Danspollett

Biljetten har tillhört givarens far Valter Andersson, född i Jönköping 1909, gift 1939 med givarens mor Sonja Ingnell född 1910, de flyttade till Stockholm.

Gåva 2010 av Monica Simonsson, Västmannagatan, Stockholm.

Månadens föremål, juni 2011, utställningstext.

Danspollett från Folkets park i Västervik

Får jag lov till en dans? Om kavaljeren fick ett ja till svar, var det ändå inte bara att ta damen under armen och träda in på den lövade dansbanan. Nöjet var nämligen inte gratis. Varje dans kostade en liten summa och herrarna fick vackert köpa danspolletter som lämnades som betalning till vakten vid ingången till dansbanan.

Västerviks Folkets Park bildades 1902 och var i bruk fram till sommaren 1970. Bilder från parkens storhetstid visar en pampig entré med tinnar och torn över de två biljettkurerna, en stor villa med inglasad veranda där parkvakten bodde, lottkiosker och två olika dansbanor.

Kanske gjorde Valter Andersson en och annan dansutflykt till parken när han låg inkallad i Eksjö. Han var född i Jönköping 1909 och gifte sig med den ett år yngre Sonja Ingnell 1939. Makarna flyttade senare till Stockholm där Valter arbetade med att konstruera förpackningsmaskiner till cigaretter och cigarrer på Arenco. Sonja var hemmafru.

De fick två barn och länsmuseet fick danspolletten av deras ena dotter, Monica Simonsson, Stockholm, 2010. Biljetten är gjord i vitmetall och väger nästan ingenting. Den är troligen från 1930-talet

Valter Andersson dog 1993. Sonja Andersson dog 2010, nyss fyllda hundra år.

Signatur Karlsson - Evig vår

Det var när sommarnatten kom

Med doft från skog och mark.

Då såg jag dig en enda gång

I Västerviks Folkets park.

Du var det vackraste jag sett

Och hade ljusröd kjol.

Din hud var brun, ditt hår var slätt

Och långt och blekt av sol.

Olle Adolphson sjunger om Västerviks Folkets park i sin visa Signatur Karlsson - Evig vår. Sången handlar om en annons där en man efterlyser kvinnan han dansade med i Västervik många år tidigare. Slutet är lyckligt - kvinnan svarar att hon gärna vill träffa honom igen.

Utställningstext/Maria Kanje, producent.

Produktion: 1930 - 1939 (1930-tal)

Användning

Förvärv: 2010