1
2
100
Grupp D II. Ryttarvärja, sannolikt för officer. 1620-40 ca. Klingans bredd upptill är 42 mm. Den tveeggad klingan har upptill på var sida en bred, cirka 130 mm lång, grund blodränna samt är i övrigt flack. Nedanför innersidans blodränna är en ulvbild inhuggen. Fästet är av smitt järn. Den hjärtformiga knappen har närmast fyrsidigt tvärsnitt med svagt kullriga flatsidor och plana eggsidor. På yttersidan har den upp- och nedtill en bård av stiliserade blad och blomornament och på innersidan ett liknande blomornament. Knappens hals har två horisontella falsar. Kaveln har närmast åttkantigt tvärsnitt med en försänkt ränna längs var och en av eggsidorna. Nedtill finns en krans av fin snodd järntråd. I övrigt är kaveln lindad med en fin, av två parter hopsnodd järntråd. Värjan har vertikalt S-formig parerstång, som närmast har ovalt tvärsnitt och som skivformigt utvecklas vid de bägge ändarna. De sistnämnda är på båda sidor prydda med stiliserade bladornament. Från korset utgår på yttersidan en ganska stor, horisontell parerbygel och på innersidan en liknande, men något mindre bygel. Yttersidans bygel är på mitten litet fasonerad samt prydd med stiliserade bladornament. Den är utfylld med en svagt skålformig, med stjärnformiga ornament genombruten parerplåt. Innersidans parerbygel har ej parerplåt, men från mittpunkten av dess överkant går en tumbygel till korset. Den ovan beskrivna typen av värjfästen härstammar med största sannolikhet från Nederländerna och började komma i bruk i Sverige cirka 1620.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Ryttarvärja, sannolikt för officer. 1620-40 ca. Klingans bredd upptill är 42 mm. Den tveeggad klingan har upptill på var sida en bred, cirka 130 mm lång, grund blodränna samt är i övrigt flack. Nedanför innersidans blodränna är en ulvbild inhuggen. Fästet är av smitt järn. Den hjärtformiga knappen har närmast fyrsidigt tvärsnitt med svagt kullriga flatsidor och plana eggsidor. På yttersidan har den upp- och nedtill en bård av stiliserade blad och blomornament och på innersidan ett liknande blomornament. Knappens hals har två horisontella falsar. Kaveln har närmast åttkantigt tvärsnitt med en försänkt ränna längs var och en av eggsidorna. Nedtill finns en krans av fin snodd järntråd. I övrigt är kaveln lindad med en fin, av två parter hopsnodd järntråd. Värjan har vertikalt S-formig parerstång, som närmast har ovalt tvärsnitt och som skivformigt utvecklas vid de bägge ändarna. De sistnämnda är på båda sidor prydda med stiliserade bladornament. Från korset utgår på yttersidan en ganska stor, horisontell parerbygel och på innersidan en liknande, men något mindre bygel. Yttersidans bygel är på mitten litet fasonerad samt prydd med stiliserade bladornament. Den är utfylld med en svagt skålformig, med stjärnformiga ornament genombruten parerplåt. Innersidans parerbygel har ej parerplåt, men från mittpunkten av dess överkant går en tumbygel till korset. Den ovan beskrivna typen av värjfästen härstammar med största sannolikhet från Nederländerna och började komma i bruk i Sverige cirka 1620.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo