Photo: Holmén, Erik / Nordiska museet

Folkhemmets rum: Sovrummet

Sovrummet – bäddat för förändring

Det avskilda sovrummets tillkomst är en viktig del i skildringen av folkhemmet och framväxten av ett modernt och demokratiskt välfärdssamhälle.

24 objects

Ett särskilt rum för sömn och vila har en ganska kort historia. Var och hur folk sov blev en viktig fråga i 1930-talets intensiva debatt om trångboddhet. Svensk bostadsstandard var då alarmerande låg, sämst i Europa. Många saknade egen sovplats och de sängar som användes var för korta, för smala och utslitna. En uppsjö av olika kombinationsmöbler som flyttades runt, vecklades ut på kvällen och fälldes ihop på morgonen var det allra vanligaste hos det stora flertalet. Tanken på ett rum enbart för sömn och vila väcktes. Först efter andra världskrigets slut byggdes bostäderna med så många rum att funktionalismens idéer om särskilda sovrum kunde genomföras. På 1950-talet kunde allt fler planera för ett riktigt sovrum med bekväma sängar. Då fick också många barn och ungdomar egna rum.

Tiden som tidigare togs i anspråk att bädda upp och återställa alla sovplatser har vi idag svårt att föreställa oss. Mängden arbetsmoment relaterade till bäddandet har minskat betydligt och ersatts av kvalitetsgranskade sängar med standardiserade mått, lättvättade påslakan och barnvänliga bäddöverdrag.

Share to