Galjonshallen

De flera meter höga träskulpturerna satt en gång i tiden i fören på svenska krigsfartyg. Unikt för figurerna i Galjonshallen är att nästan alla varit inblandade i stora sjöslag, de flesta under åren 1788-1790 när Sverige låg i krig med Ryssland.

Bruket att pryda skepp med figurer är lika gammalt som konsten att bygga båtar. Det är på de stora krigsfartygen från 1600-talet och 1700-talet som man hittar de största figurutsmyckningarna. Galjonsbilden i fören var bara en del av skeppets totala utsmyckning. Fartygen blev till slut så överlastade med skulpturer att de var svåra att segla och styra. Under senare delen av 1700-talet begränsades därför utsmyckningarna till en galjonsbild. När ångfartyg i stål började byggas i mittten av 1800-talet öppnades en ny epok i flottans historia. Galjonsbilderna blev mindre och nuförtiden har fartygen endast en bryggsköld kvar, en enkel symbol för fartygets namn.

Huvuddelen av galjonsbilderna skapades av bildhuggaren Johan Törnström (1744-1828). Virket till figurerna sammanfogades till stora block som sedan höggs ut. Kropparna var ofta av furu medan utstickande delar var av ek som är tåligare. Figurerna färgsattes efter tidens mode. Under slutet av 1700-talet i rött eller gult och under 1800-talet i vitt.

Motiven för galjonsbilderna var ofta symboler för makt och styrka. I Gustav III:s flotta döptes linjeskeppen efter olika dygder och galjonsbilden fick symbolisera detta. Här kan du läsa mer om varje galjonsbild.