• Kv. Seglaren SU
Under våren och försommaren 2001 utförde Smålands museum en särskild arkeologisk undersökning av en boplats inom kv Seglaren i södra delen av Växjö. Undersökningen visade att platsen varit bebodd redan vid övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum, ca 4000 år f Kr. Fynden och dateringarna från denna fas visar att även Smålands inland berörts av den neolitiseringsvåg som samtidigt berör hela Sydskandinavien vid denna tid. Från senare delen av tidigneolitikum fanns nedgrävningar och mindre kulturlagerområden som innehöll ett givande fyndmaterial. Särskilt intressant var keramiken från denna period som visade variation i dekor och kärlformer. Något motsvarande tidigneolitiskt keramikmaterial är sedan tidigare inte känt från det sydsvenska höglandsområdet. Fynden av flinta var sparsamma men visade att man under neolitisk tid främst använt flintyxor som råmaterial. 

På höjdpartiet i områdets östra del påträffades en flatmarksgrav från stridsyxeperioden. Ett lerkärl och ett flintspån var nedlagda som gåvor i graven. Graven låg endast 25 m ifrån resterna efter gravröset RAÄ
18 som låg strax utanför undersökningsområdet. Vid den tidigare undersökningen av detta gravröse fann man skärvor av stridsyxekeramik, samt spår efter en stolpkonstruktion under själva röset. På samma plats
uppfördes en hällkista under senneolitikum och denna byggdes i sin tur över av ett stort röse under bronsålder. Gravsättningar i form av sekundära brandgravar fortsatte sedan ända fram till början av yngre järnålder. Den undersökta stridsyxegraven kan därför sägas ingå i det första skedet av gravläggningar som gjordes i området. 

Trots att först hällkistan anläggs under senneolitikum och sedan det stora röset under äldre bronsålder fanns få eller inga boplatslämningar från dessa perioder. Från yngre bronsålder och äldre järnålder fanns dock flera lämningar efter långhus. Tretton säkra huslämningar kunde konstateras men antalet hus kan ha varit högre. Husen hade främst legat på höjdpartiet i områdets övre del men det fanns även hus som anlagts i och nedför sluttningen. Husen visade en större spridning i området än vad man kunde förvänta. Traditionen att lägga husen i östvästlig riktning var stark på platsen. Samtliga hus låg i denna riktning trots att detta innebar att några av de hus som var anlagda i sluttningen hade en höjdskillnad på över två meter mellan husets västra och östra delar. Fem av husen C14-daterades och några kunde dateras utifrån jämförande material. Till yngre bronsålder hörde två huslämningar med divergerande stolprader som låg i områdets södra del. Från förromersk järnålder fanns lämningar efter två längre hus, ett i den nedre, västra delen och ett i den övre nordöstra delen. Ett av dessa hus hade en indelning i tre sektioner. Två hus kunde även dateras till romersk järnålder. Ett mindre hus med bevarade vägglinjer och gavlar låg i områdets nedre del. Huset var från den yngsta fasen på boplatsen och kunde dateras till slutet av romersk järnålder. 

Ett stort antal härdar fanns inom boplatsen. De låg oftast i grupper med 15-30 härdar i varje härdområde. Härdar och härdgropar hade dateringar från äldre bronsålder till romersk järnålder. Huvuddelen av härdarna kunde dock dateras till sen förromersk eller äldre romersk järnålder. Av de härdar som ingick i härdområden hörde så gott som alla till denna förhållandevis begränsade period. Härdområdena kunde inte direkt knytas till funktioner med anknytning till husen utan de är troligen lämningar efter andra typer av aktiviteter. Några härdar låg i rader vilket även det kan tyda på att de har anlagts i ett rituellt eller annat socialt sammanhang. Boplatslämningarna i kv Seglaren hör till en tidsperiod på över 4000 år. Även om man inte fortlöpande kan följa bosättningen inom undersökningsområdet är det inte orimligt att anta att det i området har funnits en kontinuerlig bosättning under hela denna tid. 

Boplatsundersökningen ger här tillsammans med undersökningsresultaten från gravröset RAÄ 18 en bild av en bebyggelse som både visar en öppenhet för influenser och förändringar men samtidigt har ett starkt drag av kontinuitet.
    Photo: Kulturparken Småland / Smålands museum
  • Kv. Seglaren SU
Under våren och försommaren 2001 utförde Smålands museum en särskild arkeologisk undersökning av en boplats inom kv Seglaren i södra delen av Växjö. Undersökningen visade att platsen varit bebodd redan vid övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum, ca 4000 år f Kr. Fynden och dateringarna från denna fas visar att även Smålands inland berörts av den neolitiseringsvåg som samtidigt berör hela Sydskandinavien vid denna tid. Från senare delen av tidigneolitikum fanns nedgrävningar och mindre kulturlagerområden som innehöll ett givande fyndmaterial. Särskilt intressant var keramiken från denna period som visade variation i dekor och kärlformer. Något motsvarande tidigneolitiskt keramikmaterial är sedan tidigare inte känt från det sydsvenska höglandsområdet. Fynden av flinta var sparsamma men visade att man under neolitisk tid främst använt flintyxor som råmaterial. 

På höjdpartiet i områdets östra del påträffades en flatmarksgrav från stridsyxeperioden. Ett lerkärl och ett flintspån var nedlagda som gåvor i graven. Graven låg endast 25 m ifrån resterna efter gravröset RAÄ
18 som låg strax utanför undersökningsområdet. Vid den tidigare undersökningen av detta gravröse fann man skärvor av stridsyxekeramik, samt spår efter en stolpkonstruktion under själva röset. På samma plats
uppfördes en hällkista under senneolitikum och denna byggdes i sin tur över av ett stort röse under bronsålder. Gravsättningar i form av sekundära brandgravar fortsatte sedan ända fram till början av yngre järnålder. Den undersökta stridsyxegraven kan därför sägas ingå i det första skedet av gravläggningar som gjordes i området. 

Trots att först hällkistan anläggs under senneolitikum och sedan det stora röset under äldre bronsålder fanns få eller inga boplatslämningar från dessa perioder. Från yngre bronsålder och äldre järnålder fanns dock flera lämningar efter långhus. Tretton säkra huslämningar kunde konstateras men antalet hus kan ha varit högre. Husen hade främst legat på höjdpartiet i områdets övre del men det fanns även hus som anlagts i och nedför sluttningen. Husen visade en större spridning i området än vad man kunde förvänta. Traditionen att lägga husen i östvästlig riktning var stark på platsen. Samtliga hus låg i denna riktning trots att detta innebar att några av de hus som var anlagda i sluttningen hade en höjdskillnad på över två meter mellan husets västra och östra delar. Fem av husen C14-daterades och några kunde dateras utifrån jämförande material. Till yngre bronsålder hörde två huslämningar med divergerande stolprader som låg i områdets södra del. Från förromersk järnålder fanns lämningar efter två längre hus, ett i den nedre, västra delen och ett i den övre nordöstra delen. Ett av dessa hus hade en indelning i tre sektioner. Två hus kunde även dateras till romersk järnålder. Ett mindre hus med bevarade vägglinjer och gavlar låg i områdets nedre del. Huset var från den yngsta fasen på boplatsen och kunde dateras till slutet av romersk järnålder. 

Ett stort antal härdar fanns inom boplatsen. De låg oftast i grupper med 15-30 härdar i varje härdområde. Härdar och härdgropar hade dateringar från äldre bronsålder till romersk järnålder. Huvuddelen av härdarna kunde dock dateras till sen förromersk eller äldre romersk järnålder. Av de härdar som ingick i härdområden hörde så gott som alla till denna förhållandevis begränsade period. Härdområdena kunde inte direkt knytas till funktioner med anknytning till husen utan de är troligen lämningar efter andra typer av aktiviteter. Några härdar låg i rader vilket även det kan tyda på att de har anlagts i ett rituellt eller annat socialt sammanhang. Boplatslämningarna i kv Seglaren hör till en tidsperiod på över 4000 år. Även om man inte fortlöpande kan följa bosättningen inom undersökningsområdet är det inte orimligt att anta att det i området har funnits en kontinuerlig bosättning under hela denna tid. 

Boplatsundersökningen ger här tillsammans med undersökningsresultaten från gravröset RAÄ 18 en bild av en bebyggelse som både visar en öppenhet för influenser och förändringar men samtidigt har ett starkt drag av kontinuitet.
    Photo: Kulturparken Småland / Smålands museum
  • Kv. Seglaren SU
Under våren och försommaren 2001 utförde Smålands museum en särskild arkeologisk undersökning av en boplats inom kv Seglaren i södra delen av Växjö. Undersökningen visade att platsen varit bebodd redan vid övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum, ca 4000 år f Kr. Fynden och dateringarna från denna fas visar att även Smålands inland berörts av den neolitiseringsvåg som samtidigt berör hela Sydskandinavien vid denna tid. Från senare delen av tidigneolitikum fanns nedgrävningar och mindre kulturlagerområden som innehöll ett givande fyndmaterial. Särskilt intressant var keramiken från denna period som visade variation i dekor och kärlformer. Något motsvarande tidigneolitiskt keramikmaterial är sedan tidigare inte känt från det sydsvenska höglandsområdet. Fynden av flinta var sparsamma men visade att man under neolitisk tid främst använt flintyxor som råmaterial. 

På höjdpartiet i områdets östra del påträffades en flatmarksgrav från stridsyxeperioden. Ett lerkärl och ett flintspån var nedlagda som gåvor i graven. Graven låg endast 25 m ifrån resterna efter gravröset RAÄ
18 som låg strax utanför undersökningsområdet. Vid den tidigare undersökningen av detta gravröse fann man skärvor av stridsyxekeramik, samt spår efter en stolpkonstruktion under själva röset. På samma plats
uppfördes en hällkista under senneolitikum och denna byggdes i sin tur över av ett stort röse under bronsålder. Gravsättningar i form av sekundära brandgravar fortsatte sedan ända fram till början av yngre järnålder. Den undersökta stridsyxegraven kan därför sägas ingå i det första skedet av gravläggningar som gjordes i området. 

Trots att först hällkistan anläggs under senneolitikum och sedan det stora röset under äldre bronsålder fanns få eller inga boplatslämningar från dessa perioder. Från yngre bronsålder och äldre järnålder fanns dock flera lämningar efter långhus. Tretton säkra huslämningar kunde konstateras men antalet hus kan ha varit högre. Husen hade främst legat på höjdpartiet i områdets övre del men det fanns även hus som anlagts i och nedför sluttningen. Husen visade en större spridning i området än vad man kunde förvänta. Traditionen att lägga husen i östvästlig riktning var stark på platsen. Samtliga hus låg i denna riktning trots att detta innebar att några av de hus som var anlagda i sluttningen hade en höjdskillnad på över två meter mellan husets västra och östra delar. Fem av husen C14-daterades och några kunde dateras utifrån jämförande material. Till yngre bronsålder hörde två huslämningar med divergerande stolprader som låg i områdets södra del. Från förromersk järnålder fanns lämningar efter två längre hus, ett i den nedre, västra delen och ett i den övre nordöstra delen. Ett av dessa hus hade en indelning i tre sektioner. Två hus kunde även dateras till romersk järnålder. Ett mindre hus med bevarade vägglinjer och gavlar låg i områdets nedre del. Huset var från den yngsta fasen på boplatsen och kunde dateras till slutet av romersk järnålder. 

Ett stort antal härdar fanns inom boplatsen. De låg oftast i grupper med 15-30 härdar i varje härdområde. Härdar och härdgropar hade dateringar från äldre bronsålder till romersk järnålder. Huvuddelen av härdarna kunde dock dateras till sen förromersk eller äldre romersk järnålder. Av de härdar som ingick i härdområden hörde så gott som alla till denna förhållandevis begränsade period. Härdområdena kunde inte direkt knytas till funktioner med anknytning till husen utan de är troligen lämningar efter andra typer av aktiviteter. Några härdar låg i rader vilket även det kan tyda på att de har anlagts i ett rituellt eller annat socialt sammanhang. Boplatslämningarna i kv Seglaren hör till en tidsperiod på över 4000 år. Även om man inte fortlöpande kan följa bosättningen inom undersökningsområdet är det inte orimligt att anta att det i området har funnits en kontinuerlig bosättning under hela denna tid. 

