hål. Dess ena sida har varit inrättad att fälla upp, men den uppfällbara delen är nu förkommen. Att döma av resterna från den avbrutna handbygeln är knappen påsatt bakfram.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo