Vågdämpare, som skissen, av segelduk med koniska huvar av plåt i båda ändar dämparen tresidig och sömmarna med påsydda trossar, vilka upptill förenas omkring en järnring. På övre huvens ena sida en pålagd oval med texten: "Larsens Patent Bölgedaemper, Kjöbenhavn." Höjd 64-78 cm. Diam. 11-20 cm. Från ett norskt fartyg, Sandemannen, som år 1905 förliste på Storgrundet. Gåva av Sundsvalls Skrotaffär. (skiss) (Ur Lappkatalogen, Arvid Enqvist 1936)
Anm: Enligt lapp.kat. lk4: "Drivankare på ram uppspänt segel, som med lod hålles nedsänkt i vatten för att hålla båten upp mot vinden. Utrustning i livbåtar."
Vågdämpare, sjöv., en med olja fylld och med små hål försedd påse eller annat lämpligt kärl, hvarifrån oljan droppvis kan utfällas på hafsytan. Derigenom att oljan utbreder sig i ett tunt lager på vattenytan, förmår ej vågen att bryta eller toppa sig, utan ter sig endast som en hög dyning utan brott. Ligger fartyget bi, torde det vara fördelaktigast att uthänga en påse på lovarts kranbalk och en midskepps, med vinden låringsvis, dessutom en från lovarts låring, hvaremot under fartygets länsning undan vinden tvänne påsar böra utfiras från kranbalkarna. Äfven från klosettrören kan oljans utsippring med fördel anordnas. Redan i forntiden kände man denna oljans egenskap, men först på senare tid, då fartygen nedlastas djupare än förr, har man åter nödgats tillgripa denna säkerhetsåtgärd, som tvifvelsutan kommer vida i bruk äfven vid andra tillfällen, såsom vid båtars utsättande i sjögång och landning i bränningar, vid fartygs bergning, vid fiske o. s. v. Man erhåller en ganska god vågdämpare äfven genom att släpa t. ex. ett utbredt segel akter om fartyget eller båten. R. N.
Källa: Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 1501-1502 (1893) Runeberg.org
Anm:
Tidningen Kalmar Måndagen den 16 Oktober 1905.
Norrmannen sökte Mickelsens hjälp.
I onsdags afton inkom på Sundsvalls inre redd från Danzig norska barkskeppet ”Sendemanden” för att intaga last i distriktet. Då det emellertid befanns, att fartyget, som lämnat afseglingsorten innan denna blifvit förklarad fri från kolerasmitta, icke anlöpt och vid Fejan undergått stadgad karantän, gjordes kaptenen uppmärksam på nödvändigheten häraf såväl af lotsen som af tullbetjäningen, hvilken vägrade förrätta visitation och äfvenledes förbjöd fartygets besättning att ha någon beröring med land Kaptenen var emellertid icke villig att gå till Fejan. Han telegraferade i stället till statsminister Michelsen och bad om »bi stånd att slippa anlöpa Fejan samt fritt tillstånd att gå i land och tillåtelse att lasta». Detta var emellertid något, som tycktes öfverstiga t. o. m. hr Michelsens krafter. Han lät nämligen genom statsrådet Lövland telegrafiskt gifva det rådet, att kaptenen skulle vända sig till det norska kansliet i Stockholm och söka dess bistånd. Detta har nu äfven skett, i det att såväl en afskrift af telegrammet till Michelsen som dennes svar därå intelegraferats ti
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».