Vy åt nordväst från Riskullaverkets skorsten över Fässbergsdalen.
Från mitten av 1980-talet tills 2015 har mycket hänt i Fässbergsdalen. Tidigare såg man stora, gröna fält med hässjat hö i dalen. De tidigare stora gårdarna, som låg till vänster, ...
Från mitten av 1980-talet tills 2015 har mycket hänt i Fässbergsdalen. Tidigare såg man stora, gröna fält med hässjat hö i dalen. De tidigare stora gårdarna, som låg till vänster, har alla rivits förutom en. Västergården som fortfarande ligger kvar, har blivit omgärdad av industrier och kontorslokaler. En ständigt pågående utveckling och tillväxt.
Långt fram mot vikingatiden utgjorde Fässbergsdalen en seglingsbar havsjord, något som orrnamnet fortfarande vittnar om. Fässberg betyder helt enkelt: ”Berget där man förtöjer fartyg med en faestr”, dvs ”tåg eller tross att göra fast fartyg eller båtar med”. Med landhöjningen kom vattnet att sjunka undan; de tidigare havsbottnarna blev strandängar, och så småningom kunde marken nyttjas för åkerbruk. Med åkerbruket kom de fasta boplatserna, och efterhand utvecklades en agrar bybebyggelse. För att inte inkräkta på de bördiga jordarna uppfördes bebyggelsen på impediment i landskapet, gärna invid en ås eller bergssluttning, som kunde erbjuda naturligt skydd mor väder och vind. Byn Fässbergs placering invid åskanten är således ingen tillfällighet, utan betingas av landskapets naturliga förrutsättningar.
I byn fanns ursprungligen fyra hemman: Mellangården, Östergården, Västergården och Prästgården. Med tiden kom de fyra hemmanen att bestå av ett flertal olika gårdar, och bybebyggelsen började sprida ut sig längs med åskanten. Inför laga skifte, som genomfördes 1841-48, upprättades en karta över området, där den dåtida byns utbredning illustreras. Laga skifte innebar ett lagstadgat krav på, att jorden skulle sammanföras i sammanhängande enheter, och att gårdarna skulle placeras i anslutning till de tilldelade ägorna. Ofta innebar skiftet, att flertalet gårdar flyttades ut, och att byarna splittrades, men i Fässberg flyttades endast tre av gårdarna ut. Därför är den ursprungliga bystrukturen ovanligt väl bevarad, särskilt i byns västra del, där gårdarna fortfarande ligger kvar längs med den gamla byvägen, och där ekonomibyggnaderna fortfarande är bevarade. Här ligger också byns äldsta bevarade hus, en timrad stuga med ”utskjutande knutar” och rödmålad panel. Det var i sådana här enkla stugor som många bönder levde förr. Byggnaden utgör därför en viktig länk till det äldre
agrarsamhällets bostadsförhållanden och levnadsvillkor. Stugan finns med på kartan från 1840-talet men är troligen betydligt äldre än så.
De gårdar som flyttades ut från byn placerades på åkermarken söder om den gamla byn och på Jolen. Denna bebyggelseplacering, där gårdarna ligger mitt i det öppna jordbrukslandskapet, är karakteristisk för laga skiftesperioden. Då ett av kraven i reformen var att gårdarna skulle ligga i anslutning till de egna ägorna, var det naturligt att delar av bebyggelsen flyttades ut på åkermarken.
Under 1900-talet kom grönsaksodling att bli ett betydande inslag i Fässbergsgårdarnas jordbruk. Grönsakerna såldes bl.a. på torgen i Göteborg och Mölndal. På 1950-talet startade en av gårdarna en plantskola, som sedermera kom att utvecklas till ”Fässbergs Plantskola” (senare Plantman, numera Plantagen). Under 1960-80-talet upphörde jordbruket på flera av gårdarna, och idag brukar gårdsfolket själva marken endast på ett fåtal av gårdarna. Åkrarna arrenderas istället ut.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».