Tureborgen - en lekplats som aldrig försvann

Photo: Bohusläns museum

Bilder ur samlingarna om uddevallabornas Tureborg

Ture Malmgren (1851 – 1922), grundare av tidningen Bohusläningen, är upphovsman till borgen Tureborg, en pastisch för drömmar om medeltiden.

Bygget påbörjades 1899 och pågick till 1912, men blev aldrig helt klart.

Efter Malmgrens död 1922 fick borgen förfalla och 1950 förstördes den i en eldsvåda.

Ruinen av Tureborg upphör inte att fascinera. Förr var Tureborgen en festplats för societeten, men hur används den idag?

I sommarutställningen på Bohusläns museum visas historiska spår, minnen, drömmar och visioner inför framtiden.

Utställningen är producerad av Sällskapet Tureborgen i samarbete med Bohusläns museum.

Här visar vi bilder och föremål ur Bohusläns museums samlingar kring Tureborg.

Drömmarnas riddarborg

Det som avviker från det vanliga har i alla tider fascinerat folk. Borgen som Ture Malmgren lät bygga på det 106 meter höga berget ovanför Hattmakarehagarna bekräftar detta. Byggnaden var verkligen avvikande och unga uddevallabor ansätter sin föräldrar med frågor som ”hur såg borgen ut” och ”varför lät han bygga den”. Alla dessa frågor är det väl endast Ture Malmgren själv som kunnat ge svaren på och han är död sedan 1922. Genom redaktör Wilhelms Hanssons forskningar och skrifter om Ture Malmgren och hans borg finne den del fakta framtaget.

Idéen till byggnaden hade Malmgren fått under sina resor i Tyskland. Tillsammans med byggmästare J. A. Widén gjordes byggplanerna upp. De omfattande sprängningsarbetena sköttes av en man från Garvaremyren, K. Tapper, och gårdskarlen på villa Älvkullen som hette Magnus Eriksson samt några andra hjälpare. En stor riddarsal och en samlingssal med grova stenpelare kom så till. Så själva borgen som omfattad ett 40-tal rum. Runt det hela plank och stenmurar med krossat glas inmurat, allt för att ge en illusion av ointaglig borg. Rummen i andra våningen hade förnämliga tapeter eller gobelänger samt tavlor av kända konstnärer. Vidare fanns en kägelbana i byggnaden och i många av rummen vackra kakelugnar. Köket var alldeles för litet till denna stora byggnad, vid fester o.d. fick maten lagas i villa Älvkullen och transporters upp till borgen. En lönngång fanns naturligtvis, dold av en dörr som öppnades när man tryckte på en kvist… Gången mynnade ut i en fuktdrypande grotta djupt inne i berget.

Mellan åren 1899 till 1912 pågick bygget och under några somrar kunde Ture Malmgren njuta av sitt verk. Det var inte många som ville bo någon längre tid i gästrummen, de var kalla och väggarna dröp av fukt. En del festligheter ordnades i borgen, Ture Malmgren var ju tidningsman och ägare till Bohusläningen, därför hade Västra Sveriges pressförening förlagt flera av sina utflykter och sammankomster hit till Tureborg. Man samlades till gästabud i salen, facklorna lyste, borden fylldes av styckade helstekta grisar och andra läckerheter, som sköljdes ner med mjöd serverat i trästop. Då trivdes Ture Malmgren – här i kretsen av sina västsvenska redaktörskollegor – och myste belåtet i det praktfulla skägget.

Efter Malmgrens död 1922 började förfallet. Hans hustru Hilma besökte aldrig borgen efter makens död. 1923 hyrde en artist hela borgen för tio kronor i månaden. Ett billigt pris för att bli slottsherre! Åren gick och inga direkta reparationer gjordes. Under kriget 1939 – 1945 var det förläggning för beredskapssoldater inom luftskyddet. Efter kriget blev Tureborg mer och mer vandaliserat. Förstörelsen fullbordades söndagskvällen den 26 november 1950 då Tureborg härjades av en förödande eldsvåda.

Texten ovan ur Hugo Olssons bok Uddevalla förr.

Litteratur:

Drömmarnas riddarborg. Kapitel ur Hansson, Wilhelm: Bohuslän genom hundra år. Zinderman. Göteborg 1979, sid. 61 – 86.

Olsson, Hugo: Uddevalla förr - en bildbok. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund, Nr. 9. Uddevalla 1983, s. 90 – 91.

Add a comment or suggest edits

Leave a comment or send an inquiry

Share to