Uppväxt och familjen Nobel
Alfred Nobel (1833-1896) är en av Sveriges mest kända uppfinnare. Om man pratar om Sverige utomlands är det ofta hans namn som dyker upp.
Hans far var Immanuel Nobel, även han en uppfinnare som alltid var på jakt efter nya idéer. Immanuel Nobel grundade bland annat Sveriges första gummifabrik och uppfann en upplåsbar gummimadrass. Affärerna gick däremot dåligt. Familjen som bestod av hustrun Andriette Nobel och åtta barn (varav endast fyra skulle uppnå vuxen ålder) hade det inte gott ställt. Alfred Nobel och hans bröder fick bland annat sälja svaveltändstickor på gatan för att hjälpa familjen. Som barn var Alfred Nobel svag och sjuklig och klarade bara av två terminer i skolan. Men han var frågvis, nyfiken och en flitig läsare.
Nobel och Ryssland
När Immanuel Nobels företag gick i konkurs lämnade han Sverige och flyttade till Finland för att söka lyckan där. I början av 1840-talet sökte han sig vidare till Ryssland. Tsar Nikolaj I var intresserad av Immanuel Nobels nya uppfinning, en ny sorts krutladdad undervattenmina. Immanuel Nobel demonstrerade det nya vapnet i Sankt Petersburg och lyckades imponera på tsaren. Två år senare kunde Immanuel Nobel starta en mekanisk verkstad i Sankt Petersburg och hade tillräckligt med pengar för att skicka efter familjen.
Alfred Nobel och hans bröder undervisades på både ryska och svenska av privatlärare i Sankt Petersburg. Den unge Alfred Nobel lärde sig ryska fort och skulle komma att tala fem språk flytande. Som 17-åring skickades han iväg på en studieresa utomlands som varade i två år. I USA träffade han den berömde svenske uppfinnaren John Ericsson och i Frankrike fick han praktisera hos den kände kemisten, professor Pelouze. Det var där som han för första gången kom i kontakt med nitroglycerin, en blandning av svavelsyra, salpetersyra och glycerin. Ämnet var mycket explosivt och känsligt för kraftiga slag. Det kunde självantända om det värmdes till 180 grader.
Krimkriget (1853-1856) bröt ut strax efter Alfred Nobels hemkomst och firman Nobel & Söner tillverkade torpeder åt den ryska krigsmakten. Under denna tid började Immanuel Nobel experimentera med nitroglycerin, men utan några resultat. Han kunde inte komma på ett sätt att kontrollera när nitroglycerinet skulle explodera. När Krimkriget tog slut var det ingen som längre behövde Nobels minor och torpeder. Nikolaj I dog 1855 och Immanuel Nobels företag förlorade sina regeringskontrakt. Firman gick i konkurs 1859 och Immanuel Nobel återvände till Sverige. Bröderna Nobel: Robert, Ludvig och Alfred blev däremot kvar i Sankt Petersburg. Ludvig och Robert Nobel skulle med tiden bli oljekungar och miljonärer i Baku (dagens Azerbajdzjan). Alfred Nobel började å sin sida att experimentera
Nitroglycerin och Alfred Nobels första uppfinningar
Sina första patent (av sammanlagt 355!) tog Alfred Nobel i England 1857 och 1859. Patenten var på mätapparater för gas, lufttryck och vätskor. Han var fortfarande nyfiken på nitroglycerin och ville använda det till bergsprängning. Under tiden fortsatte Immanuel Nobel sina försök i laboratoriet vid Heleneborg i Stockholm. Han försökte framställa ett starkare krut genom att blanda det med nitroglycerin, men utan framgång. Alfred Nobel valde en annan väg. Nitroglycerinets svaghet låg i att det inte kunde fås att explodera med stubin. För att lösa detta problem uppfann Alfred Nobel tändhatten. Tändhatten är en liten laddning som antänder andra sprängämnen. Den innehåller någonting lättantändligt som ger en kraftig impuls till sprängämnet. Nobels tändhatt var en kopparkapsel med knallkvicksilver som exploderade via en stubintråd. I början av sommaren 1863 genomförde Alfred Nobel sin första sprängning med nitroglycerin. Sedan bad Immanuel Nobel sonen att komma till Stockholm för att hjälpa till i laboratoriet.
Alfred Nobel, hans yngre bror Emil och Immanuel Nobel experimenterade med olika blandningar av krut och nitroglycerin som kunde användas till minor och sprängningar, samtidigt som Alfred Nobel fortsatte sina försök med ren nitroglycerin. 1864 tog han patent på både tändhatten och sättet att framställa nitroglycerin. Samma år bildade han och fadern företaget Nitroglycerin AB och köpte en gård vid Vinterviken för detta nya företag.
Tragiska händelser
Den 3 september 1864 kom den våldsamma explosionsolyckan som förstörde fabriken i Heleneborg. Emil Nobel experimenterade med tillverkning av nitroglycerin när explosionen inträffade. Han och ytterligare fem personer dog i olyckan. Det var ett hårt slag för Immanuel och Alfred Nobel. Men Alfred Nobel tog sig samman och bestämde sig för att fortsätta sitt arbete med nitroglycerinet.
