• Brev 1905-10-17 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sju sidor skrivna på bägge sidor av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck, ort och datum i svart. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Jönköping 17 okt.
1905.
Kära
Du ä sjuk min Esther. Dina
tankar måste vara sjuka
du få inte dö från mej
hör du. Du få aldrig gå
bort från mej
Esther mina 30 år ville jag
vara. konstnär ville jag
vara. O Esther min. hvarför
är jag då inte detta. Då
hade jag kunna gifva dej
ett hem eller ock vara
.
[Sida 2]
[överstruket: m-n] redo att dö med dej
[inskrivet: nu är [?] bara 23]
Änn finns ju hoppet
för mej att kunna bli
något. Altså får jag inte
då [överstruket: 2 oläsliga ord] kan jag
ge dej ett hem. Kara
[överstruket: älskade] Esther min. Jag svär
dej. Jag skall gör allt
allt, allt för att du och 
jag ska få ett bo att
vara i. Det ä sjuka tankar
din spådom att vi aldrig
få hvaran du och jag.
Du ska bli min lilla
hustru. [överstruket: Esth] Du ska dela
mitt lif och jag vill
.
[Sida 3]
du ska bli lycklig Kara
Esther hvarför skall jag
som vill din lycka nest
af alla människor, [överstruket: jag]
[överskrivet: är] vara den människa som gör 
dej mest sorg. Men Esther
hur vill du nu jag skall
göra om du ska bli
riktigt riktigt lycklig.
Blir du lyckligare om
vi förlofva oss. Manniskorna
ska beklaga dej och tycka
mej vara galen som utan
alla existensmedel går och
förlofvar mej och det är
ju ändå för människorna
.
[Sida 4]
vi förlofva oss. Gifta oss
inför människorna kunna
vi andå inte utan pängar
mycke mindre lefva gifta.
Esther min jag gör dej lessen
igen. Vi ska ju kunna
gifta oss det är bara Nu
vi inte kunna det. Jag
vill du skall vara glad
Vi ega ju hvarandra redan
vi skola alltid ega 
hvarandra. Hvad är det
du fruktar att mista
mej? Esther. När jag
får rättighet att komma
till dej, när jag [överstruket: kan ge/be] 
.
[Sida 5]
har ett bo, att be dej dela,
ett litet litet och enkelt och
torftigt, men endå ett bo
för 2. [överstruket: Då har du mej Från
den stunden] Då ska jag
komma. Då ska jag högtidligt
komma och be dej bli min
Lilla hustru och vi ska för
lofva oss, och gå arm i arm
och visa oss för människor-
na, och Jag [överstruket: med] skall ha upprätt hufvud
därför att jag vet hvad
jag kan gifva dej, Och vi 
ska låta lysa i kyrkor-
na och be människorna
hogtidligt om lof, [inskrivet: gi—a och betala p—ten ] men
sedan gå vi från dem
.
[Sidan 6]
och gömma oss i [överskrivet: b] vårt
bo och lefva dem förutan
Du och jag. Esther min
Du och jag. Tycker du det
låter så illa.
Och när jag då blir lugn
riktigt lugn och vet hvad
jag vill i min konst. Då
jag tidligt ser målen 
och kan arbeta. Då jag
ser goda konstvert[?] [överskrivet: vacks/xa]
fram under mina händer
Ja du Esther vi ska
också ha annat [överstruket: godt]
som skall växa och
bli goda. Esther Esther
.
[Sidan 7] 
skall [inskrivet] inte [överstruket: du] också du vara 
riktigt lugn och lycklig 
då. Och jag svär dej
Esther min. Så skall
det bli. Hör, du att jag vill
det. Till något skall väl
min vilja här i verlden
räcka till
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1905-10-17 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sju sidor skrivna på bägge sidor av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck, ort och datum i svart. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Jönköping 17 okt.
1905.
Kära
Du ä sjuk min Esther. Dina
tankar måste vara sjuka
du få inte dö från mej
hör du. Du få aldrig gå
bort från mej
Esther mina 30 år ville jag
vara. konstnär ville jag
vara. O Esther min. hvarför
är jag då inte detta. Då
hade jag kunna gifva dej
ett hem eller ock vara
.
[Sida 2]
[överstruket: m-n] redo att dö med dej
[inskrivet: nu är [?] bara 23]
Änn finns ju hoppet
för mej att kunna bli
något. Altså får jag inte
då [överstruket: 2 oläsliga ord] kan jag
ge dej ett hem. Kara
[överstruket: älskade] Esther min. Jag svär
dej. Jag skall gör allt
allt, allt för att du och 
jag ska få ett bo att
vara i. Det ä sjuka tankar
din spådom att vi aldrig
få hvaran du och jag.
Du ska bli min lilla
hustru. [överstruket: Esth] Du ska dela
mitt lif och jag vill
.
[Sida 3]
du ska bli lycklig Kara
Esther hvarför skall jag
som vill din lycka nest
af alla människor, [överstruket: jag]
[överskrivet: är] vara den människa som gör 
dej mest sorg. Men Esther
hur vill du nu jag skall
göra om du ska bli
riktigt riktigt lycklig.
Blir du lyckligare om
vi förlofva oss. Manniskorna
ska beklaga dej och tycka
mej vara galen som utan
alla existensmedel går och
förlofvar mej och det är
ju ändå för människorna
.
[Sida 4]
vi förlofva oss. Gifta oss
inför människorna kunna
vi andå inte utan pängar
mycke mindre lefva gifta.
Esther min jag gör dej lessen
igen. Vi ska ju kunna
gifta oss det är bara Nu
vi inte kunna det. Jag
vill du skall vara glad
Vi ega ju hvarandra redan
vi skola alltid ega 
hvarandra. Hvad är det
du fruktar att mista
mej? Esther. När jag
får rättighet att komma
till dej, när jag [överstruket: kan ge/be] 
.
[Sida 5]
har ett bo, att be dej dela,
ett litet litet och enkelt och
torftigt, men endå ett bo
för 2. [överstruket: Då har du mej Från
den stunden] Då ska jag
komma. Då ska jag högtidligt
komma och be dej bli min
Lilla hustru och vi ska för
lofva oss, och gå arm i arm
och visa oss för människor-
na, och Jag [överstruket: med] skall ha upprätt hufvud
därför att jag vet hvad
jag kan gifva dej, Och vi 
ska låta lysa i kyrkor-
na och be människorna
hogtidligt om lof, [inskrivet: gi—a och betala p—ten ] men
sedan gå vi från dem
.
[Sidan 6]
och gömma oss i [överskrivet: b] vårt
bo och lefva dem förutan
Du och jag. Esther min
Du och jag. Tycker du det
låter så illa.
Och när jag då blir lugn
riktigt lugn och vet hvad
jag vill i min konst. Då
jag tidligt ser målen 
och kan arbeta. Då jag
ser goda konstvert[?] [överskrivet: vacks/xa]
fram under mina händer
Ja du Esther vi ska
också ha annat [överstruket: godt]
som skall växa och
bli goda. Esther Esther
.
[Sidan 7] 
skall [inskrivet] inte [överstruket: du] också du vara 
riktigt lugn och lycklig 
då. Och jag svär dej
Esther min. Så skall
det bli. Hör, du att jag vill
det. Till något skall väl
min vilja här i verlden
räcka till
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1905-10-17 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sju sidor skrivna på bägge sidor av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck, ort och datum i svart. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Jönköping 17 okt.
1905.
Kära
Du ä sjuk min Esther. Dina
tankar måste vara sjuka
du få inte dö från mej
hör du. Du få aldrig gå
bort från mej
Esther mina 30 år ville jag
vara. konstnär ville jag
vara. O Esther min. hvarför
är jag då inte detta. Då
hade jag kunna gifva dej
ett hem eller ock vara
.
[Sida 2]
[överstruket: m-n] redo att dö med dej
[inskrivet: nu är [?] bara 23]
Änn finns ju hoppet
för mej att kunna bli
något. Altså får jag inte
då [överstruket: 2 oläsliga ord] kan jag
ge dej ett hem. Kara
[överstruket: älskade] Esther min. Jag svär
dej. Jag skall gör allt
allt, allt för att du och 
jag ska få ett bo att
vara i. Det ä sjuka tankar
din spådom att vi aldrig
få hvaran du och jag.
Du ska bli min lilla
hustru. [överstruket: Esth] Du ska dela
mitt lif och jag vill
.
[Sida 3]
du ska bli lycklig Kara
Esther hvarför skall jag
som vill din lycka nest
af alla människor, [överstruket: jag]
[överskrivet: är] vara den människa som gör 
dej mest sorg. Men Esther
hur vill du nu jag skall
göra om du ska bli
riktigt riktigt lycklig.
Blir du lyckligare om
vi förlofva oss. Manniskorna
ska beklaga dej och tycka
mej vara galen som utan
alla existensmedel går och
förlofvar mej och det är
ju ändå för människorna
.
[Sida 4]
vi förlofva oss. Gifta oss
inför människorna kunna
vi andå inte utan pängar
mycke mindre lefva gifta.
Esther min jag gör dej lessen
igen. Vi ska ju kunna
gifta oss det är bara Nu
vi inte kunna det. Jag
vill du skall vara glad
Vi ega ju hvarandra redan
vi skola alltid ega 
hvarandra. Hvad är det
du fruktar att mista
mej? Esther. När jag
får rättighet att komma
till dej, när jag [överstruket: kan ge/be] 
.
[Sida 5]
har ett bo, att be dej dela,
ett litet litet och enkelt och
torftigt, men endå ett bo
för 2. [överstruket: Då har du mej Från
den stunden] Då ska jag
komma. Då ska jag högtidligt
komma och be dej bli min
Lilla hustru och vi ska för
lofva oss, och gå arm i arm
och visa oss för människor-
na, och Jag [överstruket: med] skall ha upprätt hufvud
därför att jag vet hvad
jag kan gifva dej, Och vi 
ska låta lysa i kyrkor-
na och be människorna
hogtidligt om lof, [inskrivet: gi—a och betala p—ten ] men
sedan gå vi från dem
.
[Sidan 6]
och gömma oss i [överskrivet: b] vårt
bo och lefva dem förutan
Du och jag. Esther min
Du och jag. Tycker du det
låter så illa.
Och när jag då blir lugn
riktigt lugn och vet hvad
jag vill i min konst. Då
jag tidligt ser målen 
och kan arbeta. Då jag
ser goda konstvert[?] [överskrivet: vacks/xa]
fram under mina händer
Ja du Esther vi ska
också ha annat [överstruket: godt]
som skall växa och
bli goda. Esther Esther
.
[Sidan 7] 
skall [inskrivet] inte [överstruket: du] också du vara 
riktigt lugn och lycklig 
då. Och jag svär dej
Esther min. Så skall
det bli. Hör, du att jag vill
det. Till något skall väl
min vilja här i verlden
räcka till
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1905-10-17 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sju sidor skrivna på bägge sidor av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck, ort och datum i svart. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Jönköping 17 okt.
1905.
Kära
Du ä sjuk min Esther. Dina
tankar måste vara sjuka
du få inte dö från mej
hör du. Du få aldrig gå
bort från mej
Esther mina 30 år ville jag
vara. konstnär ville jag
vara. O Esther min. hvarför
är jag då inte detta. Då
hade jag kunna gifva dej
ett hem eller ock vara
.
[Sida 2]
[överstruket: m-n] redo att dö med dej
[inskrivet: nu är [?] bara 23]
Änn finns ju hoppet
för mej att kunna bli
något. Altså får jag inte
då [överstruket: 2 oläsliga ord] kan jag
ge dej ett hem. Kara
[överstruket: älskade] Esther min. Jag svär
dej. Jag skall gör allt
allt, allt för att du och 
jag ska få ett bo att
vara i. Det ä sjuka tankar
din spådom att vi aldrig
få hvaran du och jag.
Du ska bli min lilla
hustru. [överstruket: Esth] Du ska dela
mitt lif och jag vill
.
[Sida 3]
du ska bli lycklig Kara
Esther hvarför skall jag
som vill din lycka nest
af alla människor, [överstruket: jag]
[överskrivet: är] vara den människa som gör 
dej mest sorg. Men Esther
hur vill du nu jag skall
göra om du ska bli
riktigt riktigt lycklig.
Blir du lyckligare om
vi förlofva oss. Manniskorna
ska beklaga dej och tycka
mej vara galen som utan
alla existensmedel går och
förlofvar mej och det är
ju ändå för människorna
.
[Sida 4]
vi förlofva oss. Gifta oss
inför människorna kunna
vi andå inte utan pängar
mycke mindre lefva gifta.
Esther min jag gör dej lessen
igen. Vi ska ju kunna
gifta oss det är bara Nu
vi inte kunna det. Jag
vill du skall vara glad
Vi ega ju hvarandra redan
vi skola alltid ega 
hvarandra. Hvad är det
du fruktar att mista
mej? Esther. När jag
får rättighet att komma
till dej, när jag [överstruket: kan ge/be] 
.
[Sida 5]
har ett bo, att be dej dela,
ett litet litet och enkelt och
torftigt, men endå ett bo
för 2. [överstruket: Då har du mej Från
den stunden] Då ska jag
komma. Då ska jag högtidligt
komma och be dej bli min
Lilla hustru och vi ska för
lofva oss, och gå arm i arm
och visa oss för människor-
na, och Jag [överstruket: med] skall ha upprätt hufvud
därför att jag vet hvad
jag kan gifva dej, Och vi 
ska låta lysa i kyrkor-
na och be människorna
hogtidligt om lof, [inskrivet: gi—a och betala p—ten ] men
sedan gå vi från dem
.
[Sidan 6]
och gömma oss i [överskrivet: b] vårt
bo och lefva dem förutan
Du och jag. Esther min
Du och jag. Tycker du det
låter så illa.
Och när jag då blir lugn
riktigt lugn och vet hvad
jag vill i min konst. Då
jag tidligt ser målen 
och kan arbeta. Då jag
ser goda konstvert[?] [överskrivet: vacks/xa]
fram under mina händer
Ja du Esther vi ska
också ha annat [överstruket: godt]
som skall växa och
bli goda. Esther Esther
.
[Sidan 7] 
skall [inskrivet] inte [överstruket: du] också du vara 
riktigt lugn och lycklig 
då. Och jag svär dej
Esther min. Så skall
det bli. Hör, du att jag vill
det. Till något skall väl
min vilja här i verlden
räcka till
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1905-10-17 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sju sidor skrivna på bägge sidor av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck, ort och datum i svart. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Jönköping 17 okt.
1905.
Kära
Du ä sjuk min Esther. Dina
tankar måste vara sjuka
du få inte dö från mej
hör du. Du få aldrig gå
bort från mej
Esther mina 30 år ville jag
vara. konstnär ville jag
vara. O Esther min. hvarför
är jag då inte detta. Då
hade jag kunna gifva dej
ett hem eller ock vara
.
[Sida 2]
[överstruket: m-n] redo att dö med dej
[inskrivet: nu är [?] bara 23]
Änn finns ju hoppet
för mej att kunna bli
något. Altså får jag inte
då [överstruket: 2 oläsliga ord] kan jag
ge dej ett hem. Kara
[överstruket: älskade] Esther min. Jag svär
dej. Jag skall gör allt
allt, allt för att du och 
jag ska få ett bo att
vara i. Det ä sjuka tankar
din spådom att vi aldrig
få hvaran du och jag.
Du ska bli min lilla
hustru. [överstruket: Esth] Du ska dela
mitt lif och jag vill
.
[Sida 3]
du ska bli lycklig Kara
Esther hvarför skall jag
som vill din lycka nest
af alla människor, [överstruket: jag]
[överskrivet: är] vara den människa som gör 
dej mest sorg. Men Esther
hur vill du nu jag skall
göra om du ska bli
riktigt riktigt lycklig.
Blir du lyckligare om
vi förlofva oss. Manniskorna
ska beklaga dej och tycka
mej vara galen som utan
alla existensmedel går och
förlofvar mej och det är
ju ändå för människorna
.
[Sida 4]
vi förlofva oss. Gifta oss
inför människorna kunna
vi andå inte utan pängar
mycke mindre lefva gifta.
Esther min jag gör dej lessen
igen. Vi ska ju kunna
gifta oss det är bara Nu
vi inte kunna det. Jag
vill du skall vara glad
Vi ega ju hvarandra redan
vi skola alltid ega 
hvarandra. Hvad är det
du fruktar att mista
mej? Esther. När jag
får rättighet att komma
till dej, när jag [överstruket: kan ge/be] 
.
[Sida 5]
har ett bo, att be dej dela,
ett litet litet och enkelt och
torftigt, men endå ett bo
för 2. [överstruket: Då har du mej Från
den stunden] Då ska jag
komma. Då ska jag högtidligt
komma och be dej bli min
Lilla hustru och vi ska för
lofva oss, och gå arm i arm
och visa oss för människor-
na, och Jag [överstruket: med] skall ha upprätt hufvud
därför att jag vet hvad
jag kan gifva dej, Och vi 
ska låta lysa i kyrkor-
na och be människorna
hogtidligt om lof, [inskrivet: gi—a och betala p—ten ] men
sedan gå vi från dem
.
[Sidan 6]
och gömma oss i [överskrivet: b] vårt
bo och lefva dem förutan
Du och jag. Esther min
Du och jag. Tycker du det
låter så illa.
Och när jag då blir lugn
riktigt lugn och vet hvad
jag vill i min konst. Då
jag tidligt ser målen 
och kan arbeta. Då jag
ser goda konstvert[?] [överskrivet: vacks/xa]
fram under mina händer
Ja du Esther vi ska
också ha annat [överstruket: godt]
som skall växa och
bli goda. Esther Esther
.
[Sidan 7] 
skall [inskrivet] inte [överstruket: du] också du vara 
riktigt lugn och lycklig 
då. Och jag svär dej
Esther min. Så skall
det bli. Hör, du att jag vill
det. Till något skall väl
min vilja här i verlden
räcka till
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1905-10-17 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sju sidor skrivna på bägge sidor av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck, ort och datum i svart. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Jönköping 17 okt.
1905.
Kära
Du ä sjuk min Esther. Dina
tankar måste vara sjuka
du få inte dö från mej
hör du. Du få aldrig gå
bort från mej
Esther mina 30 år ville jag
vara. konstnär ville jag
vara. O Esther min. hvarför
är jag då inte detta. Då
hade jag kunna gifva dej
ett hem eller ock vara
.
[Sida 2]
[överstruket: m-n] redo att dö med dej
[inskrivet: nu är [?] bara 23]
Änn finns ju hoppet
för mej att kunna bli
något. Altså får jag inte
då [överstruket: 2 oläsliga ord] kan jag
ge dej ett hem. Kara
[överstruket: älskade] Esther min. Jag svär
dej. Jag skall gör allt
allt, allt för att du och 
jag ska få ett bo att
vara i. Det ä sjuka tankar
din spådom att vi aldrig
få hvaran du och jag.
Du ska bli min lilla
hustru. [överstruket: Esth] Du ska dela
mitt lif och jag vill
.
[Sida 3]
du ska bli lycklig Kara
Esther hvarför skall jag
som vill din lycka nest
af alla människor, [överstruket: jag]
[överskrivet: är] vara den människa som gör 
dej mest sorg. Men Esther
hur vill du nu jag skall
göra om du ska bli
riktigt riktigt lycklig.
Blir du lyckligare om
vi förlofva oss. Manniskorna
ska beklaga dej och tycka
mej vara galen som utan
alla existensmedel går och
förlofvar mej och det är
ju ändå för människorna
.
[Sida 4]
vi förlofva oss. Gifta oss
inför människorna kunna
vi andå inte utan pängar
mycke mindre lefva gifta.
Esther min jag gör dej lessen
igen. Vi ska ju kunna
gifta oss det är bara Nu
vi inte kunna det. Jag
vill du skall vara glad
Vi ega ju hvarandra redan
vi skola alltid ega 
hvarandra. Hvad är det
du fruktar att mista
mej? Esther. När jag
får rättighet att komma
till dej, när jag [överstruket: kan ge/be] 
.
[Sida 5]
har ett bo, att be dej dela,
ett litet litet och enkelt och
torftigt, men endå ett bo
för 2. [överstruket: Då har du mej Från
den stunden] Då ska jag
komma. Då ska jag högtidligt
komma och be dej bli min
Lilla hustru och vi ska för
lofva oss, och gå arm i arm
och visa oss för människor-
na, och Jag [överstruket: med] skall ha upprätt hufvud
därför att jag vet hvad
jag kan gifva dej, Och vi 
ska låta lysa i kyrkor-
na och be människorna
hogtidligt om lof, [inskrivet: gi—a och betala p—ten ] men
sedan gå vi från dem
.
[Sidan 6]
och gömma oss i [överskrivet: b] vårt
bo och lefva dem förutan
Du och jag. Esther min
Du och jag. Tycker du det
låter så illa.
Och när jag då blir lugn
riktigt lugn och vet hvad
jag vill i min konst. Då
jag tidligt ser målen 
och kan arbeta. Då jag
ser goda konstvert[?] [överskrivet: vacks/xa]
fram under mina händer
Ja du Esther vi ska
också ha annat [överstruket: godt]
som skall växa och
bli goda. Esther Esther
.
