100
Grupp D II. Sabel m/1742 för Prinz Johans Chevauxlegers Regiment, Tyskland. Klingans bredd upptill är 32 mm. Pilhöjden är 18 mm.Klingan är krökt, har upptill en 31,5 mm lång avsats och är därefter skålslipad. 223 mm nedanför fästet får den längs ryggen en blodrand, som slutar 215 mm ovanför udden. Något ovanför blodrandens slut får klingan eggslipning även på ryggsidan. Udden ligger vid ryggen. På avsatsens bägge sidor finns bokstäverna F A under en krona. Fästets metalldelar är av järn. Kaveln är rak och har upp och nedtill ett ringliknande, 15 mm brett band av järn, men är i övrigt lindad med två smala och enkla och en grövre, av två parter hopsnodd järntråd. Knappen är rätt hög och vidgas upptill plötsligt runt omkring. Översidan har närmast formen av ett halvklot, men pryds på mitten av en rand. På knappens översida finns en stor, avrundad nitknapp. Parerstången, liksom resten av parerkorgen, består av bandjärn. Dess bakre arm är rak, men dess främre övergår i båge i handbygeln, vars övre ände är instucken i ett hål på knappen. På terssidan utgår från korset en bygel, som går upp till knappen. Litet ovanför utgångspunkten har bygeln både på fram- och bakkanten en liten avrundad flik. Bygelns övre ände är instucken i ett hål på knappen. Från parerplåtens bakre arm nära bakre änden utgår en spång, som går till den nyss omtalade tersbygeln, vilken den träffar något nedanför mitten. En liten bit nedanför det ställe, där denna spång träffar tersbygelns kant, utgår från framkanten av denna bygel en annan spång, som går snett uppåt till handbygelns mitt. Omedelbart under denna spång utgår från tersbygelns kant en annan spång, som går snett nedåt till handbygelns nedre del. Från framsidan på tersbygelns övre del utgår ännu en spång, som går snett nedåt till handbygelns mitt. Kvartsidans parerkorg är fullkomligt lik terssidans. Hela fästet är svartlackerat. På knappen och på översidan av parerstångens bakre arm är ett Z (eller möjligen ett N) inslaget, och nära bakre spetsen av parerstången är numret 10 inslaget.Dylika sablar fördes av Chevauxlegerregementet till 1812, varefter de tilldelades trängen, som förde dem till 1825.Kallas i Modellsalens reversal "Värjor, kavalleri, svenska, onämnt årtal med fäste". I Artillerimuseum var benämningen 1879-84 "Huggvärja med balja för Kungl. Lifdrabant - Korpsen, Adolf Fredriks regering", varjämte omnämnes, att A F var graverat på klingan. I 1888 års tryckta katalog är benämningen och beskrivningen ändrad till "Sabel med balja för kavalleriet. Klingan är märkt med kurfursten Fredrik Augusts namnchiffer och derofvan den kurfurstliga hatten; fästet är af jern. Dylika fästen infördes först efter freden i S:t Hubertsburg 1763. Sachsen". Liknande benämning har vapnet i alla senare inventarier t o m 1911 års, men i 1912 års kallas det "Ryttaresabel, kallad Fleischhauer, med balja, för prins Johans Chevaux-leger-regemente 1742-1812, därefter trängsabel till 1825".
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo