1
11
100
30 watt Kärradiostation (30 W Kr m/29) Data: Frekvensområde: Sändare: 1500 -- 000 Khz Mottagare: 300 -- 3000 Khz Räckvidd: Ca 50Km Vågtyp: Telegrafi A1, A2 Strömförsörjning: Mottagning: Torrbatteri A63, NIFE Ack D10 Sändning: Handgenerator Vikter: Totalvik: 124Kg Apparatlåda: 31Kg Batterilåda: 2st, 6+6Kg Materiellåda: 41Kg Handgenerator: 17Kg Master: 23Kg Stationen är utförd för telegrafering med och utan ton och har en räckvidd av omkring 50 km. Sändaren innehåller 2 B-rör och mottagaren 4 A-rör. Från apparaten gå två ledningar till antenn. Motvikt, handgenerator och batterilåda. Av batterilådorna A och B är endast den ena inkopplad, under det att den andra står i reserv. Varje batterilåda innehåller två ackumulatorer, D 18, för glödström till samtliga rör. Ett batteri, A 63, lämnar anodspänning till mottagarrören. Handgeneratorn lämnar anodspänning till sändarrören. Antennanläggningen utgöres av en mast, bestående av 3-4 ledningsstolpar, 2 antennlinor och 4 stagstreck spända över masttoppen, respektive från mitten av masten till marken. Nedledning från antennlinorna till apparatlådan med 2 motviktslinor spända under antennlinorna med anslutningskabel från motviktslinorna till apparatlådan. Materiallådan innehåller reservdelar och materiel för reparationer m m. I packramen ställes vindorna på vilka antenn- och motviktslinorna samt nedledningarna rullas upp. Kuriosa: Följande visar fördelning av radioutrustningar inom Armens truppförband. Enligt generalplan 1927 –1936 vilket i huvudsak fullföljdes 1936 var avsikten att införa radiokommunikation inom truppförbanden. Kostnaden var beräknad till 3 370 000:-, då som idag ville riksdagen endast anslå 70 000:-/år. En omprioritering gjordes så att enbart utrustningar för fredsbruk skulle anskaffas och i första hand till truppförbanden av utbildningsskäl. 400 W 30 W 20 W 5 W 1 W 2 km Pejl Mott Summa Bl Kr Kl Br Br Br Fälttelegrafkåren 6 47 --- --- 44 --- 13 25 135 Infanteriet --- --- --- --- 143 82 --- --- 225 Kavalleriet --- --- 12 --- --- --- --- --- 12 Artilleriet --- 32 --- 69 81 --- --- --- 182 Reserv --- 17 4 15 56 20 3 5 120 Summa 6 96 16 84 324 102 16 30 674 Citat ur Signaltruppernas historia, Fälttelegrafkårens tredje period 1926-1936, av major Sten Sjöstedt: I många år var 30 W Kärradiostation m/29 såväl fälttelegrafens som artilleriets mest vanliga stationstyp. Den hade sammanbyggd sändar- och mottagningsapparat, handdriven generator och stålrörsmast av linjestångdelar, senare med trämaster och fälttelegrafstolpar. Med dessa radiostationerstationer erhölls en räckvidd av 20 à 50 km. Erfarenheter med 150 W Kr inte minst härrörande från den krånglande motorn (cykelmotor) pekade mot en utveckling av en lättare station. Man hade fått ett bra exempel från 20 W Kl med dess drift från handgenerator. En kärrstation utvecklades som i sitt första utförande benämndes 10 W-station med röret B408 som sändarrör. Detta rör hade betydligt lägre glödström än E408. Genom att pålägga röret en negativ gallerförspänning på ca 60 V, erhållen genom ett motstånd i negativa sidan av anodspänningen, kunde man driva upp spänningen på röret så att den tillförda effekten blev 30 W och därav beteckningen på stationen. Vid upphandling av rör till denna station deltog flera rörtillverkare några rörfabrikat blev kasserade vid proven eftersom det uppstod glimljus i rören, vilket tydde på dålig evakuering. När firmorna fick besked om detta förhållande förbättrade de evakueringen och fick delta i anbudsgivningen. Denna normala drift förskräckte rörfirmorna men långvariga prov visade att rören klarade av påfrestningen. Normal anodspänning skulle vara högst 150 V. Önskemålet var dessutom att minska dimensionerna på stationen. Jag utarbetade en spolkonstruktion för mottagaren, där spolarna placerades koncentriskt i varandra med lämplig magnetisk koppling och lindning så att de ej påverkade varandra vid parallellkoppling. Sändaren utfördes som styrsändare med en oscillator, som matade slutsteget. Stationen hade en räckvidd av 50 km. Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
Photo: Artillerimuseet / Artillerimuseet
30 watt Kärradiostation (30 W Kr m/29) Data: Frekvensområde: Sändare: 1500 -- 000 Khz Mottagare: 300 -- 3000 Khz Räckvidd: Ca 50Km Vågtyp: Telegrafi A1, A2 Strömförsörjning: Mottagning: Torrbatteri A63, NIFE Ack D10 Sändning: Handgenerator Vikter: Totalvik: 124Kg Apparatlåda: 31Kg Batterilåda: 2st, 6+6Kg Materiellåda: 41Kg Handgenerator: 17Kg Master: 23Kg Stationen är utförd för telegrafering med och utan ton och har en räckvidd av omkring 50 km. Sändaren innehåller 2 B-rör och mottagaren 4 A-rör. Från apparaten gå två ledningar till antenn. Motvikt, handgenerator och batterilåda. Av batterilådorna A och B är endast den ena inkopplad, under det att den andra står i reserv. Varje batterilåda innehåller två ackumulatorer, D 18, för glödström till samtliga rör. Ett batteri, A 63, lämnar anodspänning till mottagarrören. Handgeneratorn lämnar anodspänning till sändarrören. Antennanläggningen utgöres av en mast, bestående av 3-4 ledningsstolpar, 2 antennlinor och 4 stagstreck spända över masttoppen, respektive från mitten av masten till marken. Nedledning från antennlinorna till apparatlådan med 2 motviktslinor spända under antennlinorna med anslutningskabel från motviktslinorna till apparatlådan. Materiallådan innehåller reservdelar och materiel för reparationer m m. I packramen ställes vindorna på vilka antenn- och motviktslinorna samt nedledningarna rullas upp. Kuriosa: Följande visar fördelning av radioutrustningar inom Armens truppförband. Enligt generalplan 1927 –1936 vilket i huvudsak fullföljdes 1936 var avsikten att införa radiokommunikation inom truppförbanden. Kostnaden var beräknad till 3 370 000:-, då som idag ville riksdagen endast anslå 70 000:-/år. En omprioritering gjordes så att enbart utrustningar för fredsbruk skulle anskaffas och i första hand till truppförbanden av utbildningsskäl. 400 W 30 W 20 W 5 W 1 W 2 km Pejl Mott Summa Bl Kr Kl Br Br Br Fälttelegrafkåren 6 47 --- --- 44 --- 13 25 135 Infanteriet --- --- --- --- 143 82 --- --- 225 Kavalleriet --- --- 12 --- --- --- --- --- 12 Artilleriet --- 32 --- 69 81 --- --- --- 182 Reserv --- 17 4 15 56 20 3 5 120 Summa 6 96 16 84 324 102 16 30 674 Citat ur Signaltruppernas historia, Fälttelegrafkårens tredje period 1926-1936, av major Sten Sjöstedt: I många år var 30 W Kärradiostation m/29 såväl fälttelegrafens som artilleriets mest vanliga stationstyp. Den hade sammanbyggd sändar- och mottagningsapparat, handdriven generator och stålrörsmast av linjestångdelar, senare med trämaster och fälttelegrafstolpar. Med dessa radiostationerstationer erhölls en räckvidd av 20 à 50 km. Erfarenheter med 150 W Kr inte minst härrörande från den krånglande motorn (cykelmotor) pekade mot en utveckling av en lättare station. Man hade fått ett bra exempel från 20 W Kl med dess drift från handgenerator. En kärrstation utvecklades som i sitt första utförande benämndes 10 W-station med röret B408 som sändarrör. Detta rör hade betydligt lägre glödström än E408. Genom att pålägga röret en negativ gallerförspänning på ca 60 V, erhållen genom ett motstånd i negativa sidan av anodspänningen, kunde man driva upp spänningen på röret så att den tillförda effekten blev 30 W och därav beteckningen på stationen. Vid upphandling av rör till denna station deltog flera rörtillverkare några rörfabrikat blev kasserade vid proven eftersom det uppstod glimljus i rören, vilket tydde på dålig evakuering. När firmorna fick besked om detta förhållande förbättrade de evakueringen och fick delta i anbudsgivningen. Denna normala drift förskräckte rörfirmorna men långvariga prov visade att rören klarade av påfrestningen. Normal anodspänning skulle vara högst 150 V. Önskemålet var dessutom att minska dimensionerna på stationen. Jag utarbetade en spolkonstruktion för mottagaren, där spolarna placerades koncentriskt i varandra med lämplig magnetisk koppling och lindning så att de ej påverkade varandra vid parallellkoppling. Sändaren utfördes som styrsändare med en oscillator, som matade slutsteget. Stationen hade en räckvidd av 50 km. Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
Photo: Artillerimuseet / Artillerimuseet
30 watt Kärradiostation (30 W Kr m/29) Data: Frekvensområde: Sändare: 1500 -- 000 Khz Mottagare: 300 -- 3000 Khz Räckvidd: Ca 50Km Vågtyp: Telegrafi A1, A2 Strömförsörjning: Mottagning: Torrbatteri A63, NIFE Ack D10 Sändning: Handgenerator Vikter: Totalvik: 124Kg Apparatlåda: 31Kg Batterilåda: 2st, 6+6Kg Materiellåda: 41Kg Handgenerator: 17Kg Master: 23Kg Stationen är utförd för telegrafering med och utan ton och har en räckvidd av omkring 50 km. Sändaren innehåller 2 B-rör och mottagaren 4 A-rör. Från apparaten gå två ledningar till antenn. Motvikt, handgenerator och batterilåda. Av batterilådorna A och B är endast den ena inkopplad, under det att den andra står i reserv. Varje batterilåda innehåller två ackumulatorer, D 18, för glödström till samtliga rör. Ett batteri, A 63, lämnar anodspänning till mottagarrören. Handgeneratorn lämnar anodspänning till sändarrören. Antennanläggningen utgöres av en mast, bestående av 3-4 ledningsstolpar, 2 antennlinor och 4 stagstreck spända över masttoppen, respektive från mitten av masten till marken. Nedledning från antennlinorna till apparatlådan med 2 motviktslinor spända under antennlinorna med anslutningskabel från motviktslinorna till apparatlådan. Materiallådan innehåller reservdelar och materiel för reparationer m m. I packramen ställes vindorna på vilka antenn- och motviktslinorna samt nedledningarna rullas upp. Kuriosa: Följande visar fördelning av radioutrustningar inom Armens truppförband. Enligt generalplan 1927 –1936 vilket i huvudsak fullföljdes 1936 var avsikten att införa radiokommunikation inom truppförbanden. Kostnaden var beräknad till 3 370 000:-, då som idag ville riksdagen endast anslå 70 000:-/år. En omprioritering gjordes så att enbart utrustningar för fredsbruk skulle anskaffas och i första hand till truppförbanden av utbildningsskäl. 400 W 30 W 20 W 5 W 1 W 2 km Pejl Mott Summa Bl Kr Kl Br Br Br Fälttelegrafkåren 6 47 --- --- 44 --- 13 25 135 Infanteriet --- --- --- --- 143 82 --- --- 225 Kavalleriet --- --- 12 --- --- --- --- --- 12 Artilleriet --- 32 --- 69 81 --- --- --- 182 Reserv --- 17 4 15 56 20 3 5 120 Summa 6 96 16 84 324 102 16 30 674 Citat ur Signaltruppernas historia, Fälttelegrafkårens tredje period 1926-1936, av major Sten Sjöstedt: I många år var 30 W Kärradiostation m/29 såväl fälttelegrafens som artilleriets mest vanliga stationstyp. Den hade sammanbyggd sändar- och mottagningsapparat, handdriven generator och stålrörsmast av linjestångdelar, senare med trämaster och fälttelegrafstolpar. Med dessa radiostationerstationer erhölls en räckvidd av 20 à 50 km. Erfarenheter med 150 W Kr inte minst härrörande från den krånglande motorn (cykelmotor) pekade mot en utveckling av en lättare station. Man hade fått ett bra exempel från 20 W Kl med dess drift från handgenerator. En kärrstation utvecklades som i sitt första utförande benämndes 10 W-station med röret B408 som sändarrör. Detta rör hade betydligt lägre glödström än E408. Genom att pålägga röret en negativ gallerförspänning på ca 60 V, erhållen genom ett motstånd i negativa sidan av anodspänningen, kunde man driva upp spänningen på röret så att den tillförda effekten blev 30 W och därav beteckningen på stationen. Vid upphandling av rör till denna station deltog flera rörtillverkare några rörfabrikat blev kasserade vid proven eftersom det uppstod glimljus i rören, vilket tydde på dålig evakuering. När firmorna fick besked om detta förhållande förbättrade de evakueringen och fick delta i anbudsgivningen. Denna normala drift förskräckte rörfirmorna men långvariga prov visade att rören klarade av påfrestningen. Normal anodspänning skulle vara högst 150 V. Önskemålet var dessutom att minska dimensionerna på stationen. Jag utarbetade en spolkonstruktion för mottagaren, där spolarna placerades koncentriskt i varandra med lämplig magnetisk koppling och lindning så att de ej påverkade varandra vid parallellkoppling. Sändaren utfördes som styrsändare med en oscillator, som matade slutsteget. Stationen hade en räckvidd av 50 km. Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
Photo: Artillerimuseet / Artillerimuseet
30 watt Kärradiostation (30 W Kr m/29) Data: Frekvensområde: Sändare: 1500 -- 000 Khz Mottagare: 300 -- 3000 Khz Räckvidd: Ca 50Km Vågtyp: Telegrafi A1, A2 Strömförsörjning: Mottagning: Torrbatteri A63, NIFE Ack D10 Sändning: Handgenerator Vikter: Totalvik: 124Kg Apparatlåda: 31Kg Batterilåda: 2st, 6+6Kg Materiellåda: 41Kg Handgenerator: 17Kg Master: 23Kg Stationen är utförd för telegrafering med och utan ton och har en räckvidd av omkring 50 km. Sändaren innehåller 2 B-rör och mottagaren 4 A-rör. Från apparaten gå två ledningar till antenn. Motvikt, handgenerator och batterilåda. Av batterilådorna A och B är endast den ena inkopplad, under det att den andra står i reserv. Varje batterilåda innehåller två ackumulatorer, D 18, för glödström till samtliga rör. Ett batteri, A 63, lämnar anodspänning till mottagarrören. Handgeneratorn lämnar anodspänning till sändarrören. Antennanläggningen utgöres av en mast, bestående av 3-4 ledningsstolpar, 2 antennlinor och 4 stagstreck spända över masttoppen, respektive från mitten av masten till marken. Nedledning från antennlinorna till apparatlådan med 2 motviktslinor spända under antennlinorna med anslutningskabel från motviktslinorna till apparatlådan. Materiallådan innehåller reservdelar och materiel för reparationer m m. I packramen ställes vindorna på vilka antenn- och motviktslinorna samt nedledningarna rullas upp. Kuriosa: Följande visar fördelning av radioutrustningar inom Armens truppförband. Enligt generalplan 1927 –1936 vilket i huvudsak fullföljdes 1936 var avsikten att införa radiokommunikation inom truppförbanden. Kostnaden var beräknad till 3 370 000:-, då som idag ville riksdagen endast anslå 70 000:-/år. En omprioritering gjordes så att enbart utrustningar för fredsbruk skulle anskaffas och i första hand till truppförbanden av utbildningsskäl. 400 W 30 W 20 W 5 W 1 W 2 km Pejl Mott Summa Bl Kr Kl Br Br Br Fälttelegrafkåren 6 47 --- --- 44 --- 13 25 135 Infanteriet --- --- --- --- 143 82 --- --- 225 Kavalleriet --- --- 12 --- --- --- --- --- 12 Artilleriet --- 32 --- 69 81 --- --- --- 182 Reserv --- 17 4 15 56 20 3 5 120 Summa 6 96 16 84 324 102 16 30 674 Citat ur Signaltruppernas historia, Fälttelegrafkårens tredje period 1926-1936, av major Sten Sjöstedt: I många år var 30 W Kärradiostation m/29 såväl fälttelegrafens som artilleriets mest vanliga stationstyp. Den hade sammanbyggd sändar- och mottagningsapparat, handdriven generator och stålrörsmast av linjestångdelar, senare med trämaster och fälttelegrafstolpar. Med dessa radiostationerstationer erhölls en räckvidd av 20 à 50 km. Erfarenheter med 150 W Kr inte minst härrörande från den krånglande motorn (cykelmotor) pekade mot en utveckling av en lättare station. Man hade fått ett bra exempel från 20 W Kl med dess drift från handgenerator. En kärrstation utvecklades som i sitt första utförande benämndes 10 W-station med röret B408 som sändarrör. Detta rör hade betydligt lägre glödström än E408. Genom att pålägga röret en negativ gallerförspänning på ca 60 V, erhållen genom ett motstånd i negativa sidan av anodspänningen, kunde man driva upp spänningen på röret så att den tillförda effekten blev 30 W och därav beteckningen på stationen. Vid upphandling av rör till denna station deltog flera rörtillverkare några rörfabrikat blev kasserade vid proven eftersom det uppstod glimljus i rören, vilket tydde på dålig evakuering. När firmorna fick besked om detta förhållande förbättrade de evakueringen och fick delta i anbudsgivningen. Denna normala drift förskräckte rörfirmorna men långvariga prov visade att rören klarade av påfrestningen. Normal anodspänning skulle vara högst 150 V. Önskemålet var dessutom att minska dimensionerna på stationen. Jag utarbetade en spolkonstruktion för mottagaren, där spolarna placerades koncentriskt i varandra med lämplig magnetisk koppling och lindning så att de ej påverkade varandra vid parallellkoppling. Sändaren utfördes som styrsändare med en oscillator, som matade slutsteget. Stationen hade en räckvidd av 50 km. Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
Photo: Artillerimuseet / Artillerimuseet
30 watt Kärradiostation (30 W Kr m/29) Data: Frekvensområde: Sändare: 1500 -- 000 Khz Mottagare: 300 -- 3000 Khz Räckvidd: Ca 50Km Vågtyp: Telegrafi A1, A2 Strömförsörjning: Mottagning: Torrbatteri A63, NIFE Ack D10 Sändning: Handgenerator Vikter: Totalvik: 124Kg Apparatlåda: 31Kg Batterilåda: 2st, 6+6Kg Materiellåda: 41Kg Handgenerator: 17Kg Master: 23Kg Stationen är utförd för telegrafering med och utan ton och har en räckvidd av omkring 50 km. Sändaren innehåller 2 B-rör och mottagaren 4 A-rör. Från apparaten gå två ledningar till antenn. Motvikt, handgenerator och batterilåda. Av batterilådorna A och B är endast den ena inkopplad, under det att den andra står i reserv. Varje batterilåda innehåller två ackumulatorer, D 18, för glödström till samtliga rör. Ett batteri, A 63, lämnar anodspänning till mottagarrören. Handgeneratorn lämnar anodspänning till sändarrören. Antennanläggningen utgöres av en mast, bestående av 3-4 ledningsstolpar, 2 antennlinor och 4 stagstreck spända över masttoppen, respektive från mitten av masten till marken. Nedledning från antennlinorna till apparatlådan med 2 motviktslinor spända under antennlinorna med anslutningskabel från motviktslinorna till apparatlådan. Materiallådan innehåller reservdelar och materiel för reparationer m m. I packramen ställes vindorna på vilka antenn- och motviktslinorna samt nedledningarna rullas upp. Kuriosa: Följande visar fördelning av radioutrustningar inom Armens truppförband. Enligt generalplan 1927 –1936 vilket i huvudsak fullföljdes 1936 var avsikten att införa radiokommunikation inom truppförbanden. Kostnaden var beräknad till 3 370 000:-, då som idag ville riksdagen endast anslå 70 000:-/år. En omprioritering gjordes så att enbart utrustningar för fredsbruk skulle anskaffas och i första hand till truppförbanden av utbildningsskäl. 400 W 30 W 20 W 5 W 1 W 2 km Pejl Mott Summa Bl Kr Kl Br Br Br Fälttelegrafkåren 6 47 --- --- 44 --- 13 25 135 Infanteriet --- --- --- --- 143 82 --- --- 225 Kavalleriet --- --- 12 --- --- --- --- --- 12 Artilleriet --- 32 --- 69 81 --- --- --- 182 Reserv --- 17 4 15 56 20 3 5 120 Summa 6 96 16 84 324 102 16 30 674 Citat ur Signaltruppernas historia, Fälttelegrafkårens tredje period 1926-1936, av major Sten Sjöstedt: I många år var 30 W Kärradiostation m/29 såväl fälttelegrafens som artilleriets mest vanliga stationstyp. Den hade sammanbyggd sändar- och mottagningsapparat, handdriven generator och stålrörsmast av linjestångdelar, senare med trämaster och fälttelegrafstolpar. Med dessa radiostationerstationer erhölls en räckvidd av 20 à 50 km. Erfarenheter med 150 W Kr inte minst härrörande från den krånglande motorn (cykelmotor) pekade mot en utveckling av en lättare station. Man hade fått ett bra exempel från 20 W Kl med dess drift från handgenerator. En kärrstation utvecklades som i sitt första utförande benämndes 10 W-station med röret B408 som sändarrör. Detta rör hade betydligt lägre glödström än E408. Genom att pålägga röret en negativ gallerförspänning på ca 60 V, erhållen genom ett motstånd i negativa sidan av anodspänningen, kunde man driva upp spänningen på röret så att den tillförda effekten blev 30 W och därav beteckningen på stationen. Vid upphandling av rör till denna station deltog flera rörtillverkare några rörfabrikat blev kasserade vid proven eftersom det uppstod glimljus i rören, vilket tydde på dålig evakuering. När firmorna fick besked om detta förhållande förbättrade de evakueringen och fick delta i anbudsgivningen. Denna normala drift förskräckte rörfirmorna men långvariga prov visade att rören klarade av påfrestningen. Normal anodspänning skulle vara högst 150 V. Önskemålet var dessutom att minska dimensionerna på stationen. Jag utarbetade en spolkonstruktion för mottagaren, där spolarna placerades koncentriskt i varandra med lämplig magnetisk koppling och lindning så att de ej påverkade varandra vid parallellkoppling. Sändaren utfördes som styrsändare med en oscillator, som matade slutsteget. Stationen hade en räckvidd av 50 km. Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
Photo: Artillerimuseet / Artillerimuseet
30 watt Kärradiostation (30 W Kr m/29) Data: Frekvensområde: Sändare: 1500 -- 000 Khz Mottagare: 300 -- 3000 Khz Räckvidd: Ca 50Km Vågtyp: Telegrafi A1, A2 Strömförsörjning: Mottagning: Torrbatteri A63, NIFE Ack D10 Sändning: Handgenerator Vikter: Totalvik: 124Kg Apparatlåda: 31Kg Batterilåda: 2st, 6+6Kg Materiellåda: 41Kg Handgenerator: 17Kg Master: 23Kg Stationen är utförd för telegrafering med och utan ton och har en räckvidd av omkring 50 km. Sändaren innehåller 2 B-rör och mottagaren 4 A-rör. Från apparaten gå två ledningar till antenn. Motvikt, handgenerator och batterilåda. Av batterilådorna A och B är endast den ena inkopplad, under det att den andra står i reserv. Varje batterilåda innehåller två ackumulatorer, D 18, för glödström till samtliga rör. Ett batteri, A 63, lämnar anodspänning till mottagarrören. Handgeneratorn lämnar anodspänning till sändarrören. Antennanläggningen utgöres av en mast, bestående av 3-4 ledningsstolpar, 2 antennlinor och 4 stagstreck spända över masttoppen, respektive från mitten av masten till marken. Nedledning från antennlinorna till apparatlådan med 2 motviktslinor spända under antennlinorna med anslutningskabel från motviktslinorna till apparatlådan. Materiallådan innehåller reservdelar och materiel för reparationer m m. I packramen ställes vindorna på vilka antenn- och motviktslinorna samt nedledningarna rullas upp. Kuriosa: Följande visar fördelning av radioutrustningar inom Armens truppförband. Enligt generalplan 1927 –1936 vilket i huvudsak fullföljdes 1936 var avsikten att införa radiokommunikation inom truppförbanden. Kostnaden var beräknad till 3 370 000:-, då som idag ville riksdagen endast anslå 70 000:-/år. En omprioritering gjordes så att enbart utrustningar för fredsbruk skulle anskaffas och i första hand till truppförbanden av utbildningsskäl. 400 W 30 W 20 W 5 W 1 W 2 km Pejl Mott Summa Bl Kr Kl Br Br Br Fälttelegrafkåren 6 47 --- --- 44 --- 13 25 135 Infanteriet --- --- --- --- 143 82 --- --- 225 Kavalleriet --- --- 12 --- --- --- --- --- 12 Artilleriet --- 32 --- 69 81 --- --- --- 182 Reserv --- 17 4 15 56 20 3 5 120 Summa 6 96 16 84 324 102 16 30 674 Citat ur Signaltruppernas historia, Fälttelegrafkårens tredje period 1926-1936, av major Sten Sjöstedt: I många år var 30 W Kärradiostation m/29 såväl fälttelegrafens som artilleriets mest vanliga stationstyp. Den hade sammanbyggd sändar- och mottagningsapparat, handdriven generator och stålrörsmast av linjestångdelar, senare med trämaster och fälttelegrafstolpar. Med dessa radiostationerstationer erhölls en räckvidd av 20 à 50 km. Erfarenheter med 150 W Kr inte minst härrörande från den krånglande motorn (cykelmotor) pekade mot en utveckling av en lättare station. Man hade fått ett bra exempel från 20 W Kl med dess drift från handgenerator. En kärrstation utvecklades som i sitt första utförande benämndes 10 W-station med röret B408 som sändarrör. Detta rör hade betydligt lägre glödström än E408. Genom att pålägga röret en negativ gallerförspänning på ca 60 V, erhållen genom ett motstånd i negativa sidan av anodspänningen, kunde man driva upp spänningen på röret så att den tillförda effekten blev 30 W och därav beteckningen på stationen. Vid upphandling av rör till denna station deltog flera rörtillverkare några rörfabrikat blev kasserade vid proven eftersom det uppstod glimljus i rören, vilket tydde på dålig evakuering. När firmorna fick besked om detta förhållande förbättrade de evakueringen och fick delta i anbudsgivningen. Denna normala drift förskräckte rörfirmorna men långvariga prov visade att rören klarade av påfrestningen. Normal anodspänning skulle vara högst 150 V. Önskemålet var dessutom att minska dimensionerna på stationen. Jag utarbetade en spolkonstruktion för mottagaren, där spolarna placerades koncentriskt i varandra med lämplig magnetisk koppling och lindning så att de ej påverkade varandra vid parallellkoppling. Sändaren utfördes som styrsändare med en oscillator, som matade slutsteget. Stationen hade en räckvidd av 50 km. Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
Photo: Artillerimuseet / Artillerimuseet
30 watt Kärradiostation (30 W Kr m/29) Data: Frekvensområde: Sändare: 1500 -- 000 Khz Mottagare: 300 -- 3000 Khz Räckvidd: Ca 50Km Vågtyp: Telegrafi A1, A2 Strömförsörjning: Mottagning: Torrbatteri A63, NIFE Ack D10 Sändning: Handgenerator Vikter: Totalvik: 124Kg Apparatlåda: 31Kg Batterilåda: 2st, 6+6Kg Materiellåda: 41Kg Handgenerator: 17Kg Master: 23Kg Stationen är utförd för telegrafering med och utan ton och har en räckvidd av omkring 50 km. Sändaren innehåller 2 B-rör och mottagaren 4 A-rör. Från apparaten gå två ledningar till antenn. Motvikt, handgenerator och batterilåda. Av batterilådorna A och B är endast den ena inkopplad, under det att den andra står i reserv. Varje batterilåda innehåller två ackumulatorer, D 18, för glödström till samtliga rör. Ett batteri, A 63, lämnar anodspänning till mottagarrören. Handgeneratorn lämnar anodspänning till sändarrören. Antennanläggningen utgöres av en mast, bestående av 3-4 ledningsstolpar, 2 antennlinor och 4 stagstreck spända över masttoppen, respektive från mitten av masten till marken. Nedledning från antennlinorna till apparatlådan med 2 motviktslinor spända under antennlinorna med anslutningskabel från motviktslinorna till apparatlådan. Materiallådan innehåller reservdelar och materiel för reparationer m m. I packramen ställes vindorna på vilka antenn- och motviktslinorna samt nedledningarna rullas upp. Kuriosa: Följande visar fördelning av radioutrustningar inom Armens truppförband. Enligt generalplan 1927 –1936 vilket i huvudsak fullföljdes 1936 var avsikten att införa radiokommunikation inom truppförbanden. Kostnaden var beräknad till 3 370 000:-, då som idag ville riksdagen endast anslå 70 000:-/år. En omprioritering gjordes så att enbart utrustningar för fredsbruk skulle anskaffas och i första hand till truppförbanden av utbildningsskäl. 400 W 30 W 20 W 5 W 1 W 2 km Pejl Mott Summa Bl Kr Kl Br Br Br Fälttelegrafkåren 6 47 --- --- 44 --- 13 25 135 Infanteriet --- --- --- --- 143 82 --- --- 225 Kavalleriet --- --- 12 --- --- --- --- --- 12 Artilleriet --- 32 --- 69 81 --- --- --- 182 Reserv --- 17 4 15 56 20 3 5 120 Summa 6 96 16 84 324 102 16 30 674 Citat ur Signaltruppernas historia, Fälttelegrafkårens tredje period 1926-1936, av major Sten Sjöstedt: I många år var 30 W Kärradiostation m/29 såväl fälttelegrafens som artilleriets mest vanliga stationstyp. Den hade sammanbyggd sändar- och mottagningsapparat, handdriven generator och stålrörsmast av linjestångdelar, senare med trämaster och fälttelegrafstolpar. Med dessa radiostationerstationer erhölls en räckvidd av 20 à 50 km. Erfarenheter med 150 W Kr inte minst härrörande från den krånglande motorn (cykelmotor) pekade mot en utveckling av en lättare station. Man hade fått ett bra exempel från 20 W Kl med dess drift från handgenerator. En kärrstation utvecklades som i sitt första utförande benämndes 10 W-station med röret B408 som sändarrör. Detta rör hade betydligt lägre glödström än E408. Genom att pålägga röret en negativ gallerförspänning på ca 60 V, erhållen genom ett motstånd i negativa sidan av anodspänningen, kunde man driva upp spänningen på röret så att den tillförda effekten blev 30 W och därav beteckningen på stationen. Vid upphandling av rör till denna station deltog flera rörtillverkare några rörfabrikat blev kasserade vid proven eftersom det uppstod glimljus i rören, vilket tydde på dålig evakuering. När firmorna fick besked om detta förhållande förbättrade de evakueringen och fick delta i anbudsgivningen. Denna normala drift förskräckte rörfirmorna men långvariga prov visade att rören klarade av påfrestningen. Normal anodspänning skulle vara högst 150 V. Önskemålet var dessutom att minska dimensionerna på stationen. Jag utarbetade en spolkonstruktion för mottagaren, där spolarna placerades koncentriskt i varandra med lämplig magnetisk koppling och lindning så att de ej påverkade varandra vid parallellkoppling. Sändaren utfördes som styrsändare med en oscillator, som matade slutsteget. Stationen hade en räckvidd av 50 km. Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
Photo: Artillerimuseet / Artillerimuseet
30 watt Kärradiostation (30 W Kr m/29) Data: Frekvensområde: Sändare: 1500 -- 000 Khz Mottagare: 300 -- 3000 Khz Räckvidd: Ca 50Km Vågtyp: Telegrafi A1, A2 Strömförsörjning: Mottagning: Torrbatteri A63, NIFE Ack D10 Sändning: Handgenerator Vikter: Totalvik: 124Kg Apparatlåda: 31Kg Batterilåda: 2st, 6+6Kg Materiellåda: 41Kg Handgenerator: 17Kg Master: 23Kg Stationen är utförd för telegrafering med och utan ton och har en räckvidd av omkring 50 km. Sändaren innehåller 2 B-rör och mottagaren 4 A-rör. Från apparaten gå två ledningar till antenn. Motvikt, handgenerator och batterilåda. Av batterilådorna A och B är endast den ena inkopplad, under det att den andra står i reserv. Varje batterilåda innehåller två ackumulatorer, D 18, för glödström till samtliga rör. Ett batteri, A 63, lämnar anodspänning till mottagarrören. Handgeneratorn lämnar anodspänning till sändarrören. Antennanläggningen utgöres av en mast, bestående av 3-4 ledningsstolpar, 2 antennlinor och 4 stagstreck spända över masttoppen, respektive från mitten av masten till marken. Nedledning från antennlinorna till apparatlådan med 2 motviktslinor spända under antennlinorna med anslutningskabel från motviktslinorna till apparatlådan. Materiallådan innehåller reservdelar och materiel för reparationer m m. I packramen ställes vindorna på vilka antenn- och motviktslinorna samt nedledningarna rullas upp. Kuriosa: Följande visar fördelning av radioutrustningar inom Armens truppförband. Enligt generalplan 1927 –1936 vilket i huvudsak fullföljdes 1936 var avsikten att införa radiokommunikation inom truppförbanden. Kostnaden var beräknad till 3 370 000:-, då som idag ville riksdagen endast anslå 70 000:-/år. En omprioritering gjordes så att enbart utrustningar för fredsbruk skulle anskaffas och i första hand till truppförbanden av utbildningsskäl. 400 W 30 W 20 W 5 W 1 W 2 km Pejl Mott Summa Bl Kr Kl Br Br Br Fälttelegrafkåren 6 47 --- --- 44 --- 13 25 135 Infanteriet --- --- --- --- 143 82 --- --- 225 Kavalleriet --- --- 12 --- --- --- --- --- 12 Artilleriet --- 32 --- 69 81 --- --- --- 182 Reserv --- 17 4 15 56 20 3 5 120 Summa 6 96 16 84 324 102 16 30 674 Citat ur Signaltruppernas historia, Fälttelegrafkårens tredje period 1926-1936, av major Sten Sjöstedt: I många år var 30 W Kärradiostation m/29 såväl fälttelegrafens som artilleriets mest vanliga stationstyp. Den hade sammanbyggd sändar- och mottagningsapparat, handdriven generator och stålrörsmast av linjestångdelar, senare med trämaster och fälttelegrafstolpar. Med dessa radiostationerstationer erhölls en räckvidd av 20 à 50 km. Erfarenheter med 150 W Kr inte minst härrörande från den krånglande motorn (cykelmotor) pekade mot en utveckling av en lättare station. Man hade fått ett bra exempel från 20 W Kl med dess drift från handgenerator. En kärrstation utvecklades som i sitt första utförande benämndes 10 W-station med röret B408 som sändarrör. Detta rör hade betydligt lägre glödström än E408. Genom att pålägga röret en negativ gallerförspänning på ca 60 V, erhållen genom ett motstånd i negativa sidan av anodspänningen, kunde man driva upp spänningen på röret så att den tillförda effekten blev 30 W och därav beteckningen på stationen. Vid upphandling av rör till denna station deltog flera rörtillverkare några rörfabrikat blev kasserade vid proven eftersom det uppstod glimljus i rören, vilket tydde på dålig evakuering. När firmorna fick besked om detta förhållande förbättrade de evakueringen och fick delta i anbudsgivningen. Denna normala drift förskräckte rörfirmorna men långvariga prov visade att rören klarade av påfrestningen. Normal anodspänning skulle vara högst 150 V. Önskemålet var dessutom att minska dimensionerna på stationen. Jag utarbetade en spolkonstruktion för mottagaren, där spolarna placerades koncentriskt i varandra med lämplig magnetisk koppling och lindning så att de ej påverkade varandra vid parallellkoppling. Sändaren utfördes som styrsändare med en oscillator, som matade slutsteget. Stationen hade en räckvidd av 50 km. Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
Photo: Artillerimuseet / Artillerimuseet
30 watt Kärradiostation (30 W Kr m/29) Data: Frekvensområde: Sändare: 1500 -- 000 Khz Mottagare: 300 -- 3000 Khz Räckvidd: Ca 50Km Vågtyp: Telegrafi A1, A2 Strömförsörjning: Mottagning: Torrbatteri A63, NIFE Ack D10 Sändning: Handgenerator Vikter: Totalvik: 124Kg Apparatlåda: 31Kg Batterilåda: 2st, 6+6Kg Materiellåda: 41Kg Handgenerator: 17Kg Master: 23Kg Stationen är utförd för telegrafering med och utan ton och har en räckvidd av omkring 50 km. Sändaren innehåller 2 B-rör och mottagaren 4 A-rör. Från apparaten gå två ledningar till antenn. Motvikt, handgenerator och batterilåda. Av batterilådorna A och B är endast den ena inkopplad, under det att den andra står i reserv. Varje batterilåda innehåller två ackumulatorer, D 18, för glödström till samtliga rör. Ett batteri, A 63, lämnar anodspänning till mottagarrören. Handgeneratorn lämnar anodspänning till sändarrören. Antennanläggningen utgöres av en mast, bestående av 3-4 ledningsstolpar, 2 antennlinor och 4 stagstreck spända över masttoppen, respektive från mitten av masten till marken. Nedledning från antennlinorna till apparatlådan med 2 motviktslinor spända under antennlinorna med anslutningskabel från motviktslinorna till apparatlådan. Materiallådan innehåller reservdelar och materiel för reparationer m m. I packramen ställes vindorna på vilka antenn- och motviktslinorna samt nedledningarna rullas upp. Kuriosa: Följande visar fördelning av radioutrustningar inom Armens truppförband. Enligt generalplan 1927 –1936 vilket i huvudsak fullföljdes 1936 var avsikten att införa radiokommunikation inom truppförbanden. Kostnaden var beräknad till 3 370 000:-, då som idag ville riksdagen endast anslå 70 000:-/år. En omprioritering gjordes så att enbart utrustningar för fredsbruk skulle anskaffas och i första hand till truppförbanden av utbildningsskäl. 400 W 30 W 20 W 5 W 1 W 2 km Pejl Mott Summa Bl Kr Kl Br Br Br Fälttelegrafkåren 6 47 --- --- 44 --- 13 25 135 Infanteriet --- --- --- --- 143 82 --- --- 225 Kavalleriet --- --- 12 --- --- --- --- --- 12 Artilleriet --- 32 --- 69 81 --- --- --- 182 Reserv --- 17 4 15 56 20 3 5 120 Summa 6 96 16 84 324 102 16 30 674 Citat ur Signaltruppernas historia, Fälttelegrafkårens tredje period 1926-1936, av major Sten Sjöstedt: I många år var 30 W Kärradiostation m/29 såväl fälttelegrafens som artilleriets mest vanliga stationstyp. Den hade sammanbyggd sändar- och mottagningsapparat, handdriven generator och stålrörsmast av linjestångdelar, senare med trämaster och fälttelegrafstolpar. Med dessa radiostationerstationer erhölls en räckvidd av 20 à 50 km. Erfarenheter med 150 W Kr inte minst härrörande från den krånglande motorn (cykelmotor) pekade mot en utveckling av en lättare station. Man hade fått ett bra exempel från 20 W Kl med dess drift från handgenerator. En kärrstation utvecklades som i sitt första utförande benämndes 10 W-station med röret B408 som sändarrör. Detta rör hade betydligt lägre glödström än E408. Genom att pålägga röret en negativ gallerförspänning på ca 60 V, erhållen genom ett motstånd i negativa sidan av anodspänningen, kunde man driva upp spänningen på röret så att den tillförda effekten blev 30 W och därav beteckningen på stationen. Vid upphandling av rör till denna station deltog flera rörtillverkare några rörfabrikat blev kasserade vid proven eftersom det uppstod glimljus i rören, vilket tydde på dålig evakuering. När firmorna fick besked om detta förhållande förbättrade de evakueringen och fick delta i anbudsgivningen. Denna normala drift förskräckte rörfirmorna men långvariga prov visade att rören klarade av påfrestningen. Normal anodspänning skulle vara högst 150 V. Önskemålet var dessutom att minska dimensionerna på stationen. Jag utarbetade en spolkonstruktion för mottagaren, där spolarna placerades koncentriskt i varandra med lämplig magnetisk koppling och lindning så att de ej påverkade varandra vid parallellkoppling. Sändaren utfördes som styrsändare med en oscillator, som matade slutsteget. Stationen hade en räckvidd av 50 km. Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
Photo: Artillerimuseet / Artillerimuseet
30 watt Kärradiostation (30 W Kr m/29) Data: Frekvensområde: Sändare: 1500 -- 000 Khz Mottagare: 300 -- 3000 Khz Räckvidd: Ca 50Km Vågtyp: Telegrafi A1, A2 Strömförsörjning: Mottagning: Torrbatteri A63, NIFE Ack D10 Sändning: Handgenerator Vikter: Totalvik: 124Kg Apparatlåda: 31Kg Batterilåda: 2st, 6+6Kg Materiellåda: 41Kg Handgenerator: 17Kg Master: 23Kg Stationen är utförd för telegrafering med och utan ton och har en räckvidd av omkring 50 km. Sändaren innehåller 2 B-rör och mottagaren 4 A-rör. Från apparaten gå två ledningar till antenn. Motvikt, handgenerator och batterilåda. Av batterilådorna A och B är endast den ena inkopplad, under det att den andra står i reserv. Varje batterilåda innehåller två ackumulatorer, D 18, för glödström till samtliga rör. Ett batteri, A 63, lämnar anodspänning till mottagarrören. Handgeneratorn lämnar anodspänning till sändarrören. Antennanläggningen utgöres av en mast, bestående av 3-4 ledningsstolpar, 2 antennlinor och 4 stagstreck spända över masttoppen, respektive från mitten av masten till marken. Nedledning från antennlinorna till apparatlådan med 2 motviktslinor spända under antennlinorna med anslutningskabel från motviktslinorna till apparatlådan. Materiallådan innehåller reservdelar och materiel för reparationer m m. I packramen ställes vindorna på vilka antenn- och motviktslinorna samt nedledningarna rullas upp. Kuriosa: Följande visar fördelning av radioutrustningar inom Armens truppförband. Enligt generalplan 1927 –1936 vilket i huvudsak fullföljdes 1936 var avsikten att införa radiokommunikation inom truppförbanden. Kostnaden var beräknad till 3 370 000:-, då som idag ville riksdagen endast anslå 70 000:-/år. En omprioritering gjordes så att enbart utrustningar för fredsbruk skulle anskaffas och i första hand till truppförbanden av utbildningsskäl. 400 W 30 W 20 W 5 W 1 W 2 km Pejl Mott Summa Bl Kr Kl Br Br Br Fälttelegrafkåren 6 47 --- --- 44 --- 13 25 135 Infanteriet --- --- --- --- 143 82 --- --- 225 Kavalleriet --- --- 12 --- --- --- --- --- 12 Artilleriet --- 32 --- 69 81 --- --- --- 182 Reserv --- 17 4 15 56 20 3 5 120 Summa 6 96 16 84 324 102 16 30 674 Citat ur Signaltruppernas historia, Fälttelegrafkårens tredje period 1926-1936, av major Sten Sjöstedt: I många år var 30 W Kärradiostation m/29 såväl fälttelegrafens som artilleriets mest vanliga stationstyp. Den hade sammanbyggd sändar- och mottagningsapparat, handdriven generator och stålrörsmast av linjestångdelar, senare med trämaster och fälttelegrafstolpar. Med dessa radiostationerstationer erhölls en räckvidd av 20 à 50 km. Erfarenheter med 150 W Kr inte minst härrörande från den krånglande motorn (cykelmotor) pekade mot en utveckling av en lättare station. Man hade fått ett bra exempel