• Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. 
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Sjövik Dec 
1903
.
Kvinna! ty du är 
en Kvinna!
.
Jag har några dagar 
varit ute i markena
norvdest. Jag har sett
mej om efter en bygg-
nadstomt. Jag har aren-
derat ett halft tunnland.
Jag fick inte köpat. Jag
har arrenderat det på
49 år. Det är ungefär
lagom för oss att lefva
så länge. Det är inte
.
[Sida 2]
roligt att lefva så
länge att ens barn
får försörja en.
Jag hade först tänkt
mej kojan i mörk
granskog. Gammal, Där
stigen skulle leda öfver
mjuk varm mossa. Men
på högsta åsen stod
en hage af björkar. Om
våren står marken där
hvit af sippor. Det
har folket förtäljt mig.
Och björkana. – Du
känner dem om våren –
- De stodo hvita
af rimfrost nu där
uppe på åsen och marken
var också hvit och
ett tunnland af den
.
[Sida 3]
marken kan jag nästan
kalla min.
Så var jag åter hemma
och läste ditt bref.
Där stod ”Barrdoft”
”barrdoft” Det ordet är
grannt och vackert
men det är falskt.
Jag tackade Gud att
jag ägde ett tunnland
af björkhagen uppe
på åsen
Jag åker snart dit
igen. Tänk dej. Jag
köper bara en biljet 
och lägger mej på 
mjuka dynor och åker
på 1 timma in i him
melen. min hage af
björkar på åsen. Där
 .
[Sida 4] 
är allt hvitt, hvitt
mark och stammar och
grenar och kvistar.
Hvitt, hvitt min
Esthers färg.
Hvem Esther är?
Jo. Esther är namnet
på den sommarfagraste
mildaste och känsligaste
medmänniskan.
Det är egendomligt
att skrifva så till dg
Du har ju samma
namn som hon –
ha! Ni två sam
ma namn. Det 
är ödets hånande iro
ni.
Hon har en mun
.
[Sida 5]
af korall – nej rosor.
Din är ju vidrig.
Du har ju gulgröna ögon
fulla af ondska och falsk
stolthet.
Hon har ett ögonpar som
det lyser barngodhet
och glädje ur och hvars
couleur är sommarhim-
melens om kvällningen
i zenit. Och så har
hon ett stort långt
guldglänsande hår (ditt
är ju stripigt vill jag minnas)
Det håret glänser som
friskt hafvstänk på nak-
na klippor. Du känner
ju det.
Jag får låta mina
.
[Sida 6]
valkiga händer sjunka
i hennes hår. Jag
får böja hennes hufvud
bakåt och jag får
kyssa hennes mun.
Ja ni äro verkligen
mycke olika. Jag trodde
en gång för mycke, mycke
länge, länge sedan (Jag
tror det var här om dagen)
att du och idealet skulle
kunna vara samma
person. Det var en
dröm – en villa.
Hva? Skrattar du?
Ja grina du! Gärna det!
Flatgrina af hjärtans
lust! Jag tycker jag 
ser hur ettern [överstruket: f—gar]
fradgar
.
[Sida 7]
sej i dina syndiga mun-
gipor. Lumpna Kvinna.
En trogen vän. En vän
som glädjes med mej och 
sörjer med mej sa mej
[inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)]
i dag följande minnes-
värda ord: ”Du bör vara
lycklig, John! Har du 
inte kommit underfund med
att det är lyckligast att
älska olyckligt. Då ens
kärlek inte är besvarad,
inte kan besvaras, står
alltjämt den tillbedda [överstruket][?]
[överstruket][?] såsom idealet för 
ens syn. Försök inte
att få din kärlek be-
svarad, ty blefve den det
hade du ryckt ned ditt
.
[Sida 8]
ideal från höjden, hade
fått det till verkligheten,
till smutsen
Din kärlek är renare
som den nu är” - - - - -
Ja hon har rätt Inte 
ens min Spink vill
kyssa mej
John
P.S. Jag har nu läst igenom
det här. Det är inget bref. [överstruket: Det]
Tag det ändå som det är:
En bild af mitt hjärta O-
sammanhängande, såradt,
sargat, stympadt, splittradt- - - 
Män Ändå Tack
för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. 
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Sjövik Dec 
1903
.
Kvinna! ty du är 
en Kvinna!
.
Jag har några dagar 
varit ute i markena
norvdest. Jag har sett
mej om efter en bygg-
nadstomt. Jag har aren-
derat ett halft tunnland.
Jag fick inte köpat. Jag
har arrenderat det på
49 år. Det är ungefär
lagom för oss att lefva
så länge. Det är inte
.
[Sida 2]
roligt att lefva så
länge att ens barn
får försörja en.
Jag hade först tänkt
mej kojan i mörk
granskog. Gammal, Där
stigen skulle leda öfver
mjuk varm mossa. Men
på högsta åsen stod
en hage af björkar. Om
våren står marken där
hvit af sippor. Det
har folket förtäljt mig.
Och björkana. – Du
känner dem om våren –
- De stodo hvita
af rimfrost nu där
uppe på åsen och marken
var också hvit och
ett tunnland af den
.
[Sida 3]
marken kan jag nästan
kalla min.
Så var jag åter hemma
och läste ditt bref.
Där stod ”Barrdoft”
”barrdoft” Det ordet är
grannt och vackert
men det är falskt.
Jag tackade Gud att
jag ägde ett tunnland
af björkhagen uppe
på åsen
Jag åker snart dit
igen. Tänk dej. Jag
köper bara en biljet 
och lägger mej på 
mjuka dynor och åker
på 1 timma in i him
melen. min hage af
björkar på åsen. Där
 .
[Sida 4] 
är allt hvitt, hvitt
mark och stammar och
grenar och kvistar.
Hvitt, hvitt min
Esthers färg.
Hvem Esther är?
Jo. Esther är namnet
på den sommarfagraste
mildaste och känsligaste
medmänniskan.
Det är egendomligt
att skrifva så till dg
Du har ju samma
namn som hon –
ha! Ni två sam
ma namn. Det 
är ödets hånande iro
ni.
Hon har en mun
.
[Sida 5]
af korall – nej rosor.
Din är ju vidrig.
Du har ju gulgröna ögon
fulla af ondska och falsk
stolthet.
Hon har ett ögonpar som
det lyser barngodhet
och glädje ur och hvars
couleur är sommarhim-
melens om kvällningen
i zenit. Och så har
hon ett stort långt
guldglänsande hår (ditt
är ju stripigt vill jag minnas)
Det håret glänser som
friskt hafvstänk på nak-
na klippor. Du känner
ju det.
Jag får låta mina
.
[Sida 6]
valkiga händer sjunka
i hennes hår. Jag
får böja hennes hufvud
bakåt och jag får
kyssa hennes mun.
Ja ni äro verkligen
mycke olika. Jag trodde
en gång för mycke, mycke
länge, länge sedan (Jag
tror det var här om dagen)
att du och idealet skulle
kunna vara samma
person. Det var en
dröm – en villa.
Hva? Skrattar du?
Ja grina du! Gärna det!
Flatgrina af hjärtans
lust! Jag tycker jag 
ser hur ettern [överstruket: f—gar]
fradgar
.
[Sida 7]
sej i dina syndiga mun-
gipor. Lumpna Kvinna.
En trogen vän. En vän
som glädjes med mej och 
sörjer med mej sa mej
[inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)]
i dag följande minnes-
värda ord: ”Du bör vara
lycklig, John! Har du 
inte kommit underfund med
att det är lyckligast att
älska olyckligt. Då ens
kärlek inte är besvarad,
inte kan besvaras, står
alltjämt den tillbedda [överstruket][?]
[överstruket][?] såsom idealet för 
ens syn. Försök inte
att få din kärlek be-
svarad, ty blefve den det
hade du ryckt ned ditt
.
[Sida 8]
ideal från höjden, hade
fått det till verkligheten,
till smutsen
Din kärlek är renare
som den nu är” - - - - -
Ja hon har rätt Inte 
ens min Spink vill
kyssa mej
John
P.S. Jag har nu läst igenom
det här. Det är inget bref. [överstruket: Det]
Tag det ändå som det är:
En bild af mitt hjärta O-
sammanhängande, såradt,
sargat, stympadt, splittradt- - - 
Män Ändå Tack
för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. 
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Sjövik Dec 
1903
.
Kvinna! ty du är 
en Kvinna!
.
Jag har några dagar 
varit ute i markena
norvdest. Jag har sett
mej om efter en bygg-
nadstomt. Jag har aren-
derat ett halft tunnland.
Jag fick inte köpat. Jag
har arrenderat det på
49 år. Det är ungefär
lagom för oss att lefva
så länge. Det är inte
.
[Sida 2]
roligt att lefva så
länge att ens barn
får försörja en.
Jag hade först tänkt
mej kojan i mörk
granskog. Gammal, Där
stigen skulle leda öfver
mjuk varm mossa. Men
på högsta åsen stod
en hage af björkar. Om
våren står marken där
hvit af sippor. Det
har folket förtäljt mig.
Och björkana. – Du
känner dem om våren –
- De stodo hvita
af rimfrost nu där
uppe på åsen och marken
var också hvit och
ett tunnland af den
.
[Sida 3]
marken kan jag nästan
kalla min.
Så var jag åter hemma
och läste ditt bref.
Där stod ”Barrdoft”
”barrdoft” Det ordet är
grannt och vackert
men det är falskt.
Jag tackade Gud att
jag ägde ett tunnland
af björkhagen uppe
på åsen
Jag åker snart dit
igen. Tänk dej. Jag
köper bara en biljet 
och lägger mej på 
mjuka dynor och åker
på 1 timma in i him
melen. min hage af
björkar på åsen. Där
 .
[Sida 4] 
är allt hvitt, hvitt
mark och stammar och
grenar och kvistar.
Hvitt, hvitt min
Esthers färg.
Hvem Esther är?
Jo. Esther är namnet
på den sommarfagraste
mildaste och känsligaste
medmänniskan.
Det är egendomligt
att skrifva så till dg
Du har ju samma
namn som hon –
ha! Ni två sam
ma namn. Det 
är ödets hånande iro
ni.
Hon har en mun
.
[Sida 5]
af korall – nej rosor.
Din är ju vidrig.
Du har ju gulgröna ögon
fulla af ondska och falsk
stolthet.
Hon har ett ögonpar som
det lyser barngodhet
och glädje ur och hvars
couleur är sommarhim-
melens om kvällningen
i zenit. Och så har
hon ett stort långt
guldglänsande hår (ditt
är ju stripigt vill jag minnas)
Det håret glänser som
friskt hafvstänk på nak-
na klippor. Du känner
ju det.
Jag får låta mina
.
[Sida 6]
valkiga händer sjunka
i hennes hår. Jag
får böja hennes hufvud
bakåt och jag får
kyssa hennes mun.
Ja ni äro verkligen
mycke olika. Jag trodde
en gång för mycke, mycke
länge, länge sedan (Jag
tror det var här om dagen)
att du och idealet skulle
kunna vara samma
person. Det var en
dröm – en villa.
Hva? Skrattar du?
Ja grina du! Gärna det!
Flatgrina af hjärtans
lust! Jag tycker jag 
ser hur ettern [överstruket: f—gar]
fradgar
.
[Sida 7]
sej i dina syndiga mun-
gipor. Lumpna Kvinna.
En trogen vän. En vän
som glädjes med mej och 
sörjer med mej sa mej
[inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)]
i dag följande minnes-
värda ord: ”Du bör vara
lycklig, John! Har du 
inte kommit underfund med
att det är lyckligast att
älska olyckligt. Då ens
kärlek inte är besvarad,
inte kan besvaras, står
alltjämt den tillbedda [överstruket][?]
[överstruket][?] såsom idealet för 
ens syn. Försök inte
att få din kärlek be-
svarad, ty blefve den det
hade du ryckt ned ditt
.
[Sida 8]
ideal från höjden, hade
fått det till verkligheten,
till smutsen
Din kärlek är renare
som den nu är” - - - - -
Ja hon har rätt Inte 
ens min Spink vill
kyssa mej
John
P.S. Jag har nu läst igenom
det här. Det är inget bref. [överstruket: Det]
Tag det ändå som det är:
En bild af mitt hjärta O-
sammanhängande, såradt,
sargat, stympadt, splittradt- - - 
Män Ändå Tack
för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. 
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Sjövik Dec 
1903
.
Kvinna! ty du är 
en Kvinna!
.
Jag har några dagar 
varit ute i markena
norvdest. Jag har sett
mej om efter en bygg-
nadstomt. Jag har aren-
derat ett halft tunnland.
Jag fick inte köpat. Jag
har arrenderat det på
49 år. Det är ungefär
lagom för oss att lefva
så länge. Det är inte
.
[Sida 2]
roligt att lefva så
länge att ens barn
får försörja en.
Jag hade först tänkt
mej kojan i mörk
granskog. Gammal, Där
stigen skulle leda öfver
mjuk varm mossa. Men
på högsta åsen stod
en hage af björkar. Om
våren står marken där
hvit af sippor. Det
har folket förtäljt mig.
Och björkana. – Du
känner dem om våren –
- De stodo hvita
af rimfrost nu där
uppe på åsen och marken
var också hvit och
ett tunnland af den
.
[Sida 3]
marken kan jag nästan
kalla min.
Så var jag åter hemma
och läste ditt bref.
Där stod ”Barrdoft”
”barrdoft” Det ordet är
grannt och vackert
men det är falskt.
Jag tackade Gud att
jag ägde ett tunnland
af björkhagen uppe
på åsen
Jag åker snart dit
igen. Tänk dej. Jag
köper bara en biljet 
och lägger mej på 
mjuka dynor och åker
på 1 timma in i him
melen. min hage af
björkar på åsen. Där
 .
[Sida 4] 
är allt hvitt, hvitt
mark och stammar och
grenar och kvistar.
Hvitt, hvitt min
Esthers färg.
Hvem Esther är?
Jo. Esther är namnet
på den sommarfagraste
mildaste och känsligaste
medmänniskan.
Det är egendomligt
att skrifva så till dg
Du har ju samma
namn som hon –
ha! Ni två sam
ma namn. Det 
är ödets hånande iro
ni.
Hon har en mun
.
[Sida 5]
af korall – nej rosor.
Din är ju vidrig.
Du har ju gulgröna ögon
fulla af ondska och falsk
stolthet.
Hon har ett ögonpar som
det lyser barngodhet
och glädje ur och hvars
couleur är sommarhim-
melens om kvällningen
i zenit. Och så har
hon ett stort långt
guldglänsande hår (ditt
är ju stripigt vill jag minnas)
Det håret glänser som
friskt hafvstänk på nak-
na klippor. Du känner
ju det.
Jag får låta mina
.
[Sida 6]
valkiga händer sjunka
i hennes hår. Jag
får böja hennes hufvud
bakåt och jag får
kyssa hennes mun.
Ja ni äro verkligen
mycke olika. Jag trodde
en gång för mycke, mycke
länge, länge sedan (Jag
tror det var här om dagen)
att du och idealet skulle
kunna vara samma
person. Det var en
dröm – en villa.
Hva? Skrattar du?
Ja grina du! Gärna det!
Flatgrina af hjärtans
lust! Jag tycker jag 
ser hur ettern [överstruket: f—gar]
fradgar
.
[Sida 7]
sej i dina syndiga mun-
gipor. Lumpna Kvinna.
En trogen vän. En vän
som glädjes med mej och 
sörjer med mej sa mej
[inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)]
i dag följande minnes-
värda ord: ”Du bör vara
lycklig, John! Har du 
inte kommit underfund med
att det är lyckligast att
älska olyckligt. Då ens
kärlek inte är besvarad,
inte kan besvaras, står
alltjämt den tillbedda [överstruket][?]
[överstruket][?] såsom idealet för 
ens syn. Försök inte
att få din kärlek be-
svarad, ty blefve den det
hade du ryckt ned ditt
.
[Sida 8]
ideal från höjden, hade
fått det till verkligheten,
till smutsen
Din kärlek är renare
som den nu är” - - - - -
Ja hon har rätt Inte 
ens min Spink vill
kyssa mej
John
P.S. Jag har nu läst igenom
det här. Det är inget bref. [överstruket: Det]
Tag det ändå som det är:
En bild af mitt hjärta O-
sammanhängande, såradt,
sargat, stympadt, splittradt- - - 
Män Ändå Tack
för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. 
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Sjövik Dec 
1903
.
