Lottkö [Grafiskt blad]

Litteratur:

Artikel "Nils Asp - träsnittets mästare i Uddevalla" av Marie Johansson i Bohuslän Årsbok 2000, s. 75-92.

Produktion: 1968

• History

  Nils Asp (1916 - 1987) föddes i Stockholm och slutade sina dagar i Uddevalla. Liksom sin far valde han teckningslärarbanan. Efter 1930-talets konststudier tog han vägen via drygt tjugotalet orter – från Piteå i norr till Domsten i söder - innan han slutligen landade i Uddevalla år 1944. Här verkade han som en omtyckt och inspirerande teckningslärare fram till pensioneringen 1981.

  Under fritiden var det eget konstnärligt skapande som gällde. Främst har Nils Asp gått till historien som träsnittets mästare i Uddevalla. Hans grafiska produktion mellan åren 1946 till 1982 innehåller 72 olika blad. Motiven spänner över ett brett register. Det är detaljrika stadsmiljöer, lyriska bohuslänska landskap, samhällskritiska debattinlägg och helt abstrakta, geometriska bilder. De motiv där antalet blad understiger 100 exemplar tryckte han oftast själv. Vid större upplagor lämnade han främst arbetet till Einar Barneviks tryckeri.

  För medlemmarna i Folket i Bilds konstklubb erbjöds han göra tio olika svartvita grafiska blad i en upplaga på 310 exemplar. Merparten av motiven är vinterbilder. När första snön hade lagt sig så sa Nils: Nu är det grafiktid!

  En blå anteckningsbok påbörjad i september 1941 var Nils Asps verkförteckning. Hans teckningar, akvareller, gouacher, oljemålningar, skulpturer, grafiska blad och exlibris har listats från 1 - 773. Numren går ibland att återfinna på konstverkens baksidor.

  Nils Asp var också under 18 år engagerad i Uddevallas kommunalpolitik. Han verkade för bildandet av Kulturarbetarcentrum Bohuslän - Trestad, och han var den som under 1950-talets början sammanställde första katalogen över John Johnsons donation till Uddevalla stad.

  ”Nisse var en fantastisk människa!” har många vittnat om. Han hade stort sinne för humor, var spirituell, ironisk, skämtsam, ömsint, originell och experimenterande samt hade ett imponerande ordningssinne.

  Litteratur: Artikel "Nils Asp - träsnittets mästare i Uddevalla" av Marie Johansson i Bohuslän Årsbok 2000, s. 75-92.

  Bilagelåda: Kopia av Nils Asps verksförteckning sorterad som bilaga under UM004964. "Förteckning över teckningar, akvareller, gouacher och oljemålningar m.m. Upprättad i september 1941".

  Några röster om teckningsläraren och konstnären Nils Asp.

  Kopierat från Internet i mars 2007, presentationer av konstnärens dotter:

  Det finns en del skrivet om pappa, och en del av det har jag skrivit rakt av.

  Minneskrift i samband med minnesutställningen 1989.

  Grafiker, skulptör och målare.

  Född i Stockholm. Utbildad vid högre Konstindustriella Skolan i Stockholm och Edvard Berggrens målarskola i Stockholm. Företagit studieresor till Italien, Tyskland, Frankrike och de nordiska länderna. Deltagit i hundratal utställningar i bland annat Stockholm, Göteborg, Helsingfors, Köpenhamn, Oslo, Århus, Barcelona, Habana-Cuba-Trujillo. Representerad på Nationalmuseum, Värmlands museum och Bohusläns museum, Kung Gustaf VI Adolfs samling samt på Centrallasarettet i Uddevalla.

  När jag började i läroverket i Uddevalla fick jag Nils Asp som teckningslärare och teckning blev mitt favoritämne. Vi elever fick en stor frihet. Nils Asp gav mig en liten handbok om träsnitt och grundlade därmed mitt stora intresse för grafik. Han har betytt mycket för mitt yrkesval och min konstsyn, något jag inte blivit medveten om förrän på senare år.

  Som alla flickor ville jag rita kläder och modedockor och lade ned allt mitt intresse på detta, men Nils Asp försökte aldrig komma med pekpinnar om ämnesvalet. Istället uppmuntrade han mig att söka vidare till europeiska designskolor och ordnade med utställningsmöjligheter för mig på Gergils modehus. Men jag tyckte sedan att modeteckningen blev för ytlig och sökte till gymnasiet för att kunna läsa vidare. Teckningsläraryrket kombinerade både allmänbildning och hantverkskunnande och Nils Asp hjälpte mig att söka till Konstfackskolan i Stockholm.

  Likt honom blev jag också aktiv i kretsen kring Folket i Bild-traditionen och började skriva om hans generationskamrater från Tekniska Skolan, bl.a. Sven Ljungberg, som en gång väckte Nils Asps intresse för trägrafiken. Därför kändes det viktigt att skriva Nils Asps eftermäle i Folket i Bild/Kulturfront (nr 2/88) och påminna den yngre generationen om våra föregångares stora insatser. Jag hoppas kunna föra vidare Nils Asps pedagogiska och konstnärliga anda till mina elever och mina generationskamrater; lekfullhet, experimentlusta, envishet, ömsint iakttagande, underfundig kritik och en stor hängivenhet till människan och konsten.

  Anne Lidén (född 1947)

  En dag i slutet av 50-talet sattes jag inför faktum att vi skulle flytta från Stockholm till Uddevalla.

  Något oroad berättade jag detta för en vän, Märta Lindström, som arbetade på Kulturen i Lund. Hennes spontana reaktion var -" Caje, då kan jag lova att du får trevligt, för där bor en fantastiskt intressant och mycket speciell person som heter Nils Asp". Hon berättade att hon och Nisse varit kurskamrater på Konstfack i Stockholm och som kamrat och vän hade han gjort ett outplånligt intryck på henne. Detta lyckades hon överföra på mig - Uddevalla lika med Nisse Asp.

  Och det goda ödet sammanförde oss ganska snart, han blev en av våra första vänner här.

  Nils goda kollegiala kamratlighet fick mig snart att börja trivas i Uddevalla. Han introducerade mig i det konstliv, som då fanns här, såg till att jag fick deltaga i vissa samlingsutställningar m m samt få nya kontakter bland stadens personligheter.

  I Gun och Nils Asps vackra och spännande hem kände vi, min man Gillis och jag, oss alltid välkomna och otaliga är det goda stunder och de underbart roliga fester som vi fick uppleva hos dem. Allra mest komprimerade blev de sena kvällarna, när vi dök ned i Nisses privata revir. Där jobbade han bl a med sina fina träsnitt. Arbetsrummet var ganska litet, men Nils ordningssinne var imponerande, där fanns dokumenterat och arkiverat det mesta av vad han arbetat med under åren. Det var en riktig guldgruva av hans egna och kollegors arbeten, blandat med de mest otroliga och fantasieggande prylar. En synnerligen surrealistisk atmosfär, laddad med minnen och överraskningar. Där satt vi ofta, hans vänner, och filosoferade över den märkliga värld vi lever i. Och vår vän Nisses hugskott, humor och bisarra historier lyste som fyrverkerier i den mörka natten.

  Hans djupa originalitet förnekade sig aldrig. Hans spirituella och "galna" påhitt förundrade ofta hans vänner, men de hade alltid en filosofisk undermening.

  han kunde ringa upp vilken tid på dygnet som helst - i sällskapligt kontaktbehov, eller ifall han fått en idé om att förändra världen på något sätt. Hans rättskänsla förnekade sig aldrig. Han fann på mycket originella sätt att angripa mänskliga svagheter - på ett fint och ironiskt sätt.

  Nisses värme och hjälpsamhet inför en kamrat med svårigheter tog sig rörande uttryck. Jag glömmer aldrig hur underbart han pysslade om mig en vårdag, när jag fick följa med till deras härliga Bua. Jag var då svårt och smärtsamt handikappad av min dåliga höftled som senare blev opererad. Jag fick känna mig som en prinsessa under hans ömsinta omtanke.

  Och det var faktiskt vännen Nils som fick undertecknad att våga sig på ett helt nytt uttrycksmedel - det var han som fick mig att börja med textila kompositioner, för vilket jag är evigt tacksam.

  Nisse var ju en älskad och duktig teckningslärare. hans elever uppskattade honom och flera av dem är det som idag, tack vare hans inspirerande undervisning, funnit sin egenart som konstnär.

  Nils stora längtan var ju dock att få arbeta på heltid med si egen konstnärliga verksamhet. Han talade ofta om hur fint det skulle bli när han äntligen blev pensionerad - då skulle det minsann jobbas! Men det bittra, att då drabbades han av sin svåra sjukdom - det synes hårt och orättvist. Nisse var en fin och seriös konstnär och skicklig grafiker och alla vi som kände honom ser det som en stor förlust att vi inte fick se hans fullbordande av sitt konstnärskap.

  Jag saknar Nils Asp så oerhört mycket, han var i grunden en så god och vänskapsfast person - han var en medmänniska som vi alla behöver.

  Men han lever fritt i vårt minne genom sina konstverk.

  Caje Huss (1921 - 2007)

  Nils Asp hade inte enbart en konstnärlig lidelse som kom konsten, som sådan till del - han hade även ett samhälleligt engagemang där hans konstnärliga ådra kom väl till gagn.

  Vi har i Uddevalla Nils anda sådan att den kom att prägla konstnärlig utsmyckning av offentliga lokaler och helhet i stadsbebyggelsen.

  Nils Asp var under närmare två decennier pådrivare, eldsjäl och idéspruta i drätselkammarens kommitté "Namnberedningen och skönhetsrådet". Åren 1952 - 1964 var han dess ledamot och sedermera vice ordförande i den grupp som åsatte kvarteren i Uddevalla namn och han hade stort inflytande då det gällde formgivning, färgsättning och estetik när det gällde dåtidens byggnation. Kommittén var föregångare till något som dagens Uddevalla känner bättre till - Kulturnämnden. Den bildades 1965 och hade under fem år Nils Asp som en av dess mest entusiastiska och kunniga ledamöter.

  Nils Asp var också initiativtagare till bildandet av kommittén för konstnärlig utsmyckning av offentliga lokaler. Han deltog synnerligen i arbetet med Äsperödsskolan 1965-1968 och Ramnerödsskolan, då den tillkom 1968.

  När Uddevalla 1953 fick mottaga den förnäma tavelsamlingen "John Johanssons donation" uppdrogs åt Nils Asp att utföra sakbeskrivning och katalogisering.

  Redan på 50-talet var han eldsjäl och pådrivare i "Kommittén för om- och tillbyggnad av rådhuset". Han var dess ledamot under åren 1953 - 1958 och arrangerade studieresor för att få impulser. I slutat av 60-talet bildades på Asps initiativ "Kommittén för inköp av konst". I detta arbete var han en pionjär för såväl konstnärernas intressen som att bredda för en större förståelse för konsten i vår tillvaro.

  Nils Asp har genom sina insatser verksamt bidragit till att öka intresset och förståelsen för kultur. Själv aktiv konstnär med ett brinnande människointresse skapade han kontakter landet runt till fromma och gagn för Uddevalla. Genom sin intensiva förmåga att tala med konstnärer, arkitekter och formgivare på deras språk fick han impulser som blev stilbildande i Uddevallas konstnärliga och kulturella liv. Det är inte svårt att inse vilken ovärderlig nytta han gjorde i de kommittéer han verkade så aktivt i.

  Utöver den seriöst arbetande konstnären Nils Asp fanns bakom fasaden en människa med stort sinne för humor. Detta gjorde det lätt att arbeta med honom då tillvaron understundom lystes upp av hans practical jokes. Ett exempel på detta kan hämtas från Rådhuskommittén, med de ärevördiga ledamöterna JW Mårtensson, Axel Sandén, Elle Linderoth, Otto Hermansson, Oskar Iwar och Nils Asp själv. Under en studieresa skulle man flyga från Torslanda. Avfärden blev gång på gång uppskjuten. Inte gruppen emot, då man undfägnades med frukost och lunch av flygbolaget. En av ledamöterna hade flygrädsla, som knappast botades av att Nils fram emot eftermiddagen kommer till sällskapet och meddelar att det snart är dags för avfärd. Han hade personligen blivit vittne till att man just hade blivit klar med att tejpa den trasiga vinge som försenat avfärden.

  /Nils Hjertberg (1917 - 2008)

• Adress,Sverige (SE) Bohuslän Västra Götaland Uddevalla Uddevalla Göteborgs och Bohus län
• Födelseort,Sverige (SE)
• ProfessionTeckningslärare/konstnär
• GenderMan
• DigitaltMuseumSearch in «Asp, Nils»

Användning

Accession: 1968

• History

  Nils Asp (1916 - 1987) föddes i Stockholm och slutade sina dagar i Uddevalla. Liksom sin far valde han teckningslärarbanan. Efter 1930-talets konststudier tog han vägen via drygt tjugotalet orter – från Piteå i norr till Domsten i söder - innan han slutligen landade i Uddevalla år 1944. Här verkade han som en omtyckt och inspirerande teckningslärare fram till pensioneringen 1981.

  Under fritiden var det eget konstnärligt skapande som gällde. Främst har Nils Asp gått till historien som träsnittets mästare i Uddevalla. Hans grafiska produktion mellan åren 1946 till 1982 innehåller 72 olika blad. Motiven spänner över ett brett register. Det är detaljrika stadsmiljöer, lyriska bohuslänska landskap, samhällskritiska debattinlägg och helt abstrakta, geometriska bilder. De motiv där antalet blad understiger 100 exemplar tryckte han oftast själv. Vid större upplagor lämnade han främst arbetet till Einar Barneviks tryckeri.

  För medlemmarna i Folket i Bilds konstklubb erbjöds han göra tio olika svartvita grafiska blad i en upplaga på 310 exemplar. Merparten av motiven är vinterbilder. När första snön hade lagt sig så sa Nils: Nu är det grafiktid!

  En blå anteckningsbok påbörjad i september 1941 var Nils Asps verkförteckning. Hans teckningar, akvareller, gouacher, oljemålningar, skulpturer, grafiska blad och exlibris har listats från 1 - 773. Numren går ibland att återfinna på konstverkens baksidor.

  Nils Asp var också under 18 år engagerad i Uddevallas kommunalpolitik. Han verkade för bildandet av Kulturarbetarcentrum Bohuslän - Trestad, och han var den som under 1950-talets början sammanställde första katalogen över John Johnsons donation till Uddevalla stad.

  ”Nisse var en fantastisk människa!” har många vittnat om. Han hade stort sinne för humor, var spirituell, ironisk, skämtsam, ömsint, originell och experimenterande samt hade ett imponerande ordningssinne.

  Litteratur: Artikel "Nils Asp - träsnittets mästare i Uddevalla" av Marie Johansson i Bohuslän Årsbok 2000, s. 75-92.

  Bilagelåda: Kopia av Nils Asps verksförteckning sorterad som bilaga under UM004964. "Förteckning över teckningar, akvareller, gouacher och oljemålningar m.m. Upprättad i september 1941".

  Några röster om teckningsläraren och konstnären Nils Asp.

  Kopierat från Internet i mars 2007, presentationer av konstnärens dotter:

  Det finns en del skrivet om pappa, och en del av det har jag skrivit rakt av.

  Minneskrift i samband med minnesutställningen 1989.

  Grafiker, skulptör och målare.

  Född i Stockholm. Utbildad vid högre Konstindustriella Skolan i Stockholm och Edvard Berggrens målarskola i Stockholm. Företagit studieresor till Italien, Tyskland, Frankrike och de nordiska länderna. Deltagit i hundratal utställningar i bland annat Stockholm, Göteborg, Helsingfors, Köpenhamn, Oslo, Århus, Barcelona, Habana-Cuba-Trujillo. Representerad på Nationalmuseum, Värmlands museum och Bohusläns museum, Kung Gustaf VI Adolfs samling samt på Centrallasarettet i Uddevalla.

  När jag började i läroverket i Uddevalla fick jag Nils Asp som teckningslärare och teckning blev mitt favoritämne. Vi elever fick en stor frihet. Nils Asp gav mig en liten handbok om träsnitt och grundlade därmed mitt stora intresse för grafik. Han har betytt mycket för mitt yrkesval och min konstsyn, något jag inte blivit medveten om förrän på senare år.

  Som alla flickor ville jag rita kläder och modedockor och lade ned allt mitt intresse på detta, men Nils Asp försökte aldrig komma med pekpinnar om ämnesvalet. Istället uppmuntrade han mig att söka vidare till europeiska designskolor och ordnade med utställningsmöjligheter för mig på Gergils modehus. Men jag tyckte sedan att modeteckningen blev för ytlig och sökte till gymnasiet för att kunna läsa vidare. Teckningsläraryrket kombinerade både allmänbildning och hantverkskunnande och Nils Asp hjälpte mig att söka till Konstfackskolan i Stockholm.

