Porträtt av Gustaf Andersson i Kroken Skattebacken

1 comment

  • Min (Irma Winbos) farfar Gustaf Andersson född 1884, var speciell för mig, även om han dog före jag föddes. Farmor Anna född 1892 bodde i samma hus, där jag växte upp, och jag var mycket hos henne som barn. Gustaf och Anna gifte sig 1922, de hade haft sällskap i många år. Gustaf ville vara säker på att han kunde försörja en familj före han gifte sig. Farmor Anna berättade mycket om hur Gustaf var som privatperson.

    Gustaf och Anna var jordbrukare på gården Skattebacken Kroken i Bärebergs socken. De fick två barnen Olof (Olle) född 1922 och Thure född 1928. De hade också en fosterdotter, detta barn var dotter till farmor Annas syster Alida. Alida dog ung, och lämnade efter sig två små barn Linnéa växte upp hos Gustaf och Anna och Alidas son Sven växte upp hos Tilda och Johannes i Lars Bryntesgården Skarkroken, Tilda var syster till min farmor Anna. Linnea var lite utvecklings störd, hon bodde i familjen tills ungefär 30 års ålder. Min far Olle sade att hon tecknade vackert.

    Det var i yngre år som Gustaf prövade på olika yrkesinriktningar, Han hade hjärtfel och han var osäker på om han skulle klara jordbruket han ärvde. Det var då han var fotograf, han studerade också en hel del på distans. Han var mycket i smedjan och tillverkade konstföremål till hästskjutsar, han tillverkade också en motorcyckel i smedjan, denna finns nu på Falköpings motormuséum. Gustaf var mycket musikalisk, han spelade orgel och fiol och sjöng bra. Han tillverkade fioler som han sålde.

    Efter att Gustaf börjat medicinera för sitt hjärta blev han bättre och blev jordbrukare. Pappa Olle säger att han i stort sett hängde med i arbetet som de andra. Nu gick all tid till jordbruket, så sysslorna från ungdomen lades nu på hyllan. Ibland spelade han orgel och sjöng där hemma, vittnar pappa Olle om. Gården bestod av 21 ha varav åker 9,5 ha. Mangårdsbyggnaden som man kallade nybygget stod klart 1919. Gården skiftades 1920 mellan Gustaf och Johannes Andersson som var bröder, de drog lott om vem som skulle ha gamla stället, där de vuxit upp, och vem som skulle ha nybygget. Lotten föll på Gustaf att bo på nybygget.

    Gustaf och Anna levde på självhushåll i sin familj. De hade 2 hästar varav den ena var fölmärr, 8 kor, 2 ungdjur, några grisar och en del höns. Mjölkningen sköttes av farmor Anna och övriga sysslorna i jordbruket av Gustaf och sönerna när de blev större. Ibland om det var något särskilt tungt, eller när det var mycket jobb att göra i jordbruket, kunde man ha en dagsverkare till hjälp. Fast dräng hade de inte. Fast bröderna Johannes och Gustaf hjälptes åt och hade redskap ihop, de bodde ju så nära varandra. Tidvis hade de piga, fast det mesta av innearbetet skötte farmor Anna själv.

    Gustaf och Anna hade ett bra äktenskap. De brukade gå ut och promenera tillsammans. Särskilt sommartid då de gick för att beskåda sina marker. De passade då på att plocka blommor. Det växer mycket liljekonvalj i skogarna omkring Kroken. Båda var mycket naturintresserade.

    Jag frågade min far Olle om Gustaf var sträng i sin uppfostran, jag fick till svar att han var inte särskilt sträng, Olle hade aldrig fått smisk och det var endast en gång Gustaf blivit sträng, det var när Olle var ganska stor, han hade fått i uppdrag att rykta hästarna. Fast Olle hade iställer smitit iväg till Johannes i Krokens pojkar, där de satt och spelade kort. Då kom Gustaf och var inte glad. Då ledde han Olle i håret ända hem. Men det var enda gångnen han upplevt att Gustaf var sträng. Farmor Anna berättade att Gustaf ofta höll till i smedjan på kvällarna. Han tyckte mycket om att smida. Dessutom tjänade han en slant på detta.

    När de hade ätit middag så tog de sig en liten tupplur och rastade middag. Det var vanligt i de flesta hem att man gjorde det. Middagsmaten bestod av det man själva odlade och födde upp. Det var sådant man konserverade som kottletter, köttbullar, kalvsylta, sådant man saltade in som grynkorv, fläsk, äggen lade man i vattenglas för att ha under vinterperioden när hönsen inte väptes bra. På sommaren hade man färska grönsaker som morot, rödbeta, ärter. Ofta serverades det då ängamat, det bestod av morötter, ärtor och mjölk som kokades länge. På vintern förvarade man i jordkällaren, potatis morötter samt vinteräpplen. Man gjorde äpplemos. jordgubb, plommon och krusbärskompott detta förvarades på flaska och inlagda päron och äpple halvor i burkar. saft av olika slag, hallon, vinbär, jordgubb, körsbär. Man var också mycket ute i skogen och plockade blåbär och lingon, ibland också hjortron. Varje dag efter middagsmaten åt man efterrätt, av allt detta goda. Man gjorde också kräm på saften, till allt detta åt man grädde.

    Frukosten var oftast gröt, med äpplemos på flaska, samt bröd och pålägg, såsom hemgjord leverpastej och korv, eller honung från egna bin.

    Kvällsmaten bestod oftast av pudding, risgryn eller mannagryn med jordgubbs sylt till detta, ibland när en ko kalvat, så gjorde man råmjölks pannkaka, då var det extra fest.

    På förmiddagen kl. 11.00 och eftermiddagen 16.00 var det kaffedags. Då drack man kaffe på fat med en sockerbit i munnen, kaffet sörplade man i sig från fatet. Man åt hembakad bulle och ofta kringlor som farmor bakat, också nybakat bröd. Eget hemtjärnat smör hörde till. Inget kylskåp fanns, man hade en brunn presic utanför kökstrappan. Där sänkte man ner allt som behövde förvaras i kyla. Hade man mer som måste vara i kyla fick man gå till jordkällaren. Man lade sig rätt tidigt att sova och gick upp tidigt. Gustaf och Anna var förnöjsamma.

    Gustaf dog allt för tidigt i sitt hjärtfel. Han dog 1943 och var då 59 år. Han lämnade också efter sig, förutom sin kära hustru Anna, sönerna Olle 20 år och Thure 14 år. De fick tidigt ta ansvar och driva jordbruket ihop med deras mor Anna. De hade lärt sig att vara händiga liksom sin far Gustaf. Det var krigstid och Olle blev inkallad. Han kom till Värmlands skogarna vid Norska gränsen. De hörde mullret från kriget. När Olle var hemma igen, var det någon som frågade honom om han inte var rädd när han hörde kriget så nära. Olle svarade. Nej jag var inte rädd, det hände ju ingenting. Så var det med min fars sätt, och hans färäldrar var likadana. Man ska inte oroa sig för sådant som inte hänt. Under tiden Olle var inkallad föll arbetsbördan på Thure och Anna, de fick till hjälp Gustafs bror Johannes i Krokens son Enar. Det ordnade sig bra för dem. Min far Olle gifte sig 1948 med min mor Ingegerd Fruberg. De tog då över gården Skattebacken Kroken med köpekontrakt. Sonen Thure gifte sig med Astrid Sjörén och de arrenderade Lars Bryntesgården Skarkroken.

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

Share to