FÅR JAG LOV?

Photo: Bohusläns museum

FÅR JAG LOV? Om historiska folkparks- och festplatser i Bohuslän, om att mötas och ha roligt.

Här visar Bohusläns museum bilder kopplade till utställningen FÅR JAG LOV? - om historiska folkparks- och festplatser i Bohuslän, om att mötas och ha roligt.

Utställningen visades på Bohusläns museum 18 maj - 3 november 2013.

Platser för dans har växlat genom tiderna. Från skogsgläntor, vägskäl, broar och vinterisar till dansbanor som började byggas i slutet av 1800-talet. Några av dem växte och blev till större festplatser.

Dit drog man för att träffa sina vänner, dansa och prata. För många var möjligheten att bara umgås viktigare än dansen. Intresset för att dansa har varierat över tid, likaså dansstilarna.

Idag går många på danskurser och lär sig tango, salsa, bugg men om man bara vill dansa för att möta människor, vart går man då? Var finns det platser för att umgås och dansa?

Pardans i olika former var det vanliga ända fram till 1960-talet. Då kom twist, shake och sedan disco. Idag väljer många att dansa pardans i form av bugg och foxtrot till dansbandsmusik.

Flera av de dansband som spelade i parker och festplatser på 1960 - 70-talen turnerar fortfarande; Flamingokvintetten, Streaplers, Lasse Stefanz med flera. Dansbandsmusik är en företeelse som utvecklats i Sverige och spridits till Danmark, Norge och Finland.

De första anlagda platserna för dans i Västra Götaland uppstod kring sekelskiftet 1900. Bakom festplatserna stod ofta politiska föreningar och loger, ibland också större företag. Socialdemokratiska arbetarpartiet lät uppföra ett stort antal anläggningar kallade Folkets Park runt om i landet. Teateruppträdanden i särskilda teaterbyggnader blev tidigt en del av den folkliga kultur som utvecklades kring festplatser och folkparker. Kringresande teaterverksamhet var ett väletablerat fenomen från 1920-talet.

Antalet festplatser var som störst i Västra Götaland under 1930- och 40-talet, men verksamheten stod i blom ända in på 1960-talet. På 1960-talet kom twisten där man inte håller i varandra längre. Därefter kom shake och så disco på 1970-talet. Denna förändring gällande dansstil gjorde att man sökte sig till nya dansställen, diskotek, där man spelade musik utan orkester. Festplatserna satsade då på ljudförstärkning och många festplatser moderniserades på olika sätt. Serveringarna blev mer restaurangliknande är tidigare enkla serveringslokaler.

Parallellt med dansbandsmusikens och discomusikens framgångar ser man en tydlig trend under 1970-talet: ett nyvaknat intresse för gammaldans och de gamla folkdanserna dyker upp. Detta intresse gjorde att dansbanor och bygdegårdar användes flitigt och flera festplatser göts det liv i igen. Trots att det göts liv i vissa festplatser igen på 1970-talet så var det ändå en mörkperiod för festplatserna. Den ökade bilismen gjorde att man kunde välja bort den lilla folkparken på hemmaplan och istället välja en större festplats med välkända artister. Avfolkningen av landsbygden där många av festplatserna låg gjorde att antalet människor minskade.

På 1980-talet började de stora överlevande festplatserna intressera sig för att fånga upp de nya musiktrenderna igen; Carola, Ulf Lundell, Imperiet, spelade flitigt på festplatserna på 1980-talet. 245 folkparker var anslutna till Folkets parks centralorganisation under storhetstiden på 1950-talet. Idag är antalet 122.

45 related items

Share to