  Likt honom blev jag också aktiv i kretsen kring Folket i Bild-traditionen och började skriva om hans generationskamrater från Tekniska Skolan, bl.a. Sven Ljungberg, som en gång väckte Nils Asps intresse för trägrafiken. Därför kändes det viktigt att skriva Nils Asps eftermäle i Folket i Bild/Kulturfront (nr 2/88) och påminna den yngre generationen om våra föregångares stora insatser. Jag hoppas kunna föra vidare Nils Asps pedagogiska och konstnärliga anda till mina elever och mina generationskamrater; lekfullhet, experimentlusta, envishet, ömsint iakttagande, underfundig kritik och en stor hängivenhet till människan och konsten.

  Anne Lidén (född 1947)

  En dag i slutet av 50-talet sattes jag inför faktum att vi skulle flytta från Stockholm till Uddevalla.

  Något oroad berättade jag detta för en vän, Märta Lindström, som arbetade på Kulturen i Lund. Hennes spontana reaktion var -" Caje, då kan jag lova att du får trevligt, för där bor en fantastiskt intressant och mycket speciell person som heter Nils Asp". Hon berättade att hon och Nisse varit kurskamrater på Konstfack i Stockholm och som kamrat och vän hade han gjort ett outplånligt intryck på henne. Detta lyckades hon överföra på mig - Uddevalla lika med Nisse Asp.

  Och det goda ödet sammanförde oss ganska snart, han blev en av våra första vänner här.

  Nils goda kollegiala kamratlighet fick mig snart att börja trivas i Uddevalla. Han introducerade mig i det konstliv, som då fanns här, såg till att jag fick deltaga i vissa samlingsutställningar m m samt få nya kontakter bland stadens personligheter.

  I Gun och Nils Asps vackra och spännande hem kände vi, min man Gillis och jag, oss alltid välkomna och otaliga är det goda stunder och de underbart roliga fester som vi fick uppleva hos dem. Allra mest komprimerade blev de sena kvällarna, när vi dök ned i Nisses privata revir. Där jobbade han bl a med sina fina träsnitt. Arbetsrummet var ganska litet, men Nils ordningssinne var imponerande, där fanns dokumenterat och arkiverat det mesta av vad han arbetat med under åren. Det var en riktig guldgruva av hans egna och kollegors arbeten, blandat med de mest otroliga och fantasieggande prylar. En synnerligen surrealistisk atmosfär, laddad med minnen och överraskningar. Där satt vi ofta, hans vänner, och filosoferade över den märkliga värld vi lever i. Och vår vän Nisses hugskott, humor och bisarra historier lyste som fyrverkerier i den mörka natten.

  Hans djupa originalitet förnekade sig aldrig. Hans spirituella och "galna" påhitt förundrade ofta hans vänner, men de hade alltid en filosofisk undermening.

  han kunde ringa upp vilken tid på dygnet som helst - i sällskapligt kontaktbehov, eller ifall han fått en idé om att förändra världen på något sätt. Hans rättskänsla förnekade sig aldrig. Han fann på mycket originella sätt att angripa mänskliga svagheter - på ett fint och ironiskt sätt.

  Nisses värme och hjälpsamhet inför en kamrat med svårigheter tog sig rörande uttryck. Jag glömmer aldrig hur underbart han pysslade om mig en vårdag, när jag fick följa med till deras härliga Bua. Jag var då svårt och smärtsamt handikappad av min dåliga höftled som senare blev opererad. Jag fick känna mig som en prinsessa under hans ömsinta omtanke.

  Och det var faktiskt vännen Nils som fick undertecknad att våga sig på ett helt nytt uttrycksmedel - det var han som fick mig att börja med textila kompositioner, för vilket jag är evigt tacksam.

  Nisse var ju en älskad och duktig teckningslärare. hans elever uppskattade honom och flera av dem är det som idag, tack vare hans inspirerande undervisning, funnit sin egenart som konstnär.

