Barnjungfrun på Ottenby [Oljemålning]

Målad av konstnärinnan och stiftsjungfrun Sophie Adlersparre, känd som genre- och porträttmålarinna, kopist. Ogift, studerade i Stockholm, Paris, Dresden, Rom med flera ställen. Dotter till landshövding Axel Adlersparre och Carolina Ottiliana von Arbin. Familjen bodde på Ottenby kungsgård, Öland. 1830 på hösten flyttar familjen till Stockholm.

Inköpt 2015 på Auktionskammaren i Vätterbygden, Lillgatan, Jönköping.

På tavlans baksidan står det Esseldes Barnnurs, Sophie Leijonhuvud, gift Adlersparre, kallade sig Esselde som pseudonym, hon var konstnärinnans svägerska, hon blev dock inte svägerska förrän efter konstnärinnans död. Möjligen kan Esselde ha varit ägare till konstverket. Konstnärinnnan Sophie Adlersparre var tidigt vän till Fredrika Bremer och Sophie Leijonhuvud och tillhörde kretsen av kvinnor som kring 1850-talet arbetade för kvinnans självständighet och möjligheter i samhället.

1825 bodde en ung dansk målare Carl Ferdinand Pedersen (1803-1875) på Ottenby över vinter, han undervisar Sophie Adlersparre i oljemåleri, det är på så sätt hon först kommer i kontakt med målerikonsten på allvar, (han målar 1827 på hösten porträtt av biskop Stagnelius och är således kvar i trakten under längre perioder.) Oljemålningen, Barnjungfrun på Ottenby, är ett tidigt verk av Sophie Adlersparre, kan mycket väl vara målad under perioden då hon hade kontakt med C F Pedersen. Pedersen hamnade första gången på Ottenby på grund av att han befann sig på ett fartyg som hösten 1825 strandade vid Ölands södra udde, han var en av flera som då fick en tillfällig fristad på Ottenby, Pedersen blev dock kvar hela vintern.

Månadens föremål, december 2019-januari 2020

Sophie Adlersparre -konstnärspionjären som visste vad hon ville

Målningen ”Barnjungfrun på Ottenby”, är ett tidigt verk från 1820-talets andra hälft av konst­närinnan Sophie Adlersparre. Motivet visar en interiör med en ung flicka och en lurvig hund, ett rum i konstnärinnans egen uppväxtmiljö. Sophie Adlersparres strävan att bli konstnär fick betydelse för kommande kvinnliga konstnärsgenerationer. Hon blev pionjären som banade väg för att kvinnor skulle få tillgång till akademisk konstutbildning i Sverige.

Sophie Adolphine Adlersparre, föddes 1808 på Borgholms kungsgård på Öland. 1809 flyttar familjen till Ottenby kungsgård på södra Öland och här växer hon upp. Sophie visade tidigt talang för teckning och akvarellmåleri, vilket var helt i sin ordning för en herrgårdsflicka. I övrigt ägnade hon sig hellre åt exempelvis ridning och andra aktiviteter i likhet med hennes två bröder än åt det som ansågs lämpligt för en flicka. Hon var fast besluten att göra det hon ville och hon ville tidigt bli konstnär, vilket hon målmedvetet fick kämpa sig till för att få igenom och lyckas med.

På hösten 1825 strandar ett fartyg utanför Ölands södra udde, med på skeppet fanns en ung dansk konstnär, Carl Ferdinand Pedersen (1803–1875). Han var en av flera som fick en tillfällig fristad på ­Ottenby, Pedersen blev dock kvar hela vintern. Händelsen gav onekligen Sophie möjligheter att få större insikter i oljemåleri. Konstverket ”Barnjungfrun på Ottenby” är sannolikt ett resultat av de nyvunna färdigheter hon skaffat sig genom kontakterna med Pedersen. Pedersen besökte Ottenby vid flera tillfällen även senare.

1830 flyttar familjen till Stockholm, här får hon trots fortsatt motstånd i familjen möjlighet att studera privat för etablerade konstnärer. Konstakademien var ännu inte tillgänglig för kvinnor.

1839–40 studerar hon i Paris samt 1845–46 i Dresden och åter­igen Paris. 1851–55 reser hon med statligt understöd till München, Bologna, Florens och Rom för studier och arbete. I Rom tar hon starkt intryck av den tyska konstnärsgruppen nasarenernas konst och idéer och väljer att övergå till katolicismen, vilket inte var helt ovanligt vid den här tiden. Hon får tillstånd av Vatikanen att kopiera flera av de klassiska mästerverken och hon vinner ett erkännande även som kopist. Sophie har sedan tidigare etablerat sig som porträttmålare och får också som enda kvinna måla porträtt av Påven Pius IX. Åren i Rom var en bra tid för hennes konstnärskap och hon fick bekräftelse för sin person.

Sophie var tidigt vän med Fredrika Bremer (1801–1865) och Sophie Lejonhuvud (1823–1895), senare gift Adlersparre, med konstnärinnans yngre bror. Konstnärinnan kom att tillhöra kretsen av inflytelserika kvinnor som kring 1850-talet arbetade för kvinnans självständighet och möjligheter i samhället.

Trots framgångar och erkännanden som konstnär och kontakter med betydelsefulla personer för uppdrag och beställningar av framför­allt porträttmåleri drabbas hon återkommande av ekonomiska svårigheter. 1860 flyttar Sophie till Helsingborg för att kunna leva billigare. Där arbetar hon i en iskall ateljé och blir svårt sjuk. Fredrika Bremer satt ofta vid hennes sjukbädd. Efter en tids plågsam sjukdom av­lider Sophie Adlersparre 1862 i Stockholm.

Sophie Lejonhuvud, född på Helgerum i Kalmar län, kom att spela en avgörande roll för att undervisningen på Kungliga Akademien för de fria konsterna skulle göras tillgänglig även för kvinnor. År 1864 öppnades konstnärsutbildningen för kvinnor i Sverige, det vill säga två år efter konstnärinnan Sophie Adlersparres alltför

tidiga bortgång. 2015 förvärvades oljemålningen på duk med motivet ”Barnjungfrun på Ottenby” till samlingarna på Kalmar läns museum.

Utställningstext/Birgit Körge, antikvarie.

Produktion: 1826 - 1830 (1820-talets andra hälft)

Annat: 1825 - 1826

Annat

Förvärv: 2015