Kvinna! ty du är 
en Kvinna!
.
Jag har några dagar 
varit ute i markena
norvdest. Jag har sett
mej om efter en bygg-
nadstomt. Jag har aren-
derat ett halft tunnland.
Jag fick inte köpat. Jag
har arrenderat det på
49 år. Det är ungefär
lagom för oss att lefva
så länge. Det är inte
.
[Sida 2]
roligt att lefva så
länge att ens barn
får försörja en.
Jag hade först tänkt
mej kojan i mörk
granskog. Gammal, Där
stigen skulle leda öfver
mjuk varm mossa. Men
på högsta åsen stod
en hage af björkar. Om
våren står marken där
hvit af sippor. Det
har folket förtäljt mig.
Och björkana. – Du
känner dem om våren –
- De stodo hvita
af rimfrost nu där
uppe på åsen och marken
var också hvit och
ett tunnland af den
.
[Sida 3]
marken kan jag nästan
kalla min.
Så var jag åter hemma
och läste ditt bref.
Där stod ”Barrdoft”
”barrdoft” Det ordet är
grannt och vackert
men det är falskt.
Jag tackade Gud att
jag ägde ett tunnland
af björkhagen uppe
på åsen
Jag åker snart dit
igen. Tänk dej. Jag
köper bara en biljet 
och lägger mej på 
mjuka dynor och åker
på 1 timma in i him
melen. min hage af
björkar på åsen. Där
 .
[Sida 4] 
är allt hvitt, hvitt
mark och stammar och
grenar och kvistar.
Hvitt, hvitt min
Esthers färg.
Hvem Esther är?
Jo. Esther är namnet
på den sommarfagraste
mildaste och känsligaste
medmänniskan.
Det är egendomligt
att skrifva så till dg
Du har ju samma
namn som hon –
ha! Ni två sam
ma namn. Det 
är ödets hånande iro
ni.
Hon har en mun
.
[Sida 5]
af korall – nej rosor.
Din är ju vidrig.
Du har ju gulgröna ögon
fulla af ondska och falsk
stolthet.
Hon har ett ögonpar som
det lyser barngodhet
och glädje ur och hvars
couleur är sommarhim-
melens om kvällningen
i zenit. Och så har
hon ett stort långt
guldglänsande hår (ditt
är ju stripigt vill jag minnas)
Det håret glänser som
friskt hafvstänk på nak-
na klippor. Du känner
ju det.
Jag får låta mina
.
[Sida 6]
valkiga händer sjunka
i hennes hår. Jag
får böja hennes hufvud
bakåt och jag får
kyssa hennes mun.
Ja ni äro verkligen
mycke olika. Jag trodde
en gång för mycke, mycke
länge, länge sedan (Jag
tror det var här om dagen)
att du och idealet skulle
kunna vara samma
person. Det var en
dröm – en villa.
Hva? Skrattar du?
Ja grina du! Gärna det!
Flatgrina af hjärtans
lust! Jag tycker jag 
ser hur ettern [överstruket: f—gar]
fradgar
.
[Sida 7]
sej i dina syndiga mun-
gipor. Lumpna Kvinna.
En trogen vän. En vän
som glädjes med mej och 
sörjer med mej sa mej
[inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)]
i dag följande minnes-
värda ord: ”Du bör vara
lycklig, John! Har du 
inte kommit underfund med
att det är lyckligast att
älska olyckligt. Då ens
kärlek inte är besvarad,
inte kan besvaras, står
alltjämt den tillbedda [överstruket][?]
[överstruket][?] såsom idealet för 
ens syn. Försök inte
att få din kärlek be-
svarad, ty blefve den det
hade du ryckt ned ditt
.
[Sida 8]
ideal från höjden, hade
fått det till verkligheten,
till smutsen
Din kärlek är renare
som den nu är” - - - - -
Ja hon har rätt Inte 
ens min Spink vill
kyssa mej
John
P.S. Jag har nu läst igenom
det här. Det är inget bref. [överstruket: Det]
Tag det ändå som det är:
En bild af mitt hjärta O-
sammanhängande, såradt,
sargat, stympadt, splittradt- - - 
Män Ändå Tack
för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. 
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Sjövik Dec 
1903
.
Kvinna! ty du är 
en Kvinna!
.
Jag har några dagar 
varit ute i markena
norvdest. Jag har sett
mej om efter en bygg-
nadstomt. Jag har aren-
derat ett halft tunnland.
Jag fick inte köpat. Jag
har arrenderat det på
49 år. Det är ungefär
lagom för oss att lefva
så länge. Det är inte
.
[Sida 2]
roligt att lefva så
länge att ens barn
får försörja en.
Jag hade först tänkt
mej kojan i mörk
granskog. Gammal, Där
stigen skulle leda öfver
mjuk varm mossa. Men
på högsta åsen stod
en hage af björkar. Om
våren står marken där
hvit af sippor. Det
har folket förtäljt mig.
Och björkana. – Du
känner dem om våren –
- De stodo hvita
af rimfrost nu där
uppe på åsen och marken
var också hvit och
ett tunnland af den
.
[Sida 3]
marken kan jag nästan
kalla min.
Så var jag åter hemma
och läste ditt bref.
Där stod ”Barrdoft”
”barrdoft” Det ordet är
grannt och vackert
men det är falskt.
Jag tackade Gud att
jag ägde ett tunnland
af björkhagen uppe
på åsen
Jag åker snart dit
igen. Tänk dej. Jag
köper bara en biljet 
och lägger mej på 
mjuka dynor och åker
på 1 timma in i him
melen. min hage af
björkar på åsen. Där
 .
[Sida 4] 
är allt hvitt, hvitt
mark och stammar och
grenar och kvistar.
Hvitt, hvitt min
Esthers färg.
Hvem Esther är?
Jo. Esther är namnet
på den sommarfagraste
mildaste och känsligaste
medmänniskan.
Det är egendomligt
att skrifva så till dg
Du har ju samma
namn som hon –
ha! Ni två sam
ma namn. Det 
är ödets hånande iro
ni.
Hon har en mun
.
[Sida 5]
af korall – nej rosor.
Din är ju vidrig.
Du har ju gulgröna ögon
fulla af ondska och falsk
stolthet.
Hon har ett ögonpar som
det lyser barngodhet
och glädje ur och hvars
couleur är sommarhim-
melens om kvällningen
i zenit. Och så har
hon ett stort långt
guldglänsande hår (ditt
är ju stripigt vill jag minnas)
Det håret glänser som
friskt hafvstänk på nak-
na klippor. Du känner
ju det.
Jag får låta mina
.
[Sida 6]
valkiga händer sjunka
i hennes hår. Jag
får böja hennes hufvud
bakåt och jag får
kyssa hennes mun.
Ja ni äro verkligen
mycke olika. Jag trodde
en gång för mycke, mycke
länge, länge sedan (Jag
tror det var här om dagen)
att du och idealet skulle
kunna vara samma
person. Det var en
dröm – en villa.
Hva? Skrattar du?
Ja grina du! Gärna det!
Flatgrina af hjärtans
lust! Jag tycker jag 
ser hur ettern [överstruket: f—gar]
fradgar
.
[Sida 7]
sej i dina syndiga mun-
gipor. Lumpna Kvinna.
En trogen vän. En vän
som glädjes med mej och 
sörjer med mej sa mej
[inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)]
i dag följande minnes-
värda ord: ”Du bör vara
lycklig, John! Har du 
inte kommit underfund med
att det är lyckligast att
älska olyckligt. Då ens
kärlek inte är besvarad,
inte kan besvaras, står
alltjämt den tillbedda [överstruket][?]
[överstruket][?] såsom idealet för 
ens syn. Försök inte
att få din kärlek be-
svarad, ty blefve den det
hade du ryckt ned ditt
.
[Sida 8]
ideal från höjden, hade
fått det till verkligheten,
till smutsen
Din kärlek är renare
som den nu är” - - - - -
Ja hon har rätt Inte 
ens min Spink vill
kyssa mej
John
P.S. Jag har nu läst igenom
det här. Det är inget bref. [överstruket: Det]
Tag det ändå som det är:
En bild af mitt hjärta O-
sammanhängande, såradt,
sargat, stympadt, splittradt- - - 
Män Ändå Tack
för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. 
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Sjövik Dec 
1903
.
Kvinna! ty du är 
en Kvinna!
