Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text:
Rum, Förstu, Skaferi
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther.
Du är sysslolös min Esther.
Du måste ta dig någon
thing för. Något som du
kan sätta in hela din
energi i. Arbete är det
enda som hjälper för
din sjuka. Du är för
mycke ensam med dig
själf. Skratta inte åt
mej, du min Esther. Jag
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt
och [--] kan jag
inte få bli din läkare
på detta sättet än så
länge. Sätt in hela
din viljekraft på att
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all
din kraft och jag
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den
stod öfvergifven och
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga
mat och damma och
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt
och enkelt. Sej nej kan
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text:
Rum, Förstu, Skaferi
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther.
Du är sysslolös min Esther.
Du måste ta dig någon
thing för. Något som du
kan sätta in hela din
energi i. Arbete är det
enda som hjälper för
din sjuka. Du är för
mycke ensam med dig
själf. Skratta inte åt
mej, du min Esther. Jag
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt
och [--] kan jag
inte få bli din läkare
på detta sättet än så
länge. Sätt in hela
din viljekraft på att
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all
din kraft och jag
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den
stod öfvergifven och
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga
mat och damma och
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt
och enkelt. Sej nej kan
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text:
Rum, Förstu, Skaferi
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther.
Du är sysslolös min Esther.
Du måste ta dig någon
thing för. Något som du
kan sätta in hela din
energi i. Arbete är det
enda som hjälper för
din sjuka. Du är för
mycke ensam med dig
själf. Skratta inte åt
mej, du min Esther. Jag
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt
och [--] kan jag
inte få bli din läkare
på detta sättet än så
länge. Sätt in hela
din viljekraft på att
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all
din kraft och jag
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den
stod öfvergifven och
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga
mat och damma och
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt
och enkelt. Sej nej kan
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text:
Rum, Förstu, Skaferi
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther.
Du är sysslolös min Esther.
Du måste ta dig någon
thing för. Något som du
kan sätta in hela din
energi i. Arbete är det
enda som hjälper för
din sjuka. Du är för
mycke ensam med dig
själf. Skratta inte åt
mej, du min Esther. Jag
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt
och [--] kan jag
inte få bli din läkare
på detta sättet än så
länge. Sätt in hela
din viljekraft på att
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all
din kraft och jag
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den
stod öfvergifven och
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga
mat och damma och
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt
och enkelt. Sej nej kan
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text:
Rum, Förstu, Skaferi
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther.
Du är sysslolös min Esther.
Du måste ta dig någon
thing för. Något som du
kan sätta in hela din
energi i. Arbete är det
enda som hjälper för
din sjuka. Du är för
mycke ensam med dig
själf. Skratta inte åt
mej, du min Esther. Jag
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt
och [--] kan jag
inte få bli din läkare
på detta sättet än så
länge. Sätt in hela
din viljekraft på att
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all
din kraft och jag
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den
stod öfvergifven och
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga
mat och damma och
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt
och enkelt. Sej nej kan
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text:
Rum, Förstu, Skaferi
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther.
Du är sysslolös min Esther.
Du måste ta dig någon
thing för. Något som du
kan sätta in hela din
energi i. Arbete är det
enda som hjälper för
din sjuka. Du är för
mycke ensam med dig
själf. Skratta inte åt
mej, du min Esther. Jag
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt
och [--] kan jag
inte få bli din läkare
på detta sättet än så
länge. Sätt in hela
din viljekraft på att
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all
din kraft och jag
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den
stod öfvergifven och
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga
mat och damma och
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt
och enkelt. Sej nej kan
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text:
Rum, Förstu, Skaferi
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther.
Du är sysslolös min Esther.
Du måste ta dig någon
thing för. Något som du
kan sätta in hela din
energi i. Arbete är det
enda som hjälper för
din sjuka. Du är för
mycke ensam med dig
själf. Skratta inte åt
mej, du min Esther. Jag
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt
och [--] kan jag
inte få bli din läkare
på detta sättet än så
länge. Sätt in hela
din viljekraft på att
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all
din kraft och jag
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den
stod öfvergifven och
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga
mat och damma och
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt
och enkelt. Sej nej kan
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text:
Rum, Förstu, Skaferi
kök, trappa till vinden,
opp[--] ö spis med bakugn]
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Kära min Esther.
Du är sysslolös min Esther.
Du måste ta dig någon
thing för. Något som du
kan sätta in hela din
energi i. Arbete är det
enda som hjälper för
din sjuka. Du är för
mycke ensam med dig
själf. Skratta inte åt
mej, du min Esther. Jag
vet och är öfvertygad
om att jag har rätt
och [--] kan jag
inte få bli din läkare
på detta sättet än så
länge. Sätt in hela
din viljekraft på att
få atelje tillex. [överstruket: Det
är] Du har ju ändå
.
[Sida 2]
[överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt
att säga ”att du aldrig
bryr dej om någonting nu-
mera. Gör en kraftan-
strängning Esther. Se dej
omkring. Finns det ingen-
ting som kan vara värdt
ditt intresse. Det finns
ju ändo så mycket
vackert här i verlden
bland allt det fula. Kan
du inte glädja dej åt
det. Du måste börja
nu. Ansträng dej till
ditt yttersta med din
målning. Sätt in all
din kraft och jag
är säker på att intresset
skall komma
Jag är inte den rätte
.
[Sida 3]
att hålla denna predikan
men jag vet jag har rätt.
Esther tro mej. För
vår lyckas skull för-
sök.
Jag har farit på snoiga[?]
landsvägar och jagat i
stötynd skog. Under
jakten kom jag till en
liten grå stuga. Den
stod öfvergifven och
öppen. Mitt inne i
karga skogen stod
den. Min jaktlust tog
slut och jag drömde
om dej och mej. Jag
mätte upp höjden på
rummet för att se
om mitt bokskap
gick in. Jag drömde
.
[Sida 4]
de möbler jag redan äger
placerade där inne, jag
drömde dej och renfällar
na där och allt såg
så varmt och hemtrefligt
ut. Stugan har stor
öppen hvitmenad spis
Det är lågt till taket
och dörrarna äro släta,
gamla, låga och årliga[?].
En gammal rolig vägg och
tagfast klocka stod kvar
därinne. De tre fönster
na äro låga och fyr
rutiga. En liten bäck
rinner nedanför stugan
och man ser långt ut
öfver skoshöjderna. Tor-
pet ha hetat Bäcken, nu
är det antagligen meningen
.
[Sida 5]
att det skall förfalla
men ännu kan det göras
beboeligt.
Jag har icke kunnat släppa
den stugan. Gång på
gång går mina tankar
dit. Jag blir nog för
ståndig och kastar
nog snart det hela, men
jag måste delgifva dej
det. Du måste veta
huru långt i enkelhet
jag vågar gå i allvarliga
tankar. Stugan är liten
kanske för liten. Här har
du förresten
en planritning.
.
F[?] kan
.
[Sida 6]
reda dej med 1 rum min
Esther. [överstruket: Kunna vi reda]
oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma
måste vi vara. En gamla
gumma då och då att
hjälpa till vid storstäd
ning och disk. Ibland
skulle jag laga maten
åt dej och ibland du
åt mej. Då finge du
något att göra. Laga
mat och damma och
städa och ordna. [inskrivet kryss]
Men så blefve vi tvinga
de att sofva i samma
rum kanske samma
bädd och det går ju
rakt inte men kanske jag
skulle kunna reda ann
ett rum åt mej i
.
[Sida 7]
stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle
hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt
ten
Kan du nöja dej med
något så litet och torftigt
och enkelt. Sej nej kan
du. Kan du lefva i en
sådan stuga midt i
den stora skogen
i ensamheten och tyst
naden, fri från alla
människor. Kan du
lefva så [överstruket: och vänta på
rikare tider.] Föga[?] dej
nu inte. Jag kan ta
dej på allvar
.
När [fläck] p[?] f[?] till stan måste
du vara ensam. Nej
Esther min, detta går
inte
.
[Sida 8]
Jag måste kanske resa
för längre tid och då vore
du ensam med stugan
i skogen, lik en fattig tor-
paränka. Nej Esther. Det
trillar sönder som såp-
bubblor bara därför att
det är det enda möjliga
sättet för oss att bilda
vårt hem
Photo:
Jönköpings läns museum