1
8
100
Brev 1909-07-13 från Ester Bauer till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna på fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på Ester Bauer som avsändare. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [inskrivet högst upp på sidan till höger, på tvärs: Hälsa mamma och alla dom andra] . Vidinge d. 13/ 7 09 . Käre min John. Mor kom inte i går kväll, vi hade knogat och rodt till Kapellskär men ingen mor var där. Hon har naturligtvis aldrig fått mitt sista bref däri jag bestämde dagen. Jon Erick tog det och det har nog aldrig kommit på posten. Ja, vi ska väl få bevis på det. [inskrivet med början längst upp i vänster marginal: Mor kom nu. Hon hade stigit af vid fel brygga /nertill på sidan: Men nu är hon ju lyckligen här kl. 11 /nerifrån och upp i höger marginal: efter att ha varit i Furusund 1 dygn.] . [Sida 2] JonEricks ilska mot mej lär bero på att han aldrig fått betalt för att han förde kanoten till lands här- om vintern. Mins du hur det var med det? Jag fick veta det i går kväll och i dag har jag tänkt att gå till dem och fråga dem och betala om det behöfs. Jag vill ha fred. De små må utmärkt, men de längta nog också efter dej. Åtminstone . [Sida 3] talar jag med dem om dej. Jag kramar dem och hviskar till dem att det finnes en som jag älskar öfver allt annat och att de nog också komma att hålla af honom för han har så goda ögon och varma händer och hans kyssar är så ömma, då bli de så glada och vilja kyssa mej men när de inte få det skälla de och så slutar det med att de börja slåss. Så springer . [Sida 4] jag och så gråta de en liten stund efter mej. John, jag är så lycklig när jag tänker på dej och mej. Vi äro nog lyckligare än alla andra mänskor – säj, tror du inte? [inritat två liggande ovaler] Nu ska jag gå och göra JonErick lycklig också. Adjö med dej, jag skrifver mera i kväll och Martin seglar i morgon bitti. Det är afton, hafvet ligger spegelblankt, vi ha varit på Österöra, Jag har gått på de . [Sida 5] platser där du och jag gingo för länge, länge sedan, men jag tycker att det inte alls är länge sedan, jag kan riktigt se de små människobarnen som sprungo och sökte upp bergskrefvor för att få kyssas med ro. När du kommer hit ska vi ligga i samma bergskrefvor och kyssas --- och famnas. Jag längtar, det är väl knappt en månad tills [överstruket: jag] du kommer. Säj. Du skall vara här mera än en vecka – . [Sida 6] Jag vill rå om dej länge här och sen vill jag följa med dej här ifrån. Jag vill inte vara här utan dej, det är svårt nu, hur skulle det då inte vara sedan du varit här, din själ skul le då vara hos mej och jag skulle då längta dub- belt. Har du varit vid Bunn? Glöm inte att fråga efter Esther ”Malmberg”. Glöm inte häller att tala med prästen och säj att du . [Sida 7] anser dej flyttad för ett år sedan, då du skriftligen bad honom öfverflytta oss till Jönköping De små barnen växa och må bra, men jag förstår inte hur Pojken skall komma att se ut som fullvuxen, han är så klumpig och bred, han har Gruffans dubbla bredd. Gruffan därimot är lång och slank ungefär sådan har jag tänkt mej att vår gamle Spink måtte ha sett ut som barn. . [Sida 8] Men Pojken är rar ändå. I dag var jag uppe på ett berg rätt långt hemifrån, så får jag plötsligt se en liten röd hund springa på slätten nedanför, jag ropade på henne och så kom hon, Gruffan hoppar öfver höga stängsel, nu ha vi spikat plankor högst upp så nu kan hon inte hoppa öfver mera. Kalle kråka [överstruket: är] trifs mycket inne hos dem och om de äro för närgångna så hackar han dem. God natt med dej min John. Kl. är 11 och jag skall upp kl. 5 i natt. Selma skall resa.
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1909-07-13 från Ester Bauer till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna på fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på Ester Bauer som avsändare. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [inskrivet högst upp på sidan till höger, på tvärs: Hälsa mamma och alla dom andra] . Vidinge d. 13/ 7 09 . Käre min John. Mor kom inte i går kväll, vi hade knogat och rodt till Kapellskär men ingen mor var där. Hon har naturligtvis aldrig fått mitt sista bref däri jag bestämde dagen. Jon Erick tog det och det har nog aldrig kommit på posten. Ja, vi ska väl få bevis på det. [inskrivet med början längst upp i vänster marginal: Mor kom nu. Hon hade stigit af vid fel brygga /nertill på sidan: Men nu är hon ju lyckligen här kl. 11 /nerifrån och upp i höger marginal: efter att ha varit i Furusund 1 dygn.] . [Sida 2] JonEricks ilska mot mej lär bero på att han aldrig fått betalt för att han förde kanoten till lands här- om vintern. Mins du hur det var med det? Jag fick veta det i går kväll och i dag har jag tänkt att gå till dem och fråga dem och betala om det behöfs. Jag vill ha fred. De små må utmärkt, men de längta nog också efter dej. Åtminstone . [Sida 3] talar jag med dem om dej. Jag kramar dem och hviskar till dem att det finnes en som jag älskar öfver allt annat och att de nog också komma att hålla af honom för han har så goda ögon och varma händer och hans kyssar är så ömma, då bli de så glada och vilja kyssa mej men när de inte få det skälla de och så slutar det med att de börja slåss. Så springer . [Sida 4] jag och så gråta de en liten stund efter mej. John, jag är så lycklig när jag tänker på dej och mej. Vi äro nog lyckligare än alla andra mänskor – säj, tror du inte? [inritat två liggande ovaler] Nu ska jag gå och göra JonErick lycklig också. Adjö med dej, jag skrifver mera i kväll och Martin seglar i morgon bitti. Det är afton, hafvet ligger spegelblankt, vi ha varit på Österöra, Jag har gått på de . [Sida 5] platser där du och jag gingo för länge, länge sedan, men jag tycker att det inte alls är länge sedan, jag kan riktigt se de små människobarnen som sprungo och sökte upp bergskrefvor för att få kyssas med ro. När du kommer hit ska vi ligga i samma bergskrefvor och kyssas --- och famnas. Jag längtar, det är väl knappt en månad tills [överstruket: jag] du kommer. Säj. Du skall vara här mera än en vecka – . [Sida 6] Jag vill rå om dej länge här och sen vill jag följa med dej här ifrån. Jag vill inte vara här utan dej, det är svårt nu, hur skulle det då inte vara sedan du varit här, din själ skul le då vara hos mej och jag skulle då längta dub- belt. Har du varit vid Bunn? Glöm inte att fråga efter Esther ”Malmberg”. Glöm inte häller att tala med prästen och säj att du . [Sida 7] anser dej flyttad för ett år sedan, då du skriftligen bad honom öfverflytta oss till Jönköping De små barnen växa och må bra, men jag förstår inte hur Pojken skall komma att se ut som fullvuxen, han är så klumpig och bred, han har Gruffans dubbla bredd. Gruffan därimot är lång och slank ungefär sådan har jag tänkt mej att vår gamle Spink måtte ha sett ut som barn. . [Sida 8] Men Pojken är rar ändå. I dag var jag uppe på ett berg rätt långt hemifrån, så får jag plötsligt se en liten röd hund springa på slätten nedanför, jag ropade på henne och så kom hon, Gruffan hoppar öfver höga stängsel, nu ha vi spikat plankor högst upp så nu kan hon inte hoppa öfver mera. Kalle kråka [överstruket: är] trifs mycket inne hos dem och om de äro för närgångna så hackar han dem. God natt med dej min John. Kl. är 11 och jag skall upp kl. 5 i natt. Selma skall resa.
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1909-07-13 från Ester Bauer till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna på fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på Ester Bauer som avsändare. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [inskrivet högst upp på sidan till höger, på tvärs: Hälsa mamma och alla dom andra] . Vidinge d. 13/ 7 09 . Käre min John. Mor kom inte i går kväll, vi hade knogat och rodt till Kapellskär men ingen mor var där. Hon har naturligtvis aldrig fått mitt sista bref däri jag bestämde dagen. Jon Erick tog det och det har nog aldrig kommit på posten. Ja, vi ska väl få bevis på det. [inskrivet med början längst upp i vänster marginal: Mor kom nu. Hon hade stigit af vid fel brygga /nertill på sidan: Men nu är hon ju lyckligen här kl. 11 /nerifrån och upp i höger marginal: efter att ha varit i Furusund 1 dygn.] . [Sida 2] JonEricks ilska mot mej lär bero på att han aldrig fått betalt för att han förde kanoten till lands här- om vintern. Mins du hur det var med det? Jag fick veta det i går kväll och i dag har jag tänkt att gå till dem och fråga dem och betala om det behöfs. Jag vill ha fred. De små må utmärkt, men de längta nog också efter dej. Åtminstone . [Sida 3] talar jag med dem om dej. Jag kramar dem och hviskar till dem att det finnes en som jag älskar öfver allt annat och att de nog också komma att hålla af honom för han har så goda ögon och varma händer och hans kyssar är så ömma, då bli de så glada och vilja kyssa mej men när de inte få det skälla de och så slutar det med att de börja slåss. Så springer . [Sida 4] jag och så gråta de en liten stund efter mej. John, jag är så lycklig när jag tänker på dej och mej. Vi äro nog lyckligare än alla andra mänskor – säj, tror du inte? [inritat två liggande ovaler] Nu ska jag gå och göra JonErick lycklig också. Adjö med dej, jag skrifver mera i kväll och Martin seglar i morgon bitti. Det är afton, hafvet ligger spegelblankt, vi ha varit på Österöra, Jag har gått på de . [Sida 5] platser där du och jag gingo för länge, länge sedan, men jag tycker att det inte alls är länge sedan, jag kan riktigt se de små människobarnen som sprungo och sökte upp bergskrefvor för att få kyssas med ro. När du kommer hit ska vi ligga i samma bergskrefvor och kyssas --- och famnas. Jag längtar, det är väl knappt en månad tills [överstruket: jag] du kommer. Säj. Du skall vara här mera än en vecka – . [Sida 6] Jag vill rå om dej länge här och sen vill jag följa med dej här ifrån. Jag vill inte vara här utan dej, det är svårt nu, hur skulle det då inte vara sedan du varit här, din själ skul le då vara hos mej och jag skulle då längta dub- belt. Har du varit vid Bunn? Glöm inte att fråga efter Esther ”Malmberg”. Glöm inte häller att tala med prästen och säj att du . [Sida 7] anser dej flyttad för ett år sedan, då du skriftligen bad honom öfverflytta oss till Jönköping De små barnen växa och må bra, men jag förstår inte hur Pojken skall komma att se ut som fullvuxen, han är så klumpig och bred, han har Gruffans dubbla bredd. Gruffan därimot är lång och slank ungefär sådan har jag tänkt mej att vår gamle Spink måtte ha sett ut som barn. . [Sida 8] Men Pojken är rar ändå. I dag var jag uppe på ett berg rätt långt hemifrån, så får jag plötsligt se en liten röd hund springa på slätten nedanför, jag ropade på henne och så kom hon, Gruffan hoppar öfver höga stängsel, nu ha vi spikat plankor högst upp så nu kan hon inte hoppa öfver mera. Kalle kråka [överstruket: är] trifs mycket inne hos dem och om de äro för närgångna så hackar han dem. God natt med dej min John. Kl. är 11 och jag skall upp kl. 5 i natt. Selma skall resa.
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1909-07-13 från Ester Bauer till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna på fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på Ester Bauer som avsändare. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [inskrivet högst upp på sidan till höger, på tvärs: Hälsa mamma och alla dom andra] . Vidinge d. 13/ 7 09 . Käre min John. Mor kom inte i går kväll, vi hade knogat och rodt till Kapellskär men ingen mor var där. Hon har naturligtvis aldrig fått mitt sista bref däri jag bestämde dagen. Jon Erick tog det och det har nog aldrig kommit på posten. Ja, vi ska väl få bevis på det. [inskrivet med början längst upp i vänster marginal: Mor kom nu. Hon hade stigit af vid fel brygga /nertill på sidan: Men nu är hon ju lyckligen här kl. 11 /nerifrån och upp i höger marginal: efter att ha varit i Furusund 1 dygn.] . [Sida 2] JonEricks ilska mot mej lär bero på att han aldrig fått betalt för att han förde kanoten till lands här- om vintern. Mins du hur det var med det? Jag fick veta det i går kväll och i dag har jag tänkt att gå till dem och fråga dem och betala om det behöfs. Jag vill ha fred. De små må utmärkt, men de längta nog också efter dej. Åtminstone . [Sida 3] talar jag med dem om dej. Jag kramar dem och hviskar till dem att det finnes en som jag älskar öfver allt annat och att de nog också komma att hålla af honom för han har så goda ögon och varma händer och hans kyssar är så ömma, då bli de så glada och vilja kyssa mej men när de inte få det skälla de och så slutar det med att de börja slåss. Så springer . [Sida 4] jag och så gråta de en liten stund efter mej. John, jag är så lycklig när jag tänker på dej och mej. Vi äro nog lyckligare än alla andra mänskor – säj, tror du inte? [inritat två liggande ovaler] Nu ska jag gå och göra JonErick lycklig också. Adjö med dej, jag skrifver mera i kväll och Martin seglar i morgon bitti. Det är afton, hafvet ligger spegelblankt, vi ha varit på Österöra, Jag har gått på de . [Sida 5] platser där du och jag gingo för länge, länge sedan, men jag tycker att det inte alls är länge sedan, jag kan riktigt se de små människobarnen som sprungo och sökte upp bergskrefvor för att få kyssas med ro. När du kommer hit ska vi ligga i samma bergskrefvor och kyssas --- och famnas. Jag längtar, det är väl knappt en månad tills [överstruket: jag] du kommer. Säj. Du skall vara här mera än en vecka – . [Sida 6] Jag vill rå om dej länge här och sen vill jag följa med dej här ifrån. Jag vill inte vara här utan dej, det är svårt nu, hur skulle det då inte vara sedan du varit här, din själ skul le då vara hos mej och jag skulle då längta dub- belt. Har du varit vid Bunn? Glöm inte att fråga efter Esther ”Malmberg”. Glöm inte häller att tala med prästen och säj att du . [Sida 7] anser dej flyttad för ett år sedan, då du skriftligen bad honom öfverflytta oss till Jönköping De små barnen växa och må bra, men jag förstår inte hur Pojken skall komma att se ut som fullvuxen, han är så klumpig och bred, han har Gruffans dubbla bredd. Gruffan därimot är lång och slank ungefär sådan har jag tänkt mej att vår gamle Spink måtte ha sett ut som barn. . [Sida 8] Men Pojken är rar ändå. I dag var jag uppe på ett berg rätt långt hemifrån, så får jag plötsligt se en liten röd hund springa på slätten nedanför, jag ropade på henne och så kom hon, Gruffan hoppar öfver höga stängsel, nu ha vi spikat plankor högst upp så nu kan hon inte hoppa öfver mera. Kalle kråka [överstruket: är] trifs mycket inne hos dem och om de äro för närgångna så hackar han dem. God natt med dej min John. Kl. är 11 och jag skall upp kl. 5 i natt. Selma skall resa.
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1909-07-13 från Ester Bauer till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna på fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på Ester Bauer som avsändare. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [inskrivet högst upp på sidan till höger, på tvärs: Hälsa mamma och alla dom andra] . Vidinge d. 13/ 7 09 . Käre min John. Mor kom inte i går kväll, vi hade knogat och rodt till Kapellskär men ingen mor var där. Hon har naturligtvis aldrig fått mitt sista bref däri jag bestämde dagen. Jon Erick tog det och det har nog aldrig kommit på posten. Ja, vi ska väl få bevis på det. [inskrivet med början längst upp i vänster marginal: Mor kom nu. Hon hade stigit af vid fel brygga /nertill på sidan: Men nu är hon ju lyckligen här kl. 11 /nerifrån och upp i höger marginal: efter att ha varit i Furusund 1 dygn.] . [Sida 2] JonEricks ilska mot mej lär bero på att han aldrig fått betalt för att han förde kanoten till lands här- om vintern. Mins du hur det var med det? Jag fick veta det i går kväll och i dag har jag tänkt att gå till dem och fråga dem och betala om det behöfs. Jag vill ha fred. De små må utmärkt, men de längta nog också efter dej. Åtminstone . [Sida 3] talar jag med dem om dej. Jag kramar dem och hviskar till dem att det finnes en som jag älskar öfver allt annat och att de nog också komma att hålla af honom för han har så goda ögon och varma händer och hans kyssar är så ömma, då bli de så glada och vilja kyssa mej men när de inte få det skälla de och så slutar det med att de börja slåss. Så springer . [Sida 4] jag och så gråta de en liten stund efter mej. John, jag är så lycklig när jag tänker på dej och mej. Vi äro nog lyckligare än alla andra mänskor – säj, tror du inte? [inritat två liggande ovaler] Nu ska jag gå och göra JonErick lycklig också. Adjö med dej, jag skrifver mera i kväll och Martin seglar i morgon bitti. Det är afton, hafvet ligger spegelblankt, vi ha varit på Österöra, Jag har gått på de . [Sida 5] platser där du och jag gingo för länge, länge sedan, men jag tycker att det inte alls är länge sedan, jag kan riktigt se de små människobarnen som sprungo och sökte upp bergskrefvor för att få kyssas med ro. När du kommer hit ska vi ligga i samma bergskrefvor och kyssas --- och famnas. Jag längtar, det är väl knappt en månad tills [överstruket: jag] du kommer. Säj. Du skall vara här mera än en vecka – . [Sida 6] Jag vill rå om dej länge här och sen vill jag följa med dej här ifrån. Jag vill inte vara här utan dej, det är svårt nu, hur skulle det då inte vara sedan du varit här, din själ skul le då vara hos mej och jag skulle då längta dub- belt. Har du varit vid Bunn? Glöm inte att fråga efter Esther ”Malmberg”. Glöm inte häller att tala med prästen och säj att du . [Sida 7] anser dej flyttad för ett år sedan, då du skriftligen bad honom öfverflytta oss till Jönköping De små barnen växa och må bra, men jag förstår inte hur Pojken skall komma att se ut som fullvuxen, han är så klumpig och bred, han har Gruffans dubbla bredd. Gruffan därimot är lång och slank ungefär sådan har jag tänkt mej att vår gamle Spink måtte ha sett ut som barn. . [Sida 8] Men Pojken är rar ändå. I dag var jag uppe på ett berg rätt långt hemifrån, så får jag plötsligt se en liten röd hund springa på slätten nedanför, jag ropade på henne och så kom hon, Gruffan hoppar öfver höga stängsel, nu ha vi spikat plankor högst upp så nu kan hon inte hoppa öfver mera. Kalle kråka [överstruket: är] trifs mycket inne hos dem och om de äro för närgångna så hackar han dem. God natt med dej min John. Kl. är 11 och jag skall upp kl. 5 i natt. Selma skall resa.
