a) Enkeldörr med b) karm, av furu, målad i grågrön oljefärg, omkring 1740. Tre fyllningar med upphöjt mittparti och profilerad list, lika på båda sidor. Skjutvred, beslag och gångjärn.
Anm: Partiellt färgbortfall och skador. Mittersta fyllningen med kraftig lodrät spricka. 4 st hål, sannolikt efter kammarlås. Dörren har varit ...
a) Enkeldörr med b) karm, av furu, målad i grågrön oljefärg, omkring 1740. Tre fyllningar med upphöjt mittparti och profilerad list, lika på båda sidor. Skjutvred, beslag och gångjärn.
Anm: Partiellt färgbortfall och skador. Mittersta fyllningen med kraftig lodrät spricka. 4 st hål, sannolikt efter kammarlås. Dörren har varit placerad på rummets ena långsida. Se tillhörande dörrfoder (NM.0334555a-c).
/Anna Arfvidsson Womack 2021-07-16
Hör till borgerlig rumsinteriör (förmak/mindre sal) som har varit utställd i Nordiska museet från 1907 till 2021. År 1973 flyttades interiören och monterades i en rekonstruerad byggnadskropp. Interiör och byggnadskropp revs 2021 för att lämna plats för en ny basutställning.
Huset på Högbergsgatan 56 (kv. Marsvinet), varifrån inredningen har flyttats, byggdes omkring 1740 för bryggaren Johan Ernst Hartman (1698-1761) och hustrun Anna Catharina Tegelström (1712-1795). Gården bestod av både bostad, brygg- och brännverk samt tillhörande krog. I bostadens bottenvåning låg fem boningsrum, två kök och ett skafferi, och en trappa upp sju boningsrum och två kallkamrar. Olika medlemmar av familjen Hartman drev bryggerirörelsen vidare fram till 1800-talets början. Vid sekelskiftet 1900 ägdes fastigheten av den siste bryggarens (Bengt Edvard Sjöberg) döttrar Zelma, Rosalie och Jenny Sjöberg. Systrarna sålde sin fastighet till staten 1903 och donerade den fasta inredningen till hörnrummet i bottenvåningen till Nordiska museet. Huset revs 1906 och ersattes av modern bebyggelse. En kakelugn (NM.0098874) och en stofttapet (NM.0098876) från rummet förvärvades 1904. Året därpå tog museet emot snickerier, dörr- och fönsterkarmar med dörrar och fönster samt kalkstensfris kring golvet. Sannolikt hann museet aldrig förvärva dessa delar innan de år 1907 installerades i den så kallade Högreståndsavdelningen, en stilhistorisk basutställning som upptog museets hela övre våningsplan.
Vid förvärvstillfället 1905 erbjöds Nordiska museet även de utvändiga fönsterluckorna, men de togs inte emot. De fönsterluckor som monterades i den rekonstruerade huskroppen 1973 hämtades från Skansen. Enligt Gustaf Upmarks vägledning 1911 (Afdelningen för de högre stånden) ommålades rummets snickerier i den vid rummets överförande till museet ännu delvis bevarade grågröna färgen.
Musealt rekonstruerade historiska interiörer har varit en etablerad utställningsform vid europeiska och nordamerikanska museer under 1900-talet. Blande dessa har 1700-talsinteriörerna intagit en särställning. Ofta har det gällt fast inredning från aristokratiska miljöer, mer sällan från borgerliga miljöer. Med nästan hela sin originalinredning bevarad bildar fönstren och interiördelarna tillsammans med kakelugn och tapet en unik helhet.
LitteraturreferenserUpmark, Gustaf, Afdelningen för de högre stånden, 1911 Se s. 21-25.
LitteraturreferenserBring, Samuel E, Anders och Pehr Bjurholms bryggerier, i serien Bidrag till Stockholms Bryggeriers historia, del 5, 1949. Se s. 151ff.
