1
5
100
Brev 1918-10-06 från Ester Bauer till Karin Cervin-Ellqvist, bestående av fyra sidor skrivna på fram- och baksidan av ett vikt pappersark, samt kuvert. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Kuvert framsida] Fru Karin Cervin-Ellqvist Hagagatan 39 Stockholm . [Kuvert baksida] [två poststämplar: STOCKHOLM 8.10 – TUR 1] avs. E. Bauer Björkudden Grenna . [Sida 1] [på denna sida börjar brevet men avslutas även i text inskriven på tvären samt längst ned; x stund viskar han till mej; ”tanse, om vi stannaj häj jiktigt länne, att vi få kaffe” ”Vill- Putte ha de då” sa jag ”Nä, men moj o Putte få kaker.” Sån’ liten filur att räkna ut. Och när vi kom hem nästan grät han för att han inte tagit kakor med sej hem, han är en sådan liten läckergom. Och så älskar han sin Mamma över allt, ibland säger han sej inte tycka om far för att han är elak mot mor. Om bara John insåg att han borde akta sej i tid. [inritad prick] [längst ned på papperet fortsätter texten under ett streck, med en likadan inritad prick: Det var av samma orsak jag aldrig kunde tycka om min far. Tusen hälsningar till dej o Carl. Din tillgivna Ester] . [Här börjar brevet:] Björkudden 6. 10 1918 Kära Karin Tack för brev för länge sen’ och nu brevk från Lund. Vad du reser o roar dej i sommar och ut på sena hösten. Har du inte varit i Stckhlm emellan? Jag stackare har setat här ute på udden och nästan glömt bort att tala, jag träffar ju aldrig någon mänska. Och min jungfru är inte sådan att jag törs resa hemifrån, när man . [Sida 2] har en liten Putte som man är rädd om, så är man vackert fast för återstående delen av livet. Men gudskelov att jag har honom. Det är för tråkigt med arkitekt Stubbe och de andra som har bygget om hand, de ljuga ju och sling- rar sej och det blir ändå aldrig färdigt. Nu är John i St. sedan 14 dar undrar om det går bättre nu, han skriver så sparsamt. Har du varit ute och sett på det? Det har du väl inte. Ingen av mina släktingar har varit där ännu, så långt . [Sida 3] räcker inte intresset. Vi måtte vara ett underligt släkte. Gerda skrev ett underligt brev, däri hon talade om att hon skulle flytta till Göteborg och så bjöd hon ut mor till mej, hon påstår att ”ingen vill ha henne”. Jag blev ledsen över att mor ska lämna Stockholm, jag hade tängt mej att nu kunna ha henne mycket hos mej. d.v.s. när inte John är hemma, och det är ju ganska ofta numera, men att ha mor alltid tillåter nog inte John [inritad stjärna] och [inritad stjärna] jag mins väl hur John var när Mor var här en sommar, han var nästan förtvivlad ibland . [Sida 4] förresten är det ju våra besvärliga och långa resor höst och vår, det skulle mor väl knapt stå ut med. Jag tycker för min del att det vore synd om Gerda, om hon inte hade Mor. Men det är tråkigt att Mor ska resa från oss. Eller vad tycker du? Skriv till mej, jag behöver det! Här sitter jag som på en öde ö, mitt arbete är att koka in grädde o mjölk o frukt o svamp, sen’ sträcker sej inte mitt intresse längre, resten av tiden sover jag - man blir sådan av sådant. Skriv. Putte är bedårande, han var på middag på Aranas i dag och tog alla med storm. Han älskar kaker, när vi varit där en [inritat kryss, texten fortsätter längst upp på sidan 1 och jag har kopierat den hit också för att få flyt i läsningen: stund viskar han till mej; ”tanse, om vi stannaj häj jiktigt länne, att vi få kaffe” ”Ville Putte ha de då” sa jag ”Nä, men moj o Putte få kaker.” Sån’ liten filur att räkna ut. Och när vi kom hem nästan grät han för att han inte tagit kakor med sej hem, han är en sådan liten läckergom. Och så älskar han sin Mamma över allt, ibland säger han sej inte tycka om far för att han är elak mot mor. Om bara John insåg att han borde akta sej i tid. Det var av samma orsak jag aldrig kunde tycka om min far. Tusen hälsningar till dej o Carl. Din tillgivna Ester]
