Bonadsmålning

Målningen kommer troligen från Brearedsgruppen.

Enligt registerkort och intendent A Sandklef* härrör bonadsmålningen från bonadsmålare Nils Svensson i Gyltinge, Breared.

Inte mycket finns skrivet om Nils Svensson men enligt Wikipedia föddes han 29 september 1727 i Mosslunda, Vrå socken, Kronobergs län, och flyttade till Gyltige, Breareds socken, Hallands län och bodde där till sin död 28 maj 1802. Han gifte sig 1755 med Britta Jönsdotter och flyttade då till sin svärfars gård i Gyltige by där de fick sonen Johannes Nilsson som är mer känd i våra dagar.

Någon större inblick i hans liv och person finns inte men man antar av stilistiska skäl att han arbetade som biträde till Nils Lundberg (Wikipedia skriver felaktig Lindberg/KPE). Tekniskt påminner Svenssons stil om Lundbergs, men detaljuppfattningen skiljer sig åt avsevärt. Även den kantigt formgivningen är mindre framträdande hos Svensson, som tvärtom gärna avrundar sina motiv. Hans figurer och måleri ska dessutom var av en friare och mindre stereotyp komposition samt ha ett större och mer varierat motivval och en mer varierande färgskala (Nyström 2012:64). Han brukar benämnas som den förste Gyltingemålaren och var den förste företrädaren för Brearedskolan under det svenska bonadsmåleriets höjdpunkt. Han var en föregångare med sitt färgval då han utökade färgskalan inom bonadsmåleriet där rött fick en dominerande ställning i hans kolorit.

Hans bonader spreds huvudsakligen i södra Halland och sydvästra Småland. Svensson är representerad vid Varbergs museum, Nordiska museet, Kulturen i Lund, Skansen[1] och Göteborgs historiska museum.

*Johan Albert Sandklef (till 1929 Anderson) född 13 maj 1893 i Frillesås socken, Halland, död 31 augusti 1990 i Göteborg, var en svensk folkminnesforskare och kulturhistoriker. Han var 1921–1961 chef för Varbergs museum, som under hans ledning blev landets största folkminnesarkiv utanför universitetsorterna.

Produktion: 1755 - 1802 (Format: Efter, Före)

Accession: 1867