Gamlingar - Hur var det och hur vill du ha det?

Gammal är äldst?

Synen på ålderdomen verkar alltid ha varit kluven. Förakt för den som är svag och inte längre produktiv, men också vördnad för friska äldre med stor kunskap och erfarenhet. Hög ålder fascinerar. Personer som blivit riktigt gamla har länge uppmärksammats i tidningar och övriga medier. Men de på riktigt gamla har sällan haft maktpositioner. Begreppet "ålderman" har tolkats som att den äldste fick bli ledare, men åldermän inom yrken och byar var sällan äldst – oftare var de i övre medelåldern.

Genom historien har människan avbildat livsloppet på olika sätt. Under medeltiden visas det ofta som ett hjul. På 1500-talet dyker ålderstrappan upp. Den visar det ideala livsloppet med äktenskap och barn, med ålderdomen kommer mitt i livet. Krafterna avtar och människan blir skröpligare och skröpligare. Ursprungligen skulle motivet påminna om människans dödlighet – liemannen och benknotor var vanliga inslag. Under 1800-talet blir det populärt att ha en ålderstrappa hemma på väggen. Motiven blir mindre tyngda av tankar på döden, och syftar mer till att visa livets ideala gång.

...jag vill inte vara en belastning för mina barn, de har sitt. Jag vet att de bryr sig om mig och ser till att jag har det bra, de ringer varje dag och hälsar på när de kan, de har ju sitt. Jag vill inte att de ska offra något för mig. Jag har gett dem livet och det vill jag att de ska leva. Då är jag nöjd.

Svea 93 år, Arjeplog

Familjeliv på gott och ont

I dagens Sverige bor bara ett par procent tillsammans med sina äldre föräldrar. Fram till början av 1900-talet var det ganska vanligt att flera generationer bodde tillsammans eller i närheten av varandra. Det innebar en naturlig kunskapsöverföring och att de äldre kunde utföra sysslor som de yngre hade svårt att hinna med. Men det var långt ifrån alltid en dans på rosor.

Fram till 1800-talet var det till exempel vanligt med så kallade undantagskontrakt. När den äldre generationen skulle överlåta till exempel sin gård till den yngre generationen så skrevs ett avtal där brukanderätten för en mindre bostad eller jordområde undantogs. De kunde ofta vara väldigt detaljerade, just eftersom dispyter ofta uppstod.

För att inte tala om sägnerna om ättestupor och ätteklubbor! I Nordiska museets arkiv finns många berättelser som handlar om att man knuffat gamla utför ett bergsstup eller om att man slagit ihjäl dem med en klubba. Det finns inga historiska belägg för att ättestupan eller ätteklubban någonsin har använts. Men myten är seglivad.

Bo på hem eller bo hemma

Förr flyttade de äldre ofta till sina barn när behovet av hjälp blev stort. Var man fattig eller saknade egna barn så kunde kyrkan eller socknen hjälpa till. Fattigstugor var en lösning, men det var också vanligt med "rotegång" – att den äldre bodde växelvis på gårdarna i socknen. Eller utackordering till den som begärde lägst ersättning.

I början av 1900-talet börjar moderna åldersdomshem byggas. Men snart kommer en motrörelse som menar att det är bättre att äldre får bo hemma, med hjälp. Under 1950-talet byggs ett system upp med så kallade hemsamariter, i kommunal regi.

Idag vårdas de flesta hemma så länge som möjligt. Men fler och fler efterlyser platser på boenden för äldre. Håller pendeln på att svänga tillbaka?

Trots allt bra, har jag aldrig varit så ensam som nu och det sörjer jag över. Jag saknar min fru så det gör ont. 57 år var vi tillsammans varje dag. Nu sitter jag vid hennes foto varje kväll och löser "sopas de letras", som vi brukade göra.

José 83 år, Midsommarkransen