1
3
100
Strålben till skelettet Gustav. 12881 utgör huvudnummer för skelettet. Märkt med G och 2. Gustav var cirka 45 år gammal och 160 cm lång. Gustav var en av de kortaste männen ombord. Han har haft besvär med ryggen. Bröstkotorna uppvisar spår efter kraftiga förändringar. Dessa består av benutväxter och deformation av kotkroppar och ledutskott samt förbenade ligament. Anledningen kan ha varit för hårt arbete och överansträngning av ryggraden. Möjligen finns även inflammatoriska orsaker. En av Gustavs sexårständer i överkäken har dragits ut strax före hans död. Ett bitvis mycket kraftigt tandslitage tyder på att han haft så kallat korsbett. Kariesangrepp finns på flera av kindtänderna. Dietanalyserna antyder att han åt både kött och fisk. Trots att Gustavs nästan kompletta skelett var sammanhållet och orört fanns det inga andra fynd som lätt kunde sammankopplas med honom. Det är därför svårt att säga något om hans status eller personliga vanor. Trots hans spensliga kroppsbyggnad visar förändringar i ryggraden att han var van vid hårt arbete. Han dog vid foten av en lejdare upp till nästa däck. Över 1500 identifierbara skelettdelar efter människor har påträffats i och runt Vasa. De osteologiska och arkeologiska analyserna pekar på att det finns 15 väl avgränsade skelett och ett antal separata ben. Det totala antalet individer kan vara uppemot 25, av de cirka 30 som omkom vid förlisningen. Elva av de komplettare skeletten hittades i skeppet (sex på övre batteridäck, två på nedre batteridäck, en på trossdäck och två i hålskeppet), de övriga utanför. Individuella skelett har attribuerats med en bokstav i den ordning de påträffades och senare även ett fiktivt namn baserat på bokstaven. De flesta skeletten har identifierats som män, men två är kvinnor och ett antal har inte varit möjliga att könsbestämma. Medelålder har varit 33 år, varav den yngste var i yngre tonåren och den äldste över 60 år. Kvinnorna har bägge varit relativt unga, det ena skelettet har åldersbedömts till 16-17 år och det andra till drygt 20 år. Längden varierar mellan 159 cm och 178 cm, med en medellängd för männen på 167 cm och för kvinnorna på 163 cm (i dag är medellängden för män 180 cm och för kvinnor 167 cm). Analyser pekar på att man ätit en relativt blandad kost. Flera av skeletten uppvisar dock indikationer på att individerna under någon period i sin barndom lidit av undernäring eller haft en svår barnsjukdom. Tandmaterialet är av förhållandevis god kvalitet även om en del individer har haft tandsten och smärre inflammationer i käken. Nästan en tredjedel av skeletten uppvisar spår av tidigare brutna ben, men endast en fraktur kan påvisas ha skett vid förlisningen (individen Adam). Bägge kvinnorna och några av männen har förändringar i ryggraden som tyder på sjukdom eller överansträngning. Inventerat 2003. Utställt i "Ansikte mot ansikte", Vasamuseet 2004 -.
Photo: Vasamuseet
Strålben till skelettet Gustav. 12881 utgör huvudnummer för skelettet. Märkt med G och 2. Gustav var cirka 45 år gammal och 160 cm lång. Gustav var en av de kortaste männen ombord. Han har haft besvär med ryggen. Bröstkotorna uppvisar spår efter kraftiga förändringar. Dessa består av benutväxter och deformation av kotkroppar och ledutskott samt förbenade ligament. Anledningen kan ha varit för hårt arbete och överansträngning av ryggraden. Möjligen finns även inflammatoriska orsaker. En av Gustavs sexårständer i överkäken har dragits ut strax före hans död. Ett bitvis mycket kraftigt tandslitage tyder på att han haft så kallat korsbett. Kariesangrepp finns på flera av kindtänderna. Dietanalyserna antyder att han åt både kött och fisk. Trots att Gustavs nästan kompletta skelett var sammanhållet och orört fanns det inga andra fynd som lätt kunde sammankopplas med honom. Det är därför svårt att säga något om hans status eller personliga vanor. Trots hans spensliga kroppsbyggnad visar förändringar i ryggraden att han var van vid hårt arbete. Han dog vid foten av en lejdare upp till nästa däck. Över 1500 identifierbara skelettdelar efter människor har påträffats i och runt Vasa. De osteologiska och arkeologiska analyserna pekar på att det finns 15 väl avgränsade skelett och ett antal separata ben. Det totala antalet individer kan vara uppemot 25, av de cirka 30 som omkom vid förlisningen. Elva av de komplettare skeletten hittades i skeppet (sex på övre batteridäck, två på nedre batteridäck, en på trossdäck och två i hålskeppet), de övriga utanför. Individuella skelett har attribuerats med en bokstav i den ordning de påträffades och senare även ett fiktivt namn baserat på bokstaven. De flesta skeletten har identifierats som män, men två är kvinnor och ett antal har inte varit möjliga att könsbestämma. Medelålder har varit 33 år, varav den yngste var i yngre tonåren och den äldste över 60 år. Kvinnorna har bägge varit relativt unga, det ena skelettet har åldersbedömts till 16-17 år och det andra till drygt 20 år. Längden varierar mellan 159 cm och 178 cm, med en medellängd för männen på 167 cm och för kvinnorna på 163 cm (i dag är medellängden för män 180 cm och för kvinnor 167 cm). Analyser pekar på att man ätit en relativt blandad kost. Flera av skeletten uppvisar dock indikationer på att individerna under någon period i sin barndom lidit av undernäring eller haft en svår barnsjukdom. Tandmaterialet är av förhållandevis god kvalitet även om en del individer har haft tandsten och smärre inflammationer i käken. Nästan en tredjedel av skeletten uppvisar spår av tidigare brutna ben, men endast en fraktur kan påvisas ha skett vid förlisningen (individen Adam). Bägge kvinnorna och några av männen har förändringar i ryggraden som tyder på sjukdom eller överansträngning. Inventerat 2003. Utställt i "Ansikte mot ansikte", Vasamuseet 2004 -.
Photo: Vasamuseet
Strålben till skelettet Gustav. 12881 utgör huvudnummer för skelettet. Märkt med G och 2. Gustav var cirka 45 år gammal och 160 cm lång. Gustav var en av de kortaste männen ombord. Han har haft besvär med ryggen. Bröstkotorna uppvisar spår efter kraftiga förändringar. Dessa består av benutväxter och deformation av kotkroppar och ledutskott samt förbenade ligament. Anledningen kan ha varit för hårt arbete och överansträngning av ryggraden. Möjligen finns även inflammatoriska orsaker. En av Gustavs sexårständer i överkäken har dragits ut strax före hans död. Ett bitvis mycket kraftigt tandslitage tyder på att han haft så kallat korsbett. Kariesangrepp finns på flera av kindtänderna. Dietanalyserna antyder att han åt både kött och fisk. Trots att Gustavs nästan kompletta skelett var sammanhållet och orört fanns det inga andra fynd som lätt kunde sammankopplas med honom. Det är därför svårt att säga något om hans status eller personliga vanor. Trots hans spensliga kroppsbyggnad visar förändringar i ryggraden att han var van vid hårt arbete. Han dog vid foten av en lejdare upp till nästa däck. Över 1500 identifierbara skelettdelar efter människor har påträffats i och runt Vasa. De osteologiska och arkeologiska analyserna pekar på att det finns 15 väl avgränsade skelett och ett antal separata ben. Det totala antalet individer kan vara uppemot 25, av de cirka 30 som omkom vid förlisningen. Elva av de komplettare skeletten hittades i skeppet (sex på övre batteridäck, två på nedre batteridäck, en på trossdäck och två i hålskeppet), de övriga utanför. Individuella skelett har attribuerats med en bokstav i den ordning de påträffades och senare även ett fiktivt namn baserat på bokstaven. De flesta skeletten har identifierats som män, men två är kvinnor och ett antal har inte varit möjliga att könsbestämma. Medelålder har varit 33 år, varav den yngste var i yngre tonåren och den äldste över 60 år. Kvinnorna har bägge varit relativt unga, det ena skelettet har åldersbedömts till 16-17 år och det andra till drygt 20 år. Längden varierar mellan 159 cm och 178 cm, med en medellängd för männen på 167 cm och för kvinnorna på 163 cm (i dag är medellängden för män 180 cm och för kvinnor 167 cm). Analyser pekar på att man ätit en relativt blandad kost. Flera av skeletten uppvisar dock indikationer på att individerna under någon period i sin barndom lidit av undernäring eller haft en svår barnsjukdom. Tandmaterialet är av förhållandevis god kvalitet även om en del individer har haft tandsten och smärre inflammationer i käken. Nästan en tredjedel av skeletten uppvisar spår av tidigare brutna ben, men endast en fraktur kan påvisas ha skett vid förlisningen (individen Adam). Bägge kvinnorna och några av männen har förändringar i ryggraden som tyder på sjukdom eller överansträngning. Inventerat 2003. Utställt i "Ansikte mot ansikte", Vasamuseet 2004 -.
Photo: Vasamuseet
Accept license and download photo