1
4
100
Haubitsen är av positionsartillerityp med högt läge för eldröret främst genom höga hjul. Därigenom kan det framför haubitsen vara en vall eller en mur så hög att servisen får skydd framifrån. Denna tid letade man efter olika former av rekylhäminrättningar för att få pjäserna att stå stilla under eldgivning och därigenom kunna öka eldhastigheten. Enda sättet var att få eldröret att självt ta upp rekylkrafterna och inte hela pjäsen. Lösningen för m/1891 förbättrade läget men inte helt. Man införde unika kautschukkuddar som dels stoppade upp eldrörets rekylkraft genom att detta vid rörelsen bakåt som var upphängt på en dubbelsträva som kunde glida bakåt längs lavettbenet och därigenom dra ihop kuddarna som efter ett visst tryck blev så starka att de stoppade och sedan returnerade eldröret. Dessutom togs en del rekylkraft upp av stöten nedåt genom kuddar mot hjulaxeln. Dessutom fanns det en hjulbroms som vid rekylen drogs åt ändå hårdare än som när den var av handkraft åtdragen. Se på bilderna. Många finesser men problemet att få haubitsen att stå helt stilla löstes inte. Man gjorde en typ till men byggt på en gammal trälavett från 1837, 8,4 cm kanon m/1894, beteckning m/1837-1894.Ingen finns bevarad. Dessa sistnämnda fanns i Karlsborg. Haubitsen gick ur organisationen på 1910-talet. Flera blev då prydnadspjäser. Vikt 1390 kg Projektil 16,8 kg Skottvidd ca 5 km Bilden av de grupperades pjäserna är av typen m/1837-1894. Bild från Karlsborg ca 1895
Photo: Artillerimuseet
Haubitsen är av positionsartillerityp med högt läge för eldröret främst genom höga hjul. Därigenom kan det framför haubitsen vara en vall eller en mur så hög att servisen får skydd framifrån. Denna tid letade man efter olika former av rekylhäminrättningar för att få pjäserna att stå stilla under eldgivning och därigenom kunna öka eldhastigheten. Enda sättet var att få eldröret att självt ta upp rekylkrafterna och inte hela pjäsen. Lösningen för m/1891 förbättrade läget men inte helt. Man införde unika kautschukkuddar som dels stoppade upp eldrörets rekylkraft genom att detta vid rörelsen bakåt som var upphängt på en dubbelsträva som kunde glida bakåt längs lavettbenet och därigenom dra ihop kuddarna som efter ett visst tryck blev så starka att de stoppade och sedan returnerade eldröret. Dessutom togs en del rekylkraft upp av stöten nedåt genom kuddar mot hjulaxeln. Dessutom fanns det en hjulbroms som vid rekylen drogs åt ändå hårdare än som när den var av handkraft åtdragen. Se på bilderna. Många finesser men problemet att få haubitsen att stå helt stilla löstes inte. Man gjorde en typ till men byggt på en gammal trälavett från 1837, 8,4 cm kanon m/1894, beteckning m/1837-1894.Ingen finns bevarad. Dessa sistnämnda fanns i Karlsborg. Haubitsen gick ur organisationen på 1910-talet. Flera blev då prydnadspjäser. Vikt 1390 kg Projektil 16,8 kg Skottvidd ca 5 km Bilden av de grupperades pjäserna är av typen m/1837-1894. Bild från Karlsborg ca 1895
Photo: Artillerimuseet
Haubitsen är av positionsartillerityp med högt läge för eldröret främst genom höga hjul. Därigenom kan det framför haubitsen vara en vall eller en mur så hög att servisen får skydd framifrån. Denna tid letade man efter olika former av rekylhäminrättningar för att få pjäserna att stå stilla under eldgivning och därigenom kunna öka eldhastigheten. Enda sättet var att få eldröret att självt ta upp rekylkrafterna och inte hela pjäsen. Lösningen för m/1891 förbättrade läget men inte helt. Man införde unika kautschukkuddar som dels stoppade upp eldrörets rekylkraft genom att detta vid rörelsen bakåt som var upphängt på en dubbelsträva som kunde glida bakåt längs lavettbenet och därigenom dra ihop kuddarna som efter ett visst tryck blev så starka att de stoppade och sedan returnerade eldröret. Dessutom togs en del rekylkraft upp av stöten nedåt genom kuddar mot hjulaxeln. Dessutom fanns det en hjulbroms som vid rekylen drogs åt ändå hårdare än som när den var av handkraft åtdragen. Se på bilderna. Många finesser men problemet att få haubitsen att stå helt stilla löstes inte. Man gjorde en typ till men byggt på en gammal trälavett från 1837, 8,4 cm kanon m/1894, beteckning m/1837-1894.Ingen finns bevarad. Dessa sistnämnda fanns i Karlsborg. Haubitsen gick ur organisationen på 1910-talet. Flera blev då prydnadspjäser. Vikt 1390 kg Projektil 16,8 kg Skottvidd ca 5 km Bilden av de grupperades pjäserna är av typen m/1837-1894. Bild från Karlsborg ca 1895
Photo: Artillerimuseet
Haubitsen är av positionsartillerityp med högt läge för eldröret främst genom höga hjul. Därigenom kan det framför haubitsen vara en vall eller en mur så hög att servisen får skydd framifrån. Denna tid letade man efter olika former av rekylhäminrättningar för att få pjäserna att stå stilla under eldgivning och därigenom kunna öka eldhastigheten. Enda sättet var att få eldröret att självt ta upp rekylkrafterna och inte hela pjäsen. Lösningen för m/1891 förbättrade läget men inte helt. Man införde unika kautschukkuddar som dels stoppade upp eldrörets rekylkraft genom att detta vid rörelsen bakåt som var upphängt på en dubbelsträva som kunde glida bakåt längs lavettbenet och därigenom dra ihop kuddarna som efter ett visst tryck blev så starka att de stoppade och sedan returnerade eldröret. Dessutom togs en del rekylkraft upp av stöten nedåt genom kuddar mot hjulaxeln. Dessutom fanns det en hjulbroms som vid rekylen drogs åt ändå hårdare än som när den var av handkraft åtdragen. Se på bilderna. Många finesser men problemet att få haubitsen att stå helt stilla löstes inte. Man gjorde en typ till men byggt på en gammal trälavett från 1837, 8,4 cm kanon m/1894, beteckning m/1837-1894.Ingen finns bevarad. Dessa sistnämnda fanns i Karlsborg. Haubitsen gick ur organisationen på 1910-talet. Flera blev då prydnadspjäser. Vikt 1390 kg Projektil 16,8 kg Skottvidd ca 5 km Bilden av de grupperades pjäserna är av typen m/1837-1894. Bild från Karlsborg ca 1895
Photo: Artillerimuseet
Accept license and download photo