1
4
100
Skafthålsyxa av porfyr, eggdel, funnen å gifvarens ägor år 1914. Gifvare: torparen N O Lindbom, Stugom, Njurunda. Anm: Fredgårdsyxan tillhör släktet skafthålsyxor och familjen dubbeleggade stridsyxor med utsvängda eggar. Sett från sidan (profil) är de tillsynes dubbeleggade. Men då nackens egg i själva verket alltid är avrundad och därmed trubbig är yxan i realiteten eneggad, även om eggen ofta är trubbig. Idag anser man att den inte har används som stridsyxa och istället fungerade som en prestige och/eller statussymbol. Det finns flera typer varav Typ A eller Fredgårdsyxan är den äldsta och namngiven efter ett fynd i en gånggrift vid Fredsgård på Själland i Danmark. Utmärkande för typen är dess svaga uppsvängda eggar, att skafthålet ligger nära yxans mitt och att den är ofta tillverkade av (svart och vit fläckig) porfyrisk bergart. Den är en sydskandinavisk typ, men liknande finns i England samt centrala och östra Europa. I Norden tillhör typen den yngre Trattbägarkulturen 4000-3500 f.Kr. och hittas mer sällan inom den Gropkeramiska kulturen under början av mellanneolitisk tid A 3300-2800 f.Kr. Enligt tillgänglig litteratur så är minst 19 stycken hittade i Norrland. Källa: David Loeffler, antikvarie och arkeolog på Länsmuseet i Härnösand.
Photo: Medelpads fornminnesförening
Skafthålsyxa av porfyr, eggdel, funnen å gifvarens ägor år 1914. Gifvare: torparen N O Lindbom, Stugom, Njurunda. Anm: Fredgårdsyxan tillhör släktet skafthålsyxor och familjen dubbeleggade stridsyxor med utsvängda eggar. Sett från sidan (profil) är de tillsynes dubbeleggade. Men då nackens egg i själva verket alltid är avrundad och därmed trubbig är yxan i realiteten eneggad, även om eggen ofta är trubbig. Idag anser man att den inte har används som stridsyxa och istället fungerade som en prestige och/eller statussymbol. Det finns flera typer varav Typ A eller Fredgårdsyxan är den äldsta och namngiven efter ett fynd i en gånggrift vid Fredsgård på Själland i Danmark. Utmärkande för typen är dess svaga uppsvängda eggar, att skafthålet ligger nära yxans mitt och att den är ofta tillverkade av (svart och vit fläckig) porfyrisk bergart. Den är en sydskandinavisk typ, men liknande finns i England samt centrala och östra Europa. I Norden tillhör typen den yngre Trattbägarkulturen 4000-3500 f.Kr. och hittas mer sällan inom den Gropkeramiska kulturen under början av mellanneolitisk tid A 3300-2800 f.Kr. Enligt tillgänglig litteratur så är minst 19 stycken hittade i Norrland. Källa: David Loeffler, antikvarie och arkeolog på Länsmuseet i Härnösand.
Photo: Medelpads fornminnesförening
Skafthålsyxa av porfyr, eggdel, funnen å gifvarens ägor år 1914. Gifvare: torparen N O Lindbom, Stugom, Njurunda. Anm: Fredgårdsyxan tillhör släktet skafthålsyxor och familjen dubbeleggade stridsyxor med utsvängda eggar. Sett från sidan (profil) är de tillsynes dubbeleggade. Men då nackens egg i själva verket alltid är avrundad och därmed trubbig är yxan i realiteten eneggad, även om eggen ofta är trubbig. Idag anser man att den inte har används som stridsyxa och istället fungerade som en prestige och/eller statussymbol. Det finns flera typer varav Typ A eller Fredgårdsyxan är den äldsta och namngiven efter ett fynd i en gånggrift vid Fredsgård på Själland i Danmark. Utmärkande för typen är dess svaga uppsvängda eggar, att skafthålet ligger nära yxans mitt och att den är ofta tillverkade av (svart och vit fläckig) porfyrisk bergart. Den är en sydskandinavisk typ, men liknande finns i England samt centrala och östra Europa. I Norden tillhör typen den yngre Trattbägarkulturen 4000-3500 f.Kr. och hittas mer sällan inom den Gropkeramiska kulturen under början av mellanneolitisk tid A 3300-2800 f.Kr. Enligt tillgänglig litteratur så är minst 19 stycken hittade i Norrland. Källa: David Loeffler, antikvarie och arkeolog på Länsmuseet i Härnösand.
Photo: Medelpads fornminnesförening
Skafthålsyxa av porfyr, eggdel, funnen å gifvarens ägor år 1914. Gifvare: torparen N O Lindbom, Stugom, Njurunda. Anm: Fredgårdsyxan tillhör släktet skafthålsyxor och familjen dubbeleggade stridsyxor med utsvängda eggar. Sett från sidan (profil) är de tillsynes dubbeleggade. Men då nackens egg i själva verket alltid är avrundad och därmed trubbig är yxan i realiteten eneggad, även om eggen ofta är trubbig. Idag anser man att den inte har används som stridsyxa och istället fungerade som en prestige och/eller statussymbol. Det finns flera typer varav Typ A eller Fredgårdsyxan är den äldsta och namngiven efter ett fynd i en gånggrift vid Fredsgård på Själland i Danmark. Utmärkande för typen är dess svaga uppsvängda eggar, att skafthålet ligger nära yxans mitt och att den är ofta tillverkade av (svart och vit fläckig) porfyrisk bergart. Den är en sydskandinavisk typ, men liknande finns i England samt centrala och östra Europa. I Norden tillhör typen den yngre Trattbägarkulturen 4000-3500 f.Kr. och hittas mer sällan inom den Gropkeramiska kulturen under början av mellanneolitisk tid A 3300-2800 f.Kr. Enligt tillgänglig litteratur så är minst 19 stycken hittade i Norrland. Källa: David Loeffler, antikvarie och arkeolog på Länsmuseet i Härnösand.
Photo: Medelpads fornminnesförening
Accept license and download photo