1
4
100
Grupp D II. Klingan är tveeggad, har upptill på bägge sidor grund skålslipning eller bred, grund blodrand, men är i övrigt flack. Fästet är av svärtat järn och har hel gallerkorg. Knappen är låg och har upptill formen av en stympad, fyrkantig pyramid. Där- efter följer nedåt en flat 3 mm bred kant. Knappens nedre del bildar en slags kort, bred, nedåt smalare hals med ovalt tvärsnitt. Kaveln har ovalt tvärsnitt, är vidare uppåt och är lindad med snören, som bestrukits med svart fernissa. Parerstången är rak, har kvadratiskt tvärsnitt med en kant vänd uppåt. Mot ändarna vidgas den, men ändarna har pyramidformig avslutning. Handbygelns övre ända är framåtböjd och står nära och i jämnhöjd med knappen. Framtill utgår från korset en fingerhake. På terssidan finns vid korset en stor, oval parerring. Från fingerhakens nedre ända går på terssidan en spång utåt och uppåt till parerringen, vilken den träffar strax framför dess bakre krök. Från motsvarande ställe på parerringens övre sida går en spång något bakåt sedan utåt och uppåt, så inåt och litet nedåt till handbygelns övre del, som den träffar strax nedanför bygelns övre ända. Från den horisontala parerbygelns mitt och strax bakom dess främre krök går från vardera stället en bygel i båge uppåt till den nyss omtalade tersspången, vilken dessa byglar träffar i samma punkt ett stycke bakom dess övre ända. I övrigt utgörs skyddet på terssidan av tre horisontala spänger, som går från handbygeln till tersspången, och som tillsammans har formen av ett på bredden starkt utdraget S. På kvartsidan går från fingerhakens nedre ända en spång till parerstångens bakre arm, som den träffar strax bakom korset. Från mitten av denna spång går en annan längre spång något bakåt, sedan utåt och uppåt, så framåt och slutligen nedåt till handbygeln, som den träffar strax nedanför bygelns övre ända. Strax bakom den främre kröken på den förstnämnda kvartspången går en bygel i båge uppåt till den sistnämnda spången, som den träffar en bit bakom dess övre ända. I övrigt utgörs skyddet på kvartsidan av tre horisontala spänger, som går från handbygeln till den längre kvartspången. Dessa tre sistnämnda kvartspänger har tillsammans formen av ett på bredden starkt utdraget S. Alla byglar och spänger har cirkelrunt tvärsnitt.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Klingan är tveeggad, har upptill på bägge sidor grund skålslipning eller bred, grund blodrand, men är i övrigt flack. Fästet är av svärtat järn och har hel gallerkorg. Knappen är låg och har upptill formen av en stympad, fyrkantig pyramid. Där- efter följer nedåt en flat 3 mm bred kant. Knappens nedre del bildar en slags kort, bred, nedåt smalare hals med ovalt tvärsnitt. Kaveln har ovalt tvärsnitt, är vidare uppåt och är lindad med snören, som bestrukits med svart fernissa. Parerstången är rak, har kvadratiskt tvärsnitt med en kant vänd uppåt. Mot ändarna vidgas den, men ändarna har pyramidformig avslutning. Handbygelns övre ända är framåtböjd och står nära och i jämnhöjd med knappen. Framtill utgår från korset en fingerhake. På terssidan finns vid korset en stor, oval parerring. Från fingerhakens nedre ända går på terssidan en spång utåt och uppåt till parerringen, vilken den träffar strax framför dess bakre krök. Från motsvarande ställe på parerringens övre sida går en spång något bakåt sedan utåt och uppåt, så inåt och litet nedåt till handbygelns övre del, som den träffar strax nedanför bygelns övre ända. Från den horisontala parerbygelns mitt och strax bakom dess främre krök går från vardera stället en bygel i båge uppåt till den nyss omtalade tersspången, vilken dessa byglar träffar i samma punkt ett stycke bakom dess övre ända. I övrigt utgörs skyddet på terssidan av tre horisontala spänger, som går från handbygeln till tersspången, och som tillsammans har formen av ett på bredden starkt utdraget S. På kvartsidan går från fingerhakens nedre ända en spång till parerstångens bakre arm, som den träffar strax bakom korset. Från mitten av denna spång går en annan längre spång något bakåt, sedan utåt och uppåt, så framåt och slutligen nedåt till handbygeln, som den träffar strax nedanför bygelns övre ända. Strax bakom den främre kröken på den förstnämnda kvartspången går en bygel i båge uppåt till den sistnämnda spången, som den träffar en bit bakom dess övre ända. I övrigt utgörs skyddet på kvartsidan av tre horisontala spänger, som går från handbygeln till den längre kvartspången. Dessa tre sistnämnda kvartspänger har tillsammans formen av ett på bredden starkt utdraget S. Alla byglar och spänger har cirkelrunt tvärsnitt.