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1918-10-06 från Ester Bauer till Karin Cervin-Ellqvist, bestående av fyra sidor skrivna på fram- och baksidan av ett vikt pappersark, samt kuvert. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Kuvert framsida] Fru Karin Cervin-Ellqvist Hagagatan 39 Stockholm . [Kuvert baksida] [två poststämplar: STOCKHOLM 8.10 – TUR 1] avs. E. Bauer Björkudden Grenna . [Sida 1] [på denna sida börjar brevet men avslutas även i text inskriven på tvären samt längst ned; x stund viskar han till mej; ”tanse, om vi stannaj häj jiktigt länne, att vi få kaffe” ”Vill- Putte ha de då” sa jag ”Nä, men moj o Putte få kaker.” Sån’ liten filur att räkna ut. Och när vi kom hem nästan grät han för att han inte tagit kakor med sej hem, han är en sådan liten läckergom. Och så älskar han sin Mamma över allt, ibland säger han sej inte tycka om far för att han är elak mot mor. Om bara John insåg att han borde akta sej i tid. [inritad prick] [längst ned på papperet fortsätter texten under ett streck, med en likadan inritad prick: Det var av samma orsak jag aldrig kunde tycka om min far. Tusen hälsningar till dej o Carl. Din tillgivna Ester] . [Här börjar brevet:] Björkudden 6. 10 1918 Kära Karin Tack för brev för länge sen’ och nu brevk från Lund. Vad du reser o roar dej i sommar och ut på sena hösten. Har du inte varit i Stckhlm emellan? Jag stackare har setat här ute på udden och nästan glömt bort att tala, jag träffar ju aldrig någon mänska. Och min jungfru är inte sådan att jag törs resa hemifrån, när man . [Sida 2] har en liten Putte som man är rädd om, så är man vackert fast för återstående delen av livet. Men gudskelov att jag har honom. Det är för tråkigt med arkitekt Stubbe och de andra som har bygget om hand, de ljuga ju och sling- rar sej och det blir ändå aldrig färdigt. Nu är John i St. sedan 14 dar undrar om det går bättre nu, han skriver så sparsamt. Har du varit ute och sett på det? Det har du väl inte. Ingen av mina släktingar har varit där ännu, så långt . [Sida 3] räcker inte intresset. Vi måtte vara ett underligt släkte. Gerda skrev ett underligt brev, däri hon talade om att hon skulle flytta till Göteborg och så bjöd hon ut mor till mej, hon påstår att ”ingen vill ha henne”. Jag blev ledsen över att mor ska lämna Stockholm, jag hade tängt mej att nu kunna ha henne mycket hos mej. d.v.s. när inte John är hemma, och det är ju ganska ofta numera, men att ha mor alltid tillåter nog inte John [inritad stjärna] och [inritad stjärna] jag mins väl hur John var när Mor var här en sommar, han var nästan förtvivlad ibland . [Sida 4] förresten är det ju våra besvärliga och långa resor höst och vår, det skulle mor väl knapt stå ut med. Jag tycker för min del att det vore synd om Gerda, om hon inte hade Mor. Men det är tråkigt att Mor ska resa från oss. Eller vad tycker du? Skriv till mej, jag behöver det! Här sitter jag som på en öde ö, mitt arbete är att koka in grädde o mjölk o frukt o svamp, sen’ sträcker sej inte mitt intresse längre, resten av tiden sover jag - man blir sådan av sådant. Skriv. Putte är bedårande, han var på middag på Aranas i dag och tog alla med storm. Han älskar kaker, när vi varit där en [inritat kryss, texten fortsätter längst upp på sidan 1 och jag har kopierat den hit också för att få flyt i läsningen: stund viskar han till mej; ”tanse, om vi stannaj häj jiktigt länne, att vi få kaffe” ”Ville Putte ha de då” sa jag ”Nä, men moj o Putte få kaker.” Sån’ liten filur att räkna ut. Och när vi kom hem nästan grät han för att han inte tagit kakor med sej hem, han är en sådan liten läckergom. Och så älskar han sin Mamma över allt, ibland säger han sej inte tycka om far för att han är elak mot mor. Om bara John insåg att han borde akta sej i tid. Det var av samma orsak jag aldrig kunde tycka om min far. Tusen hälsningar till dej o Carl. Din tillgivna Ester]
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1918-10-06 från Ester Bauer till Karin Cervin-Ellqvist, bestående av fyra sidor skrivna på fram- och baksidan av ett vikt pappersark, samt kuvert. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Kuvert framsida] Fru Karin Cervin-Ellqvist Hagagatan 39 Stockholm . [Kuvert baksida] [två poststämplar: STOCKHOLM 8.10 – TUR 1] avs. E. Bauer Björkudden Grenna . [Sida 1] [på denna sida börjar brevet men avslutas även i text inskriven på tvären samt längst ned; x stund viskar han till mej; ”tanse, om vi stannaj häj jiktigt länne, att vi få kaffe” ”Vill- Putte ha de då” sa jag ”Nä, men moj o Putte få kaker.” Sån’ liten filur att räkna ut. Och när vi kom hem nästan grät han för att han inte tagit kakor med sej hem, han är en sådan liten läckergom. Och så älskar han sin Mamma över allt, ibland säger han sej inte tycka om far för att han är elak mot mor. Om bara John insåg att han borde akta sej i tid. [inritad prick] [längst ned på papperet fortsätter texten under ett streck, med en likadan inritad prick: Det var av samma orsak jag aldrig kunde tycka om min far. Tusen hälsningar till dej o Carl. Din tillgivna Ester] . [Här börjar brevet:] Björkudden 6. 10 1918 Kära Karin Tack för brev för länge sen’ och nu brevk från Lund. Vad du reser o roar dej i sommar och ut på sena hösten. Har du inte varit i Stckhlm emellan? Jag stackare har setat här ute på udden och nästan glömt bort att tala, jag träffar ju aldrig någon mänska. Och min jungfru är inte sådan att jag törs resa hemifrån, när man . [Sida 2] har en liten Putte som man är rädd om, så är man vackert fast för återstående delen av livet. Men gudskelov att jag har honom. Det är för tråkigt med arkitekt Stubbe och de andra som har bygget om hand, de ljuga ju och sling- rar sej och det blir ändå aldrig färdigt. Nu är John i St. sedan 14 dar undrar om det går bättre nu, han skriver så sparsamt. Har du varit ute och sett på det? Det har du väl inte. Ingen av mina släktingar har varit där ännu, så långt . [Sida 3] räcker inte intresset. Vi måtte vara ett underligt släkte. Gerda skrev ett underligt brev, däri hon talade om att hon skulle flytta till Göteborg och så bjöd hon ut mor till mej, hon påstår att ”ingen vill ha henne”. Jag blev ledsen över att mor ska lämna Stockholm, jag hade tängt mej att nu kunna ha henne mycket hos mej. d.v.s. när inte John är hemma, och det är ju ganska ofta numera, men att ha mor alltid tillåter nog inte John [inritad stjärna] och [inritad stjärna] jag mins väl hur John var när Mor var här en sommar, han var nästan förtvivlad ibland . [Sida 4] förresten är det ju våra besvärliga och långa resor höst och vår, det skulle mor väl knapt stå ut med. Jag tycker för min del att det vore synd om Gerda, om hon inte hade Mor. Men det är tråkigt att Mor ska resa från oss. Eller vad tycker du? Skriv till mej, jag behöver det! Här sitter jag som på en öde ö, mitt arbete är att koka in grädde o mjölk o frukt o svamp, sen’ sträcker sej inte mitt intresse längre, resten av tiden sover jag - man blir sådan av sådant. Skriv. Putte är bedårande, han var på middag på Aranas i dag och tog alla med storm. Han älskar kaker, när vi varit där en [inritat kryss, texten fortsätter längst upp på sidan 1 och jag har kopierat den hit också för att få flyt i läsningen: stund viskar han till mej; ”tanse, om vi stannaj häj jiktigt länne, att vi få kaffe” ”Ville Putte ha de då” sa jag ”Nä, men moj o Putte få kaker.” Sån’ liten filur att räkna ut. Och när vi kom hem nästan grät han för att han inte tagit kakor med sej hem, han är en sådan liten läckergom. Och så älskar han sin Mamma över allt, ibland säger han sej inte tycka om far för att han är elak mot mor. Om bara John insåg att han borde akta sej i tid. Det var av samma orsak jag aldrig kunde tycka om min far. Tusen hälsningar till dej o Carl. Din tillgivna Ester]
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1918-10-06 från Ester Bauer till Karin Cervin-Ellqvist, bestående av fyra sidor skrivna på fram- och baksidan av ett vikt pappersark, samt kuvert. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Kuvert framsida] Fru Karin Cervin-Ellqvist Hagagatan 39 Stockholm . [Kuvert baksida] [två poststämplar: STOCKHOLM 8.10 – TUR 1] avs. E. Bauer Björkudden Grenna . [Sida 1] [på denna sida börjar brevet men avslutas även i text inskriven på tvären samt längst ned; x stund viskar han till mej; ”tanse, om vi stannaj häj jiktigt länne, att vi få kaffe” ”Vill- Putte ha de då” sa jag ”Nä, men moj o Putte få kaker.” Sån’ liten filur att räkna ut. Och när vi kom hem nästan grät han för att han inte tagit kakor med sej hem, han är en sådan liten läckergom. Och så älskar han sin Mamma över allt, ibland säger han sej inte tycka om far för att han är elak mot mor. Om bara John insåg att han borde akta sej i tid. [inritad prick] [längst ned på papperet fortsätter texten under ett streck, med en likadan inritad prick: Det var av samma orsak jag aldrig kunde tycka om min far. Tusen hälsningar till dej o Carl. Din tillgivna Ester] . [Här börjar brevet:] Björkudden 6. 10 1918 Kära Karin Tack för brev för länge sen’ och nu brevk från Lund. Vad du reser o roar dej i sommar och ut på sena hösten. Har du inte varit i Stckhlm emellan? Jag stackare har setat här ute på udden och nästan glömt bort att tala, jag träffar ju aldrig någon mänska. Och min jungfru är inte sådan att jag törs resa hemifrån, när man . [Sida 2] har en liten Putte som man är rädd om, så är man vackert fast för återstående delen av livet. Men gudskelov att jag har honom. Det är för tråkigt med arkitekt Stubbe och de andra som har bygget om hand, de ljuga ju och sling- rar sej och det blir ändå aldrig färdigt. Nu är John i St. sedan 14 dar undrar om det går bättre nu, han skriver så sparsamt. Har du varit ute och sett på det? Det har du väl inte. Ingen av mina släktingar har varit där ännu, så långt . [Sida 3] räcker inte intresset. Vi måtte vara ett underligt släkte. Gerda skrev ett underligt brev, däri hon talade om att hon skulle flytta till Göteborg och så bjöd hon ut mor till mej, hon påstår att ”ingen vill ha henne”. Jag blev ledsen över att mor ska lämna Stockholm, jag hade tängt mej att nu kunna ha henne mycket hos mej. d.v.s. när inte John är hemma, och det är ju ganska ofta numera, men att ha mor alltid tillåter nog inte John [inritad stjärna] och [inritad stjärna] jag mins väl hur John var när Mor var här en sommar, han var nästan förtvivlad ibland . [Sida 4] förresten är det ju våra besvärliga och långa resor höst och vår, det skulle mor väl knapt stå ut med. Jag tycker för min del att det vore synd om Gerda, om hon inte hade Mor. Men det är tråkigt att Mor ska resa från oss. Eller vad tycker du? Skriv till mej, jag behöver det! Här sitter jag som på en öde ö, mitt arbete är att koka in grädde o mjölk o frukt o svamp, sen’ sträcker sej inte mitt intresse längre, resten av tiden sover jag - man blir sådan av sådant. Skriv. Putte är bedårande, han var på middag på Aranas i dag och tog alla med storm. Han älskar kaker, när vi varit där en [inritat kryss, texten fortsätter längst upp på sidan 1 och jag har kopierat den hit också för att få flyt i läsningen: stund viskar han till mej; ”tanse, om vi stannaj häj jiktigt länne, att vi få kaffe” ”Ville Putte ha de då” sa jag ”Nä, men moj o Putte få kaker.” Sån’ liten filur att räkna ut. Och när vi kom hem nästan grät han för att han inte tagit kakor med sej hem, han är en sådan liten läckergom. Och så älskar han sin Mamma över allt, ibland säger han sej inte tycka om far för att han är elak mot mor. Om bara John insåg att han borde akta sej i tid. Det var av samma orsak jag aldrig kunde tycka om min far. Tusen hälsningar till dej o Carl. Din tillgivna Ester]
