Radiostation 122 (Ra 122)
Tc 96122
Bärbar UKV-station för telefoni inom grupp/pluton.
Radiostationen anskaffades i början av 1950 och utgick under 1980.
Ra 122 är en UKV station ...
Radiostation 122 (Ra 122)
Tc 96122
Bärbar UKV-station för telefoni inom grupp/pluton.
Radiostationen anskaffades i början av 1950 och utgick under 1980.
Ra 122 är en UKV station för telefoniförbindelse på medellånga avstånd. Stationen är i första hand avsedd att användas som bärbar station men kan även genom speciellt utformad strömförsörjning även användas i fordon.
Radiostationen drivs normalt med tre seriekopplade Nifeackumulatorer, 7,2v ackumulatorspänning. Stationen kan avstämmas på 101spärrade kanaler inom UKV frekvensåmrådet.
Stationen är utförd för frekvensmoduleringvilket gör mottagaren relativt okänslig för störningar.
Ra 120 och Ra 122 hade i övrigt samma tekniska data och utseende. Det som skilde dem åt var utförandet vid kalibrering. På Ra 120 fanns en särskild ratt härför. På Ra 121 och Ra 122 var den funktionen ett läge på antennomkopplaren.
Samtliga modeller kunde fjärrmanövreras och användas för relätrafik.
Ra 120 fanns inom hela försvaret således även vid marinen och flygvapnet samt vid de flesta truppslag. Den framtogs ursprungligen för artilleriet, medan Ra 122 skulle tilldelas luftvärnet. Det blev senare tvärt om.
Tekniska data:
Frekvensområde: 47,0 – 57,0 MHz
Antal kanaler: 101
Modulation FM, Frekvensmodulering
Strömförsörjning: 3st ack D22
Uteffekt: 0,5 alt 3,0w
Räckvidd:
Marschantenn: ca 6Km
Normalantenn: ca 13Km
Driftstid: ca 12 tim
Totalvikt: 22,2Kg
Sven Bertilssons kommentarer:
Ra 12-seriens stationer var funktionssäkra och lättreparerade.
Problemet var Ra 121 och Ra 122, de ville gärna självsvänga.
Då man hade öppnat stationen och utfört en reparation och trimning skulle man kontrollera att den ej självsvängde. När man sedan stoppade tillbaks den i lådan började den som regel att självsvänga. Man fick då justera varvtalet på någon spole tills självsvängningen upphört och åter sätta den i lådan, ofta med förnyad självsvängning. Det fenomenet blev bättre efter det stationerna modifierats.
Historik/kuriosa
År 1947 skrevs ett program för en ny radiostation med följande krav:
Stationen skulle bestå av tre bördor, apparatenhet, reservbatterienhet samt handgenerator och effektsteg.
Den skulle utföras i två versioner; den ena med frekvensområdet 30 – 36 MHz fördelade på 60 kanaler och den andra omfattande 45 – 54 MHz och 90 kanaler.
Sändarens uteffekt skulle vara 0,7 W och med effektsteg 4 W.
Offert begärdes in från Svenska Radio AB och Standard Radio.
En försöksserie omfattande 5 stationer av varje version skulle byggas.
Svenska Radio AB offert var på 317 000 kr och Standard Radios på 445 000 kr, varför Svenska Radio AB fick jobbet. Ordern utökades sedan till en något större provserie.
Under 1948 presenterade SRA den första stationen, som provades vid Ellab med förödande resultat då den sattes i skakmaskinen.
Efter förnyad konstruktion kunde den första stationen presenteras den 16 juli 1949. Den fick då namnet Ra 120 för version 30 – 36 (34,11 – 41,69) MHz och Ra 122 för version 45 – 54 (47,0 – 57,0) MHz. Frekvensomfången hade ändrats mot det ursprungliga kravet.
Sammanlagt 3 400 st Ra 120 levererades och 1 000 st Ra 122.
Senare tillkom också en version, som skulle vara fordonsmonterad. Den fick namnet Ra 121 och beställdes i 1 786 exemplar. Dess frekvensområde täckte frekvensbandet mellan Ra 120 och Ra 122.
Den slutliga versionen av Ra 120 och Ra 122 var på två bördor; apparatenhet och reserv- batterienhet. Någon handgenerator och effektsteg behövdes ej. Den kunde i effektläge II avge 4 W uteffekt.
Flera år senare tillkom ett särskilt effektsteg (M2554-201010 och M2554-201020), som gav en uteffekt på 40 W. Samtidigt anskaffades en speciell högantenn med betydligt högre verk- ningsgrad.
Benämningssystem för radiostationer:
I slutet av 1940-talet infördes ett nytt system att benämna bl a arméns radiostationer.
I stället för uteffekt och modellårsnummer tillkom följande system:
Beteckningssystem för radiostationer
Ra 100-199 Lätta bärbara batteridrivna stationer (förbindelse under marsch)
Ra 200-299 Tunga bärbara generatordrivna stationer (ingen förbindelse under marsch)
Ra 300-399 Stationer som i ej driftklart skick transporteras på fordon
Ra 400-499 Stationer i bandfordon (direkt driftklara).
Ra 500-599 Stationer i personbilar (direkt driftklara).
Ra 600-699 Tyngre stationer monterade i bussar och/eller släpvagnar Ra 700-799 Fasta stationer
Ra 800-899 Reserv. Ra 8xx blev senare beteckningen för Marinens radiostationer
Ra 900-999 Mottagare
Beteckningen anger:
Första siffran transportsätt/kraftförsörjning
Andra siffran viss stationstyp inom den ram som anges av första siffran
Tredje siffran utvecklingsnr refererande till stationstyp som anges av andra siffran
Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar
Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av
Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
About the object
about
Radiostation 122 (Ra 122)
Tc 96122
Bärbar UKV-station för telefoni inom grupp/pluton.
Radiostationen anskaffades i början av 1950 och utgick under 1980.
Ra 122 är en UKV station för telefoniförbindelse på medellånga avstånd. Stationen är i första hand avsedd att användas som bärbar station men kan även genom speciellt utforma...
Radiostation 122 (Ra 122)
Tc 96122
Bärbar UKV-station för telefoni inom grupp/pluton.
Radiostationen anskaffades i början av 1950 och utgick under 1980.
Ra 122 är en UKV station för telefoniförbindelse på medellånga avstånd. Stationen är i första hand avsedd att användas som bärbar station men kan även genom speciellt utformad strömförsörjning även användas i fordon.
Radiostationen drivs normalt med tre seriekopplade Nifeackumulatorer, 7,2v ackumulatorspänning. Stationen kan avstämmas på 101spärrade kanaler inom UKV frekvensåmrådet.
Stationen är utförd för frekvensmoduleringvilket gör mottagaren relativt okänslig för störningar.
Ra 120 och Ra 122 hade i övrigt samma tekniska data och utseende. Det som skilde dem åt var utförandet vid kalibrering. På Ra 120 fanns en särskild ratt härför. På Ra 121 och Ra 122 var den funktionen ett läge på antennomkopplaren.
Samtliga modeller kunde fjärrmanövreras och användas för relätrafik.
Ra 120 fanns inom hela försvaret således även vid marinen och flygvapnet samt vid de flesta truppslag. Den framtogs ursprungligen för artilleriet, medan Ra 122 skulle tilldelas luftvärnet. Det blev senare tvärt om.
Tekniska data:
Frekvensområde: 47,0 – 57,0 MHz
Antal kanaler: 101
Modulation FM, Frekvensmodulering
Strömförsörjning: 3st ack D22
Uteffekt: 0,5 alt 3,0w
Räckvidd:
Marschantenn: ca 6Km
Normalantenn: ca 13Km
Driftstid: ca 12 tim
Totalvikt: 22,2Kg
Sven Bertilssons kommentarer:
Ra 12-seriens stationer var funktionssäkra och lättreparerade.
Problemet var Ra 121 och Ra 122, de ville gärna självsvänga.
Då man hade öppnat stationen och utfört en reparation och trimning skulle man kontrollera att den ej självsvängde. När man sedan stoppade tillbaks den i lådan började den som regel att självsvänga. Man fick då justera varvtalet på någon spole tills självsvängningen upphört och åter sätta den i lådan, ofta med förnyad självsvängning. Det fenomenet blev bättre efter det stationerna modifierats.
Historik/kuriosa
År 1947 skrevs ett program för en ny radiostation med följande krav:
Stationen skulle bestå av tre bördor, apparatenhet, reservbatterienhet samt handgenerator och effektsteg.
Den skulle utföras i två versioner; den ena med frekvensområdet 30 – 36 MHz fördelade på 60 kanaler och den andra omfattande 45 – 54 MHz och 90 kanaler.
Sändarens uteffekt skulle vara 0,7 W och med effektsteg 4 W.
Offert begärdes in från Svenska Radio AB och Standard Radio.
En försöksserie omfattande 5 stationer av varje version skulle byggas.
Svenska Radio AB offert var på 317 000 kr och Standard Radios på 445 000 kr, varför Svenska Radio AB fick jobbet. Ordern utökades sedan till en något större provserie.
Under 1948 presenterade SRA den första stationen, som provades vid Ellab med förödande resultat då den sattes i skakmaskinen.
Efter förnyad konstruktion kunde den första stationen presenteras den 16 juli 1949. Den fick då namnet Ra 120 för version 30 – 36 (34,11 – 41,69) MHz och Ra 122 för version 45 – 54 (47,0 – 57,0) MHz. Frekvensomfången hade ändrats mot det ursprungliga kravet.
Sammanlagt 3 400 st Ra 120 levererades och 1 000 st Ra 122.
Senare tillkom också en version, som skulle vara fordonsmonterad. Den fick namnet Ra 121 och beställdes i 1 786 exemplar. Dess frekvensområde täckte frekvensbandet mellan Ra 120 och Ra 122.
Den slutliga versionen av Ra 120 och Ra 122 var på två bördor; apparatenhet och reserv- batterienhet. Någon handgenerator och effektsteg behövdes ej. Den kunde i effektläge II avge 4 W uteffekt.
Flera år senare tillkom ett särskilt effektsteg (M2554-201010 och M2554-201020), som gav en uteffekt på 40 W. Samtidigt anskaffades en speciell högantenn med betydligt högre verk- ningsgrad.
Benämningssystem för radiostationer:
I slutet av 1940-talet infördes ett nytt system att benämna bl a arméns radiostationer.
I stället för uteffekt och modellårsnummer tillkom följande system:
Beteckningssystem för radiostationer
Ra 100-199 Lätta bärbara batteridrivna stationer (förbindelse under marsch)
Ra 200-299 Tunga bärbara generatordrivna stationer (ingen förbindelse under marsch)
Ra 300-399 Stationer som i ej driftklart skick transporteras på fordon
Ra 400-499 Stationer i bandfordon (direkt driftklara).
Ra 500-599 Stationer i personbilar (direkt driftklara).
Ra 600-699 Tyngre stationer monterade i bussar och/eller släpvagnar Ra 700-799 Fasta stationer
Ra 800-899 Reserv. Ra 8xx blev senare beteckningen för Marinens radiostationer
Ra 900-999 Mottagare
Beteckningen anger:
Första siffran transportsätt/kraftförsörjning
Andra siffran viss stationstyp inom den ram som anges av första siffran
Tredje siffran utvecklingsnr refererande till stationstyp som anges av andra siffran
Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar
Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av
Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».