[Sidan 7] 
skall [inskrivet] inte [överstruket: du] också du vara 
riktigt lugn och lycklig 
då. Och jag svär dej
Esther min. Så skall
det bli. Hör, du att jag vill
det. Till något skall väl
min vilja här i verlden
räcka till
    Photo: Jönköpings läns museum
  • Brev 1905-10-17 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sju sidor skrivna på bägge sidor av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck, ort och datum i svart. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
Jönköping 17 okt.
1905.
Kära
Du ä sjuk min Esther. Dina
tankar måste vara sjuka
du få inte dö från mej
hör du. Du få aldrig gå
bort från mej
Esther mina 30 år ville jag
vara. konstnär ville jag
vara. O Esther min. hvarför
är jag då inte detta. Då
hade jag kunna gifva dej
ett hem eller ock vara
.
[Sida 2]
[överstruket: m-n] redo att dö med dej
[inskrivet: nu är [?] bara 23]
Änn finns ju hoppet
för mej att kunna bli
något. Altså får jag inte
då [överstruket: 2 oläsliga ord] kan jag
ge dej ett hem. Kara
[överstruket: älskade] Esther min. Jag svär
dej. Jag skall gör allt
allt, allt för att du och 
jag ska få ett bo att
vara i. Det ä sjuka tankar
din spådom att vi aldrig
få hvaran du och jag.
Du ska bli min lilla
hustru. [överstruket: Esth] Du ska dela
mitt lif och jag vill
.
[Sida 3]
du ska bli lycklig Kara
Esther hvarför skall jag
som vill din lycka nest
af alla människor, [överstruket: jag]
[överskrivet: är] vara den människa som gör 
dej mest sorg. Men Esther
hur vill du nu jag skall
göra om du ska bli
riktigt riktigt lycklig.
Blir du lyckligare om
vi förlofva oss. Manniskorna
ska beklaga dej och tycka
mej vara galen som utan
alla existensmedel går och
förlofvar mej och det är
ju ändå för människorna
.
[Sida 4]
vi förlofva oss. Gifta oss
inför människorna kunna
vi andå inte utan pängar
mycke mindre lefva gifta.
Esther min jag gör dej lessen
igen. Vi ska ju kunna
gifta oss det är bara Nu
vi inte kunna det. Jag
vill du skall vara glad
Vi ega ju hvarandra redan
vi skola alltid ega 
hvarandra. Hvad är det
du fruktar att mista
mej? Esther. När jag
får rättighet att komma
till dej, när jag [överstruket: kan ge/be] 
.
[Sida 5]
har ett bo, att be dej dela,
ett litet litet och enkelt och
torftigt, men endå ett bo
för 2. [överstruket: Då har du mej Från
den stunden] Då ska jag
komma. Då ska jag högtidligt
komma och be dej bli min
Lilla hustru och vi ska för
lofva oss, och gå arm i arm
och visa oss för människor-
na, och Jag [överstruket: med] skall ha upprätt hufvud
därför att jag vet hvad
jag kan gifva dej, Och vi 
ska låta lysa i kyrkor-
na och be människorna
hogtidligt om lof, [inskrivet: gi—a och betala p—ten ] men
sedan gå vi från dem
.
[Sidan 6]
och gömma oss i [överskrivet: b] vårt
bo och lefva dem förutan
Du och jag. Esther min
Du och jag. Tycker du det
låter så illa.
Och när jag då blir lugn
riktigt lugn och vet hvad
jag vill i min konst. Då
jag tidligt ser målen 
och kan arbeta. Då jag
ser goda konstvert[?] [överskrivet: vacks/xa]
fram under mina händer
Ja du Esther vi ska
också ha annat [överstruket: godt]
som skall växa och
bli goda. Esther Esther
.
[Sidan 7] 
skall [inskrivet] inte [överstruket: du] också du vara 
riktigt lugn och lycklig 
då. Och jag svär dej
Esther min. Så skall
det bli. Hör, du att jag vill
det. Till något skall väl
min vilja här i verlden
räcka till
    Photo: Jönköpings läns museum

Brev

Add a comment or suggest edits

Leave a comment or send an inquiry

Select the images you want to order

Share to