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1909-07-13 från Ester Bauer till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna på fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på Ester Bauer som avsändare. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [inskrivet högst upp på sidan till höger, på tvärs: Hälsa mamma och alla dom andra] . Vidinge d. 13/ 7 09 . Käre min John. Mor kom inte i går kväll, vi hade knogat och rodt till Kapellskär men ingen mor var där. Hon har naturligtvis aldrig fått mitt sista bref däri jag bestämde dagen. Jon Erick tog det och det har nog aldrig kommit på posten. Ja, vi ska väl få bevis på det. [inskrivet med början längst upp i vänster marginal: Mor kom nu. Hon hade stigit af vid fel brygga /nertill på sidan: Men nu är hon ju lyckligen här kl. 11 /nerifrån och upp i höger marginal: efter att ha varit i Furusund 1 dygn.] . [Sida 2] JonEricks ilska mot mej lär bero på att han aldrig fått betalt för att han förde kanoten till lands här- om vintern. Mins du hur det var med det? Jag fick veta det i går kväll och i dag har jag tänkt att gå till dem och fråga dem och betala om det behöfs. Jag vill ha fred. De små må utmärkt, men de längta nog också efter dej. Åtminstone . [Sida 3] talar jag med dem om dej. Jag kramar dem och hviskar till dem att det finnes en som jag älskar öfver allt annat och att de nog också komma att hålla af honom för han har så goda ögon och varma händer och hans kyssar är så ömma, då bli de så glada och vilja kyssa mej men när de inte få det skälla de och så slutar det med att de börja slåss. Så springer . [Sida 4] jag och så gråta de en liten stund efter mej. John, jag är så lycklig när jag tänker på dej och mej. Vi äro nog lyckligare än alla andra mänskor – säj, tror du inte? [inritat två liggande ovaler] Nu ska jag gå och göra JonErick lycklig också. Adjö med dej, jag skrifver mera i kväll och Martin seglar i morgon bitti. Det är afton, hafvet ligger spegelblankt, vi ha varit på Österöra, Jag har gått på de . [Sida 5] platser där du och jag gingo för länge, länge sedan, men jag tycker att det inte alls är länge sedan, jag kan riktigt se de små människobarnen som sprungo och sökte upp bergskrefvor för att få kyssas med ro. När du kommer hit ska vi ligga i samma bergskrefvor och kyssas --- och famnas. Jag längtar, det är väl knappt en månad tills [överstruket: jag] du kommer. Säj. Du skall vara här mera än en vecka – . [Sida 6] Jag vill rå om dej länge här och sen vill jag följa med dej här ifrån. Jag vill inte vara här utan dej, det är svårt nu, hur skulle det då inte vara sedan du varit här, din själ skul le då vara hos mej och jag skulle då längta dub- belt. Har du varit vid Bunn? Glöm inte att fråga efter Esther ”Malmberg”. Glöm inte häller att tala med prästen och säj att du . [Sida 7] anser dej flyttad för ett år sedan, då du skriftligen bad honom öfverflytta oss till Jönköping De små barnen växa och må bra, men jag förstår inte hur Pojken skall komma att se ut som fullvuxen, han är så klumpig och bred, han har Gruffans dubbla bredd. Gruffan därimot är lång och slank ungefär sådan har jag tänkt mej att vår gamle Spink måtte ha sett ut som barn. . [Sida 8] Men Pojken är rar ändå. I dag var jag uppe på ett berg rätt långt hemifrån, så får jag plötsligt se en liten röd hund springa på slätten nedanför, jag ropade på henne och så kom hon, Gruffan hoppar öfver höga stängsel, nu ha vi spikat plankor högst upp så nu kan hon inte hoppa öfver mera. Kalle kråka [överstruket: är] trifs mycket inne hos dem och om de äro för närgångna så hackar han dem. God natt med dej min John. Kl. är 11 och jag skall upp kl. 5 i natt. Selma skall resa.
