En översiktsbild över ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun medan en arkeologisk undersökning genomfördes där 1992. På bilden syns gravfältets nordöstra del.

Under våren och sommaren 1992 undersöktes ett gravfält från i huvudsak folkvandringstiden utanför Vaggeryd. Gravfältet var känt åtminstone sedan tidigt 1800-tal. I en sockenbeskrivning från 1852 omtalas att ”Uti torpet Knöpelängs åkerlycka, finnas dock en mängd resta stenar, men utan all synbar ordning.”

Vid senaste fornminnesinventeringen 1984 bestod fornlämningen av 25 stenar utan synbar ordning. Ordningen blev återställd 1992 då matjorden avlägsnades och ett gravfält med domarringar, stensättningar, stenkretsar och omarkerade gravar framträdde. Domarringarna bestod av fem till elva (eller tretton) stenar med rader av småsten som sammanband de resta stenarna. Den största var oval och mätte 14 × 8,5 meter. Innanför fanns fem begravningar i form av brandgropar. Stensättningarna var ofyllda, där den yttre ramen bestod av mindre – oftast kantställda – stenar. Flera av de ursprungliga resta stenarna i domarringarna hade under århundradens lopp vittrat sönder och endast den under mark liggande delen kvarstod. De döda hade kremerats och de brända benen hade placerats i små omarkerade gropar tillsammans med gravgåvor av knivar, smycken, glaspärlor, benkammar med mera.

I fyra stensättningar fanns små järnåldersdösar vars funktion är något oklar då inga begravningar fanns i dem. Ytterligare sju stensättningar hade så kallade sydportar, små öppningar i den södra delen av stenramen. Dessa har bland annat kallats för död mans port. Uppskattningsvis har 60–70 personer begravts på detta gravfält under loppet av 300–350 år.

Bilderna JMF.00318 och JMF.00318-1 - JMF.00318-34 kommer från samma undersökning. Ytterligare bilder finns i Jönköpings läns museums bildarkiv.

Collapse text