Boplatsundersökningen ger här tillsammans med undersökningsresultaten från gravröset RAÄ 18 en bild av en bebyggelse som både visar en öppenhet för influenser och förändringar men samtidigt har ett starkt drag av kontinuitet.
    Photo: Kulturparken Småland / Smålands museum
  • Kv. Seglaren SU
Under våren och försommaren 2001 utförde Smålands museum en särskild arkeologisk undersökning av en boplats inom kv Seglaren i södra delen av Växjö. Undersökningen visade att platsen varit bebodd redan vid övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum, ca 4000 år f Kr. Fynden och dateringarna från denna fas visar att även Smålands inland berörts av den neolitiseringsvåg som samtidigt berör hela Sydskandinavien vid denna tid. Från senare delen av tidigneolitikum fanns nedgrävningar och mindre kulturlagerområden som innehöll ett givande fyndmaterial. Särskilt intressant var keramiken från denna period som visade variation i dekor och kärlformer. Något motsvarande tidigneolitiskt keramikmaterial är sedan tidigare inte känt från det sydsvenska höglandsområdet. Fynden av flinta var sparsamma men visade att man under neolitisk tid främst använt flintyxor som råmaterial. 

På höjdpartiet i områdets östra del påträffades en flatmarksgrav från stridsyxeperioden. Ett lerkärl och ett flintspån var nedlagda som gåvor i graven. Graven låg endast 25 m ifrån resterna efter gravröset RAÄ
18 som låg strax utanför undersökningsområdet. Vid den tidigare undersökningen av detta gravröse fann man skärvor av stridsyxekeramik, samt spår efter en stolpkonstruktion under själva röset. På samma plats
uppfördes en hällkista under senneolitikum och denna byggdes i sin tur över av ett stort röse under bronsålder. Gravsättningar i form av sekundära brandgravar fortsatte sedan ända fram till början av yngre järnålder. Den undersökta stridsyxegraven kan därför sägas ingå i det första skedet av gravläggningar som gjordes i området. 

Trots att först hällkistan anläggs under senneolitikum och sedan det stora röset under äldre bronsålder fanns få eller inga boplatslämningar från dessa perioder. Från yngre bronsålder och äldre järnålder fanns dock flera lämningar efter långhus. Tretton säkra huslämningar kunde konstateras men antalet hus kan ha varit högre. Husen hade främst legat på höjdpartiet i områdets övre del men det fanns även hus som anlagts i och nedför sluttningen. Husen visade en större spridning i området än vad man kunde förvänta. Traditionen att lägga husen i östvästlig riktning var stark på platsen. Samtliga hus låg i denna riktning trots att detta innebar att några av de hus som var anlagda i sluttningen hade en höjdskillnad på över två meter mellan husets västra och östra delar. Fem av husen C14-daterades och några kunde dateras utifrån jämförande material. Till yngre bronsålder hörde två huslämningar med divergerande stolprader som låg i områdets södra del. Från förromersk järnålder fanns lämningar efter två längre hus, ett i den nedre, västra delen och ett i den övre nordöstra delen. Ett av dessa hus hade en indelning i tre sektioner. Två hus kunde även dateras till romersk järnålder. Ett mindre hus med bevarade vägglinjer och gavlar låg i områdets nedre del. Huset var från den yngsta fasen på boplatsen och kunde dateras till slutet av romersk järnålder. 

Ett stort antal härdar fanns inom boplatsen. De låg oftast i grupper med 15-30 härdar i varje härdområde. Härdar och härdgropar hade dateringar från äldre bronsålder till romersk järnålder. Huvuddelen av härdarna kunde dock dateras till sen förromersk eller äldre romersk järnålder. Av de härdar som ingick i härdområden hörde så gott som alla till denna förhållandevis begränsade period. Härdområdena kunde inte direkt knytas till funktioner med anknytning till husen utan de är troligen lämningar efter andra typer av aktiviteter. Några härdar låg i rader vilket även det kan tyda på att de har anlagts i ett rituellt eller annat socialt sammanhang. Boplatslämningarna i kv Seglaren hör till en tidsperiod på över 4000 år. Även om man inte fortlöpande kan följa bosättningen inom undersökningsområdet är det inte orimligt att anta att det i området har funnits en kontinuerlig bosättning under hela denna tid. 

Boplatsundersökningen ger här tillsammans med undersökningsresultaten från gravröset RAÄ 18 en bild av en bebyggelse som både visar en öppenhet för influenser och förändringar men samtidigt har ett starkt drag av kontinuitet.
    Photo: Kulturparken Småland / Smålands museum
  • Kv. Seglaren SU
Under våren och försommaren 2001 utförde Smålands museum en särskild arkeologisk undersökning av en boplats inom kv Seglaren i södra delen av Växjö. Undersökningen visade att platsen varit bebodd redan vid övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum, ca 4000 år f Kr. Fynden och dateringarna från denna fas visar att även Smålands inland berörts av den neolitiseringsvåg som samtidigt berör hela Sydskandinavien vid denna tid. Från senare delen av tidigneolitikum fanns nedgrävningar och mindre kulturlagerområden som innehöll ett givande fyndmaterial. Särskilt intressant var keramiken från denna period som visade variation i dekor och kärlformer. Något motsvarande tidigneolitiskt keramikmaterial är sedan tidigare inte känt från det sydsvenska höglandsområdet. Fynden av flinta var sparsamma men visade att man under neolitisk tid främst använt flintyxor som råmaterial. 

På höjdpartiet i områdets östra del påträffades en flatmarksgrav från stridsyxeperioden. Ett lerkärl och ett flintspån var nedlagda som gåvor i graven. Graven låg endast 25 m ifrån resterna efter gravröset RAÄ
18 som låg strax utanför undersökningsområdet. Vid den tidigare undersökningen av detta gravröse fann man skärvor av stridsyxekeramik, samt spår efter en stolpkonstruktion under själva röset. På samma plats
uppfördes en hällkista under senneolitikum och denna byggdes i sin tur över av ett stort röse under bronsålder. Gravsättningar i form av sekundära brandgravar fortsatte sedan ända fram till början av yngre järnålder. Den undersökta stridsyxegraven kan därför sägas ingå i det första skedet av gravläggningar som gjordes i området. 

Trots att först hällkistan anläggs under senneolitikum och sedan det stora röset under äldre bronsålder fanns få eller inga boplatslämningar från dessa perioder. Från yngre bronsålder och äldre järnålder fanns dock flera lämningar efter långhus. Tretton säkra huslämningar kunde konstateras men antalet hus kan ha varit högre. Husen hade främst legat på höjdpartiet i områdets övre del men det fanns även hus som anlagts i och nedför sluttningen. Husen visade en större spridning i området än vad man kunde förvänta. Traditionen att lägga husen i östvästlig riktning var stark på platsen. Samtliga hus låg i denna riktning trots att detta innebar att några av de hus som var anlagda i sluttningen hade en höjdskillnad på över två meter mellan husets västra och östra delar. Fem av husen C14-daterades och några kunde dateras utifrån jämförande material. Till yngre bronsålder hörde två huslämningar med divergerande stolprader som låg i områdets södra del. Från förromersk järnålder fanns lämningar efter två längre hus, ett i den nedre, västra delen och ett i den övre nordöstra delen. Ett av dessa hus hade en indelning i tre sektioner. Två hus kunde även dateras till romersk järnålder. Ett mindre hus med bevarade vägglinjer och gavlar låg i områdets nedre del. Huset var från den yngsta fasen på boplatsen och kunde dateras till slutet av romersk järnålder. 

Ett stort antal härdar fanns inom boplatsen. De låg oftast i grupper med 15-30 härdar i varje härdområde. Härdar och härdgropar hade dateringar från äldre bronsålder till romersk järnålder. Huvuddelen av härdarna kunde dock dateras till sen förromersk eller äldre romersk järnålder. Av de härdar som ingick i härdområden hörde så gott som alla till denna förhållandevis begränsade period. Härdområdena kunde inte direkt knytas till funktioner med anknytning till husen utan de är troligen lämningar efter andra typer av aktiviteter. Några härdar låg i rader vilket även det kan tyda på att de har anlagts i ett rituellt eller annat socialt sammanhang. Boplatslämningarna i kv Seglaren hör till en tidsperiod på över 4000 år. Även om man inte fortlöpande kan följa bosättningen inom undersökningsområdet är det inte orimligt att anta att det i området har funnits en kontinuerlig bosättning under hela denna tid. 

