Skölden var när den hittades inte komplett och den var också svårt skadad av plogen, som kluvit den i två delar. I slutet av 1980-talet restaurerades och kompletterades skölden på Römisches-Germanisches Centralmuseum i Mainz. P.g.a. detta är det svårt att göra en korrekt bedömning av såväl skölden i sin helhet som de enskilda elementens utformning. I sitt nuvarande skick är sköldens längd: 705 mm, bredd: 665 mm och höjd: 53 mm. Dess vikt uppgår till 1351 gram inklusive fyllningar och förstärkningsmaterial. Tjockleken kan inte mätas till följd av de kompletteringar med glasfiberväv och araldit som gjorts i samband med restaureringen.
Sköldkanten har ursprungligen varit omvikt mot framsidan runt en kärna av tenn, av vilken enstaka rester fortfarande kan iakttas. Såvitt det går att bedöma har kanten varit avbruten på ett flertal ställen. Kanttjockleken uppskattas till ca 7,0 mm.
I sköldens centrala del finns tre vulster med bågformade tvärsnitt. Bredd ca 11 mm, djup ca 3 mm.
Sköldbucklan som haft spetsoval form är kompletterad till ca 40 procent. Längd: 96,5 mm, bredd: 55 mm och höjd: ca 10 mm.
Sköldhandtag saknas men rester av dess ena ände finns kvar under nitblecket på sidan mot U-haket. Två nitbleck är bevarade; ett helt med jämnt avrundade ändar på sidan från U-haket, längd: 45 mm, bredd: 12 mm, tjocklek: ca 0,7 mm och ett till hälften avbrutet på andra sidan. Sköldhandtag och nitbleck har hållits samman av tre nitar på varje sida. Tre är bevarade på sidan från U-haket och två på motstående sida; det tredje nithuvudet är här rekonstruerat.
Spår av drivningsteknik kan inte iakttas.
Photo:
Västergötlands museum
* Depicted object has its own license