Torvhantering på Branstaby mosse, Kville socken

Bilden visar två lador som ligger längs med varandra. Gaveln skymtar på en tredje lada.

De har mycket glest uppsatta brädor med stora, öppna ytor och ger ett nästan halvfärdigt intryck. En rälsväg går längs ladorna långsida. Vid sidan om står en specialkärra för torvtransport till ladorna. Fanns omkrng 10 dylika kärror på mossen. Kärrorna byggdes av "Kase-Kalle" som var bas för arbetarna på mossen.

Ladorna är också byggda på mossen.

Vid randen av mossen skymtar skog med bland annat björkskog.

Hänvisning till föremålsblankett UM026236 Torvbrikett

Om Branstaby mosse, Kville socken berättat av Almer Hansson år 1999

"Mossen samfälld för Fedja, Branstabygårdarna, Nygård och Solberggårdarna, längre tillbaka drygt ett 10-tal enheter. År 1866 delades den avlånga mossen upp i lotter i olika storlek av Lantmäteriförrättningen, beroende på den gällande gårdens åkerareal utmärkta på kartan med tvärgående linjer o markerade i mossens kanter av delesstenar. Omkring 1915 bildades Kville Andelstorvsförening och fabriken byggdes upp på Branstaby mosse. Efter att den torkade torven rivets, pressades den till baler som sedan hämtades av bönderna eller så kom lastbilar som fraktade bort den. Rivare och press drevs med ångmaskin. Den avlånga mossen var indelad i tvärgående tegar på vars kanter torven togs upp varje höst för hand med spade, vändes på våren efter några veckor, stackades eller kulades när den var någorlunda torr kördes torven på skottkärror till dom öppna ladorna ett 30 tal som stod i 3 rader så dom täckt hela mossen. Efter varje rad var utlagd räls på vilken torven under hösten och vintern transporterades till fabriken där den revs till torvströ som för det mesta användes till att strö under djuren på gårdarna, då fanns många kor och det gällde att spara på halmen som på den tiden till stor del användes till utfodring.

År 1940 tog Stenhuggeriidkaren Karl Andersson Rabbalshede över byggnation & driften. Han ordna så elkraftledning blev framdragen och även andra förbättringar utfördes. Nu blev en stor elmotor kraftkällan, ångmaskinen skrotades. Drygt 10 år senare övertogs driften för mossen av Hilding Nilsson Rabbalshede. Mossen ligger inte långt därifrån.

Då hade en del trädgårdsägare börjat använda torvströ till jordförbättring så en del av torven avyttrades till detta. Men regniga somrar ställde till mycket besvär för denna nödvändiga produktion. En mycket snörik vinter på 60 talet pressade sönder taket på fabriken. Så har ungefär 30 år gått sedan dess och björkskogen tar över mossen. Denna mossen gav en hel del arbetstillfällen under cirka 50 års tid. Till sist får vi inte glömma bort dem som under åren på olika vis jobbat och kämpat på denna mosse."

STUGVÄRMEN FÖRR ... berättat av Almer Hansson, Uddevalla år 2001

På 1800-talet och i början av 1900-talet var Bohuslän nästan skoglöst, de flesta utmarker betades, kor och får tog dom plantor som kom varför det blev mycket ont om skogbränsle.

Ljung fanns det gott om, men var mycket odrygt som bränsle.

Torvmossar fanns det här och var, det blev lösningen för inte så få att genom upptagning av torv fylla sitt bränslebehov. Det var inte alla mossar som passade - dom måste vara ganska djupa eftersom det är längre ner i mossen den mera förmultnades torven finns som passar till bränsletorv. Det var inte alla mossar som passar till bränntorv, den översta metern som är mindre förmultnad var lämplig till torvströ. ----- I norra Bohuslän fanns det torv lite varstans, gamla husgrunder styrker detta, det har även talats om dom, en del av dessa brukar ligga inom lämpligt avstånd till mosse, fördel eftersom torparen för det mesta hade bara en handkärra att tillgå. Jag fick i början av 70 talet av närstående ingående berättat hur det gick till att ta upp bränntorv, han och brodern hade under cirka 15 års tid i början av 1900 talet årligen varit med sin far till mossen på försommaren för att ta upp tillräckligt med bränntorv, så man kunde hålla värmen i bondstugan kommande vintern.

Det grävdes för hand ett fyrkantigt schakt ("torvhôla" lodrätt ner, i mossen fanns knappast någon rasrisk, torvhôlan gjordes så pass stor att den upptagna torven räckte för vintern antingen det gällde torp eller dom ofta större bondhusen, så där 4-5 meter i fyrkant eller något mindre, och så fortsatte man nedåt till den lämpliga torven. Framkom att "hôlan" för det mesta räckte några år innan den var helt tömd, i så fall började man med att först ösa ur nästan allt vattnet som samlats, sedan vändes det med spaden upp ett lager av den väl förmultnade torven, så ältades detta genom att karlarna trampa runt tills det blev en lagom smet ("sôla") inte för hård. Eftersom den så väl trampades kallades denna torv sedan den torkat för Tramptorv.

Sedan satte man igång att langa upp sôlan med hinkar, först hade man på torvhôlans ena vägg grävt in en avsats ("bôlk") där stod en man som langade upp på mossen. Det nämdes också, om mossen var riktigt djup så dom kunde fortsätta längre nedåt i botten, dom fick ha 2 bôlkar och en man till för att räcka upp vid langningen, mannen ovanpå mossen bar sedan ut sôlan på planen, som först rensats för ljung och annat skräp och var någorlunda jämn, sôlan tömdes ut i rätt så jämt lager. Laget fortsatte sedan i botten älta upp nya lager tills dom tyckte dom fått upp nog på plan. Efter några timmar när torvsôlan uppe på plan hade satt sig något, tog en man med ett kraftigt spö och drog upp några ränder i sôlan på två håll så att ett rutmönster bildades. När det gått några veckor hur mångs berodde på väderleken, då torvsölan torka upp någonlunda och fått fasthet bröts den i bitar efter dessa ränder och fick på så sättlagom stora bränntorvstycken passade lägga in i eldstäder, kaminer och annat. Tändes som vanligt med flisad ved och stickor, när den fått fyr hade den god värmeverkan och lång bränntid.

Fördel var om bränntorven fått bra bärgning, alltså torr, på bondgårdarna fanns ofta en mindre torvlada. Hände att torpare hade ett litet torvskjul i kanten på mossen drog sedan vid behov hem den på kärra eller kälke om det passade, hört att inte så sällan dom även bar på ryggen och annat.

Berättades att utanför, antingen det gällde bondhuset eller torpstugan kändes tydligt denna så annorlunda torvrök och det fanns dom som rynka på näsan för den, mest beroende på hur dom såg på det. Inställningen kan vara hur som helst, om man förflyttar sig en bra bit västerut på Irland, deras fina Wischy [whisky] som är en specialitet rökes just med torvrök. Skulle förvåna mig om någon klaga på torvröken där.

Fotografiet inkom i samband med milleniumskiftet 2000 och tidningen Bohusläningens insamling "Seklets bilder". Denna bild inkom dock strax efter själva insamlingen.

Källa: Almer Hansson, tidigare Branstaby, nu Uddevalla.

Accession: 2000

Fotografering: 1952