Gipsfigur

Använd av Lotte Laserstein. Föremålet ingår i en större gåva och har tidigare tillhört konstnären Lotte Laserstein, född 1898 i Ostpreussen, uppvuxen i Danzig och Berlin och från 1950-talet bosatt i Kalmar. Hon bodde på Norra vägen, mitt emot Norrgård, och därefter på Norra långgatan. I hörnan vid Landshövdingegatan hade hon en ateljé/förråd. Hon hade också 1954 skaffat en stuga på Öland, i Strandtorpshage utanför Borgholm, i Räpplinge socken. Lotte Laserstein avled den 21 januari 1993 efter att ha vistats några månader på sjukhem. Hon är begravd på Räpplinge kyrkogård på Öland. Efter Lottes bortgång 1993 såldes stora delar av hennes bohag på auktion. En del av bohaget testamenterades till hennes före detta elev och väninna Bodil Hagbrink men har sedan dess förvarats hos en annan väninna i Färjestaden, Britt Marie Westblom, som senare fick överta samlingen. Gåva till museet 2022 av Britt Marie Westblom.

Lotte Laserstein föddes 28 november 1898 i Ostpreussen, nuvarande Polen. Hennes mor Anna Ida, kallad Meta, Laserstein (född Birnbaum) var pianist och pianolärare och hennes far, Hugo Laserstein var apotekare. Lotte hade också en syster som hette Käte (f.1900). Familjen var av judisk härkomst. Efter faderns död 1902 flyttade familjen till Danzig. En av Lottes mostrar drev en konstskola där Lotte började vid 11 års ålder. Hon visste redan då att hon ville utbilda sig till konstnär. 1912 flyttar familjen till Berlin där hon fortsätter sina studier, både inom filosofi och konsthistoria på Univeritetet, och privat konstundervisning med Leo von König. 1921 blev hon antagen vid Berlins konstakademi där konstnären och professorn Erich Wolfsfeld, elev till den kände Konrad Böse, blev hennes lärare. Genom honom blev Lotte influerad av Adolf von Mentzel, Wilhelm Leibl och Holbein. Den första studietiden arbetade Lotte också för en matttillverkare där hon ritade mattmönster och med att dekorera porslin för Rosenthals porslinsfabrik och för leksakstillverkare, för att kunna försörja sig. Det hon tjänade mest pengar på var dock att illustrera teckningar av kroppar till en bok om anatomi. 1925 utnämndes hon till skolans mästarelev och fick då av skolan gratis ateljé och modeller i två år. Lotte hade väldigt lite tid och pengar för ett socialt liv, men hon spelade tennis med Wolfsfeld och de två coachades av Lottes modell, Traute Rose, som hon hade lärt känna 1924. 1927 tog hon, som en av de första kvinnorna, sin examen vid Berlins konstakademi.

Efter att hon lämnat konstakademin, etablerade Lotte sin egen studio i Kaiserdamm, där hon målade i ca 10 år. Hennes första egna utställning var på Fritz Gurlitts hyllade Berlin gallery 1930. Lotte hade ett flertal utställningar på olika gallerier i Berlin men också i Hamburg, München, Stuttgart och Düsseldorf. Lotte hade också egna studentgrupper som hon undervisade. En av studenterna var president Hindenburgs barnbarn. En annan var Gottfried Meyer. När Naziregeringen tog över i Tyskland blev livet svårare för Lotte och hennes familj. Hennes mors lägenhet konfiskerades och Lottes fina samling av Toulouse-Lautrec originalposters beslagtogs. 1933 blev hon stämplad som "trekvartsjude" och stängdes allt mer ute från offentliga konstsammanhang. 1935 var hon tvungen att stänga sin studio och sluta undervisa. Hon fick nu varken visa eller sälja sin konst och det blev svårare för henne att få tag på konstnärsmaterial. Hon arbetade därefter ett år på en judisk skola.

1936 reste Lotte till Florens och till Rom och samma år för första gången till Sverige, efter att ha blivit inbjuden av två vänner som bosatt sig där. Hon tog med sig några av sina verk, vilka hade imponerat på chefen för Nationalmuseum i Stockholm. 1937 återvände hon till Sverige, efter att ha blivit erbjuden att ställa ut på Galerie Moderne i Stockholm. Med sig hade hon några av sina tavlor och 15 kr, som var den högsta tillåtna summan för en resenär från Tyskland. Utställningen blev en succé och ledde till ett antal viktiga porträttbeställningar och till utställningar i Göteborg och Malmö strax efteråt. 1937 ställde hon ut tre tavlor på Världsutställningen i Paris. Men framgångarna i Stockholm uppmärksammades av myndigheterna i Tyskland och efter en vecka kom anklagelser om kapitalflykt. I Tyskland fick nu också systern Käte gå under jorden och hennes mor Meta tillfångatogs och sändes till koncentrationslägret i Ravensbrück där hon dog 1943.

Lotte beslutade sig för att stanna i Sverige där hon illustrerade tidningsmagasin, undervisade och målade porträtt till att börja med. För att kunna bli svensk medborgare fortare arrangerades ett äktenskap med Sven Jacob Marcus 1938. Lotte betalade en summa pengar för detta med ett avtal att efter två år upplösa äktenskapet. 1940 avled dock plötsligt hennes man och hon blev änka. Lotte gifte sig inte igen och fick inga barn, men när hon var äldre träffade hon en man, doktor Walther Lindenthal. Han förekommer ofta på hennes tavlor och de reste mycket tillsammans. Efter krigets slut kommer Käte till Sverige och bodde i Stockholm under några år, innan hon återvände till Berlin. Systrarna brevväxlade mycket, fram tills Käte dog 1965.

1952 blev Lotte inbjuden till Kalmar för att måla porträtt av landshövding Ruben Wagnsson och hans hustru Helga. Landsantikvarien Manne Hofrén bjöd 1953 in Lotte att på en utställning visa sin konst. På utställningen visades 46 olje- och pastellmålningar, 21 teckningar och två akvareller. Utställningen recenserades i tidningen Barometern. Lotte började dela sin tid mellan Kalmar och Stockholm.

Under en lång period hade inte Lotte några separata utställningar. Hon målade beställningsporträtt och en del landskaps- och blomstermotiv. 1977 tilldelades hon Kalmar stads kulturpris. 1978 hade hon en utställning på Skälby gård i Kalmar, där hon också visade tavlor hon hade i Stockholm. Till vernissagen kom över 500 personer. Ännu en utställning på Skälby 1983 blev också succé. 1991 gjorde Kalmar läns museum en hedersutställning till Lotte på Kalmar slott, där man lånat ihop många tavlor från både privatpersoner och institutioner.

Sitt stora internationella genombrott fick Lotte 1987. En representant för ett galleri i London skulle får titta på några tavlor som Lotte ägde, målade av Erich Wolfsfeld, och blev då väldigt intresserad av Lottes konst. Detta resulterade i utställningar i London. Hon blev uppmärksammad i pressen, priserna på hennes tavlor gick upp och hennes konst köptes av museer i England, USA och Japan. 1992 kom en representant från Berlin till Kalmar för att be Lotte delta i en stor konstutställning, 55 år efter att hon tvingats lägga ner sin verksamhet i sitt gamla hemland. Hon deltog med ett antal tavlor men var för bräcklig för att själv kunna resa dit.

Bostaden i Stockholm behöll Lotte in på 1980-talet. Hon reste också mycket och besökte Italien, Schweiz, Irland och i Frankrike hyrde hon ett hus under flera somrar. Hon gjorde flera tecknarresor med Elsa Celsing, elev till Anders Zorn. De reste bland annat till Spanien och Grekland. 1958 var hon över tre månader i USA. Redan innan 1952 hade Lotte precis som många andra konstnärer fångats av det speciella ljuset på Öland och skaffade sig därför en sommarstuga i Strandtorps hage, Räpplinge socken, varifrån hon hämtade många motiv.

Lotte och hennes modell Traute Rose arbetade tillsammans i närmare 50 år. Traute hjälpte Lotte att få ut hennes tavlor ur Berlin 1938 och efter kriget besökte Traute och hennes man Lotte nästan varje sommar och bodde då ofta i Lottes sommarhus utanför Stockholm och senare i sommarhuset på Öland. Efter att bosatt sig i Sverige, fick Lotte ett rykte om sig som porträttmålare. Hennes tavlor återfinns i privata hem och i offentliga miljöer.

Källa:

Erich Wolfsfeld, Lotte Laserstein, Gottfried Meyer. Utställningskatalog från Agnew´s 5 dec 1990 - 4 jan 1991.

Lundh, K (red.). 1997. Jag ger dig mitt liv. Om fjorton kvinnor i Kalmar. Ferbas, U. Lotte Laserstein med målarskrinet genom livet.

Moderna museet, biografi, Lotte Lasersterin – ett delat liv, utställning 6/5-1/10 2023

Ägande: 1993 (t.o.m.)

Användning

Förvärv: 2022