100
Grupp D II. Värjkäpp, "stav med lönnvärja", tillverkad av en runstav med kalenderrunor. Baljan består av runstavens nedre del med kalenderrunor. Klingans bredd upptill är 38 mm. Klingan är tveeggad med ryggar. På klingans ena sida är omkring 130 mm nedanför fästet ett par pilliknande stämplar inslagna. På samma sida, 240 mm nedanför fästet, syns tydliga rester av en djurfigur, formad av inhuggna, med mässing inslagna streck. Denna figur är tydligen "ulvmärket", som ursprungligen användes av smederna i Passau, men som på 1400-talets slut samt på 1500- och 1600-talet imiterades lite varstans. Fästet, eller handtaget, är långt samt har upp- och nedtill hjaltliknande förstärkningar, som pryds med inskurna flätornament. Bägge förstärkningarna har svagt ovalt tvärsnitt. Den övre förstärkningen är 40 mm och den nedre, vars kant skjuter ut över baljans övre kant, är 50 mm lång. Också kaveln har svagt ovalt tvärsnitt samt är prydd med inskuren, enkel ornamentik. Vid tillverkningen av denna värjkäpp har man använt en vanlig runstav. Hopsättningen är troligen från 1600-talets början eller förra hälft, men klingan, som tydligen var bredare, men avslipats, kan gott vara äldre. Handtagets ornamentik är typisk för Uppland, medan gyllentalen i baljans kalenderrunor skulle kunna vara från Närke. Det är inte säkert att handtag och balja kommer från samma runstav. Handtaget har en ytbehandling av bivax löst i terpentin, vilket var vanligt på runstavar. I Livrustkammaren finns ett liknande "rundsvärd", vilket Gustaf II Adolf år 1615 erhöll som gåva av Johannes Bureus (se katalogen över Gustav Adolfsutställningen 1932, no 55). Jämför också Karl IX:s stav med lönnvärja hos Livrustkammaren (inv LK 3836).
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo