1
3
100
Vågdämpare, "Wave-subdner". Boj av smärting, som skissen, tresidig sömmarna skodda med rep, som upptill förenas omkring en järnring. Nedtill en botten av koppar med en rund pip, som på utsidan är gängad. Lock saknas. Längd 57 cm. Bredd 20 cm. Pipens diam. 6,5 cm. Från ett norskt fartyg, "Sandemanden", som år 1905 förliste på Storgrundet. Gåva av Sundsvalls Skrotaffär. (skiss) (Ur Lappkatalogen, Arvid Enqvist 1936) Anm: Tidningen Kalmar Måndagen den 16 Oktober 1905. Norrmannen sökte Mickelsens hjälp. I onsdags afton inkom på Sundsvalls inre redd från Danzig norska barkskeppet ”Sendemanden” för att intaga last i distriktet. Då det emellertid befanns, att fartyget, som lämnat afseglingsorten innan denna blifvit förklarad fri från kolerasmitta, icke anlöpt och vid Fejan undergått stadgad karantän, gjordes kaptenen uppmärksam på nödvändigheten häraf såväl af lotsen som af tullbetjäningen, hvilken vägrade förrätta visitation och äfvenledes förbjöd fartygets besättning att ha någon beröring med land. Kaptenen var emellertid icke villig att gå till Fejan. Han telegraferade i stället till statsminister Michelsen och bad om »bistånd att slippa anlöpa Fejan samt fritt tillstånd att gå i land och tillåtelse att lasta». Detta var emellertid något, som tycktes öfverstiga t. o. m. hr Michelsens krafter. Han lät nämligen genom statsrådet Lövland telegrafiskt gifva det rådet, att kaptenen skulle vända sig till det norska kansliet i Stockholm och söka dess bistånd. Detta har nu äfven skett, i det att såväl en afskrift af telegrammet till Michelsen som dennes svar därå intelegraferats till nämnda kansli, med hvad resultat är ännu ej kändt. Kaptenen på »Sendemanden» har emellertid sedan kommit på andra tankar, och kanske äfven hans tro på hr Michelsens maktfullkomlighet blifvit åtskilligt »skuffed». Han lär nu afgått till Fejan. SENDEMANDEN Norskt barkskepp Byggt av trä år 1870 vid C. Olsens varv i Porsgrunn, Norge. Dimensioner L x B x Djg: 133,4 x 31,2 x 16,7 norska fot. Dräktighet 434 brutto-, 410 nettoregisterton. Ägare: A. & F. Smith, Tvedestrand 1875 Jørgensen & Jorkjend, Tvedestrand 1884 -1896 H. Børresen, Kragerø 1896-1901 K. A. Eriksen, Kragerø 1901-05 Strandat och blev vrak 1905 23/10 på Storgrundet, Sundsvallsbukten. Var barlastat. Befälhavare: E. Einarsen 1891 K. A. Erichsen 1897-1905 Westerberg, A: Sundsvalls Lotsplats historia. 1905 i oktober strandade norska barkskeppet ”Sendemannen” å Storgrundet. Besättningen räddades men skutan blev vrak. Fartyget hade några veckor tidigare kallat lots vid Bremö, men eftersom det kom från kolerasmittad ort hade befälhavaren hänvisats till Fejan i och för observation, vilket denne ej blev särskilt glad åt. Den pågående unionskrisen gjorde väl i dessa upprörda tider sitt till att befälhavaren struntade i att ”besvära” lotsarna vid återkomsten, utan skulle ”segla själv”, trots att sikten ej var den bästa och så hände olyckan. Jag minns att skepparen bodde på Sjömanshuset i Sundsvall. Han var en påstridig natur. Telegraferade till statsminister Michelsen om någon förment oförrätt, men fick till svar: ”följ svenska lagar och författningar”, eller något i den stilen. När bärgning ansågs omöjlig, togs diverse inventarier i land och försåldes. Fartygets gris försvann spårlöst, men lär enligt vad som påstods hamnat i land i Juniskär. Tulljakten låg på bevakning vid fartyget när väderleken tillät, men det fanns ju mörka kvällar då litet av varje kunde omhändertagas.
Photo: Medelpads fornminnesförening
Vågdämpare, "Wave-subdner". Boj av smärting, som skissen, tresidig sömmarna skodda med rep, som upptill förenas omkring en järnring. Nedtill en botten av koppar med en rund pip, som på utsidan är gängad. Lock saknas. Längd 57 cm. Bredd 20 cm. Pipens diam. 6,5 cm. Från ett norskt fartyg, "Sandemanden", som år 1905 förliste på Storgrundet. Gåva av Sundsvalls Skrotaffär. (skiss) (Ur Lappkatalogen, Arvid Enqvist 1936) Anm: Tidningen Kalmar Måndagen den 16 Oktober 1905. Norrmannen sökte Mickelsens hjälp. I onsdags afton inkom på Sundsvalls inre redd från Danzig norska barkskeppet ”Sendemanden” för att intaga last i distriktet. Då det emellertid befanns, att fartyget, som lämnat afseglingsorten innan denna blifvit förklarad fri från kolerasmitta, icke anlöpt och vid Fejan undergått stadgad karantän, gjordes kaptenen uppmärksam på nödvändigheten häraf såväl af lotsen som af tullbetjäningen, hvilken vägrade förrätta visitation och äfvenledes förbjöd fartygets besättning att ha någon beröring med land. Kaptenen var emellertid icke villig att gå till Fejan. Han telegraferade i stället till statsminister Michelsen och bad om »bistånd att slippa anlöpa Fejan samt fritt tillstånd att gå i land och tillåtelse att lasta». Detta var emellertid något, som tycktes öfverstiga t. o. m. hr Michelsens krafter. Han lät nämligen genom statsrådet Lövland telegrafiskt gifva det rådet, att kaptenen skulle vända sig till det norska kansliet i Stockholm och söka dess bistånd. Detta har nu äfven skett, i det att såväl en afskrift af telegrammet till Michelsen som dennes svar därå intelegraferats till nämnda kansli, med hvad resultat är ännu ej kändt. Kaptenen på »Sendemanden» har emellertid sedan kommit på andra tankar, och kanske äfven hans tro på hr Michelsens maktfullkomlighet blifvit åtskilligt »skuffed». Han lär nu afgått till Fejan. SENDEMANDEN Norskt barkskepp Byggt av trä år 1870 vid C. Olsens varv i Porsgrunn, Norge. Dimensioner L x B x Djg: 133,4 x 31,2 x 16,7 norska fot. Dräktighet 434 brutto-, 410 nettoregisterton. Ägare: A. & F. Smith, Tvedestrand 1875 Jørgensen & Jorkjend, Tvedestrand 1884 -1896 H. Børresen, Kragerø 1896-1901 K. A. Eriksen, Kragerø 1901-05 Strandat och blev vrak 1905 23/10 på Storgrundet, Sundsvallsbukten. Var barlastat. Befälhavare: E. Einarsen 1891 K. A. Erichsen 1897-1905 Westerberg, A: Sundsvalls Lotsplats historia. 1905 i oktober strandade norska barkskeppet ”Sendemannen” å Storgrundet. Besättningen räddades men skutan blev vrak. Fartyget hade några veckor tidigare kallat lots vid Bremö, men eftersom det kom från kolerasmittad ort hade befälhavaren hänvisats till Fejan i och för observation, vilket denne ej blev särskilt glad åt. Den pågående unionskrisen gjorde väl i dessa upprörda tider sitt till att befälhavaren struntade i att ”besvära” lotsarna vid återkomsten, utan skulle ”segla själv”, trots att sikten ej var den bästa och så hände olyckan. Jag minns att skepparen bodde på Sjömanshuset i Sundsvall. Han var en påstridig natur. Telegraferade till statsminister Michelsen om någon förment oförrätt, men fick till svar: ”följ svenska lagar och författningar”, eller något i den stilen. När bärgning ansågs omöjlig, togs diverse inventarier i land och försåldes. Fartygets gris försvann spårlöst, men lär enligt vad som påstods hamnat i land i Juniskär. Tulljakten låg på bevakning vid fartyget när väderleken tillät, men det fanns ju mörka kvällar då litet av varje kunde omhändertagas.
Photo: Medelpads fornminnesförening
Vågdämpare, "Wave-subdner". Boj av smärting, som skissen, tresidig sömmarna skodda med rep, som upptill förenas omkring en järnring. Nedtill en botten av koppar med en rund pip, som på utsidan är gängad. Lock saknas. Längd 57 cm. Bredd 20 cm. Pipens diam. 6,5 cm. Från ett norskt fartyg, "Sandemanden", som år 1905 förliste på Storgrundet. Gåva av Sundsvalls Skrotaffär. (skiss) (Ur Lappkatalogen, Arvid Enqvist 1936) Anm: Tidningen Kalmar Måndagen den 16 Oktober 1905. Norrmannen sökte Mickelsens hjälp. I onsdags afton inkom på Sundsvalls inre redd från Danzig norska barkskeppet ”Sendemanden” för att intaga last i distriktet. Då det emellertid befanns, att fartyget, som lämnat afseglingsorten innan denna blifvit förklarad fri från kolerasmitta, icke anlöpt och vid Fejan undergått stadgad karantän, gjordes kaptenen uppmärksam på nödvändigheten häraf såväl af lotsen som af tullbetjäningen, hvilken vägrade förrätta visitation och äfvenledes förbjöd fartygets besättning att ha någon beröring med land. Kaptenen var emellertid icke villig att gå till Fejan. Han telegraferade i stället till statsminister Michelsen och bad om »bistånd att slippa anlöpa Fejan samt fritt tillstånd att gå i land och tillåtelse att lasta». Detta var emellertid något, som tycktes öfverstiga t. o. m. hr Michelsens krafter. Han lät nämligen genom statsrådet Lövland telegrafiskt gifva det rådet, att kaptenen skulle vända sig till det norska kansliet i Stockholm och söka dess bistånd. Detta har nu äfven skett, i det att såväl en afskrift af telegrammet till Michelsen som dennes svar därå intelegraferats till nämnda kansli, med hvad resultat är ännu ej kändt. Kaptenen på »Sendemanden» har emellertid sedan kommit på andra tankar, och kanske äfven hans tro på hr Michelsens maktfullkomlighet blifvit åtskilligt »skuffed». Han lär nu afgått till Fejan. SENDEMANDEN Norskt barkskepp Byggt av trä år 1870 vid C. Olsens varv i Porsgrunn, Norge. Dimensioner L x B x Djg: 133,4 x 31,2 x 16,7 norska fot. Dräktighet 434 brutto-, 410 nettoregisterton. Ägare: A. & F. Smith, Tvedestrand 1875 Jørgensen & Jorkjend, Tvedestrand 1884 -1896 H. Børresen, Kragerø 1896-1901 K. A. Eriksen, Kragerø 1901-05 Strandat och blev vrak 1905 23/10 på Storgrundet, Sundsvallsbukten. Var barlastat. Befälhavare: E. Einarsen 1891 K. A. Erichsen 1897-1905 Westerberg, A: Sundsvalls Lotsplats historia. 1905 i oktober strandade norska barkskeppet ”Sendemannen” å Storgrundet. Besättningen räddades men skutan blev vrak. Fartyget hade några veckor tidigare kallat lots vid Bremö, men eftersom det kom från kolerasmittad ort hade befälhavaren hänvisats till Fejan i och för observation, vilket denne ej blev särskilt glad åt. Den pågående unionskrisen gjorde väl i dessa upprörda tider sitt till att befälhavaren struntade i att ”besvära” lotsarna vid återkomsten, utan skulle ”segla själv”, trots att sikten ej var den bästa och så hände olyckan. Jag minns att skepparen bodde på Sjömanshuset i Sundsvall. Han var en påstridig natur. Telegraferade till statsminister Michelsen om någon förment oförrätt, men fick till svar: ”följ svenska lagar och författningar”, eller något i den stilen. När bärgning ansågs omöjlig, togs diverse inventarier i land och försåldes. Fartygets gris försvann spårlöst, men lär enligt vad som påstods hamnat i land i Juniskär. Tulljakten låg på bevakning vid fartyget när väderleken tillät, men det fanns ju mörka kvällar då litet av varje kunde omhändertagas.
Photo: Medelpads fornminnesförening
Accept license and download photo