History
-
-
Givaren Edith Granefeldt var dotter till Carl Frode Claesson Poller (född 1856-06-11, död 1935-08-12) och Hulda Maria Catharina Poller, född Rundberg (1865-09-30, död 1946-08-21). Hennes far var anställd vid Kungliga Järnvägsstyrelsen och var dessutom vice konsul för Rumänien.
Hon var gift med lic. Erik Gustaf Granefeldt mellan 1929 och 1934.
Balgåvan är en av 6 stycken som troligen har tillhört Edith Granefeldts mor. De kommer från järnvägsbaler i Wien under åren 1892-1898.
Järnvägen i Österrike-Ungern var först privat, men förstatligades 1884 som del av handelsministeriet. I 1896 grundades det kejserlig-kungliga Järnvägsministeriet (k.k. Eisenbahnministerium). Järnvägsbalerna i Wien organiserades av Järnvägsbal-kommittén (Eisenbahnball-Komitee), som var under ministerns beskydd.
Järnvägsbalerna brukades arrangeras i januari-februari, i Sofiensäle i Wien.
En balgåva (eller damgåva) var en liten gåva som en dansbals organisatör lämnade över till damerna, oftast när de gick in i balsalen. Traditionen med konstrikt utformade balgåvor nådde sin kulmen mellan 1880 och 1900 och blomstrade upp en sista gång i jugendstilepoken. Under första världskrigets nödår ebbade bruket ut och senare levde det vidare i dagens form som en relikt tömd på betydelse. Gåvan finns emellertid kvar vid traditionella balar, till exempel vid Wiens operabal.
Damgåvan i sin ursprungliga form är förknippad med en bals fastställda dansordning, som spelade en viktig roll för den enskilda damen. Medan det idag är vanligt att en kvinna besöker balen tillsammans med sin partner och dansar mer eller mindre uteslutande med denne så var situationen helt annorlunda förr i tiden. Flickan eller kvinnan dök då upp på balen i sällskap av sina föräldrar eller ett "förkläde" och hoppades på att få tag i många danspartner. Herrarna bad sedan damerna om att bli reserverade för vissa dansar som var annonserade i dansordningen, och denna reservation skrevs då in i danskortet för att undvika förvirring hos alla parter. Danskortet var alltså en viktig accessoar, som danserskan fick ha med sig hela tiden. Damgåvan var ett konstfullt utformad hölje för den viktiga rekvisiten och utvecklades så småningom till ett originellt litet konstverk som kunde bli en hett eftertraktad souvenir.
En balgåva var ofta formad som en vacker liten bok (carnet de bal, eller danskort). De första sidorna innehöll oftast dansordningen och ibland humoristiska artiklar, följd av tomma sidor där dansreservationerna kunde skrivas in med en medföljande blyertspenna. Urformen var ett danskort. Senare tillverkades även solfjädrar, kannor, vaser, dryckeskärl, plaketter, statyetter, speglar eller miniatyrer av byggnader eller musikinstrument som balgåvor.
Samhör med: Jvm13688-13692
-
Produktion - 1898
- Tillverkare Klein, August
- Tillverkningsort Österrike Wien
-
Användning - February 3, 1898
-
Classification
License information
- License Attribution (CC BY)
- pictures license See separate license below the photo at the top of this page
Metadata
- Identifier Jvm13693-1
- Part of collection Järnvägsmuseets föremål
- Owner of collection JÄRNVÄGSMUSEET OCH DE TRANSPORTHISTORISKA SAMLINGARNA
- Institution Järnvägsmuseet
- Date published November 10, 2018
- Date updated December 12, 2023
- DIMU-CODE 021027964809
- UUID 3208c1f9-4549-4681-8d40-2aeb06411f3a
- Tags