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Klingan är tveeggad, har upptill på bägge sidor grund skålslipning eller bred, grund blodrand, men är i övrigt flack. Fästet är av svärtat järn och har hel gallerkorg. Knappen är låg och har upptill formen av en stympad, fyrkantig pyramid. Där- efter följer nedåt en flat 3 mm bred kant. Knappens nedre del bildar en slags kort, bred, nedåt smalare hals med ovalt tvärsnitt. Kaveln har ovalt tvärsnitt, är vidare uppåt och är lindad med snören, som bestrukits med svart fernissa. Parerstången är rak, har kvadratiskt tvärsnitt med en kant vänd uppåt. Mot ändarna vidgas den, men ändarna har pyramidformig avslutning. Handbygelns övre ända är framåtböjd och står nära och i jämnhöjd med knappen. Framtill utgår från korset en fingerhake. På terssidan finns vid korset en stor, oval parerring. Från fingerhakens nedre ända går på terssidan en spång utåt och uppåt till parerringen, vilken den träffar strax framför dess bakre krök. Från motsvarande ställe på parerringens övre sida går en spång något bakåt sedan utåt och uppåt, så inåt och litet nedåt till handbygelns övre del, som den träffar strax nedanför bygelns övre ända. Från den horisontala parerbygelns mitt och strax bakom dess främre krök går från vardera stället en bygel i båge uppåt till den nyss omtalade tersspången, vilken dessa byglar träffar i samma punkt ett stycke bakom dess övre ända. I övrigt utgörs skyddet på terssidan av tre horisontala spänger, som går från handbygeln till tersspången, och som tillsammans har formen av ett på bredden starkt utdraget S. På kvartsidan går från fingerhakens nedre ända en spång till parerstångens bakre arm, som den träffar strax bakom korset. Från mitten av denna spång går en annan längre spång något bakåt, sedan utåt och uppåt, så framåt och slutligen nedåt till handbygeln, som den träffar strax nedanför bygelns övre ända. Strax bakom den främre kröken på den förstnämnda kvartspången går en bygel i båge uppåt till den sistnämnda spången, som den träffar en bit bakom dess övre ända. I övrigt utgörs skyddet på kvartsidan av tre horisontala spänger, som går från handbygeln till den längre kvartspången. Dessa tre sistnämnda kvartspänger har tillsammans formen av ett på bredden starkt utdraget S. Alla byglar och spänger har cirkelrunt tvärsnitt.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Klingan är tveeggad, har upptill på bägge sidor grund skålslipning eller bred, grund blodrand, men är i övrigt flack. Fästet är av svärtat järn och har hel gallerkorg. Knappen är låg och har upptill formen av en stympad, fyrkantig pyramid. Där- efter följer nedåt en flat 3 mm bred kant. Knappens nedre del bildar en slags kort, bred, nedåt smalare hals med ovalt tvärsnitt. Kaveln har ovalt tvärsnitt, är vidare uppåt och är lindad med snören, som bestrukits med svart fernissa. Parerstången är rak, har kvadratiskt tvärsnitt med en kant vänd uppåt. Mot ändarna vidgas den, men ändarna har pyramidformig avslutning. Handbygelns övre ända är framåtböjd och står nära och i jämnhöjd med knappen. Framtill utgår från korset en fingerhake. På terssidan finns vid korset en stor, oval parerring. Från fingerhakens nedre ända går på terssidan en spång utåt och uppåt till parerringen, vilken den träffar strax framför dess bakre krök. Från motsvarande ställe på parerringens övre sida går en spång något bakåt sedan utåt och uppåt, så inåt och litet nedåt till handbygelns övre del, som den träffar strax nedanför bygelns övre ända. Från den horisontala parerbygelns mitt och strax bakom dess främre krök går från vardera stället en bygel i båge uppåt till den nyss omtalade tersspången, vilken dessa byglar träffar i samma punkt ett stycke bakom dess övre ända. I övrigt utgörs skyddet på terssidan av tre horisontala spänger, som går från handbygeln till tersspången, och som tillsammans har formen av ett på bredden starkt utdraget S. På kvartsidan går från fingerhakens nedre ända en spång till parerstångens bakre arm, som den träffar strax bakom korset. Från mitten av denna spång går en annan längre spång något bakåt, sedan utåt och uppåt, så framåt och slutligen nedåt till handbygeln, som den träffar strax nedanför bygelns övre ända. Strax bakom den främre kröken på den förstnämnda kvartspången går en bygel i båge uppåt till den sistnämnda spången, som den träffar en bit bakom dess övre ända. I övrigt utgörs skyddet på kvartsidan av tre horisontala spänger, som går från handbygeln till den längre kvartspången. Dessa tre sistnämnda kvartspänger har tillsammans formen av ett på bredden starkt utdraget S. Alla byglar och spänger har cirkelrunt tvärsnitt.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo