1
5
100
Grupp D II. Den smala, tveeggade klingan har flata åsar. Längst upp har den en cirka 5 cm lång ansats, som har rektangulärt tvärsnitt. Ansatsen har på var sida längs långkanterna en ingraverad rand, och på var sida är en halvmåne inslagen. Stämpeln är en tysk efterbildning av Toledosmeden Juan de Lunas stämpel. Fästet är av svärtat järn. Knappen har cirkelrunt tvärsnitt och avsmalnar något uppåt. Översidan är svagt och undersidan är starkt avrundad. Nitknappen är närmast cylindrisk och skiljs nedtill genom en instrypning från den lilla avrundade foten. Halsen är kort, har cirkelrunt tvärsnitt och skiljs genom en instrypning från knappen. Träkaveln avsmalnar något uppåt. Dess eggsidor är flata, men flatsidorna är svagt kullriga. Upp- och nedtill finns en smal krans av snodd järntråd. Kavellindningen består av en ganska smal höger- och en liknande vänstersnodd järntråd, men ursprungligen har det tydligen funnits flera trådar. Parerstången är rak och har cirkelrunt tvärsnitt. Den vidgas rätt mycket mot de svagt avrundade ändarna. Från korsets undersida går på var flatsida en kort trekantig flik nedåt. Från korset vid var och en av klingans eggsidor går en stor fingerhake nedåt. Fingerhakarnas nedre ändar förenas på yttersidan genom en horisontal "åsnehovsbygel" och från samma ändar utgår också en stor, snedställd parerbygel, vars översida står något över parerstången. Från mitten på sistnämda bygel går en spång till handbygeln, med vilka den förenas något nedanför bygelns mitt. På innersidan går en nedtill trekluven gaffelspång från fingerhakarnas nedre ändar till handbygeln, vilken den träffar något nedanför bygelns mitt. Alla byglar och spänger har cirkelrunt tvärsnitt.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Den smala, tveeggade klingan har flata åsar. Längst upp har den en cirka 5 cm lång ansats, som har rektangulärt tvärsnitt. Ansatsen har på var sida längs långkanterna en ingraverad rand, och på var sida är en halvmåne inslagen. Stämpeln är en tysk efterbildning av Toledosmeden Juan de Lunas stämpel. Fästet är av svärtat järn. Knappen har cirkelrunt tvärsnitt och avsmalnar något uppåt. Översidan är svagt och undersidan är starkt avrundad. Nitknappen är närmast cylindrisk och skiljs nedtill genom en instrypning från den lilla avrundade foten. Halsen är kort, har cirkelrunt tvärsnitt och skiljs genom en instrypning från knappen. Träkaveln avsmalnar något uppåt. Dess eggsidor är flata, men flatsidorna är svagt kullriga. Upp- och nedtill finns en smal krans av snodd järntråd. Kavellindningen består av en ganska smal höger- och en liknande vänstersnodd järntråd, men ursprungligen har det tydligen funnits flera trådar. Parerstången är rak och har cirkelrunt tvärsnitt. Den vidgas rätt mycket mot de svagt avrundade ändarna. Från korsets undersida går på var flatsida en kort trekantig flik nedåt. Från korset vid var och en av klingans eggsidor går en stor fingerhake nedåt. Fingerhakarnas nedre ändar förenas på yttersidan genom en horisontal "åsnehovsbygel" och från samma ändar utgår också en stor, snedställd parerbygel, vars översida står något över parerstången. Från mitten på sistnämda bygel går en spång till handbygeln, med vilka den förenas något nedanför bygelns mitt. På innersidan går en nedtill trekluven gaffelspång från fingerhakarnas nedre ändar till handbygeln, vilken den träffar något nedanför bygelns mitt. Alla byglar och spänger har cirkelrunt tvärsnitt.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Den smala, tveeggade klingan har flata åsar. Längst upp har den en cirka 5 cm lång ansats, som har rektangulärt tvärsnitt. Ansatsen har på var sida längs långkanterna en ingraverad rand, och på var sida är en halvmåne inslagen. Stämpeln är en tysk efterbildning av Toledosmeden Juan de Lunas stämpel. Fästet är av svärtat järn. Knappen har cirkelrunt tvärsnitt och avsmalnar något uppåt. Översidan är svagt och undersidan är starkt avrundad. Nitknappen är närmast cylindrisk och skiljs nedtill genom en instrypning från den lilla avrundade foten. Halsen är kort, har cirkelrunt tvärsnitt och skiljs genom en instrypning från knappen. Träkaveln avsmalnar något uppåt. Dess eggsidor är flata, men flatsidorna är svagt kullriga. Upp- och nedtill finns en smal krans av snodd järntråd. Kavellindningen består av en ganska smal höger- och en liknande vänstersnodd järntråd, men ursprungligen har det tydligen funnits flera trådar. Parerstången är rak och har cirkelrunt tvärsnitt. Den vidgas rätt mycket mot de svagt avrundade ändarna. Från korsets undersida går på var flatsida en kort trekantig flik nedåt. Från korset vid var och en av klingans eggsidor går en stor fingerhake nedåt. Fingerhakarnas nedre ändar förenas på yttersidan genom en horisontal "åsnehovsbygel" och från samma ändar utgår också en stor, snedställd parerbygel, vars översida står något över parerstången. Från mitten på sistnämda bygel går en spång till handbygeln, med vilka den förenas något nedanför bygelns mitt. På innersidan går en nedtill trekluven gaffelspång från fingerhakarnas nedre ändar till handbygeln, vilken den träffar något nedanför bygelns mitt. Alla byglar och spänger har cirkelrunt tvärsnitt.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Den smala, tveeggade klingan har flata åsar. Längst upp har den en cirka 5 cm lång ansats, som har rektangulärt tvärsnitt. Ansatsen har på var sida längs långkanterna en ingraverad rand, och på var sida är en halvmåne inslagen. Stämpeln är en tysk efterbildning av Toledosmeden Juan de Lunas stämpel. Fästet är av svärtat järn. Knappen har cirkelrunt tvärsnitt och avsmalnar något uppåt. Översidan är svagt och undersidan är starkt avrundad. Nitknappen är närmast cylindrisk och skiljs nedtill genom en instrypning från den lilla avrundade foten. Halsen är kort, har cirkelrunt tvärsnitt och skiljs genom en instrypning från knappen. Träkaveln avsmalnar något uppåt. Dess eggsidor är flata, men flatsidorna är svagt kullriga. Upp- och nedtill finns en smal krans av snodd järntråd. Kavellindningen består av en ganska smal höger- och en liknande vänstersnodd järntråd, men ursprungligen har det tydligen funnits flera trådar. Parerstången är rak och har cirkelrunt tvärsnitt. Den vidgas rätt mycket mot de svagt avrundade ändarna. Från korsets undersida går på var flatsida en kort trekantig flik nedåt. Från korset vid var och en av klingans eggsidor går en stor fingerhake nedåt. Fingerhakarnas nedre ändar förenas på yttersidan genom en horisontal "åsnehovsbygel" och från samma ändar utgår också en stor, snedställd parerbygel, vars översida står något över parerstången. Från mitten på sistnämda bygel går en spång till handbygeln, med vilka den förenas något nedanför bygelns mitt. På innersidan går en nedtill trekluven gaffelspång från fingerhakarnas nedre ändar till handbygeln, vilken den träffar något nedanför bygelns mitt. Alla byglar och spänger har cirkelrunt tvärsnitt.
Photo: Armémuseum
Grupp D II. Den smala, tveeggade klingan har flata åsar. Längst upp har den en cirka 5 cm lång ansats, som har rektangulärt tvärsnitt. Ansatsen har på var sida längs långkanterna en ingraverad rand, och på var sida är en halvmåne inslagen. Stämpeln är en tysk efterbildning av Toledosmeden Juan de Lunas stämpel. Fästet är av svärtat järn. Knappen har cirkelrunt tvärsnitt och avsmalnar något uppåt. Översidan är svagt och undersidan är starkt avrundad. Nitknappen är närmast cylindrisk och skiljs nedtill genom en instrypning från den lilla avrundade foten. Halsen är kort, har cirkelrunt tvärsnitt och skiljs genom en instrypning från knappen. Träkaveln avsmalnar något uppåt. Dess eggsidor är flata, men flatsidorna är svagt kullriga. Upp- och nedtill finns en smal krans av snodd järntråd. Kavellindningen består av en ganska smal höger- och en liknande vänstersnodd järntråd, men ursprungligen har det tydligen funnits flera trådar. Parerstången är rak och har cirkelrunt tvärsnitt. Den vidgas rätt mycket mot de svagt avrundade ändarna. Från korsets undersida går på var flatsida en kort trekantig flik nedåt. Från korset vid var och en av klingans eggsidor går en stor fingerhake nedåt. Fingerhakarnas nedre ändar förenas på yttersidan genom en horisontal "åsnehovsbygel" och från samma ändar utgår också en stor, snedställd parerbygel, vars översida står något över parerstången. Från mitten på sistnämda bygel går en spång till handbygeln, med vilka den förenas något nedanför bygelns mitt. På innersidan går en nedtill trekluven gaffelspång från fingerhakarnas nedre ändar till handbygeln, vilken den träffar något nedanför bygelns mitt. Alla byglar och spänger har cirkelrunt tvärsnitt.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo