1
3
100
Svagt välvt keramikkärl med rund botten och något inåtböjd mynning. Till stora delar intakt men dess övre kant är delvis skadat av odling. Då kärlet stod på ett svagt sluttande plan i gravens botten var kärlets ena sida, det som stod lägst, intakt medan den andra något uppstickande sidan, sidan var skadad. Kärlet togs upp i preparat och vid konserveringen bevarades den form det hade vid påträffandet, d v s med ena sidan något uttryckt. Inget synligt material fanns bevarat i kärlet. Kärlet hade en heltäckande dekor uppbyggd med fält av snedställda linjer. Hela dekoren var utförd med tandstämpel med en ungefärlig grovlek av 4 tandintryck per cm. Strax under mynningen löpte en bård som bestod av fem djupare horisontella linjer med tandstämpel. Därunder fanns ett första fält med täta, snedställda tandstämpelavtryck. Från mynning till botten fanns minst 6 sådana fält där dekorens vinkelställning växlade för varje nytt fält. Dekoren omfattade hela kärlet men indelningen i fält var svår att urskilja vid själva botten. Mellan varje fält fanns en enkel, svagt intryckt horisontell tandstämpellinje. Godset var förhållandevis grovt för att vara ett stridsyxekärl. Kärlväggarna hade en tjocklek av 10 till 12 mm. Godset var kraftigt granitmagrat med en magringsmängd omkring 20-25 % och en kornstorlek av 4-6 mm. Utsidan av kärlets botten gav intryck av att vara nött men det är svårt att veta om det beror på användning eller bevarandeförhållanden. Om man inplacerar kärlet i Malmers indelning av keramik från stridsyxekulturen ligger det närmast grupperna J och K (Malmer 1975, s 19). Dessa hör till den sena gruppen av stridsyxekeramiken vid slutet av mellanneolitikum (ibid, s 32).
Photo: Kulturparken Småland AB / Kulturparken Småland / Smålands museum
Svagt välvt keramikkärl med rund botten och något inåtböjd mynning. Till stora delar intakt men dess övre kant är delvis skadat av odling. Då kärlet stod på ett svagt sluttande plan i gravens botten var kärlets ena sida, det som stod lägst, intakt medan den andra något uppstickande sidan, sidan var skadad. Kärlet togs upp i preparat och vid konserveringen bevarades den form det hade vid påträffandet, d v s med ena sidan något uttryckt. Inget synligt material fanns bevarat i kärlet. Kärlet hade en heltäckande dekor uppbyggd med fält av snedställda linjer. Hela dekoren var utförd med tandstämpel med en ungefärlig grovlek av 4 tandintryck per cm. Strax under mynningen löpte en bård som bestod av fem djupare horisontella linjer med tandstämpel. Därunder fanns ett första fält med täta, snedställda tandstämpelavtryck. Från mynning till botten fanns minst 6 sådana fält där dekorens vinkelställning växlade för varje nytt fält. Dekoren omfattade hela kärlet men indelningen i fält var svår att urskilja vid själva botten. Mellan varje fält fanns en enkel, svagt intryckt horisontell tandstämpellinje. Godset var förhållandevis grovt för att vara ett stridsyxekärl. Kärlväggarna hade en tjocklek av 10 till 12 mm. Godset var kraftigt granitmagrat med en magringsmängd omkring 20-25 % och en kornstorlek av 4-6 mm. Utsidan av kärlets botten gav intryck av att vara nött men det är svårt att veta om det beror på användning eller bevarandeförhållanden. Om man inplacerar kärlet i Malmers indelning av keramik från stridsyxekulturen ligger det närmast grupperna J och K (Malmer 1975, s 19). Dessa hör till den sena gruppen av stridsyxekeramiken vid slutet av mellanneolitikum (ibid, s 32).
Photo: Kulturparken Småland AB / Kulturparken Småland / Smålands museum
Svagt välvt keramikkärl med rund botten och något inåtböjd mynning. Till stora delar intakt men dess övre kant är delvis skadat av odling. Då kärlet stod på ett svagt sluttande plan i gravens botten var kärlets ena sida, det som stod lägst, intakt medan den andra något uppstickande sidan, sidan var skadad. Kärlet togs upp i preparat och vid konserveringen bevarades den form det hade vid påträffandet, d v s med ena sidan något uttryckt. Inget synligt material fanns bevarat i kärlet. Kärlet hade en heltäckande dekor uppbyggd med fält av snedställda linjer. Hela dekoren var utförd med tandstämpel med en ungefärlig grovlek av 4 tandintryck per cm. Strax under mynningen löpte en bård som bestod av fem djupare horisontella linjer med tandstämpel. Därunder fanns ett första fält med täta, snedställda tandstämpelavtryck. Från mynning till botten fanns minst 6 sådana fält där dekorens vinkelställning växlade för varje nytt fält. Dekoren omfattade hela kärlet men indelningen i fält var svår att urskilja vid själva botten. Mellan varje fält fanns en enkel, svagt intryckt horisontell tandstämpellinje. Godset var förhållandevis grovt för att vara ett stridsyxekärl. Kärlväggarna hade en tjocklek av 10 till 12 mm. Godset var kraftigt granitmagrat med en magringsmängd omkring 20-25 % och en kornstorlek av 4-6 mm. Utsidan av kärlets botten gav intryck av att vara nött men det är svårt att veta om det beror på användning eller bevarandeförhållanden. Om man inplacerar kärlet i Malmers indelning av keramik från stridsyxekulturen ligger det närmast grupperna J och K (Malmer 1975, s 19). Dessa hör till den sena gruppen av stridsyxekeramiken vid slutet av mellanneolitikum (ibid, s 32).
Photo: Kulturparken Småland AB / Kulturparken Småland / Smålands museum
Accept license and download photo