1. 5 watt bärbar radiostation (5 W Br m/30)
5W Br m/30är en bärbar kortvågsstation avsedd för telegrafi (A1/A2) och telefoni.
Stationen anskaffades främst för Artilleriförbanden i ...
1. 5 watt bärbar radiostation (5 W Br m/30)
5W Br m/30är en bärbar kortvågsstation avsedd för telegrafi (A1/A2) och telefoni.
Stationen anskaffades främst för Artilleriförbanden i början av 1929 och utgick ur organisationen 1943.
Tekniska data:
Stationen bestod av apparatlåda a, två batterilådor b (varav en i reserv), samt antennram.*
Frekvensområde 1: 2680-2780 kHz
Frekvensområde 2: 4240-4840 kHz
Strömförsörjning: 2st ack DM18
3st torrbatteri A63 (MBL)
2st 4,5V ficklampsbatterier för gallerförspänning
Antal rör: 4st A1 och 3st B1
Uteffekt: Ca 1W
Antenn: Ram antenn
Räckvidd:
Telegrafi: Ca 10Km
Telefoni: Ca 5Km
Vikter:
Apparatlåda: 17,28Kg
Batterilåda: 21,28Kg
Batterilåda reserv: 19,41Kg
Antennkoger: 3,30Kg
Totalvikt: 61,27Kg
KURIOSA:
Hilding Björklund (Ellab)
För artilleriets eldledning visade sig telegrafi vara en besvärlig metod, varför den rönte ett visst motstånd att bli genomgående accepterad. Man var ju van att använda trådtelefoni och en lösning skulle då närmast vara radiotelefoni.
För att lösa detta tekniskt erfordrades ökad sändningseffekt och känsligare mottagare. Effekten kunde man inte öka så värst mycket, eftersom kravet var en bärbar station.
Beträffande mottagaren hade vid denna tid framkommit uppgifter om Armstrongs superheterodynmottagare, där en frekvensändring medelst en oscillator och blandare sker till en mellanfrekvens, som är fast och där signalerna lättare kan förstärkas. Dessutom hade i marknaden framkommit skärmgallerrör, som gav en stabilare förstärkning. Vi ville därför försöka med en supermottagare.
Med utgångspunkt från den ramantenn som redan fanns (1 W Br) igångsattes experiment och de 8 stationer som tillverkades gav lyckade räckviddsegenskaper, 5 km. Detta meddelades Kungl Arméförvaltningen med begäran om tillverkningsuppdrag.
Men därom blev intet besked.
Svenska AB Trådlös Telegrafi, SATT, hade hos Arméförvaltningen begärt uppdrag såsom varande den enda i landet som tillverkade militär radiomateriel och som på grund av Ellabs arbeten blivit utestängda från armésidan.
Arméförvaltningen ansåg framställningen vara rimlig och hoppades därjämte att en mer avan- cerad lösning skulle kunna förväntas.
SATT fick beställningen och därjämte ritningarna på vår ramkonstruktion.
När tiden var inne för prototypen från SATT fick Ellab uppdraget att kontrollera densamma. Anmärkningar gjordes på rätt många punkter varav den viktigaste var att räckvidden inte på något sätt kunde innehållas.
SATT arbetade om en del saker men stationerna underkändes bl a för räckviddens skull och den kraftiga strömförbrukningen. SATT ansåg sig orättvist bedömd och begärde tillsättande av skiljemän. Som skiljemän antogs professor Pleijel vid Kungl Tekniska Högskolan och kapten Rudling, artilleriet.
Dagen då räckviddsprovet skulle ske, över den av oss tidigare använda 5 km långa sträckan från Frösunda till Silverdal på Järvafältet, hade vi ställt upp våra radiostationer och SATT sina i omedelbar närhet till varandra.
Förbindelsen mellan våra stationer gick med så kraftig ljudstyrka att man inte kunde lägga hörtelefonen på öronen utan smärta. SATT-förbindelsen var mycket svag så att man med svårighet kunde höra att tal pågick men inte uppfatta detsamma. Jag lämnade över telefonen till Pleijel och sa att det här inte är uppfattbart tal. Han lyssnade och sa att han hörde ljud i alla fall.
Skiljemännen godkände stationerna och SATT fick leverera beställningen.
Stationerna levererades och översändes till artilleriets signalskola för vilken kapten Rudling var chef.
Det dröjde inte många veckor förrän det kom rapporter om klagomål på stationerna bl a att anodbatterierna tog snabbt slut, räckvidden dålig o s v.
Efter en månads användning på skolan måste kapten Rudling rapportera att stationerna borde kasseras, det var omöjligt att längre använda dem vid skolan. Stationerna blev också kasserade.
Vi kände precis inte någon skadeglädje över detta resultat, det hade kostat staten mycket pengar. Vi kände oss i stället rehabiliterade beträffande vårt omdöme om stationerna.
I detta läge fick arméförvaltningen bråttom att beställa stationerna från oss. För att visa oss på styva linan angav vi en kort leveranstid, vilket orsakade mycket övertid för att rädda den iråkade situationen för arméförvaltningen.
Det gällde 100 stationer och vi lyckades att hålla leveranstiden. Stationerna blev även bättre än vad våra prototyper uppvisade.
Slut citat Hilding Björklund.
Beskrivning
Radiomateriel Del 5, fastställd 1932.
Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar
Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av
Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
About the object
about
1. 5 watt bärbar radiostation (5 W Br m/30)
5W Br m/30är en bärbar kortvågsstation avsedd för telegrafi (A1/A2) och telefoni.
Stationen anskaffades främst för Artilleriförbanden i början av 1929 och utgick ur organisationen 1943.
Tekniska data:
Stationen bestod av apparatlåda a, två batterilådor b (varav en i reserv), samt an...
1. 5 watt bärbar radiostation (5 W Br m/30)
5W Br m/30är en bärbar kortvågsstation avsedd för telegrafi (A1/A2) och telefoni.
Stationen anskaffades främst för Artilleriförbanden i början av 1929 och utgick ur organisationen 1943.
Tekniska data:
Stationen bestod av apparatlåda a, två batterilådor b (varav en i reserv), samt antennram.*
Frekvensområde 1: 2680-2780 kHz
Frekvensområde 2: 4240-4840 kHz
Strömförsörjning: 2st ack DM18
3st torrbatteri A63 (MBL)
2st 4,5V ficklampsbatterier för gallerförspänning
Antal rör: 4st A1 och 3st B1
Uteffekt: Ca 1W
Antenn: Ram antenn
Räckvidd:
Telegrafi: Ca 10Km
Telefoni: Ca 5Km
Vikter:
Apparatlåda: 17,28Kg
Batterilåda: 21,28Kg
Batterilåda reserv: 19,41Kg
Antennkoger: 3,30Kg
Totalvikt: 61,27Kg
KURIOSA:
Hilding Björklund (Ellab)
För artilleriets eldledning visade sig telegrafi vara en besvärlig metod, varför den rönte ett visst motstånd att bli genomgående accepterad. Man var ju van att använda trådtelefoni och en lösning skulle då närmast vara radiotelefoni.
För att lösa detta tekniskt erfordrades ökad sändningseffekt och känsligare mottagare. Effekten kunde man inte öka så värst mycket, eftersom kravet var en bärbar station.
Beträffande mottagaren hade vid denna tid framkommit uppgifter om Armstrongs superheterodynmottagare, där en frekvensändring medelst en oscillator och blandare sker till en mellanfrekvens, som är fast och där signalerna lättare kan förstärkas. Dessutom hade i marknaden framkommit skärmgallerrör, som gav en stabilare förstärkning. Vi ville därför försöka med en supermottagare.
Med utgångspunkt från den ramantenn som redan fanns (1 W Br) igångsattes experiment och de 8 stationer som tillverkades gav lyckade räckviddsegenskaper, 5 km. Detta meddelades Kungl Arméförvaltningen med begäran om tillverkningsuppdrag.
Men därom blev intet besked.
Svenska AB Trådlös Telegrafi, SATT, hade hos Arméförvaltningen begärt uppdrag såsom varande den enda i landet som tillverkade militär radiomateriel och som på grund av Ellabs arbeten blivit utestängda från armésidan.
Arméförvaltningen ansåg framställningen vara rimlig och hoppades därjämte att en mer avan- cerad lösning skulle kunna förväntas.
SATT fick beställningen och därjämte ritningarna på vår ramkonstruktion.
När tiden var inne för prototypen från SATT fick Ellab uppdraget att kontrollera densamma. Anmärkningar gjordes på rätt många punkter varav den viktigaste var att räckvidden inte på något sätt kunde innehållas.
SATT arbetade om en del saker men stationerna underkändes bl a för räckviddens skull och den kraftiga strömförbrukningen. SATT ansåg sig orättvist bedömd och begärde tillsättande av skiljemän. Som skiljemän antogs professor Pleijel vid Kungl Tekniska Högskolan och kapten Rudling, artilleriet.
Dagen då räckviddsprovet skulle ske, över den av oss tidigare använda 5 km långa sträckan från Frösunda till Silverdal på Järvafältet, hade vi ställt upp våra radiostationer och SATT sina i omedelbar närhet till varandra.
Förbindelsen mellan våra stationer gick med så kraftig ljudstyrka att man inte kunde lägga hörtelefonen på öronen utan smärta. SATT-förbindelsen var mycket svag så att man med svårighet kunde höra att tal pågick men inte uppfatta detsamma. Jag lämnade över telefonen till Pleijel och sa att det här inte är uppfattbart tal. Han lyssnade och sa att han hörde ljud i alla fall.
Skiljemännen godkände stationerna och SATT fick leverera beställningen.
Stationerna levererades och översändes till artilleriets signalskola för vilken kapten Rudling var chef.
Det dröjde inte många veckor förrän det kom rapporter om klagomål på stationerna bl a att anodbatterierna tog snabbt slut, räckvidden dålig o s v.
Efter en månads användning på skolan måste kapten Rudling rapportera att stationerna borde kasseras, det var omöjligt att längre använda dem vid skolan. Stationerna blev också kasserade.
Vi kände precis inte någon skadeglädje över detta resultat, det hade kostat staten mycket pengar. Vi kände oss i stället rehabiliterade beträffande vårt omdöme om stationerna.
I detta läge fick arméförvaltningen bråttom att beställa stationerna från oss. För att visa oss på styva linan angav vi en kort leveranstid, vilket orsakade mycket övertid för att rädda den iråkade situationen för arméförvaltningen.
Det gällde 100 stationer och vi lyckades att hålla leveranstiden. Stationerna blev även bättre än vad våra prototyper uppvisade.
Slut citat Hilding Björklund.
Beskrivning
Radiomateriel Del 5, fastställd 1932.
Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar
Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av
Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».