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1918-10-06 från Ester Bauer till Karin Cervin-Ellqvist, bestående av fyra sidor skrivna på fram- och baksidan av ett vikt pappersark, samt kuvert. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Kuvert framsida] Fru Karin Cervin-Ellqvist Hagagatan 39 Stockholm . [Kuvert baksida] [två poststämplar: STOCKHOLM 8.10 – TUR 1] avs. E. Bauer Björkudden Grenna . [Sida 1] [på denna sida börjar brevet men avslutas även i text inskriven på tvären samt längst ned; x stund viskar han till mej; ”tanse, om vi stannaj häj jiktigt länne, att vi få kaffe” ”Vill- Putte ha de då” sa jag ”Nä, men moj o Putte få kaker.” Sån’ liten filur att räkna ut. Och när vi kom hem nästan grät han för att han inte tagit kakor med sej hem, han är en sådan liten läckergom. Och så älskar han sin Mamma över allt, ibland säger han sej inte tycka om far för att han är elak mot mor. Om bara John insåg att han borde akta sej i tid. [inritad prick] [längst ned på papperet fortsätter texten under ett streck, med en likadan inritad prick: Det var av samma orsak jag aldrig kunde tycka om min far. Tusen hälsningar till dej o Carl. Din tillgivna Ester] . [Här börjar brevet:] Björkudden 6. 10 1918 Kära Karin Tack för brev för länge sen’ och nu brevk från Lund. Vad du reser o roar dej i sommar och ut på sena hösten. Har du inte varit i Stckhlm emellan? Jag stackare har setat här ute på udden och nästan glömt bort att tala, jag träffar ju aldrig någon mänska. Och min jungfru är inte sådan att jag törs resa hemifrån, när man . [Sida 2] har en liten Putte som man är rädd om, så är man vackert fast för återstående delen av livet. Men gudskelov att jag har honom. Det är för tråkigt med arkitekt Stubbe och de andra som har bygget om hand, de ljuga ju och sling- rar sej och det blir ändå aldrig färdigt. Nu är John i St. sedan 14 dar undrar om det går bättre nu, han skriver så sparsamt. Har du varit ute och sett på det? Det har du väl inte. Ingen av mina släktingar har varit där ännu, så långt . [Sida 3] räcker inte intresset. Vi måtte vara ett underligt släkte. Gerda skrev ett underligt brev, däri hon talade om att hon skulle flytta till Göteborg och så bjöd hon ut mor till mej, hon påstår att ”ingen vill ha henne”. Jag blev ledsen över att mor ska lämna Stockholm, jag hade tängt mej att nu kunna ha henne mycket hos mej. d.v.s. när inte John är hemma, och det är ju ganska ofta numera, men att ha mor alltid tillåter nog inte John [inritad stjärna] och [inritad stjärna] jag mins väl hur John var när Mor var här en sommar, han var nästan förtvivlad ibland . [Sida 4] förresten är det ju våra besvärliga och långa resor höst och vår, det skulle mor väl knapt stå ut med. Jag tycker för min del att det vore synd om Gerda, om hon inte hade Mor. Men det är tråkigt att Mor ska resa från oss. Eller vad tycker du? Skriv till mej, jag behöver det! Här sitter jag som på en öde ö, mitt arbete är att koka in grädde o mjölk o frukt o svamp, sen’ sträcker sej inte mitt intresse längre, resten av tiden sover jag - man blir sådan av sådant. Skriv. Putte är bedårande, han var på middag på Aranas i dag och tog alla med storm. Han älskar kaker, när vi varit där en [inritat kryss, texten fortsätter längst upp på sidan 1 och jag har kopierat den hit också för att få flyt i läsningen: stund viskar han till mej; ”tanse, om vi stannaj häj jiktigt länne, att vi få kaffe” ”Ville Putte ha de då” sa jag ”Nä, men moj o Putte få kaker.” Sån’ liten filur att räkna ut. Och när vi kom hem nästan grät han för att han inte tagit kakor med sej hem, han är en sådan liten läckergom. Och så älskar han sin Mamma över allt, ibland säger han sej inte tycka om far för att han är elak mot mor. Om bara John insåg att han borde akta sej i tid. Det var av samma orsak jag aldrig kunde tycka om min far. Tusen hälsningar till dej o Carl. Din tillgivna Ester]
Photo: Jönköpings läns museum
Accept license and download photo