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1909-07-13 från Ester Bauer till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna på fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på Ester Bauer som avsändare. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [inskrivet högst upp på sidan till höger, på tvärs: Hälsa mamma och alla dom andra] . Vidinge d. 13/ 7 09 . Käre min John. Mor kom inte i går kväll, vi hade knogat och rodt till Kapellskär men ingen mor var där. Hon har naturligtvis aldrig fått mitt sista bref däri jag bestämde dagen. Jon Erick tog det och det har nog aldrig kommit på posten. Ja, vi ska väl få bevis på det. [inskrivet med början längst upp i vänster marginal: Mor kom nu. Hon hade stigit af vid fel brygga /nertill på sidan: Men nu är hon ju lyckligen här kl. 11 /nerifrån och upp i höger marginal: efter att ha varit i Furusund 1 dygn.] . [Sida 2] JonEricks ilska mot mej lär bero på att han aldrig fått betalt för att han förde kanoten till lands här- om vintern. Mins du hur det var med det? Jag fick veta det i går kväll och i dag har jag tänkt att gå till dem och fråga dem och betala om det behöfs. Jag vill ha fred. De små må utmärkt, men de längta nog också efter dej. Åtminstone . [Sida 3] talar jag med dem om dej. Jag kramar dem och hviskar till dem att det finnes en som jag älskar öfver allt annat och att de nog också komma att hålla af honom för han har så goda ögon och varma händer och hans kyssar är så ömma, då bli de så glada och vilja kyssa mej men när de inte få det skälla de och så slutar det med att de börja slåss. Så springer . [Sida 4] jag och så gråta de en liten stund efter mej. John, jag är så lycklig när jag tänker på dej och mej. Vi äro nog lyckligare än alla andra mänskor – säj, tror du inte? [inritat två liggande ovaler] Nu ska jag gå och göra JonErick lycklig också. Adjö med dej, jag skrifver mera i kväll och Martin seglar i morgon bitti. Det är afton, hafvet ligger spegelblankt, vi ha varit på Österöra, Jag har gått på de . [Sida 5] platser där du och jag gingo för länge, länge sedan, men jag tycker att det inte alls är länge sedan, jag kan riktigt se de små människobarnen som sprungo och sökte upp bergskrefvor för att få kyssas med ro. När du kommer hit ska vi ligga i samma bergskrefvor och kyssas --- och famnas. Jag längtar, det är väl knappt en månad tills [överstruket: jag] du kommer. Säj. Du skall vara här mera än en vecka – . [Sida 6] Jag vill rå om dej länge här och sen vill jag följa med dej här ifrån. Jag vill inte vara här utan dej, det är svårt nu, hur skulle det då inte vara sedan du varit här, din själ skul le då vara hos mej och jag skulle då längta dub- belt. Har du varit vid Bunn? Glöm inte att fråga efter Esther ”Malmberg”. Glöm inte häller att tala med prästen och säj att du . [Sida 7] anser dej flyttad för ett år sedan, då du skriftligen bad honom öfverflytta oss till Jönköping De små barnen växa och må bra, men jag förstår inte hur Pojken skall komma att se ut som fullvuxen, han är så klumpig och bred, han har Gruffans dubbla bredd. Gruffan därimot är lång och slank ungefär sådan har jag tänkt mej att vår gamle Spink måtte ha sett ut som barn. . [Sida 8] Men Pojken är rar ändå. I dag var jag uppe på ett berg rätt långt hemifrån, så får jag plötsligt se en liten röd hund springa på slätten nedanför, jag ropade på henne och så kom hon, Gruffan hoppar öfver höga stängsel, nu ha vi spikat plankor högst upp så nu kan hon inte hoppa öfver mera. Kalle kråka [överstruket: är] trifs mycket inne hos dem och om de äro för närgångna så hackar han dem. God natt med dej min John. Kl. är 11 och jag skall upp kl. 5 i natt. Selma skall resa.