.
Jag har några dagar 
varit ute i markena
norvdest. Jag har sett
mej om efter en bygg-
nadstomt. Jag har aren-
derat ett halft tunnland.
Jag fick inte köpat. Jag
har arrenderat det på
49 år. Det är ungefär
lagom för oss att lefva
så länge. Det är inte
.
[Sida 2]
roligt att lefva så
länge att ens barn
får försörja en.
Jag hade först tänkt
mej kojan i mörk
granskog. Gammal, Där
stigen skulle leda öfver
mjuk varm mossa. Men
på högsta åsen stod
en hage af björkar. Om
våren står marken där
hvit af sippor. Det
har folket förtäljt mig.
Och björkana. – Du
känner dem om våren –
- De stodo hvita
af rimfrost nu där
uppe på åsen och marken
var också hvit och
ett tunnland af den
.
[Sida 3]
marken kan jag nästan
kalla min.
Så var jag åter hemma
och läste ditt bref.
Där stod ”Barrdoft”
”barrdoft” Det ordet är
grannt och vackert
men det är falskt.
Jag tackade Gud att
jag ägde ett tunnland
af björkhagen uppe
på åsen
Jag åker snart dit
igen. Tänk dej. Jag
köper bara en biljet 
och lägger mej på 
mjuka dynor och åker
på 1 timma in i him
melen. min hage af
björkar på åsen. Där
 .
[Sida 4] 
är allt hvitt, hvitt
mark och stammar och
grenar och kvistar.
Hvitt, hvitt min
Esthers färg.
Hvem Esther är?
Jo. Esther är namnet
på den sommarfagraste
mildaste och känsligaste
medmänniskan.
Det är egendomligt
att skrifva så till dg
Du har ju samma
namn som hon –
ha! Ni två sam
ma namn. Det 
är ödets hånande iro
ni.
Hon har en mun
.
[Sida 5]
af korall – nej rosor.
Din är ju vidrig.
Du har ju gulgröna ögon
fulla af ondska och falsk
stolthet.
Hon har ett ögonpar som
det lyser barngodhet
och glädje ur och hvars
couleur är sommarhim-
melens om kvällningen
i zenit. Och så har
hon ett stort långt
guldglänsande hår (ditt
är ju stripigt vill jag minnas)
Det håret glänser som
friskt hafvstänk på nak-
na klippor. Du känner
ju det.
Jag får låta mina
.
[Sida 6]
valkiga händer sjunka
i hennes hår. Jag
får böja hennes hufvud
bakåt och jag får
kyssa hennes mun.
Ja ni äro verkligen
mycke olika. Jag trodde
en gång för mycke, mycke
länge, länge sedan (Jag
tror det var här om dagen)
att du och idealet skulle
kunna vara samma
person. Det var en
dröm – en villa.
Hva? Skrattar du?
Ja grina du! Gärna det!
Flatgrina af hjärtans
lust! Jag tycker jag 
ser hur ettern [överstruket: f—gar]
fradgar
.
[Sida 7]
sej i dina syndiga mun-
gipor. Lumpna Kvinna.
En trogen vän. En vän
som glädjes med mej och 
sörjer med mej sa mej
[inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)]
i dag följande minnes-
värda ord: ”Du bör vara
lycklig, John! Har du 
inte kommit underfund med
att det är lyckligast att
älska olyckligt. Då ens
kärlek inte är besvarad,
inte kan besvaras, står
alltjämt den tillbedda [överstruket][?]
[överstruket][?] såsom idealet för 
ens syn. Försök inte
att få din kärlek be-
svarad, ty blefve den det
hade du ryckt ned ditt
.
[Sida 8]
ideal från höjden, hade
fått det till verkligheten,
till smutsen
Din kärlek är renare
som den nu är” - - - - -
Ja hon har rätt Inte 
ens min Spink vill
kyssa mej
John
P.S. Jag har nu läst igenom
det här. Det är inget bref. [överstruket: Det]
Tag det ändå som det är:
En bild af mitt hjärta O-
sammanhängande, såradt,
sargat, stympadt, splittradt- - - 
Män Ändå Tack
för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. 
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Sjövik Dec 
1903
.
Kvinna! ty du är 
en Kvinna!
.
