Korsningen Stora Helleviksgatan - Södergatan. En man går på gatan. Runt vägarbeten finns skyltar och avspärrningar.

Fotografering: 1967 - 1968

• ProfessionFotograf
• DigitaltMuseumSearch in «Granath, Sten»

Produktion: 2014 - 2016

• ProfessionFotograf
• DigitaltMuseumSearch in «Granath, Sten»

Förvärv: June 15, 2018 (Beslut om insamling)

• History

  Fotografierna som ingår i denna accession är tagna av Sten Granath under 1967-68 och åren däromkring. Han var då 21 år gammal, bodde i Uddevalla och skildrade staden med sin analoga kamera. Motiven fann han i stadsrummet och dess ständiga förändringar. Människor som går omkring, stannar upp och möter andra människor. Vädrets påverkan på rörelsemönstren. Rivningar och byggen av byggnader, bland annat flera bilder som visar hur Domus-huset uppfördes. Ingår i samlingen gör också en serie porträtt av personalen på Domus och EPA, från både varuhusens publika delar och personalutrymmen.

  Strax efter att Sten tagit dessa fotografier flyttade han till Göteborg för att utbilda sig till fotograf och var sedan verksam som reklamfotograf under hela sitt yrkesliv. Efter pensioneringen flyttade han tillbaka till Uddevalla och återupptog arbetet med fotografierna. Men denna gång digitalt.

  1960-talet var en tid präglad av förändring av både samhället i stort och Uddevalla som stad. Ungdomskulturen, jämställdhets- och miljödebatterna fick mer utrymme och bilden av denna tid och decenniet som följde har i mångt och mycket präglats av denna debatt och den rörelse som namngavs efter år 1968 . Vår bild av den här tiden är att det var en brytningstid mellan det gamla och det nya. En tid då nya sätt att förhålla sig till auktoriteter, normer och förväntningar ställdes på ända av vissa och försvarades av andra. Det offentliga rummet var en arena för att visa sin ståndpunkt både under demonstrationer och i vardagen genom val av kläder och förhållningssätt till det gemensamma rummet. En bild som bekräftas av Granaths foton som illustrerar detta med både precision och värme.

  Femtio år senare, när Sten Granaths fotografier togs in i museets samling 2018, hade epoken 1960-talet som förknippas med ungdomskultur och modernisering börjat bli en del av historien. I takt med att allt färre har egna minnen av tiden skapas vår uppfattning om tiden genom de bilder som sparats med hjälp av teknikens minne. Ändå känns dessa år nära och bilden av dem är tydlig. En bild med ett uttryck som Granath var väl medveten om då han som pensionerad fotograf redigerade de bilder han tagit som ung. Ett förhållande som ger honom både närhet och distans till motiven, något som också framträder i bilderna. Kameran har på avstånd och med både diskretion och respekt registrerat dessa ögonblick. Ögonblick som inbjuder betraktaren att närma sig dessa människor och platser.

  Granaths arbete är också intressant ur en fototeknisk synvinkel. Bilderna är tagna analogt och har bearbetats digitalt men i den bearbetningen har Granath valt att visa upp det första mediets materialitet, negativets fysiska avgränsning ramar in motiven i flera av bilderna. Den digitala bearbetningen bidrar till att göra betraktaren medveten om de fysiska förutsättningarna. Det illustrerar både fotomediets och fotografens förändrade förutsättningar över tid, liksom det lyfter frågor om bilden av det förgångna. Betraktandet av minnet och närvaron i nuet vävs samman. /Fiffi Myrström 20180926

• Alternative namesUMFA55624
• DigitaltMuseumSearch in «Sten Granaths samling»

• History

  Fotografierna som ingår i denna accession är tagna av Sten Granath under 1967-68 och åren däromkring. Han var då 21 år gammal, bodde i Uddevalla och skildrade staden med sin analoga kamera. Motiven fann han i stadsrummet och dess ständiga förändringar. Människor som går omkring, stannar upp och möter andra människor. Vädrets påverkan på rörelsemönstren. Rivningar och byggen av byggnader, bland annat flera bilder som visar hur Domus-huset uppfördes. Ingår i samlingen gör också en serie porträtt av personalen på Domus och EPA, från både varuhusens publika delar och personalutrymmen.

  Strax efter att Sten tagit dessa fotografier flyttade han till Göteborg för att utbilda sig till fotograf och var sedan verksam som reklamfotograf under hela sitt yrkesliv. Efter pensioneringen flyttade han tillbaka till Uddevalla och återupptog arbetet med fotografierna. Men denna gång digitalt.

  1960-talet var en tid präglad av förändring av både samhället i stort och Uddevalla som stad. Ungdomskulturen, jämställdhets- och miljödebatterna fick mer utrymme och bilden av denna tid och decenniet som följde har i mångt och mycket präglats av denna debatt och den rörelse som namngavs efter år 1968 . Vår bild av den här tiden är att det var en brytningstid mellan det gamla och det nya. En tid då nya sätt att förhålla sig till auktoriteter, normer och förväntningar ställdes på ända av vissa och försvarades av andra. Det offentliga rummet var en arena för att visa sin ståndpunkt både under demonstrationer och i vardagen genom val av kläder och förhållningssätt till det gemensamma rummet. En bild som bekräftas av Granaths foton som illustrerar detta med både precision och värme.

  Femtio år senare, när Sten Granaths fotografier togs in i museets samling 2018, hade epoken 1960-talet som förknippas med ungdomskultur och modernisering börjat bli en del av historien. I takt med att allt färre har egna minnen av tiden skapas vår uppfattning om tiden genom de bilder som sparats med hjälp av teknikens minne. Ändå känns dessa år nära och bilden av dem är tydlig. En bild med ett uttryck som Granath var väl medveten om då han som pensionerad fotograf redigerade de bilder han tagit som ung. Ett förhållande som ger honom både närhet och distans till motiven, något som också framträder i bilderna. Kameran har på avstånd och med både diskretion och respekt registrerat dessa ögonblick. Ögonblick som inbjuder betraktaren att närma sig dessa människor och platser.

  Granaths arbete är också intressant ur en fototeknisk synvinkel. Bilderna är tagna analogt och har bearbetats digitalt men i den bearbetningen har Granath valt att visa upp det första mediets materialitet, negativets fysiska avgränsning ramar in motiven i flera av bilderna. Den digitala bearbetningen bidrar till att göra betraktaren medveten om de fysiska förutsättningarna. Det illustrerar både fotomediets och fotografens förändrade förutsättningar över tid, liksom det lyfter frågor om bilden av det förgångna. Betraktandet av minnet och närvaron i nuet vävs samman. /Fiffi Myrström 20180926

• Alternative namesUMFA55624
• DigitaltMuseumSearch in «Sten Granaths samling»

• History

  Fotografierna som ingår i denna accession är tagna av Sten Granath under 1967-68 och åren däromkring. Han var då 21 år gammal, bodde i Uddevalla och skildrade staden med sin analoga kamera. Motiven fann han i stadsrummet och dess ständiga förändringar. Människor som går omkring, stannar upp och möter andra människor. Vädrets påverkan på rörelsemönstren. Rivningar och byggen av byggnader, bland annat flera bilder som visar hur Domus-huset uppfördes. Ingår i samlingen gör också en serie porträtt av personalen på Domus och EPA, från både varuhusens publika delar och personalutrymmen.

  Strax efter att Sten tagit dessa fotografier flyttade han till Göteborg för att utbilda sig till fotograf och var sedan verksam som reklamfotograf under hela sitt yrkesliv. Efter pensioneringen flyttade han tillbaka till Uddevalla och återupptog arbetet med fotografierna. Men denna gång digitalt.

  1960-talet var en tid präglad av förändring av både samhället i stort och Uddevalla som stad. Ungdomskulturen, jämställdhets- och miljödebatterna fick mer utrymme och bilden av denna tid och decenniet som följde har i mångt och mycket präglats av denna debatt och den rörelse som namngavs efter år 1968 . Vår bild av den här tiden är att det var en brytningstid mellan det gamla och det nya. En tid då nya sätt att förhålla sig till auktoriteter, normer och förväntningar ställdes på ända av vissa och försvarades av andra. Det offentliga rummet var en arena för att visa sin ståndpunkt både under demonstrationer och i vardagen genom val av kläder och förhållningssätt till det gemensamma rummet. En bild som bekräftas av Granaths foton som illustrerar detta med både precision och värme.

  Femtio år senare, när Sten Granaths fotografier togs in i museets samling 2018, hade epoken 1960-talet som förknippas med ungdomskultur och modernisering börjat bli en del av historien. I takt med att allt färre har egna minnen av tiden skapas vår uppfattning om tiden genom de bilder som sparats med hjälp av teknikens minne. Ändå känns dessa år nära och bilden av dem är tydlig. En bild med ett uttryck som Granath var väl medveten om då han som pensionerad fotograf redigerade de bilder han tagit som ung. Ett förhållande som ger honom både närhet och distans till motiven, något som också framträder i bilderna. Kameran har på avstånd och med både diskretion och respekt registrerat dessa ögonblick. Ögonblick som inbjuder betraktaren att närma sig dessa människor och platser.

  Granaths arbete är också intressant ur en fototeknisk synvinkel. Bilderna är tagna analogt och har bearbetats digitalt men i den bearbetningen har Granath valt att visa upp det första mediets materialitet, negativets fysiska avgränsning ramar in motiven i flera av bilderna. Den digitala bearbetningen bidrar till att göra betraktaren medveten om de fysiska förutsättningarna. Det illustrerar både fotomediets och fotografens förändrade förutsättningar över tid, liksom det lyfter frågor om bilden av det förgångna. Betraktandet av minnet och närvaron i nuet vävs samman. /Fiffi Myrström 20180926

• Alternative namesUMFA55624
• DigitaltMuseumSearch in «Sten Granaths samling»

Produktion - Bearbetad