Samtidigt hände flera svåra explosionsolyckor i andra länder. En låda med nitroglycerin exploderade på ett hotell i New York, därefter drabbades ett brittiskt och ett tyskt fraktfartyg, ett lager i San Francisco och ett lager i Sydney. Alfred Nobel försökte ändå övertyga andra om att nitroglycerinet hade en framtid. Samtidigt arbetade han med att hitta sätt att göra nitroglycerinet mer stabilt.
Två stora explosioner vid Vinterviken
I juni 1868 inträffade ännu en stor explosion på Nobels nitroglycerinfabrik i Vinterviken. Laboratoriebyggnaden förstördes helt och hållet och inte ens grunden fanns kvar. Fjorton personer omkom. Orsaken till olyckan var okänd, men flera vittnen berättade att en av arbetarna på laboratoriet tidigare hade varit oförsiktig med nitroglycerin, blivit varnad av arbetskamrater och var på väg att bli avskedad. Han var ansvarig för rening av nitroglycerin som hälldes i stora lerkärl. Dessa lerkärl skulle sedan dras över asfaltgolvet för att lämna plats år de tomma. Om några droppar nitroglycerin hamnade på golvet och en kruka sedan drogs över dem kunde friktionen göra att dropparna exploderade. Polisen misstänkte att det var den troliga orsaken till explosionen.
Flera fabriksbyggnader vid Vinterviken exploderade och brann ner i maj 1874. Även ångbåten ”Baltzar von Platen” som hade kommit till Vinterviken med en last salpeter, förstördes av branden. Åtta personer omkom i den explosionen. Fler kunde ha dött om inte några arbetare lyckats bära bort stora mängder nitroglycerin från brinnande fabriksbyggnaden.
Det var oklart vad som orsakade olyckan. Det kan ha varit gnistor från ångbåten.
Dynamit, spränggelatin och ballistit
Tanken var att blanda nitroglycerin med ett ämne som gjorde det mer stabilt utan att minska dess sprängstyrka. Alfred Nobel provade att blanda in kol, cement och sågspån. Ingen av dessa fungerade. Alfred Nobel i gjorde sina försök på en fabrik i Hamburg, Tyskland. Till slut provade han kiselgur från floden Elbes stränder. Den bestod av förstenade alger och var bra på att dra åt sig fukt. Resultatet blev en stabil och formbar deg med sprängkraft. Dynamiten (ordet kommer från det grekiska ordet ”dynamis”, det vill säga kraft) var född. Alfred Nobel tog patent på dynamiten 1867 och den gjorde honom världsberömd. Men dynamiten tålde inte vatten och uppfinnaren var inte nöjd med dess sprängstyrka.
Han provade att istället blanda nitroglycerin med en liten del bomullskrut (nitrocellulosa). Bomullskrut framställs genom att bomull doppas i salpetersyra och svavelsyra och torkas. Detta ger ett ämne som brinner lätt och exploderar vid kraftiga slag. Den nya uppfinningen fick heta spränggelatin. Spränggelatinet var stabilt och lika effektivt som ren nitroglycerin, eftersom det explosiva bomullskrutet inte påverkade sprängstyrkan. Dessutom kunde spränggelatin användas under vatten.
1887 tog Alfred Nobel patent på sin tredje stora uppfinning – ballistit, ett röksvagt krut som framställs av lika delar nitroglycerin och bomullskrut. Ballistit gjorde att man slapp rökmoln vid skjutning, som försämrade siktet och avslöjade för fienden var man var någonstans.
Trots att hans uppfinningar användes i krig trodde Alfred Nobel att han gjorde en insats för freden. Hans förhoppning var att dynamitens och nitroglycerinets destruktiva kraft skulle sätta skräck i makthavarna och sätta stopp för alla krig.
Nobels död och arv
Trots sin svaga hälsa hade Alfred Nobel mycket energi. Kreativiteten var hans stora drivkraft. År 1894 ägde han eller hade en hög position i 93 företag i hela Europa. Vid sin död i italienska San Remo 1896 hade han en förmögenhet på 33 miljoner kronor, en nästan ofattbar summa på den tiden. Hans testamente blev en stor överraskning. 31 miljoner kronor skulle användas för att bilda en speciell fond som varje år skulle dela ut priser inom kemi, fysik, fysiologi eller medicin, litteratur och fredsarbete.
Historien om hur de 31 miljonerna slutligen nådde Sverige är ganska spännande. Ragnar Sohlman, som var Alfred Nobels lojale assistent under de sista tre åren av Nobels liv, skulle även se till att hans sista önskan gick i uppfyllelse. Alfred Nobel var under en stor del av sitt liv bosatt i Frankrike och de franska myndigheterna kunde kräva arvsskatt. Ragnar Sohlman beväpnade sig med en revolver, fyllde en täckt droska med pengar från bankfacket och körde hela förmögenheten till svenska konsulatet i Paris. Sedan lades pengarna i små paket och skickades diskret till Sverige, som vanliga brev. Ragnar Sohlman blev sedan en av Nobelstiftelsens grundare. Det första Nobelpriset delades ut den 10 december 1901.
Nobelpriset är kanske Alfred Nobels största och mest kända uppfinning.
Text: Alexandra Selivanova, Tekniska museet