Jag har några dagar 
varit ute i markena
norvdest. Jag har sett
mej om efter en bygg-
nadstomt. Jag har aren-
derat ett halft tunnland.
Jag fick inte köpat. Jag
har arrenderat det på
49 år. Det är ungefär
lagom för oss att lefva
så länge. Det är inte
.
[Sida 2]
roligt att lefva så
länge att ens barn
får försörja en.
Jag hade först tänkt
mej kojan i mörk
granskog. Gammal, Där
stigen skulle leda öfver
mjuk varm mossa. Men
på högsta åsen stod
en hage af björkar. Om
våren står marken där
hvit af sippor. Det
har folket förtäljt mig.
Och björkana. – Du
känner dem om våren –
- De stodo hvita
af rimfrost nu där
uppe på åsen och marken
var också hvit och
ett tunnland af den
.
[Sida 3]
marken kan jag nästan
kalla min.
Så var jag åter hemma
och läste ditt bref.
Där stod ”Barrdoft”
”barrdoft” Det ordet är
grannt och vackert
men det är falskt.
Jag tackade Gud att
jag ägde ett tunnland
af björkhagen uppe
på åsen
Jag åker snart dit
igen. Tänk dej. Jag
köper bara en biljet 
och lägger mej på 
mjuka dynor och åker
på 1 timma in i him
melen. min hage af
björkar på åsen. Där
 .
[Sida 4] 
är allt hvitt, hvitt
mark och stammar och
grenar och kvistar.
Hvitt, hvitt min
Esthers färg.
Hvem Esther är?
Jo. Esther är namnet
på den sommarfagraste
mildaste och känsligaste
medmänniskan.
Det är egendomligt
att skrifva så till dg
Du har ju samma
namn som hon –
ha! Ni två sam
ma namn. Det 
är ödets hånande iro
ni.
Hon har en mun
.
[Sida 5]
af korall – nej rosor.
Din är ju vidrig.
Du har ju gulgröna ögon
fulla af ondska och falsk
stolthet.
Hon har ett ögonpar som
det lyser barngodhet
och glädje ur och hvars
couleur är sommarhim-
melens om kvällningen
i zenit. Och så har
hon ett stort långt
guldglänsande hår (ditt
är ju stripigt vill jag minnas)
Det håret glänser som
friskt hafvstänk på nak-
na klippor. Du känner
ju det.
Jag får låta mina
.
[Sida 6]
valkiga händer sjunka
i hennes hår. Jag
får böja hennes hufvud
bakåt och jag får
kyssa hennes mun.
Ja ni äro verkligen
mycke olika. Jag trodde
en gång för mycke, mycke
länge, länge sedan (Jag
tror det var här om dagen)
att du och idealet skulle
kunna vara samma
person. Det var en
dröm – en villa.
Hva? Skrattar du?
Ja grina du! Gärna det!
Flatgrina af hjärtans
lust! Jag tycker jag 
ser hur ettern [överstruket: f—gar]
fradgar
.
[Sida 7]
sej i dina syndiga mun-
gipor. Lumpna Kvinna.
En trogen vän. En vän
som glädjes med mej och 
sörjer med mej sa mej
[inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)]
i dag följande minnes-
värda ord: ”Du bör vara
lycklig, John! Har du 
inte kommit underfund med
att det är lyckligast att
älska olyckligt. Då ens
kärlek inte är besvarad,
inte kan besvaras, står
alltjämt den tillbedda [överstruket][?]
[överstruket][?] såsom idealet för 
ens syn. Försök inte
att få din kärlek be-
svarad, ty blefve den det
hade du ryckt ned ditt
.
[Sida 8]
ideal från höjden, hade
fått det till verkligheten,
till smutsen
Din kärlek är renare
som den nu är” - - - - -
Ja hon har rätt Inte 
ens min Spink vill
kyssa mej
John
P.S. Jag har nu läst igenom
det här. Det är inget bref. [överstruket: Det]
Tag det ändå som det är:
En bild af mitt hjärta O-
sammanhängande, såradt,
sargat, stympadt, splittradt- - - 
Män Ändå Tack
för kort och bref.
    Photo: Jönköpings läns museum

Brev

Add a comment or suggest edits

Select the images you want to order

Share to