1
4
100
Brev 1904 från Henny till John Bauer, bestående av fyra sidor skrivna på fram- och baksidan av ett vikt pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck, samt ett par rader i blyerts på sista sidan. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] ”Villa Lorensberg” anno 1904 Johnne! Medan ännu minnet af allt ro- ligt jag hade i Jönköping står lef- vande i min fantasi - vill jag skrifva o tacka så innerligt! - - Så kärligt vill jag också tacka för den hvita rosen, den sitter torkad (lika [understruket: hvit] ) öfver min - hvilobädd - ”I drömmen rosenträden [inskrivet: stå] - Med hvita – hvita rosor på” - Sällan har min hembygd varit så vacker i vinterprakt, som just nu – fotsdjup snö ligger i skogen o öfver de stora vidderna - hvarje liten lustig våg har fru- sit till – rak öfver oss hvälfver sig en äkta nordisk vinterhimmel – som mot aftonen öfvergår i så många färgspel! - - Om du . [Sida 2] såge vår trakt just nu – skulle nog också ditt sinne tjusas af det [understruket: stora, - sköna] i denna vinter- tafla – o – då lycklig du som kan ge form åt dina tankar o stämningar – (”så icke [understruket: jag]) - ty få äro de som guddinnan Minerva en gång kysst – o de som inte blifvit i vaggan berörda af [understruket: hennes] mun – skola vackert låta bli att fuska i naturens stora skönhet! - - - Just nu i kvällningen var det så vackert – att jag måste gå ut, o så gick jag långt – långt in i den skym- mande granskogen – där träden stodo så höga o allvarsamma – o – den hvita snön böjde de slanka grenarne mot jorden - - därinne var allt så tyst o fridfullt – o nu - liksom så mången gång förr . [Sida 3] vaggade granarnes sus alla stormande känslor till ro - - - - Så satte jag mig på en sten invid en ung fura o hvarthän jag såg var allt så vackert! Ock som jag så satt där i skogens tystnad – tyckte jag att all disharmoni i li- vet försvann – nu var det en- dast [understruket: jag o skogen] – vi hörde sam- man – Ock så förtäljde jag alla mina minnen o drömmar för de lyssnade granarne – o - jag hälsade dem från dej – (det fick jag ju) - - i den – mörknande vinterkvällen såg jag hur två höga furor lutade sina åldriga kronor tillsammans o hviskade till hvarandra – hvad de talade om – kunde jag dumma människobarn inte förstå – kanske hviskade de om mej – . [Sida 4] [skrivet med blyerts längst upp: Ersta 49] Ty de nickade sa vänligt ned - liksom ville de säga att de visste en [understruket: hemlighet!] – o kvällen kom o skuggorna blefvo allt dju- pare – men vet du jag var inte rädd - [understruket: skogen] skyddade nog [understruket: mej] – och så helt grep mej stäm- ningen – att jag väntade att någon liten tomte skulle komma o hämta mej – o bära mej långt in i sitt [understruket: sagoland] – men då hördes bjäller- klang från vägen o så blef frö- trollningen bruten – dock, innan jag lämnade skogen – bad jag de mörka resarne: Farväl! – ”I granar susen en [understruket: hälsning] - kanhända ekot bär den öfver till Sjövik” – [överstruket: Henny] [nedtill på papperet är klottrat och skrivet siffror och namn mm: 4136, Gustaf Wikström; borta; Vasa; 2001; 20999; upp och ner: Brita Riks 1443]
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1904 från Henny till John Bauer, bestående av fyra sidor skrivna på fram- och baksidan av ett vikt pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck, samt ett par rader i blyerts på sista sidan. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] ”Villa Lorensberg” anno 1904 Johnne! Medan ännu minnet af allt ro- ligt jag hade i Jönköping står lef- vande i min fantasi - vill jag skrifva o tacka så innerligt! - - Så kärligt vill jag också tacka för den hvita rosen, den sitter torkad (lika [understruket: hvit] ) öfver min - hvilobädd - ”I drömmen rosenträden [inskrivet: stå] - Med hvita – hvita rosor på” - Sällan har min hembygd varit så vacker i vinterprakt, som just nu – fotsdjup snö ligger i skogen o öfver de stora vidderna - hvarje liten lustig våg har fru- sit till – rak öfver oss hvälfver sig en äkta nordisk vinterhimmel – som mot aftonen öfvergår i så många färgspel! - - Om du . [Sida 2] såge vår trakt just nu – skulle nog också ditt sinne tjusas af det [understruket: stora, - sköna] i denna vinter- tafla – o – då lycklig du som kan ge form åt dina tankar o stämningar – (”så icke [understruket: jag]) - ty få äro de som guddinnan Minerva en gång kysst – o de som inte blifvit i vaggan berörda af [understruket: hennes] mun – skola vackert låta bli att fuska i naturens stora skönhet! - - - Just nu i kvällningen var det så vackert – att jag måste gå ut, o så gick jag långt – långt in i den skym- mande granskogen – där träden stodo så höga o allvarsamma – o – den hvita snön böjde de slanka grenarne mot jorden - - därinne var allt så tyst o fridfullt – o nu - liksom så mången gång förr . [Sida 3] vaggade granarnes sus alla stormande känslor till ro - - - - Så satte jag mig på en sten invid en ung fura o hvarthän jag såg var allt så vackert! Ock som jag så satt där i skogens tystnad – tyckte jag att all disharmoni i li- vet försvann – nu var det en- dast [understruket: jag o skogen] – vi hörde sam- man – Ock så förtäljde jag alla mina minnen o drömmar för de lyssnade granarne – o - jag hälsade dem från dej – (det fick jag ju) - - i den – mörknande vinterkvällen såg jag hur två höga furor lutade sina åldriga kronor tillsammans o hviskade till hvarandra – hvad de talade om – kunde jag dumma människobarn inte förstå – kanske hviskade de om mej – . [Sida 4] [skrivet med blyerts längst upp: Ersta 49] Ty de nickade sa vänligt ned - liksom ville de säga att de visste en [understruket: hemlighet!] – o kvällen kom o skuggorna blefvo allt dju- pare – men vet du jag var inte rädd - [understruket: skogen] skyddade nog [understruket: mej] – och så helt grep mej stäm- ningen – att jag väntade att någon liten tomte skulle komma o hämta mej – o bära mej långt in i sitt [understruket: sagoland] – men då hördes bjäller- klang från vägen o så blef frö- trollningen bruten – dock, innan jag lämnade skogen – bad jag de mörka resarne: Farväl! – ”I granar susen en [understruket: hälsning] - kanhända ekot bär den öfver till Sjövik” – [överstruket: Henny] [nedtill på papperet är klottrat och skrivet siffror och namn mm: 4136, Gustaf Wikström; borta; Vasa; 2001; 20999; upp och ner: Brita Riks 1443]
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1904 från Henny till John Bauer, bestående av fyra sidor skrivna på fram- och baksidan av ett vikt pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck, samt ett par rader i blyerts på sista sidan. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] ”Villa Lorensberg” anno 1904 Johnne! Medan ännu minnet af allt ro- ligt jag hade i Jönköping står lef- vande i min fantasi - vill jag skrifva o tacka så innerligt! - - Så kärligt vill jag också tacka för den hvita rosen, den sitter torkad (lika [understruket: hvit] ) öfver min - hvilobädd - ”I drömmen rosenträden [inskrivet: stå] - Med hvita – hvita rosor på” - Sällan har min hembygd varit så vacker i vinterprakt, som just nu – fotsdjup snö ligger i skogen o öfver de stora vidderna - hvarje liten lustig våg har fru- sit till – rak öfver oss hvälfver sig en äkta nordisk vinterhimmel – som mot aftonen öfvergår i så många färgspel! - - Om du . [Sida 2] såge vår trakt just nu – skulle nog också ditt sinne tjusas af det [understruket: stora, - sköna] i denna vinter- tafla – o – då lycklig du som kan ge form åt dina tankar o stämningar – (”så icke [understruket: jag]) - ty få äro de som guddinnan Minerva en gång kysst – o de som inte blifvit i vaggan berörda af [understruket: hennes] mun – skola vackert låta bli att fuska i naturens stora skönhet! - - - Just nu i kvällningen var det så vackert – att jag måste gå ut, o så gick jag långt – långt in i den skym- mande granskogen – där träden stodo så höga o allvarsamma – o – den hvita snön böjde de slanka grenarne mot jorden - - därinne var allt så tyst o fridfullt – o nu - liksom så mången gång förr . [Sida 3] vaggade granarnes sus alla stormande känslor till ro - - - - Så satte jag mig på en sten invid en ung fura o hvarthän jag såg var allt så vackert! Ock som jag så satt där i skogens tystnad – tyckte jag att all disharmoni i li- vet försvann – nu var det en- dast [understruket: jag o skogen] – vi hörde sam- man – Ock så förtäljde jag alla mina minnen o drömmar för de lyssnade granarne – o - jag hälsade dem från dej – (det fick jag ju) - - i den – mörknande vinterkvällen såg jag hur två höga furor lutade sina åldriga kronor tillsammans o hviskade till hvarandra – hvad de talade om – kunde jag dumma människobarn inte förstå – kanske hviskade de om mej – . [Sida 4] [skrivet med blyerts längst upp: Ersta 49] Ty de nickade sa vänligt ned - liksom ville de säga att de visste en [understruket: hemlighet!] – o kvällen kom o skuggorna blefvo allt dju- pare – men vet du jag var inte rädd - [understruket: skogen] skyddade nog [understruket: mej] – och så helt grep mej stäm- ningen – att jag väntade att någon liten tomte skulle komma o hämta mej – o bära mej långt in i sitt [understruket: sagoland] – men då hördes bjäller- klang från vägen o så blef frö- trollningen bruten – dock, innan jag lämnade skogen – bad jag de mörka resarne: Farväl! – ”I granar susen en [understruket: hälsning] - kanhända ekot bär den öfver till Sjövik” – [överstruket: Henny] [nedtill på papperet är klottrat och skrivet siffror och namn mm: 4136, Gustaf Wikström; borta; Vasa; 2001; 20999; upp och ner: Brita Riks 1443]
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1904 från Henny till John Bauer, bestående av fyra sidor skrivna på fram- och baksidan av ett vikt pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck, samt ett par rader i blyerts på sista sidan. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] ”Villa Lorensberg” anno 1904 Johnne! Medan ännu minnet af allt ro- ligt jag hade i Jönköping står lef- vande i min fantasi - vill jag skrifva o tacka så innerligt! - - Så kärligt vill jag också tacka för den hvita rosen, den sitter torkad (lika [understruket: hvit] ) öfver min - hvilobädd - ”I drömmen rosenträden [inskrivet: stå] - Med hvita – hvita rosor på” - Sällan har min hembygd varit så vacker i vinterprakt, som just nu – fotsdjup snö ligger i skogen o öfver de stora vidderna - hvarje liten lustig våg har fru- sit till – rak öfver oss hvälfver sig en äkta nordisk vinterhimmel – som mot aftonen öfvergår i så många färgspel! - - Om du . [Sida 2] såge vår trakt just nu – skulle nog också ditt sinne tjusas af det [understruket: stora, - sköna] i denna vinter- tafla – o – då lycklig du som kan ge form åt dina tankar o stämningar – (”så icke [understruket: jag]) - ty få äro de som guddinnan Minerva en gång kysst – o de som inte blifvit i vaggan berörda af [understruket: hennes] mun – skola vackert låta bli att fuska i naturens stora skönhet! - - - Just nu i kvällningen var det så vackert – att jag måste gå ut, o så gick jag långt – långt in i den skym- mande granskogen – där träden stodo så höga o allvarsamma – o – den hvita snön böjde de slanka grenarne mot jorden - - därinne var allt så tyst o fridfullt – o nu - liksom så mången gång förr . [Sida 3] vaggade granarnes sus alla stormande känslor till ro - - - - Så satte jag mig på en sten invid en ung fura o hvarthän jag såg var allt så vackert! Ock som jag så satt där i skogens tystnad – tyckte jag att all disharmoni i li- vet försvann – nu var det en- dast [understruket: jag o skogen] – vi hörde sam- man – Ock så förtäljde jag alla mina minnen o drömmar för de lyssnade granarne – o - jag hälsade dem från dej – (det fick jag ju) - - i den – mörknande vinterkvällen såg jag hur två höga furor lutade sina åldriga kronor tillsammans o hviskade till hvarandra – hvad de talade om – kunde jag dumma människobarn inte förstå – kanske hviskade de om mej – . [Sida 4] [skrivet med blyerts längst upp: Ersta 49] Ty de nickade sa vänligt ned - liksom ville de säga att de visste en [understruket: hemlighet!] – o kvällen kom o skuggorna blefvo allt dju- pare – men vet du jag var inte rädd - [understruket: skogen] skyddade nog [understruket: mej] – och så helt grep mej stäm- ningen – att jag väntade att någon liten tomte skulle komma o hämta mej – o bära mej långt in i sitt [understruket: sagoland] – men då hördes bjäller- klang från vägen o så blef frö- trollningen bruten – dock, innan jag lämnade skogen – bad jag de mörka resarne: Farväl! – ”I granar susen en [understruket: hälsning] - kanhända ekot bär den öfver till Sjövik” – [överstruket: Henny] [nedtill på papperet är klottrat och skrivet siffror och namn mm: 4136, Gustaf Wikström; borta; Vasa; 2001; 20999; upp och ner: Brita Riks 1443]
Photo: Jönköpings läns museum
Accept license and download photo