• Bilden föreställer en romsk lägerplats i Köping år 1936. Boendestandarden bland svenska romer var under 1900-talets första hälft mycket varierande. Familjer som hade det bättre ställt kunde äga flera tält, medan fattigare familjer enbart hade ett tält. Man sov då där marken var minst lerig. Under 1940-talet förbättrades levnadsstandarden och flera svensk-romska familjer specialbeställde nu bostadsvagnar. Att inte behöva sova på marken utgjorde en avsevärd förbättring av livskvaliteten. Eftersom vagnarna specialbeställdes kunde beställaren vara med och påverka vagnens utformning. Ofta fanns sovgemaket längst in, varpå vardagsrummet följde och köket låg längst ut. Denna utformning kunde dock skilja sig åt mellan olika vagnar. Generellt var dock vagnarna dåligt isolerade och kalla att bo i. Först på 1960-talet tilläts svenska romer att bli bofasta. Toleransen för romer har historiskt varierat mycket mellan olika samhällen, men romers närvaro har sällan setts som något positivt. Ofta fick man slå sig ned i samhällets utkant, man har förvägrats fast bostad och fördrivits. Hur ofta man fick stanna på en plats var olika från kommun till kommun, men sällan längre än tre veckor.
    Photo: Romska Kulturcentret i Malmö

Bilden föreställer en romsk lägerplats i Köping år 1936. Boendestandarden bland svenska romer var under 1900-talets första hälft mycket varierande. Familjer som hade det bättre stä...

Add a comment or suggest edits

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

Share to