1
16
100
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Langmuirprob, tillverkad för Cassinimissionen, ser nr 001. På rymdsonden Cassini var en sådan monterad tillsammans med en elektronikenhet. Probens diameter är 50 mm. Kulan är belagd med en blandning av guld och titan. En Langmuirprob är en liten elektriskt ledande kropp som sticker ut från rymdfarkosten (i form av en kula). Denna ansluts sedan till en positiv spänning. Kulan drar då till sig elektronerna i plasmat, vilket gör att det flyter en ström till proben. Ju fler elektroner, desto högre ström. På så vis mäts elektrontätheten i rymden. Det är även möjligt att mäta temperaturen och ibland också plasmats hastighet. Till proben hör en transportväska märkt med skyltar och inredd med stötupptagande material i statiskt skyddande plastfolie. Märkning: J1 207 3LP01, sernr 001.
Photo: Häll, Peter / Tekniska museet
Accept license and download photo