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1909-07-13 från Ester Bauer till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna på fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på Ester Bauer som avsändare. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [inskrivet högst upp på sidan till höger, på tvärs: Hälsa mamma och alla dom andra] . Vidinge d. 13/ 7 09 . Käre min John. Mor kom inte i går kväll, vi hade knogat och rodt till Kapellskär men ingen mor var där. Hon har naturligtvis aldrig fått mitt sista bref däri jag bestämde dagen. Jon Erick tog det och det har nog aldrig kommit på posten. Ja, vi ska väl få bevis på det. [inskrivet med början längst upp i vänster marginal: Mor kom nu. Hon hade stigit af vid fel brygga /nertill på sidan: Men nu är hon ju lyckligen här kl. 11 /nerifrån och upp i höger marginal: efter att ha varit i Furusund 1 dygn.] . [Sida 2] JonEricks ilska mot mej lär bero på att han aldrig fått betalt för att han förde kanoten till lands här- om vintern. Mins du hur det var med det? Jag fick veta det i går kväll och i dag har jag tänkt att gå till dem och fråga dem och betala om det behöfs. Jag vill ha fred. De små må utmärkt, men de längta nog också efter dej. Åtminstone . [Sida 3] talar jag med dem om dej. Jag kramar dem och hviskar till dem att det finnes en som jag älskar öfver allt annat och att de nog också komma att hålla af honom för han har så goda ögon och varma händer och hans kyssar är så ömma, då bli de så glada och vilja kyssa mej men när de inte få det skälla de och så slutar det med att de börja slåss. Så springer . [Sida 4] jag och så gråta de en liten stund efter mej. John, jag är så lycklig när jag tänker på dej och mej. Vi äro nog lyckligare än alla andra mänskor – säj, tror du inte? [inritat två liggande ovaler] Nu ska jag gå och göra JonErick lycklig också. Adjö med dej, jag skrifver mera i kväll och Martin seglar i morgon bitti. Det är afton, hafvet ligger spegelblankt, vi ha varit på Österöra, Jag har gått på de . [Sida 5] platser där du och jag gingo för länge, länge sedan, men jag tycker att det inte alls är länge sedan, jag kan riktigt se de små människobarnen som sprungo och sökte upp bergskrefvor för att få kyssas med ro. När du kommer hit ska vi ligga i samma bergskrefvor och kyssas --- och famnas. Jag längtar, det är väl knappt en månad tills [överstruket: jag] du kommer. Säj. Du skall vara här mera än en vecka – . [Sida 6] Jag vill rå om dej länge här och sen vill jag följa med dej här ifrån. Jag vill inte vara här utan dej, det är svårt nu, hur skulle det då inte vara sedan du varit här, din själ skul le då vara hos mej och jag skulle då längta dub- belt. Har du varit vid Bunn? Glöm inte att fråga efter Esther ”Malmberg”. Glöm inte häller att tala med prästen och säj att du . [Sida 7] anser dej flyttad för ett år sedan, då du skriftligen bad honom öfverflytta oss till Jönköping De små barnen växa och må bra, men jag förstår inte hur Pojken skall komma att se ut som fullvuxen, han är så klumpig och bred, han har Gruffans dubbla bredd. Gruffan därimot är lång och slank ungefär sådan har jag tänkt mej att vår gamle Spink måtte ha sett ut som barn. . [Sida 8] Men Pojken är rar ändå. I dag var jag uppe på ett berg rätt långt hemifrån, så får jag plötsligt se en liten röd hund springa på slätten nedanför, jag ropade på henne och så kom hon, Gruffan hoppar öfver höga stängsel, nu ha vi spikat plankor högst upp så nu kan hon inte hoppa öfver mera. Kalle kråka [överstruket: är] trifs mycket inne hos dem och om de äro för närgångna så hackar han dem. God natt med dej min John. Kl. är 11 och jag skall upp kl. 5 i natt. Selma skall resa.
Photo: Jönköpings läns museum
Accept license and download photo