Gamla Telegraf- och posthuset i korsningen Kyrkogatan-Bankgatan taget från Vängåvan. Byggnaden uppfördes 1893 och revs i slutet av 1950-talet.

Det nya post- och telegrafhuset.

När man under de senaste veckorna flanerat kring på våra gator, har man plötsligt blifvit väckt ur sina tankar eller drömmerier af sorl och väsen, kommande från luftregionerna. Och när man rigtat sina ögon upp mot firmamentet, har man observerat mörka skepnader, än löpande kring på hustaken, än glidande fram utmed telefontrådarne på ett nytt slags fortskaffningsmedel, ett provisoriskt åkdon af ett par bräder. Det har varit telefonarbetare, upptagna med att hopsamla trådarne i stadens telefonnät till spindelsätet – post- och telegrafverkens nya hus.

Uppfördt af byggmästern J. C. Björklund efter ritningar af professor F. G. Dahl i Stockholm, för cirka 165,000 kr., reser det sig i hörnet af Bank- och Rådhusgatorna i tre våningar, stilfullt till sitt yttre, med telefontornet tronande i höjden. Staden hade förpligtat sig att hålla telegrafverket med fri bostad. Efter branden löste den sig emellertid från denna förpligtelse genom att erlägga en kontant summa af 25,000 kr. Med dessa medel har sedermera den tomt köpts, på hvilken huset nu reser sig. I källarvåningen står ångpannan för uppvärmning efter ingeniören H. Thorells system, hvarjemte förråds- och hushållskällare der äro inredda.

Om man stiger in genom hörningången, inkommer man i inlemningsbyrån för telegram, en stor sal, 38 fot lång, afdelad genom en disk. Till venster har man tvenne skåp för rikstelefonens begagnande samt ett rum för telegrambärarne.

Ni skrifver ett telegram vid en af pulpeterna och lemnar det åt fröken bakom disken. Orden räknas, priset uppgifves och så hissas telegrammet upp i andra våningen för att der expedieras. Här åter har ett telegram kommit. Färdigskrifvet faller det genom en trumma ned på ett bord, lemnas i telegrambärarens händer och en stund derefter är det i adressatens ego.

Men vi fortsätta vår vandring. Vi stiga nu in genom porten från Kyrkogatan. Från en stor tambur komma vi genom dubbla balansdörrar in i postlokalen, afdelad genom en vinkelspets i tvenne afdelningar, den ena för allmänheten, den andra för personalen. Denna sal är 74 fot lång och 16 fot hög med tak bestående af betonhvalf. I den vinkelspets, disken bildar, står en stark jernkolonn, som uppbär ofvanför liggande murverk. I händelse af eldsolycka skjutes jernluckor för fönstren, och huset, uppfördt af sten och jern, trotsar eld och lågor. I våningen rymmas dessutom vakt- och förvaringsrum, påsrum, toalettrum för damer och herrar, förstuga för in- och uttagning af post samt ett stort, brandfritt kassahvalf med dubbla dörrar. En del af den mot gården vettande bottenvåningen är entresolerad och innehåller rum och kök för postvaktbetjeningen samt laboratorium för telegrafen.

Från den med asfalt belagda gården leder en trappa upp till telegraf-afdelningen. Genom en tambur inkommer man i apparatsalen, mätande 48 fot åt Bankgatan och 37 åt Rådhusgatan. Intill denna sal ligga direktörens tvenne embetsrum, samt ett instrumentalrum och två toalettrum, ett för damer och ett för herrar. I den del af denna våning, som postverket förfogar öfver, finnas 8 privatrum. Två trappor upp finna vi telefonlokalerna: apparatsalen, 38 fot lång, tvenne rum för föreståndaren, toalettrum samt ett verkstadsrum. I samma våning rymmes postinspektörens bostadsvåning, bestående af 6 rum, kök, tambur och jungfrukammare. Telegrafisterna ha redan flyttat in i de nya lokalerna, och få dagar komma att gå innan posten och telefonen likaledes der uppslagit sina penaler.

Vinkeln mellan Bank- och Kyrkogatorna kommer att spela en vigtig roll i vårt stadslif. Det är från detta hus brefströmmen kommer att forsa ut åt stadens alla kanter, det rä hit den elektriska gnistan för budskapet, som snart i typer och trycksvärta skall slå orten med häpnad, det är attiraljerna högst deruppe, som snart nog möjliggöra att ett ord, uttaladt i Sundsvalls längst aflägsna trakter, kan uppfattas af den vid telefonluren lyssnande i Stockholm, Kristiania och Köpenhamn. Vinkelspetsen, som bildas af Bank- och Kyrkogatorna blir hjertpunkten i det rastlöst pulserande affärs- och sällskapslifvet i Sundsvall.

(Källa: Sundsvalls-Posten 1893-10-11)

Fotografering: 1893 - 1900

• DigitaltMuseumSearch in «okänd»