Del av en kista. Fyndnummer 03777 utgör kistans huvudnummer. Tillhörande delar är: 05425, 04211, 07943, 03905, 03778, 03910.
Kista 03777
På övre batteridäck, midskepps, påträffades den största kistan. Det är del av en framsida, 110 cm lång, samt ytterligare en bräda. Baksidan är 112,5 cm lång, 31 cm bred och har urhakade spår för en läddika som suttit vid kistans vänstra gavel. Den har varit 12 cm djup och 13 cm bred. Kistbotten mäter 113x38 cm vilket sålunda bestämmer kistans mått till över 1,10 meter lång och nära 40 cm bred. Kistan har nog varit något högre än vad baksidans 31 cm:s bredd påvisar. Troligen var den 40 cm hög. Framsidan har urtag för lås och märken efter beslag runt nyckelhålet.
Som förstärkning hade man på vissa av tidens kistor långa järnband, som vanligen på baksidan nådde upp till överkanten och bildade fast underlag för de inslagna märlor, i vilka gångjärnen satt. Eller så var järnbanden försedda med öglor för detta ändamål. Det verkar som om denna vasakista varit försedd med järnband, framsidan bär märken efter två dylika.
Historik
På Vasa har påträffats tolv sjömanskistor, mer eller mindre sönderfallna, men de flesta såpass bevarade att man kan urskilja formen på de olika sidorna. Ingen av kistorna har haft snedställda sidor. De har alla rak lådform, locken är platta. Att döma av vasamaterialet har kistorna med raka sidor dominerat under 1600-talet och typen med vid botten och sneda sidor utvecklats huvudakligen under 1700-talet. Sjömanskistor finns bevarade i mängd från 1800- och 1900-talen, i någon mån också från 1700-talet, men nästan inga alls från 1600-talet. Ur den synpunkten fyller vasakistorna ett stort tomrum.
Vasakistornas sidor är inte sinkade utan dymlade till varandra. De saknar fotlist och har heller inga kanter som höjer kistbotten från däcket. Kistornas fyra sidor står på kistbotten och gavlarna är i vissa fall snedskurna i kanterna som ligger an mot fram och baksidornas oftast falsade kanter. Storleken varierar mellan en liten, hög typ, 55 cm bred och 40 cm hög (utan lock) och den största som har varit 113 cm lång och 35-40 cm hög. Några av kistorna är i ek. Vasakistorna tillhör alla samma typ.
Från 1600-talet och framåt finns över hela Sverige kistor med platt lock och sinkade väggar. Denna typ levde sedan kvar i ganska blygsam skala. Bland vasamaterialet finns mindre lågor och askar av trä, som är sinkade samman.
Kistorna har alltid lås, även Vasas. Låset var viktigt. På sjön utvecklades under århundraden en mängd outtalade regler, vilka den oerfarne sjömannen så småningom, ofta genom bitter erfarenhet, fick lära. Kistan var väl låst och surrad när den forslades hemifrån och togs ombord. Även i hamn hölls den låst. Men att hålla kistan låst till havs var en förolämpning mot kamraterna. Den som bröt mot denna regel kunde bestraffas med en uppbruten eller igenspikad kista.
De flesta av de elva vasakistorna har haft en läddika. Läddika betyder liten låda och kommer från fornsvenskans ladhika och tyskans lädchen, som är en diminutivform till lade (SAOB). Det är den lilla låda som oftast sitter längs vänster gavel, högst upp i sjömanskistan. Även de flesta vasakistorna har haft läddikan placerad till vänster.
Litteratur
Kaijser, I. "Kista, tunna eller bylte." Ur sjömannens kista och tunna. Wasastudier 10. Stockholm 1982. sid.63.
Dokumenterad 2016.
Föremål ifrån samma föremål:
03778, 03905, 03910, 04211, 007943, 05425
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».