Modellteater

En av modellteaterns tidigare ägare, Jan-Christian Montelius, berättar:

Den 11 augusti 1923 flyttade min familj från Upsala till egen villa på Vidarvägen i Djursholm. Mitt emot oss på andra sidan Vidarvägen bodde familjen Flodin. Det fanns tre söner i familjen. Någon gång i april 1932 flyttade familjen Flodin från sin villa. Jag, som då var 10 år, hade stor glädje av den flytten. Pojkarna Flodin upptäckte, som så många andra som flyttar, att det kanske inte är helt nödvändigt, att man tar med sig allt på flyttlasset. De frågade mig därför, om det möjligen fanns några saker, som jag kunde vara intresserad av. Visst var det så. Jag fick en massa fina saker av dem. Det allra finaste var en magnifik dockteater och det var inte bara en fin scen utan också mängder av olika tillbehör, förutom kulisser och dockfigurer. Det var med andra ord en väl bevarad, fullständig dockteater. Självklart ville jag gärna ha den.

När vi nu hade en så fin dockteater tyckte min bror Lars, att vi också måste använda den. Och det gjorde vi. Teatern ställdes upp i dörren till barnkammaren, så att de som skötte dockoma, kunde vara i barnkammaren och publiken sitta i övre hallen. Jag tror t.o.m. att vi hade en filt som ridå. På den teaterscenen framförde vi det ena skådespelet efter det andra, bland annat sådana, som Lars egenhändigt hade författat. Visserligen var teatern min, men jag tror inte att jag trots det fick framföra några större roller. Jag minns att det i någon pjäs i rollförteckningen stod, att råttorna spelades av mig. Så jag fick i alla fall vara med och pipa. Dessutom fanns jag i allmänhet med på något sätt i det som Lars författade. Jag har t.ex. kvar första akten av ett av Lars alster: "Slipsjannes äventyr", Komedi i 4 akter av Lars Montelius. Att huvudrollsinnehavaren fått sitt namn efter mig, torde vara utom allt tvivel liksom en av de övriga personerna, Anton Håltand. Det var inte å sällan Lars kallade mig Håltand. (Om det någonsin blev mer än en akt på den pjäsen, vet jag inte.).

Bror Lars, som har fått läsa vad jag skrivit, har gjort vissa kommentarer bl. a.: "En tid ägnade vi inom familjen ett visst intresse åt teater. Möjligen påverkades vi av de föreställningar som spelades i Samskolans stora aula där bland andra Sten Alrutz, Gunnar Unger och Gunnar Biörk blev något av idoler för oss andra som inte hade samma förmåga att uppträda offentligt. Förutom teaterpjäserna i skolan kom vi syskon, i varje fall Agnes och jag, att resa in till Stockholm rätt ofta för att se på Skolteaterns föreställningar på Dramaten. Särskilt Agnes var livligt intresserad av dessa pjäser och hon svärmade nästan lidelsefullt för Pauline Brunius. För egen del hade jag inga idoler men jag beundrade mycket Gösta Ekmans och Edvin Adolphsons insatser i flera pjäser. Rätt snart förstod jag att yrket som skådespelare inte var något för mig. I stället kom jag så småningom att ägna mitt intresse åt dockteatem. Eftersom Janne fått överta familjen Flodins välutrustade dockteater, måste den ju användas på något sätt. Därför kom jag under en tid att intressera mig för denna form av teater., varvid jag hade ett fint samarbete med mina bröder Hans och Janne. Vi spelade först en eller annan pjäs som tillhörde teaterns repertoar. Då de inte alls uppskattades av vårt auditorium, skrev jag några betydelselösa för att inte säga urdåliga småpjäser, där huvudrollen alltid var utformad så att den skulle passa för mig. Åtminstone ett par av dessa pjäser spelades nog upp på teatern, som var särdeles välförsedd med kulisser av många olika slag. De fåtaliga åhörama satt på stolar i övre hallen, varifrån de hade goda möjligheter att se vad som tilldrog sig på teatem.Vi kunde alltid räkna med varmt bifall från mamma och från våra trogna hembiträden och i viss mån också från pappa - som inte gärna ville såra mamma - men någon entusiasm från övriga åhörare kunde vi aldrig märka. Att Janne aldrig fick några andra roller än att pipa som en eller flera råttor har jag svårt att tänka mig. Jag har alltid varit bra på att delegera uppgifter till dem som kan bättre än jag själv. Bara att Janne upprädde i en roll skulle ha varit till stor glädje för hans föräldrar, våra hembiträden och hans många andra beundrare."

Så småningom tappade mina två bröder och jag intresset för teatern och den placerades då på vår vind. Men mina föräldrar var mycket noga med att den togs om hand ordentligt. Den åkte med familjens övriga saker till Linköping 1936 och sedan tillbaks igen till Vidarvägen i Djursholm 1947. Hela tiden var den placerad med själva scenen för sig och alla tillbehör i ett antal lådor och stationerad på våra vindar. När sen våra barn hade kommit upp i lagom ålder, hämtade jag över alla teatersakerna. Våra två söner Henning och Richard ägnade mycket tid åt den. De både skrev egna teaterstycken och spelade upp många pjäser. Men också de tappade så småningom intresset och då åkte dockteatern upp på vinden i den villan igen.

Förvärv

Produktion