  Nils stora längtan var ju dock att få arbeta på heltid med si egen konstnärliga verksamhet. Han talade ofta om hur fint det skulle bli när han äntligen blev pensionerad - då skulle det minsann jobbas! Men det bittra, att då drabbades han av sin svåra sjukdom - det synes hårt och orättvist. Nisse var en fin och seriös konstnär och skicklig grafiker och alla vi som kände honom ser det som en stor förlust att vi inte fick se hans fullbordande av sitt konstnärskap.

  Jag saknar Nils Asp så oerhört mycket, han var i grunden en så god och vänskapsfast person - han var en medmänniska som vi alla behöver.

  Men han lever fritt i vårt minne genom sina konstverk.

  Caje Huss (1921 - 2007)

  Nils Asp hade inte enbart en konstnärlig lidelse som kom konsten, som sådan till del - han hade även ett samhälleligt engagemang där hans konstnärliga ådra kom väl till gagn.

  Vi har i Uddevalla Nils anda sådan att den kom att prägla konstnärlig utsmyckning av offentliga lokaler och helhet i stadsbebyggelsen.

  Nils Asp var under närmare två decennier pådrivare, eldsjäl och idéspruta i drätselkammarens kommitté "Namnberedningen och skönhetsrådet". Åren 1952 - 1964 var han dess ledamot och sedermera vice ordförande i den grupp som åsatte kvarteren i Uddevalla namn och han hade stort inflytande då det gällde formgivning, färgsättning och estetik när det gällde dåtidens byggnation. Kommittén var föregångare till något som dagens Uddevalla känner bättre till - Kulturnämnden. Den bildades 1965 och hade under fem år Nils Asp som en av dess mest entusiastiska och kunniga ledamöter.

  Nils Asp var också initiativtagare till bildandet av kommittén för konstnärlig utsmyckning av offentliga lokaler. Han deltog synnerligen i arbetet med Äsperödsskolan 1965-1968 och Ramnerödsskolan, då den tillkom 1968.

  När Uddevalla 1953 fick mottaga den förnäma tavelsamlingen "John Johanssons donation" uppdrogs åt Nils Asp att utföra sakbeskrivning och katalogisering.

  Redan på 50-talet var han eldsjäl och pådrivare i "Kommittén för om- och tillbyggnad av rådhuset". Han var dess ledamot under åren 1953 - 1958 och arrangerade studieresor för att få impulser. I slutat av 60-talet bildades på Asps initiativ "Kommittén för inköp av konst". I detta arbete var han en pionjär för såväl konstnärernas intressen som att bredda för en större förståelse för konsten i vår tillvaro.

  Nils Asp har genom sina insatser verksamt bidragit till att öka intresset och förståelsen för kultur. Själv aktiv konstnär med ett brinnande människointresse skapade han kontakter landet runt till fromma och gagn för Uddevalla. Genom sin intensiva förmåga att tala med konstnärer, arkitekter och formgivare på deras språk fick han impulser som blev stilbildande i Uddevallas konstnärliga och kulturella liv. Det är inte svårt att inse vilken ovärderlig nytta han gjorde i de kommittéer han verkade så aktivt i.

  Utöver den seriöst arbetande konstnären Nils Asp fanns bakom fasaden en människa med stort sinne för humor. Detta gjorde det lätt att arbeta med honom då tillvaron understundom lystes upp av hans practical jokes. Ett exempel på detta kan hämtas från Rådhuskommittén, med de ärevördiga ledamöterna JW Mårtensson, Axel Sandén, Elle Linderoth, Otto Hermansson, Oskar Iwar och Nils Asp själv. Under en studieresa skulle man flyga från Torslanda. Avfärden blev gång på gång uppskjuten. Inte gruppen emot, då man undfägnades med frukost och lunch av flygbolaget. En av ledamöterna hade flygrädsla, som knappast botades av att Nils fram emot eftermiddagen kommer till sällskapet och meddelar att det snart är dags för avfärd. Han hade personligen blivit vittne till att man just hade blivit klar med att tejpa den trasiga vinge som försenat avfärden.

  /Nils Hjertberg (1917 - 2008)

• Adress,Sverige (SE) Bohuslän Västra Götaland Uddevalla Uddevalla Göteborgs och Bohus län
• Födelseort,Sverige (SE)
• ProfessionTeckningslärare/konstnär
• GenderMan
• DigitaltMuseumSearch in «Asp, Nils»