Boplatsundersökningen ger här tillsammans med undersökningsresultaten från gravröset RAÄ 18 en bild av en bebyggelse som både visar en öppenhet för influenser och förändringar men samtidigt har ett starkt drag av kontinuitet.
    Photo: Kulturparken Småland / Smålands museum
  • Kv. Seglaren SU
Under våren och försommaren 2001 utförde Smålands museum en särskild arkeologisk undersökning av en boplats inom kv Seglaren i södra delen av Växjö. Undersökningen visade att platsen varit bebodd redan vid övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum, ca 4000 år f Kr. Fynden och dateringarna från denna fas visar att även Smålands inland berörts av den neolitiseringsvåg som samtidigt berör hela Sydskandinavien vid denna tid. Från senare delen av tidigneolitikum fanns nedgrävningar och mindre kulturlagerområden som innehöll ett givande fyndmaterial. Särskilt intressant var keramiken från denna period som visade variation i dekor och kärlformer. Något motsvarande tidigneolitiskt keramikmaterial är sedan tidigare inte känt från det sydsvenska höglandsområdet. Fynden av flinta var sparsamma men visade att man under neolitisk tid främst använt flintyxor som råmaterial. 

På höjdpartiet i områdets östra del påträffades en flatmarksgrav från stridsyxeperioden. Ett lerkärl och ett flintspån var nedlagda som gåvor i graven. Graven låg endast 25 m ifrån resterna efter gravröset RAÄ
18 som låg strax utanför undersökningsområdet. Vid den tidigare undersökningen av detta gravröse fann man skärvor av stridsyxekeramik, samt spår efter en stolpkonstruktion under själva röset. På samma plats
uppfördes en hällkista under senneolitikum och denna byggdes i sin tur över av ett stort röse under bronsålder. Gravsättningar i form av sekundära brandgravar fortsatte sedan ända fram till början av yngre järnålder. Den undersökta stridsyxegraven kan därför sägas ingå i det första skedet av gravläggningar som gjordes i området. 

Trots att först hällkistan anläggs under senneolitikum och sedan det stora röset under äldre bronsålder fanns få eller inga boplatslämningar från dessa perioder. Från yngre bronsålder och äldre järnålder fanns dock flera lämningar efter långhus. Tretton säkra huslämningar kunde konstateras men antalet hus kan ha varit högre. Husen hade främst legat på höjdpartiet i områdets övre del men det fanns även hus som anlagts i och nedför sluttningen. Husen visade en större spridning i området än vad man kunde förvänta. Traditionen att lägga husen i östvästlig riktning var stark på platsen. Samtliga hus låg i denna riktning trots att detta innebar att några av de hus som var anlagda i sluttningen hade en höjdskillnad på över två meter mellan husets västra och östra delar. Fem av husen C14-daterades och några kunde dateras utifrån jämförande material. Till yngre bronsålder hörde två huslämningar med divergerande stolprader som låg i områdets södra del. Från förromersk järnålder fanns lämningar efter två längre hus, ett i den nedre, västra delen och ett i den övre nordöstra delen. Ett av dessa hus hade en indelning i tre sektioner. Två hus kunde även dateras till romersk järnålder. Ett mindre hus med bevarade vägglinjer och gavlar låg i områdets nedre del. Huset var från den yngsta fasen på boplatsen och kunde dateras till slutet av romersk järnålder. 

Ett stort antal härdar fanns inom boplatsen. De låg oftast i grupper med 15-30 härdar i varje härdområde. Härdar och härdgropar hade dateringar från äldre bronsålder till romersk järnålder. Huvuddelen av härdarna kunde dock dateras till sen förromersk eller äldre romersk järnålder. Av de härdar som ingick i härdområden hörde så gott som alla till denna förhållandevis begränsade period. Härdområdena kunde inte direkt knytas till funktioner med anknytning till husen utan de är troligen lämningar efter andra typer av aktiviteter. Några härdar låg i rader vilket även det kan tyda på att de har anlagts i ett rituellt eller annat socialt sammanhang. Boplatslämningarna i kv Seglaren hör till en tidsperiod på över 4000 år. Även om man inte fortlöpande kan följa bosättningen inom undersökningsområdet är det inte orimligt att anta att det i området har funnits en kontinuerlig bosättning under hela denna tid. 

Boplatsundersökningen ger här tillsammans med undersökningsresultaten från gravröset RAÄ 18 en bild av en bebyggelse som både visar en öppenhet för influenser och förändringar men samtidigt har ett starkt drag av kontinuitet.
    Photo: Kulturparken Småland / Smålands museum

Arkeologisk undersökning

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Select the images you want to order

Share to