från 20 W Kl med dess drift från handgenerator. En kärrstation utvecklades som i sitt första utförande benämndes 10 W-station med röret B408 som sändarrör. Detta rör hade betydligt lägre glödström än E408. Genom att pålägga röret en negativ gallerförspänning på ca 60 V, erhållen genom ett motstånd i negativa sidan av anodspänningen, kunde man driva upp spänningen på röret så att den tillförda effekten blev 30 W och därav beteckningen på stationen. Vid upphandling av rör till denna station deltog flera rörtillverkare några rörfabrikat blev kasserade vid proven eftersom det uppstod glimljus i rören, vilket tydde på dålig evakuering. När firmorna fick besked om detta förhållande förbättrade de evakueringen och fick delta i anbudsgivningen. Denna normala drift förskräckte rörfirmorna men långvariga prov visade att rören klarade av påfrestningen. Normal anodspänning skulle vara högst 150 V. Önskemålet var dessutom att minska dimensionerna på stationen. Jag utarbetade en spolkonstruktion för mottagaren, där spolarna placerades koncentriskt i varandra med lämplig magnetisk koppling och lindning så att de ej påverkade varandra vid parallellkoppling. Sändaren utfördes som styrsändare med en oscillator, som matade slutsteget. Stationen hade en räckvidd av 50 km. Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
Photo: Artillerimuseet / Artillerimuseet
30 watt Kärradiostation (30 W Kr m/29) Data: Frekvensområde: Sändare: 1500 -- 000 Khz Mottagare: 300 -- 3000 Khz Räckvidd: Ca 50Km Vågtyp: Telegrafi A1, A2 Strömförsörjning: Mottagning: Torrbatteri A63, NIFE Ack D10 Sändning: Handgenerator Vikter: Totalvik: 124Kg Apparatlåda: 31Kg Batterilåda: 2st, 6+6Kg Materiellåda: 41Kg Handgenerator: 17Kg Master: 23Kg Stationen är utförd för telegrafering med och utan ton och har en räckvidd av omkring 50 km. Sändaren innehåller 2 B-rör och mottagaren 4 A-rör. Från apparaten gå två ledningar till antenn. Motvikt, handgenerator och batterilåda. Av batterilådorna A och B är endast den ena inkopplad, under det att den andra står i reserv. Varje batterilåda innehåller två ackumulatorer, D 18, för glödström till samtliga rör. Ett batteri, A 63, lämnar anodspänning till mottagarrören. Handgeneratorn lämnar anodspänning till sändarrören. Antennanläggningen utgöres av en mast, bestående av 3-4 ledningsstolpar, 2 antennlinor och 4 stagstreck spända över masttoppen, respektive från mitten av masten till marken. Nedledning från antennlinorna till apparatlådan med 2 motviktslinor spända under antennlinorna med anslutningskabel från motviktslinorna till apparatlådan. Materiallådan innehåller reservdelar och materiel för reparationer m m. I packramen ställes vindorna på vilka antenn- och motviktslinorna samt nedledningarna rullas upp. Kuriosa: Följande visar fördelning av radioutrustningar inom Armens truppförband. Enligt generalplan 1927 –1936 vilket i huvudsak fullföljdes 1936 var avsikten att införa radiokommunikation inom truppförbanden. Kostnaden var beräknad till 3 370 000:-, då som idag ville riksdagen endast anslå 70 000:-/år. En omprioritering gjordes så att enbart utrustningar för fredsbruk skulle anskaffas och i första hand till truppförbanden av utbildningsskäl. 400 W 30 W 20 W 5 W 1 W 2 km Pejl Mott Summa Bl Kr Kl Br Br Br Fälttelegrafkåren 6 47 --- --- 44 --- 13 25 135 Infanteriet --- --- --- --- 143 82 --- --- 225 Kavalleriet --- --- 12 --- --- --- --- --- 12 Artilleriet --- 32 --- 69 81 --- --- --- 182 Reserv --- 17 4 15 56 20 3 5 120 Summa 6 96 16 84 324 102 16 30 674 Citat ur Signaltruppernas historia, Fälttelegrafkårens tredje period 1926-1936, av major Sten Sjöstedt: I många år var 30 W Kärradiostation m/29 såväl fälttelegrafens som artilleriets mest vanliga stationstyp. Den hade sammanbyggd sändar- och mottagningsapparat, handdriven generator och stålrörsmast av linjestångdelar, senare med trämaster och fälttelegrafstolpar. Med dessa radiostationerstationer erhölls en räckvidd av 20 à 50 km. Erfarenheter med 150 W Kr inte minst härrörande från den krånglande motorn (cykelmotor) pekade mot en utveckling av en lättare station. Man hade fått ett bra exempel från 20 W Kl med dess drift från handgenerator. En kärrstation utvecklades som i sitt första utförande benämndes 10 W-station med röret B408 som sändarrör. Detta rör hade betydligt lägre glödström än E408. Genom att pålägga röret en negativ gallerförspänning på ca 60 V, erhållen genom ett motstånd i negativa sidan av anodspänningen, kunde man driva upp spänningen på röret så att den tillförda effekten blev 30 W och därav beteckningen på stationen. Vid upphandling av rör till denna station deltog flera rörtillverkare några rörfabrikat blev kasserade vid proven eftersom det uppstod glimljus i rören, vilket tydde på dålig evakuering. När firmorna fick besked om detta förhållande förbättrade de evakueringen och fick delta i anbudsgivningen. Denna normala drift förskräckte rörfirmorna men långvariga prov visade att rören klarade av påfrestningen. Normal anodspänning skulle vara högst 150 V. Önskemålet var dessutom att minska dimensionerna på stationen. Jag utarbetade en spolkonstruktion för mottagaren, där spolarna placerades koncentriskt i varandra med lämplig magnetisk koppling och lindning så att de ej påverkade varandra vid parallellkoppling. Sändaren utfördes som styrsändare med en oscillator, som matade slutsteget. Stationen hade en räckvidd av 50 km. Underlag till ”beskrivning” är i huvudsak hämtat ur Försvarets Historiska Telesamlingar Armén, sammanställning över arméns lätta radiostationer under 1900-talet av Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio).
Photo: Artillerimuseet / Artillerimuseet
Accept license and download photo